Rapport från Namibia

[Torbjörn Holmqvist]

Jag befinner mig just nu i Namibia, närmare bestämt på astrofarmen Hakos. Jag kom hit igår efter en lång och tröttsam resa via Stockholm, Addis Abeba och Windhoek som gick bra, men att sova på ett flygplan kommer jag nog aldrig att lyckas med.

Även om jag var trött så ville jag obsa så det första jag gjorde var att sätta ihop dobben (tog 25 minuter, inte illa) och ställa upp den på terassen, och efter den trevliga gemensamma middagen satte jag igång att observera i det Stora Magellanska molnet (LMC).

Förhållandena var väldigt bra med klar fin luft och jag såg i princip allt jag letade efter. Det gick fint att hitta i LMC och jag obsade bland annat NGC 1763 Bean nebula och dess grannar, NGC 1770 (H II region), NGC 1850 med grannar, NGC 1876, Nebulösa området NGC 1910, flera objekt i komplexet N44, NGC 1965/1966, NGC 1968 med grannar, NGC 2004, Emissionsnebulosan NGC 2032 med grannar, samt den öppna stjärnhopen NGC 2164 med grannar.

Kl 00.30 lokal tid orkade jag inte mer utan tog en ordentlig titt på Eta Carinanebulosan och Omega Centauri innan jag gick och la mig och slocknade direkt! IC 2220 i Carina tittade jag också efter utan att lyckas se den.

Det var ett helt underbart obspass i det Stora Magellanska molnet, så otroligt mycket att se.

Jag får se vad jag obsar ikväll, det blir nog ytterligare något i den stora Magellanska molnet plus en lista med andra objekt.

/Torbjörn 🙂

[Hans Bengtsson]

Så spännande! Hur länge stannar du där?

Är det möjligen samma teleskopfarm där Gregor Duszanowicz har sitt Moonbase Observatory?

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Hans!

Ja det är verkligen spännande. Sitter just nu och planerar kvällens obsande. Jag åker hem igen den 1 maj. Japp det är samma ställe.

/Torbjörn

[timokarhula]

Kul Torbjörn att vi har kunnat obsa den mycket sydliga stjärnhimlen under två konsekutiva nymåneperioder från två olika kontinenter!  Hoppas du kan se en massa sydliga juveler från Hakos.

Du nämner objekt i det Stora Magellanska molnet.  Här beskriver jag kortfattat mina premiärobservationer av dessa stjärnhopar / nebulosor.  Alla utom den sista hade jag först hittat med kikare från staden Geraldton, Western Australia, där himlens mörker bara var ca SQM-L 20.1.

 

Objekt, första instrument, datum, kortfattad beskrivning

NGC1763, 7×50, 26 januari 1989, med 20×80 mycket ljusstark och mycket stor
NGC1770, 20×100, 17 februari 1999, ljusstark och ganska stor. Såg några 11 mag * inblandade.
NGC1850, 7×50, 26 januari 1989
NGC1876, 20×100, 17 februari 1999, ljus och stor
NGC1910, 20×80, 7 november 1997, mycket ljusstark och mycket stor, innehåller superjätten S Doradus
NGC1965/1966, 20×100, 29 augusti 2006, ljussvag och mycket liten
NGC1968 med grannar, 20×80, 7 november 1997, mycket ljusstark, mycket stor och avlång
NGC2004, 20×100, 29 augusti 2006, ljusstark men liten
NGC2032 med grannar, 20×100, 17 februari 1999, ljusstark och ganska stor
NGC2164, 10 tums Dobson, 26 december 2009, ljusstark, ganska stor och grynig

IC2220, 10 tums Dobson, 8 februari 2016, Wicherina, en konkav mot NW, något böjd (bumerangformad), avlång N-S nebulosa kring en rödgul *. IC2220 var ljusast och mer utbredd S om V341 Car.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 3 veckor av timokarhula.

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Timo, och riktigt intressant att läsa om dina observationer av de objekt jag tittade på i Stora Magellanska molnet. Jag ägnade den första kvällen här på Hakos åt just dessa vackra och intressanta objekt.

I övrigt så rullar livet på här på Hakos.

I förrgår, torsdagen den 24 april, hade de en trevlig invigning av två nybyggda observationsplattformar hät. Sedan efter middagen observerade jag djuprymdobjekt från en lista som jag hade satt ihop och som mest bestod av objekt från den så kallade BAM600 listan, men även från Hartungs bok och från de utgivna banden av Annals of the Deep Sky.

Jag lyckades faktiskt nätt och jämnt observera IC 2220, som svag och diffus nebulositet runt stjärnan, men det var helt omöjligt att se någon form. Kvällen avslutades med några riktigt ljusstarka vackra objekt när jag började bli för trött för att fortsätta. Allra längst satt jag och beundrade NGC 104, den fantastiska 47 Tucanae.

