[Hans Bengtsson]

Jag ser nu att efemeriden blir totalt annorlunda beroende på om man använder MPEC 2025-N12 (2 juli) eller MPEC 2025-N22 (3 juli). Inte bara marginella skillnader utan koordinaterna blir helt olika!

Exempel gällande 5 juli 00 UTC:
17 59 30.1 -18 39 31 (MPEC 2025-N12 från 2 juli)
16 15 43.0 -14 43 46 (MPEC 2025-N22 från 3 juli)

Får se om det kommer en ny efemerid idag (4 juli), det borde det göra.

Edit:
Jag tror att de efemerider jag lagt upp i denna tråd är rätt OK. De bygger på MPEC 2025-N12. Positionmätningarna i MPEC 2025-N22 är förstås också OK … men de efemerider som genereras med MPEC 2025-N22 som grund blir helt uppåt väggarna fel.

• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Det låter som en jättebra idé!

• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Grattis till att du fick se denna ovanligt ljusa bolid och även ta ett par bilder!

Klockslaget var ca 19:31 UT = 20:31 SNT = 21:31 SST, det har blivit en timme fel i din angivelse. Edit: Nu är det rätt!

IMO har fått in en del rapporter, se klipp. Med utgångspunkt från de filmer och bilder som finns, skulle det gå att beräkna banan genom atmosfären. Men eftersom inga stjärnor syns på bilderna skulle det krävas mycket jobb med besök på de platser varifrån filmerna tagits så att azimut och altitud kunde bestämmas. Det blir nog ingen som gör detta?

• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_5421.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Nu när juli har gjort sitt intåg kan vi konstatera att det internationella solfläckstalet för juni 2025 landade på 116.4. Det är visserligen en uppgång jämfört med det låga maj-värdet, men troligen ett tecken på att det slutliga avtagandet faktiskt har inletts.

Långsiktigt (13-månaders-värden) har vi nått fram till december 2024, då talet blev 151.2. Vi kan redan nu förmoda att värdet för januari 2025 blir ännu något lägre.

Preliminärt nådde den innevarande cykeln sitt maximum i oktober 2024 med 160.8 som 13-månaders-tal, detta skulle i så fall vara 10.5 år efter förra maximet.

Överraskningar i form av en ny aktivitetstopp kan dock inte uteslutas!

Bifogade diagram är hämtat från SILSO. Månadsvärden plottas i blått, 13-månaders-värden i rött.

Attachments:

1. 

   IMG_5419.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

”A stormy masterpiece” är rubriken på SpaceWeather:

https://spaceweather.com/archive.php?view=1&day=27&month=06&year=2025

[Hans Bengtsson]

En sak som jag funderade på när jag såg B-mätningarna natten 25-26 juni:

Skulle det gå att göra en liten filmsnutt av dessa? I likhet med nästan alla andra människor i världen så har jag aldrig sett en flare hos en flarestjärna genom ett teleskop. Och jag tror inte ens på film?

Bara en tanke, i händelse av tid och om det inte är alltför besvärligt.

[Hans Bengtsson]

Natten den 25-26 juni klockan 23:53 UTC fångade Magnus Larsson en flare hos EV Lac. B-amplituden var 0.3 magnituder.

Detta är säkerligen första gången inom svensk amatörastronomi som en flare hos stjärnan har dokumenterats.

Se bifogat klipp (B-magnituder).

Attachments:

1. 

   IMG_5394.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Sydliga observatörer kan nu se två novor för blotta ögat, om himlen är god.

Dels V0462 Lup som nyligen nådde magnitud 5.3, och nu har mag 6.0.

Och dels V0572 Vel som nu har mag 5.2.
Edit: 26 juni hade novan ljusnat till 5.0.

Novan i Vela har visserligen inte något officiellt namn ännu, men det är en säker gissning med V0572 Vel.

Edit:
Nu sent på kvällen 26 juni har novan fått sitt officiella namn V0572 Vel.

Edit 2:
Novans omloppstid har nu blivit bestämd:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=17254

• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_5390.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Gustav:

Jag vet tyvärr inte magnitudgränsen, och egentligen inte så mycket annat heller. Vilken noggrannhet blir det på mätningarna? Att man kan mäta mycket ljussvaga stjärnor är uppenbart, men hur ljusstarka, och hur noggrant?

Hur långt norrut på himlen man tänker observera känner jag inte heller till. Jag vet att man kommer att studera hela ekliptikan, men går man ända upp till exempelvis deklination +50?

