Dvärgnovan SS Cygni i utbrott
Etiketter: SS Cyg
- Detta ämne har 41 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast 24-11-08 10:46 av Hans Bengtsson.
-
FörfattareInlägg
-
20 oktober, 2022 kl. 15:04 #1889
Dvärgnovan SS Cyg har hamnat i utbrott, magnitud ca 9.
- Detta ämne redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.
-
19 november, 2022 kl. 18:29 #2127
Nu har SS Cyg åter hamnat i utbrott. Magnitud ca 9.
-
29 november, 2022 kl. 17:52 #2178
Hej!
Det har varit svårt att obsa med väldigt mycket moln rätt länge. Men jag körde en serie på SS Cyg igår. Och fick fram en liten topp med underlig form som jag inte tror jag sett förr. Nån som har en aning om vad det är som händer här?
Magnus
Attachments:
-
29 november, 2022 kl. 20:55 #2182
Kul! Det ser ut som ett ‘avbrutet’ utbrott. Om jag minns rätt så hade vi ett likadant när SS Cyg betedde sig underligt, mars 2021. Se vår artikel om SS Cyg i Telescopium 02 2021. Kanske är det något tokigt me stjärnan igen?
-
29 november, 2022 kl. 21:26 #2183
Hej!
Ja well, här är det ju ganska snabba förändringar – och ett utbrott tar ju nån dag att utvecklas och då från svagare magnituder. Men nåt lite underligt är det nog – i alla fall inte som det brukar se ut…
Magnus
-
30 november, 2022 kl. 14:35 #2189
Maximet omkring 18:01 UT är nästan säkert reellt. Man ser ett tilltagande och ett avtagande, det är ingen slumpvis spridning av mätdata.
Någon form av snabba dvärgnovaoscillationer bör det handla om. SS Cyg varierar ju på en lång rad olika sätt, även med mycket kortvariga pendlingar, vilket inte minst dina många tidsserier vittnar om. Jag tror att du hade ett likartat fenomen vid en tidigare SS Cyg-serie?
Under alla omständigheter är SS Cyg i detta avseende understuderad, trots att den mera långsiktigt är extremt väl dokumenterad. Men tidsserier är en rätt ny metod och öppnar stora möjligheter för amatörastronomer att bidra med signifikanta studier.
En uppförstorad variant av en del av ditt diagram, se nedan.
- Det här svaret redigerades för 2 år sedan av Hans Bengtsson.
- Det här svaret redigerades för 2 år sedan av Hans Bengtsson.
Attachments:
-
30 december, 2022 kl. 16:40 #2584
Dags igen! SS Cyg i utbrott.
-
28 juni, 2023 kl. 15:30 #5350
SS Cyg i utbrott, se AAVSO-diagram nedan.
Attachments:
-
29 juni, 2023 kl. 09:28 #5356
Hej!
Fångade spektrum av SS Cyg precis i starten av utbrottet (25/6) och igår (28/6), se nedan. C8 med Lowspec, 300 l/mm, Atik 314L+, 12 x 900 sek, R = 1554.
Det som förvånar mig är att Hb den 25/6 visade det typiska absorptionsmönstret, utan emission, men igår – mitt i utbrottet – är tillbaka med en tydlig emissionslinje – eller rättare, Hbeta visar faktiskt en emissionslinje i en absorptionsgrop. Men tittar man i Walkers Spectral Atlas så liknar hans version av utbrott, mag 8.5, mer hur det ser ut den 25/6 än den 28/6.
Min förståelse är att i utbrottet så blir ackretionsskivan mindre genomsläppling på grund av ökande temperatur och att vätet delvis jonieras (samtidigt som viskositeten minskar), vilket då träder fram just som absorption. Tills vätet är helt joniserat och skivan blir mer transparent igen och emission syns igen. Men jag måste erkänna att jag famlar lite – kanske handlar det där mer om superpucklar än om SS Cyg…. Nån som vet mer?
Vädret ser inte så bra ut framöver här, så hoppet om att fortsätta följa utbrottet noga är tyvärr inte så stort.
Magnus
Attachments:
-
29 juni, 2023 kl. 13:53 #5358
Alltså, detta är svåra saker … åtminstone för mig. Tolkning av spektra för variabla täta dubbelstjärnor med ackretionsskiva. Huvaligen. Egentligen krävs nog datormodellering.