I går fredagen den 25 april, åkte jag med på safari i närheten. Jag fick se flockar av Springbok, Oryxantiloper, Gnuer, ett par strutsar, någon typ av buffel, Vårtsvin och framför allt grupper av Noshörningar, totalt 10 stycken! De ser helt otroliga ut när man ser dem ute i naturen!

När kvällen kom satte jag mig och observerade vackra och ljusstarka objekt som är med i boken Southern Gems, som jag har som en sorts referens för södra stjärnhimlen. Jag har sett dem förut med de är så vackra så att man vill se om dem gång på gång. Jag höll mig till de objekt som ligger söder om -50 grader. Några höjdare från kvällen var NGC 3199 Carinas smile, IC 2602 Södra Plejaderna, Eta Carina nebulosan, NGC 4755 Juvelskrinet med flera. Jag avslutade vid midnatt med tanke på de föregående kvällarna men jag observerade klart objekten i boken som ligger söder om – 5o grader. Ett verkligt “best of” om man kan säga så 🙂

Nästa obsnatt tänker jag eventuellt gör nya försök på några sydliga H2500-objekt, och kanske gör ett “morgonsvep” efter en del intressanta objekt.

Jag har gjort vissa mörkermätningar här:

Första kvällen gjorde jag inga men andra kvällen, 24 april, gjorde jag mätningar mot zenit 21.25 UT och 00.30 UT och fick värdena 21,53 resp. 21,35.

Igår den 25 april 19.45 UT uppmätte jag
21,45 mot zenit
21,12 i 45 grader mot syd (Vintergatan befann sig där)
21,25 i 45 grader mot norr
21,31 i 45 grader mot öster
21,05 i 45 grader mot väster (Vintergatan befann sig där)

Så mätvärdena pekar ju inte på supermörker men det tror jag beror på solaktiviteten. Himlen ser fantastisk ut.

/Torbjörn  🙂

[timokarhula]

Tobbe, har du tänkt på att vi i Svedala (speciellt de där nere vid Beddinge) har observerat stjärnhimlen samtidigt som du, 9000 km söderut, eftersom Namibia ligger i samma tidszon? Jag har själv obsat de två senaste nätterna, all-nighters, eftersom nätterna är korta nu för tiden.

Kul att du fick syn på IC2220 (Toby Jug Nebula, ölkrusnebulosan). Du nämner även IC 2602, Södra Plejaderna. Jag skrev nyligen om bland annat Södra Plejaderna i Deep Sky Forums Object of the Week, https://www.deepskyforum.com/showthread.php?1846-Object-of-the-Week-April-20-2025-Southern-Pleiades-and-ESO-92-18 . Man måste vara inloggad för att kunna se bilderna.

/Timo K

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Timo! Ja jag har faktiskt tänkt på detta, och på hur upplevelsen skiljer sig åt. Jag har flera gånger sett Karlavagnen uppe i norr, och den ligger upp och ner! Och sommartriangeln är också upp och ner 🙂

I går kväll var det mulet så det blev inga kvällsobservationer, men jag satte telefonen på väckning 01.50 och förberedde allt, och så gick jag och la mig tidigt.

När jag kom upp vid 02-tiden var det mest klart, med några molnbankar som kom glidande ibland men som inte direkt sabbade obsandet. Jag satte upp resedobben och körde igång.

Bland annat obsade jag NGC 6752 den fina klothopen i Påfågeln, den extremt ljussvaga planetariska nebulosan PK 299+18.01 i Kentauren, vackra M4 i Skorpionen, Nebulosan/stjärnhopen NGC 6193/6188 i Altaret: Riktigt fin med O-III filter, IC 4628 Prawn nebula: Tydlig nebulositet med UHC-filter.

På kvällen den 24:e såg jag förresten Circinusgalaxen! Den hade jag undrat över hur svår den skulle vara…svår men inte jättesvår skulle jag nog säga.

Som avslutning på natten när jag gick och la mig kl 06 lokal tid såg jag Venus, Saturnus och Merkurius gå upp i zodiakalskenet. Mäktigt!

Jag har nu obsat igenom de listor jag hade med objekt söder om -50 grader (förutom en hel del saker i Stora Magellanska Molnet) och har börjat obsa något nordligare saker, dock fortfarande sådant som jag inte kan se hemifrån.

Får se hur det blir kommande natt…enligt prognoserna skall det vara moln i början av kvällen men sedan klarna upp.

/Torbjörn 🙂

[timokarhula]

Circinus-galaxen, ESO 97-13, är intressant. Den är en av himlens 50 ljusaste galaxer och Gösta Lyngå råkade upptäcka den på en plåt tagen med Mount Stromlos Schmidt-teleskop så sent som 1972. Det finns en artikel om Circinus-galaxen i Astronomisk Tidskrift nr 1 -78. Galaxen syns tack vare ett ”vintergatsfönster” för den ligger bara 4 grader S om vintergatsplanet. Den är den närmaste Seyfert 2-galaxen, avstånd 14 Mly.

