Forumsvar skapade
-
Fantastiskt intressant!
I förberedande syfte har jag i SVO lagt in supernovan:
SN2025efc
… som ligger i den allra sydligaste delen av ESO 565-G19.
På bifogade karta, där supernovan ligger exakt i centrum, har jag också gett V-magnituder för tre stjärnor enligt APASS.
V-mag för ESO 565-G19 är 13.5, och för ESO 565-G18 strax intill är den 15.1. Även detta enligt APASS.
Attachments:
När ni ändå är där, kan ni kanske kolla om ni ser någon Wicherina-masködla. Lite roligt att en by med 4 fasta invånare gett namn åt en djurart! Se klipp.
Attachments:
Jag har också testat http istället för https, men det hjälpte inte. Någon som kommer fram på den adressen?
Åtkomst dit är av stor betydelse när det gäller snabb info om transienter (novor, dvärgnovor). Har varit avgörande många gånger för tidiga svenska observationer av sådana objekt.
Stjärnan heter (bland annat)
SDSS J131608.62+415915.6
SDSS anger rmag 19.443 och gmag 19.781. Du har verkligen bra gränsmagnitud på din bild!
Jag har markerat stjärnan med ett vertikalt svart streck på bifogad bild som jag hittade på nätet.
Attachments:
Kvällen den 25 februari 2025 inträffade två rejäla utbrott hos AD Leo. Det första kom 19:52 UTC, det andra 21:22 UTC. I båda fallen nåddes V-magnitud ca 9.0 och B-magnitud ca 10.1, dvs färgindexet B-V var ca 1.1.
Dessa båda flares hade dock rätt olika karaktär vad gäller ljuskurvans utseende. Första utbrottet var relativt segdraget (för att vara en flare!) medan det andra förlöpte med väldig snabbhet. Se AAVSO-diagrammet nedan.
Attachments:
Ja det måste det vara såvitt jag kan förstå. Klockslagen verkar ju stämma.
Det är verkligen inte ofta som en så kraftig flare obsas både fotometriskt och spektralt. Viktigt att gruppen som analyserar AD Leo får tillgång till den spektrala studien! En jättefin framgång för dig och David och för SAAF.
PS:
Eftersom det handlar om så snabba förlopp är det viktigt att det blir en samstämmighet mellan fotometri och spektroskopi när det gäller HJD och JD, dvs heliocentriskt och ”vanligt” JD.
Som redan sagts, är det H-beta som påverkas mest under en flare, mer än H-alfa. Se bifogat klipp från denna studie:
https://www.aanda.org/articles/aa/full_html/2020/05/aa36904-19/aa36904-19.html
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
Attachments:
AD Leo hade en kraftig flare natten 17-18 mars som Hambsch fångade:
2025 Mar 17.98518 UT: B = 10.254
2025 Mar 17.98774 UT: B = 8.831
Det måste ju vara samma händelse som Magnus obsade spektralt! Verkligen bra.
Attachments:
Även på färgindexdiagram B-V kan man se den flare hos AD Leo som David fångade. Jag plottade ett sådant diagram från alla mätningarna, med 1 dygn som period, se nedan.
I viloläge har AD Leo färgindex B-V 1.49. Vid den flare som hade B-amplitud 0.05 magnituder minskade detta till B-V 1.45, dvs stjärnan blev inte lika röd som vid minimum.
Attachments:
Kul och intressant projekt!
Hittills har det aldrig hänt att en svensk observatör fångat en flare på säkerställt vis. Men det kommer du att göra förr eller senare om du fortsätter följa AD Leo eller EV Lac.
På 60-talet rapporterade Gunnar Darsenius att Eric Alexandersson hade observerat en flare hos AD Leo. Jag ställer mig dock frågande till den rapporten. Stjärnan skulle ha ljusnat några få tiondelar under några minuter. Men jag har vid ett tillfälle för många år sedan övervakat AD Leo under en timme eller så, och vågar påstå att en så liten flare inte går att uppfatta visuellt eftersom stjärnan är röd. Den påstådda variationen föll tveklöst inom felmarginalen. Fotometri behövs.
Alexandersson bodde i Bohus norr om Göteborg, och om jag inte missminner mig så hade Ylva Hagman honom som lärare i skolan, eller i varje fall kände till honom.
Darsenius diagram som visar Alexanderssons obsar bifogas.
Attachments:
