[Hans Bengtsson]

Vad gäller okular så finns inga givna svar. Det beror på vad man vill göra.

För egen del, med Newton 20 cm f/5, så har jag alltid använt ett bra zoom-okular. Det har gått jättefint vid ca 90 % av alla obsar. För ljussvaga stjärnor vid magnitud 13-14 har jag växlat till Hyperion 5 mm. Några andra okular har jag aldrig använt till det teleskopet.

Det som jag observerat har nästan uteslutande varit variabla stjärnor, och då är det mycket tidsbesparande att slippa växla okular när man går mellan olika variabler. Mycket ljusa variabler, magnitud 7 eller så, har obsats med sökaren 9×50.

För observatörer av planeter kan saken säkert te sig annorlunda. Då räcker det kanske med ett par mycket högkvalitativa och högförstorande okular.

Om du satsar på ett zoom-okular så tror jag det är förnuftigt att välja ett som kostar några tusenlappar. Jag har i och för sig aldrig testat någon billig zoom, men skulle inte chansa på det.

[Hans Bengtsson]

Det tycker jag spontant låter som ett mycket bra val!

Det första man behöver lära sig är att tolka en stjärnkarta och att genom stjärnhoppning föra teleskopet till det objekt man vill observera. Utan tvekan tar det ett tag att bli bra på detta, men snart går det snabbare och snabbare. Det bästa är när man fått in rutinen så mycket att man (nästan) aldrig behöver leta efter objekt, man går helt enkelt dit med hjälp av karta och/eller minnet. Kan jämföras med att hitta till olika platser i en stor stad med hjälp av en stadskarta.

Stjärnhoppning görs i huvudsak med sökaren, det är bara finjusteringen man sköter i huvudteleskopet. Jag tror att ditt teleskop har sökare 6×30? Det skulle jag för min del tycka är i minsta laget. Jag använde själv 6×30 för många år sedan, men upptäckte sedan att 9×50 är väldigt mycket bättre och sparar tid.

Bara att säga lycka till!

[Hans Bengtsson]

Scarmato har eventuellt hittat en fragmentering av kometen på LASCO C3, men enbart på IR-kanalen. Vi får se om det stämmer.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3912.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Natten 15-16 januari passerar Alinda, av magnitud 9.4, strax söder om Castor. Se bifogad karta som visar småplanetens position exakt i mitten av bilden, vid midnatt svensk normaltid.

Månen är nästan full och ligger vid tillfället bara 31 grader bort.

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3908.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ojdå det var ju inte bra 😀 med tanke på att jag tidigare skrivit att denna komet inte kommer att kunna observeras från Sverige.

Men kometen har klarat sig bättre än man kunde tro, den lär nu efter periheliepassagen ljusnat en smula, till magnitud ca -4 enligt de analyser jag sett.

Det är förstås bara att gratulera till denna fotografiska prestation!

[Hans Bengtsson]

Bifogar positionerna för Alinda var tredje timme den närmaste tiden. Klockslagen är UTC, så man måste addera 1 timme för att få svensk normaltid.

Alinda ligger nu utmärkt till för vår del. Magnitud ca 10 (se kolumnen längst till höger), kan ses redan i mycket små teleskop eller med stora fältkikare.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3898.png
   

[Hans Bengtsson]

Ja, ordningen på bilderna var också något jag funderade på. B och V är genomgående tagna en kort stund före R och I. Men förskjutningen i förgindexdiagrammen tycks mycket större än så, omkring 0.2 eller 0.3 dygn. Så jag får inte riktigt ihop det.

Oavsett om man väljer B, V, R eller I så inträffar primärförmörkelsen snyggt och prydligt vid fas 0.0. Det är bara B-V som tycks förskjutet.

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Kometen har klarat periheliepassagen som skedde tidigare idag (13 januari), det ser man på de senaste bilderna från LASCO C3.

Från en ort strax väster om Onega, på ungefär samma latitud som Gävle, gjordes i morse ett fruktlöst försök att se kometen med teleskop, se klipp nedan. Troligen är magnituden nu omkring -2 eller -3. Vinkelavstånd från solen knappt 5 grader. Kometen har dock nyligen fotograferats från Arizona och Italien mot ljus himmel.

 

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3877.jpeg
   

2. 

   IMG_3879.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Roligt att du gjorde ett försök, men jag tror inte att denna komet kommer att kunna observeras från vår nordliga latitud. Den ligger alltför nära solen på himlen nu, och sedan försvinner den återigen söderut ifall den skulle överleva periheliepassagen.

Scarmato skrev igår att den tycks befinna sig i ett tillstånd av långt gånget sönderfall. Vilket ju i så fall inte är oväntat.

Bilderna från LASCO C3 ger pga saturering ett överdrivet positivt intryck av kometens tillstånd, något som alltid händer när kometer passerar genom synfältet.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3866.jpeg
   

2. 

   IMG_3870.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Jag tjuvkikade först på Yoshidas sammanställning, och gjorde från den en kortare lista, som jag förkortade ytterligare genom att på timnivå köra IAU-efemerider.

Om Yoshida missat någon komet så har jag säkerligen också missat den. Men jag litar på Yoshida.

[Hans Bengtsson]

Reviderad version av artikeln om UX Ori har nu mottagits av Astronomy & Astrophysics, meddelas det idag.

[Hans Bengtsson]

En egenhet hos stjärnan tycks vara den väldigt stora variationen i färgindexet V-I under loppet av en cykel.

Diagrammet visar V-R (övre kurvan) och V-I. Det ska dock noteras att det bara är vid nyåret 2017-18 som data för V-I finns tillgängligt under ett minimum, så det vore mycket värdefullt om både V och I kan mätas även utanför maxtiderna för att få mera sammanhängande färgindexkurvor.

 

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3821.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Helt enkelt jättebra! Jag har faktiskt saknat den funktionen ibland.

Edit:

Men det står fel när man ska markera, det står I-R istället för V-I.

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

AAVSO-bilden för detta område är hämtad från en POSS-rödbild som togs den 7 mars 1953. Alla rödbilderna från 50-talet innehåller otaliga artefakter, och de två objekt som du ringat in är sådana. Man kan veta det eftersom det i anslutning till rödbilden också togs en blåbild, och där finns inget spår av någonting på positionen.

Jag blinkade en massa POSS-bilder för 25 år sedan (upptäckte 79 nya variabler), men när jag försökte använda 50-talets rödbilder insåg jag snabbt att det då blinkade nästan överallt pga artefakterna. Däremot kom rödbilderna till god nytta när jag väl hade upptäckt en variabel genom blinkning av övriga bilder.

När det gäller magnitudbestämning av den troliga novan överlämnar jag med varm hand saken åt er som har praktisk erfarenhet av detta!

[Hans Bengtsson]

En bra sak vore om det går att mäta en magnitud för novan, kanske CV eller TG.

AAVSO har en sekvens för M81, se nedan. Kan den användas?

Eftersom stjärnan saknas i VSX, så måste man vid kartritningen skriva in rektascension och deklination. Och sedan har jag som rubrik på kartan valt att skriva in PNV-namnet. En karta som är gjord på det sättet, där stjärnnamnet är ”icke-operativt” och bara en rubrik, känner man igen på att den saknar uppgifter om max-mag osv längst uppe till vänster.

 

• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.
• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.
• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.
• This reply was modified 1 month ago by Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3803.jpeg
   

[Author]

Posts