Första gången som jag såg galaxen var med Akira Fujiis privata 12-tums Mitaka-teleskop den 22 februari 1999. Den ligger i ett extremt rikt stjärnfält.

Hoppas du får en klar natt. Här ska det mulna på ikväll.

/Timo K

[Torbjörn Holmqvist]

Ja Circinusgalaxen ligger verkligen i ett gytter av stjärnor. Hade den legat mer ensam hade den varit lättare att observera.

Jag gjorde några zenitmätningar av mörkret i natt. Det var en del moln som rörde sig här och där så det var inte fritt i alla riktningar. SQM-L var i alla fall vid 02.40-tiden 21,30 i det som jag bedömde som det mörkaste området nära zenit. Inte jättemörkt alltså, men bra förhållanden får jag nog säga.

/Torbjörn 🙂

[Torbjörn Holmqvist]

Ännu en lyckad natt på Hakos! Det började lite skakigt igår kväll med molnflak som drev omkring men de försvann nästan helt och det blev en jättefin natt!

Jag inledde med att sitta och beundra Tarantelnebulosan i Stora Magellanska molnet en lång stund innan jag gick vidare med blandade objekt under resten av natten. Bland annat lyckades jag hitta ett Herschel 2500-objekt! Nämnligen NGC 2566 i Puppis (Akterskeppet).

Vid 23.00 UT (01.00 lokal tid) mätte jag mörkret med min SQM-L (Sky Quality Meter with Lens):

Ungefär Zenit: 21,44
Syd 45 grader upp: 20,95 (Vintergatan befann sig där)
Norr 45 grader upp: 21,43
Öster 45 grader upp: 21,39
Väst 45 grader upp: 21,29

Klockan 04.45 var jag så trött att jag gick och la mig…inte så konstigt!

/Torbjörn 🙂

[Torbjörn Holmqvist]

Igår kväll var det ganska mulet så jag provade bara kameran lite innan jag gick och la mig och inställde mig på att gå upp igen strax före 04 för att köra ett kort morgonobspass. När jag gick upp fotograferade jag en del, dels Vintergatan (som jag lagt i en egen tråd, de Magellanska molnen och planeterna Venus, Saturnus och Merkurius som gick upp i zodiakalskenet. Dessutom obsade jag galaxer. Bland annat såg jag Hickson 90 (2 galaxer). Jag gjorde dessutom ett försök på Sculptor dvärggalax utan att lyckas. En annan observatör erbjöd mig att titta i hans 16″ teleskop men jag lyckades inte se den där heller. Den stod antagligen för lågt och gryningen var dessutom på gång.

Här en bild av ljuset från Windhoek. Tagen igår kväll.

Här är det stora Magellanska molnet.

Det Södra korset

• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Torbjörn Holmqvist.
• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Torbjörn Holmqvist.
• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Torbjörn Holmqvist.
• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Torbjörn Holmqvist.

[Torbjörn Holmqvist]

Jag fotograferade även det Lilla Magellanska molnet. Man ser att det är kraftig grön skyglow i bakgrunden.

• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Torbjörn Holmqvist.

[timokarhula]

Hej Tobbe.  Man ser tydligt latitudskillnaden mellan Hakos och Wicherina (ca 6 grader ?) för det Stora Magellanska molnet är cirkumpolärt “hos mig”.  Visserligen ligger LMC då lågt i airglow vid södra horisonten.  Otroligt, till och med den mörka Kolsäcken är då fullt synbar i undre kulmination mitt i airglow-smeten.

Tack Tobbe för dina rapporter och välkommen hem.

P.S.  Jag hann fånga 7 nya DS-objekt efter midnatt, dvs nu i maj innan sommaren kommer.  Vid 2-tiden dök moln upp men då började det ljusna samtidigt.

/Timo K

[Torbjörn Holmqvist]

Planeterna Venus, Saturnus och Merkurius stiger upp i zodiakalljuset före gryningen.

[Johan Warell]

Grannt zodiakalsken Torbjörn! För en månad sedan syntes Venus på kvällen, mycket tjusigare nu med planeterna i skenet.

Vilken utbredning har ljuset från Windhoek om du tittar visuellt? Höjd och bredd då det övergår i himmelbakgrunden?

Johan

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Johan! Ja det var en vacker syn som avslutning på obspasset. En annan fin syn var en titt i en 16-tummare på 47 Tucanae!

Ikväll är det mulet men om det bli tillfälle till det skall jag försöka göra en bedömning i morgon av ljuset från Windhoek. Bilden är tagen med ISO 3200 och det blir ärligt talat överdrivet. Det ser mycket värre ut än vad det är. Ljuset från Windhoek innebär inget problem här på Hakos.

/Torbjörn 🙂

[Författare]

Inlägg