Ämnessvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Solcykel 25 fortsätter att tuffa vidare utan större sensationer. SILSO-värdet för mars 2024 landade på 104.9, vilket är ganska lågt för att inträffa mitt i en cykel.
Den långsiktiga trenden, som visas av 13-månaders-värdena, ger i stort sett en platå i intervallet 121-125 under tiden mars-september 2023. Möjligen med en topp i juni, eftersom trenden i september var aningen sjunkande. En rimlig gissning är att vi så småningom får en andra topp, detta baserat på hur kurvan har sett ut under de senaste cyklerna.
Något riktigt kraftigt max kommer det knappast att bli, i så fall hade platån inte ägt rum. Men en andra topp tror jag kan bli lite starkare än den som tycks ha inträffat i somras. Och det är inte alls säkert att andratoppen kommer i år, den kan alternativt komma nästa år.
Ett diagram med SILSO-tal bifogas. Blå kurva betyder månadsvärden, röd kurva betyder 13-månaders-värden.
Siffervärden för månadstal och 13-månaders-tal ges även.
Attachments:
Här har Johan Kärnfelt skrivit om Ambartsumian och NGC 3561:
29 mars, 2024 kl. 18:20 som svar på: Tankar kring SAAF/V och nästa utbrott av T Coronae Borealis #7992Två nya CBET i ämnet T CrB:
http://www.cbat.eps.harvard.edu/iau/cbet/005300/CBET005375.txt
http://www.cbat.eps.harvard.edu/iau/cbet/005300/CBET005374.txt
- Det här svaret redigerades för 1 månad sedan av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 1 månad sedan av Hans Bengtsson.
På kvällen den 31 mars hittar man 12P strax intill Hamal (Alfa Arietis).
Se kartan nedan, där Hamal är den ljusaste stjärnan och kometen ligger exakt i mitten.
Attachments:
Ännu nyare beslut säger att meteoriten tillhör markägaren:
https://www.domstol.se/svea-hovratt/nyheter/2024/03/dom-i-mal-om-battre-ratt-till-meteorit/
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
En liten karta för 12P ikväll den 22 mars kan ju inte skada. Se bilaga. Magnitud ca 5.2.
PS:
Kollade på kometen för en liten stund sedan, 22 mars klockan 19:20 UTC, med refraktor 8 cm f/5, från balkongen. Faktiskt ett litet fint och behändigt instrument. Kometen syntes bra när molnen i området försvunnit, jag bedömde magnitud 5.0.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
Attachments:
En ganska säregen aktiv region kan nu skådas på solskivan. Den heter AR3615 och består nu vid middagstid den 22 mars av 52 olika fläckar!
Vanligen utgörs ju en aktiv region av en eller ett par dominerande fläckar, men här handlar det om en hel arkipelag av små ”holmar”.
Den magnetiska klassen är beta-gamma-delta.
Se bifogade klipp från SpaceWeatherLive.
Attachments:
21 mars, 2024 kl. 19:14 som svar på: Tankar kring SAAF/V och nästa utbrott av T Coronae Borealis #7939För min del sträcker sig säsongen för att kunna observera T CrB, även vid minimum, från mitten av juli till mitten av december. Detta med 8-tummare från balkongen. Övriga tider under året kan jag vid behov ta ut min ultralätta refraktor 8 cm f/5 på videostativ och se i andra väderstreck.
Ska försöka att bidra så gott jag kan men lovar inget.
Boken är på 468 sidor, mycket välskriven och lättläst, svårt att sluta läsa när man börjat. Stabila och bra pärmar. Jag är säker på att du blir nöjd!
Det som jag i första hand tänker mig att Clark såg var en spökbild (lens flare) av Sirius A. Sådana är ju mycket vanliga när man visuellt observerar ljusstarka stjärnor.
