Dvärgnovan CH UMa i utbrott

[Hans Bengtsson]

Dvärgnovan CH UMa (Goranskijs stjärna) befinner sig nu i utbrott, magnitud 11. Detta är första registrerade utbrottet sedan juli 2022.

 

Attachments:

1. 

   7C56951C-258C-429D-9C7D-47A7E862CEBB.jpeg
   

2. 

   C0376DAA-BBBE-42CE-A95F-6235CEFD81D4.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Nu är CH UMa åter i utbrott. Visuell magnitud ca 11.8 natten 2-3 maj 2025.

[Johan Warell]

Äntligen en variabel som gick att hitta på ett kick! Nu var den 10,9, lätt som en plätt. Kul att se denna. Ligger i en fin asterism också. 40×100.

[Hans Bengtsson]

Roligt att du obsat CH UMa! När den är ljusstark utgör den ”det saknade hörnet” i en spektakulär femhörning.

Lite kuriosa:

– När upptäckten publicerades 1972 innebar det en smärre sensation i den variabla världen. Hur kunde en så ljusstark nordlig UG-stjärna ha undgått upptäckt så länge?

– Genom en felaktig translitteration från ryskan kom stjärnan i början att kallas Transkij’s objekt alternativt Tanskij’s objekt. Det skulle ha varit Goranskij’s objekt.

– Med en hemmatillverkad reflektor kunde Sören Eriksson från Floda observera stjärnan även vid minimum flera gånger år 1973. Den är då av magnitud ca 15.0 eller ibland 14.5 så det var säkerligen korrekt. Obsarna finns förstås i SVO.

– År 1975 publicerade BAA en artikel om stjärnan. De svenska observationerna kom med, jag hade skickat dem per brev till Howarth i BAA.

– Det var officiellt inte Goranskij som upptäckte stjärnan, utan den berömde Kukarkin, generalkatalogens redaktör. Hmmm. Goranskij var vid den tiden ung (född 1949) och ännu ingen särskilt etablerad astronom. Känns faktiskt inte omöjligt att Goranskij’s objekt i realiteten och rent praktiskt upptäcktes av just Goranskij?

– Att hitta fel i Astronomical Almanac är ungefär som att hitta stavfel i SAOL. Men 1987 upptäckte jag att CH UMa hade tilldelats en deklination som var en hel grad för nordlig! Bildbevis bifogas. Minns att jag faktiskt skrev dit och påpekade saken. Men om detta ledde till någon rättning har jag inte följt upp, förutom att felet kvarstod i 1988 års almanacka.

 

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_5133.jpeg
   

2. 

   IMG_5134.jpeg
   

3. 

   IMG_5135.jpeg
   

4. 

   IMG_5136.jpeg
   

[Johan Warell]

Intressant! Verkar som att Kukarkin är källa endast i IAU Circulars medan Goranskij skrev artikeln, så troligen är den senare även upptäckaren. Det var kanske Kukarkins roll att förmedla upptäckter, han har väl hundratals ”publikationer” av detta slag.

Denna UG förtjänar mer uppmärksamhet eftersom den är så lätt att hitta. Jag pekade i prismakikaren på spetsen av en platt triangel  med alfa och h UMa, där man hittar ett ljust stjärnpar (ET och 32 UMa). Därefter två graders stjärnhopp mot NW till asterismen som står ut som en julgran.

[Johan Warell]

I kväll hade den sjunkit till 11,6 med 40×100 bino. Ganska svag mot fulllmånehimlen.

[Hans Bengtsson]

Lite ovanligt att obsa CH UMa med fältkikare, men det går förstås bra när det handlar om så stora kikare som i ditt fall.

Den aktuella utvecklingen av utbrottet framgår av bifogade AAVSO-diagram.

Relativt nära denna berömda dvärgnova hittar vi också M81 och M82.

Attachments:

1. 

   IMG_5163.jpeg
   

2. 

   IMG_5162.jpeg
   

[Johan Warell]

Stämmer bra med mina obsar (som inte är i AAVSO än).

Jag obsar nästan uteslutande variabler med den stora binon. Den är oerhört smidig med sina 45-gradersolkular, ljusstark, tar en minut att lyfta ut och med rättvänd bild hittar man snabbt. Med 40x förstoring når jag mag 12,5 månfria nätter, och man kan ju komma djupare med högre förstoring (saknar dock tvillingokular f.n.).

Mycket snabbare än med ett teleskop 😉

[Författare]

Inlägg