De flesta artiklar om spektret för SS Cyg ligger antingen bakom betalvägg, eller är skrivna långt över mitt huvud, eller handlar bara om korta våglängder. Men här är en artikel som jag tycker är relevant och inte alldeles oförståelig:
https://www.bav-astro.eu/images/BAVMS_07-2020.pdf
-
29 juni, 2023 kl. 14:17 #5359
Hej!
Japp, det är svårt men också spännande och fascinerande 🙂 Kanske borde man ta en PhD i astrofysik ändå….?
Den där är bra! Det finns rätt många amatörer som gjort liknande serier, men jag hittar inte just nu. Men med den serien från BAV (de har förresten öppna möten på zoom varje månad) är instruktiv. Där är Hbeta i emission och så växer absorptionen till sig på väg mot maximum. Sen är den fortfarande i emssion även där, medan Walker visar bara absorption (hans atlas är ett konstverk – dyr bok men fantastiskt inspirerande).
Men mitt spektrum den 25/6 visar ju Hbeta enbart i absorption… vilket gör mig förvirrad… Kanske kan det variera så, kanske jag gjort nåt fel? Men det måste ju vara rätt stjärna i alla fall, eller hur?
Magnus
-
29 juni, 2023 kl. 15:12 #5360
Det räcker nog inte med en PhD i astrofysik 🙂 för att förstå vad som egentligen händer rent fysikaliskt … tolkning av spektra kräver också specialisering och åratal av erfarenhet. Det är verkligen ett område där ett fåtal experter brukar anlitas (som Vladimir Grinin, specialist på UX Ori-stjärnors spektra!).
En sak som jag funderar på i artikeln jag länkade till (se klipp nedan) är varför H-beta-emission var nästan osynlig vid fotometriskt minimum (nedersta kurvan) samtidigt som H-gamma-emissionen då var stark. Jag hade trott att båda dessa linjer skulle vara starka vid minimum, men så verkar det alltså inte vara. Och jag förstår att det är ungefär samma fundering som du har?
- Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.
Attachments:
-
29 juni, 2023 kl. 18:44 #5364
Hej!
Ja det är ett komplicerat system 🙂
Coel Hellier skriver i sin bok Cataclysmic Variable Stars om att linje-fotonerna kommer från ett mindre djup i ackreationsskivan jämfört med kontinuum-fotonerna – för linjefotonerna är av en frekvens som lätt absorberas av väte, eftersom, ja, de är emitterade av väte…. Är skivan då optiskt tunn, så de kan smita ut, så får vi emissionslinjer. Är skivans yttre lager optiskt “tjocka”, dvs kan absorbera (t ex är kallare) så får vi absorptionslinjer.
Vid utbrott kommer en värmevåg utifrån och in eller inifrån och ut. Nuvarande utbrott ser ut att vara utifrån-in, för det är en rätt brant stigning (utifrån-in går fortare än inifrån-ut) – allt enligt Hellier.
Så, när Hbeta försvinner borde det väl då ha att göra med att det uppstår en kallare halo runt ackreationsskivan som absorberar “lagom” så emission och absorption är i balans (utan nån dopplerbreddning…). Men varför just Hbeta, som du säger, i den där tyska serien?
I mitt fall verkar det ha funnits en Hbeta emission i viloläget. Sen försvann den den 25:e för att vara tillbaka den 28:e, se bilagan där jag har med ett spektrum från den 3/6.
Uppenbarligen är utbrotten olika. Men varför de olika balmerlinjerna skulle påverkas olika…. mysteriet djupnar 🙂
Magnus
- Det här svaret redigerades för 1 år av Magnus Larsson.
Attachments:
-
22 november, 2023 kl. 17:39 #6788
Däruppe ovan molnen har SS Cyg bestämt sig för att få ett utbrott. Visuell magnitud 8.6 den gångna natten (21-22 november).
-
22 november, 2023 kl. 20:52 #6793
Hej!
Nyckelordet där är väl “ovan molnen”.
Magnus
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste inläggen
-
HT Cam
svar av Thomas Karlsson
-
Jupiter med nya stormen i SEB
tråd av PeterR
-
Jupiter med Ganymedes
tråd av Hans H
-
Uranus och Neptunus
tråd av Hans H
-
Aktuell solaktivitet
svar av Hans Bengtsson
-
U Gem
svar av Hans Bengtsson
-
NGC 7822
tråd av Petter Åström
-
M76 den lilla Hantelnebulosan
tråd av wimvb
-
Titanpassager
svar av PeterR
-
Jupiter och Europa 241123
svar av PeterR
Månadens bild i galleriet
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 70 st
Senaste 7 dagarna: 1494 st
Senaste 30 dagarna: 9249 st