Hela upplägget med att man väntade på att Sirius skulle vandra in i synfältet efter att ha varit dold bakom en husvägg känns ganska udda … om avsikten inte hade varit just att hitta Sirius kompanjon, som man visste fanns genom att stjärnans egenrörelse hade visat sig wobbla. Annars borde man ha väntat någon minut eller mer till Sirius gick fri utan problem. Men problemet var alltså att Sirius B i verkligheten måste ha drivit in efter Sirius A.
PS:
Jag har nu antecknat mig för fjärrlås av boken i klippet nedan. Det är Ashbrooks huvudsakliga källa när det gäller Clark.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
Attachments:
Det var ju så, att existensen av Sirius B blev känd redan 1844 pga egenrörelsen hos Sirius A. Så när Clark (som var optiker snarare än observatör) gjorde sitt teleskoptest 1862 var han förstås mycket väl medveten om möjligheten att se kompanjonen i detta utmärkta instrument.
Men om Ashbrooks redogörelse stämmer, och inte är baserad på någon förvanskad muntlig källa eller liknande, då kan det knappast ha varit Sirius B som Clark såg. Sirius B låg på helt motsatt sida om Sirius A. Men det visste ju inte Clark, han visste bara att kompanjonen borde finnas där, inte exakt var.
Ända sedan 1985 har jag tänkt att det kanske inte stämmer att det var Clark som upptäckte Sirius B. Konstigt nog har jag aldrig sett någon annan som reagerat inför Ashbrooks text i detta avseende, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Själva frågetecknet jag har gäller texten ”a faint star came into view three seconds before dazzling Sirius itself”. Och jag vet inte hur det kunde bli så att Sirius B kom in i synfältet före Sirius A. Alldeles oavsett hur synfältet är orienterat kommer ju en västligare stjärna (Sirius A) in i synfältet före en ostligare (Sirius B).
Hela den aktuella sidan ses nedan. Boken är mycket bra, jag sträckläste den i september 1985 då jag köpte den, och det var då jag fastnade för texten som jag citerar ovan.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
Attachments:
Jag har ju egentligen inte svaret, men det som slog mig när jag läste kapitlet var att Sirius B vid den tiden, som nu, låg öster om huvudstjärnan, dvs var ”following”. Hur den trots detta kunde glida in i synfältet före huvudstjärnan förstår jag inte. Det borde ha varit precis tvärtom.
Minns att jag tänkte att det kanske inte var Sirius B som observerades vid det tillfället … utan möjligen en spökbild av Sirius A? En annan möjlighet är att Ashbrook helt enkelt citerat fel.
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
Det finns en märklig detalj när det gäller upptäckten av Sirius B, så som den beskrivits av Ashbrook (The Astronomical Scrapbook), se klipp. Jag minns att jag påpekade saken en gång på AstronomiGuiden eller kanske Astronet, men har aldrig sett någon annan göra det.
Vet ni vad jag tänker på?
- Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
Attachments:
Karta för 12P ges nedan, gällande den 20 mars klockan 19 UTC (klockan 20 svensk normaltid). Den ljusaste stjärnan är Beta Andromedae, magnitud 2.1.
Kometen har inte ljusnat påtagligt under den senaste tiden utan ligger rätt stadigt kring magnitud 5.5. Får vi be om ett utbrott snart?
Attachments:
Det råder ingen tvekan om att NSV 1161 låg i minimum igår kväll 18 mars. En kurva med V och TG (Magnus resp. Petter) blir sylvass. Det vore spännande att se om det i framtiden går att få lika extremt spetsiga (i stort sett momentana) minima, eller om slumpen och mätosäkerhet spelat viss roll i det här fallet.
Attachments:
-
FörfattareInlägg
Senaste inläggen
-
Aktuell solaktivitet
svar av Hans Bengtsson
-
The Coma Cluster
tråd av Petter Åström
-
Detalj av M31
tråd av Petter Åström
-
12P/Pons-Brooks
tråd av Hans-Åke Karlsson
-
Solen i Ha 240408
tråd av Hans H
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 34 st
Senaste 7 dagarna: 985 st
Senaste 30 dagarna: 3805 st