Det är möjligt att svaren på frågorna redan finns dokumenterade, men jag har inte kollat närmare. Under alla omständigheter kommer det att finnas mycket kvar att studera för amatörer, inte minst för oss som bor långt norrut på klotet.

• Det här svaret redigerades för 7 månader av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Ja, det blir spännande att se vart detta leder. Rubin-instrumentet är en veritabel upptäckarmaskin av ett slag vi aldrig skådat tidigare.

Även inom MPC (småplanetcentret) behöver man tänka till. Redan på testbilderna upptäcktes över 2000 nya småplaneter, som rapporterades in till MPC … jag ser nu att det står ”processing” på MPC-sidan!

Jag har alltid tänkt att ”variabel stjärna” kanske borde ha en kvantitativ parameter, t ex amplitud i någon våglängd minst 0.1 magnituder. Annars kan vi till slut hamna i en situation där alla stjärnor (även de mest stabila, som solen) klassas som variabler. Det handlar ju mest om den noggrannhet som mätinstrumenten kan ge. Möjligen bör AAVSO börja fundera i sådana banor?

Faktiskt är jag lite tacksam för att Rubin befinner sig så sydligt som 30 grader söder om jordens ekvator. Det innebär att området norr om deklination +60 ligger för nordligt!

[Hans Bengtsson]

Under midsommaren 2025 befinner sig SU UMa i superutbrott, visuell magnitud ca 11.3. Källa: AAVSO.

[Hans Bengtsson]

Jag tänker mig att bilder som tagits för fotometriska ändamål inte är optimala när det gäller att upptäcka tidigare okända nebulosor kring dvärgnovor. Snarare behövs nog studier av den typ som lett till att Sven Eklund upptäckt ett gäng planetariska nebulosor. Väldigt många timmar inklusive våglängder utanför de som är standard för fotometri.

Om vi ser på bilden av HT Cam i denna tråd, så ligger gränsmagnituden vid g = 21-22. Det är förstås rejält djupt, men ganska precis vad som syns på POSS-materialet. Och hade nebulosorna synts där, så skulle de förmodligen redan vara upptäckta.

En stjärna som i många avseenden är en kopia av Z Cam är RX And. Skulle RX And, i likhet med Z Cam, visa en nebulosa om den fick säg 100 timmar i integrationstid med ett halvmetersteleskop? Kanske, kanske inte. Jag tycker själva ämnet är intressant eftersom nya upptäckter ligger innanför ramarna för modern avancerad amatörastronomi.

 

[Hans Bengtsson]

Intressant och ovanlig bild!

Nebulosan syns utan problem på POSS-bilder från 1990 och 1991, men det var nog ingen som uppmärksammade den förrän långt senare trots att materialet låg allmänt tillgängligt på nätet.

Se bifogat klipp 2×2 bågminuter från blå POSS-bild tagen 1990.

• Det här svaret redigerades för 8 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_5336.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Håller helt med. Södra Ölands alvar vore det självklara första valet i ett sådant projekt.

– Det enda någorlunda stora landområdet i de sydligaste landskapen med noll invånare per kvadratkilometer.

– Lättillgängligt. Ett par små bilvägar går tvärs över alvaret.

– Perfekt horisont varvet runt. Se länk:

– För svenska förhållanden bra astronomiskt klimat. Dessutom så sydligt beläget att även sommaren är fullt användbar.

– Redan ett på olika vis skyddat område. Men mörkret bör också skyddas!

– Tradition i form av den årliga Sagittarius-träffen.

– Givetvis finns det längre norrut i landet mycket större och ännu mörkare områden, men där känns det inte som någon större risk för framtida ökning av ljusföroreningar. Dessutom är det svårt att hitta fri horisont om man inte klättrar högst upp på någon bergstopp. Det inre Småland har också en del mörka platser … men också mycket granskog.

– Några öar i Blekinge skärgård är också tänkbara, liksom Kosteröarna i Bohuslän. Men som jag ser saken, borde södra Ölands alvar vara en rätt ohotad kandidat som första val.

[Hans Bengtsson]

Det internationella solfläckstalet störtdök under maj 2025 ner till 79.2, det lägsta månadsvärdet sedan augusti 2022 (74.6).

Detta bidrog till att även 13-månaders-talet för november 2024 sjönk en del, från 160.8 i oktober till 157.0. Vi kan dock inte dra slutsatsen att innevarande cykel maxade i oktober, det kan hända åtskilligt ännu som leder till högre framtida 13-månaders-värden. Innevarande max skulle nästan bli atypiskt spetsigt om en mera definitiv nedgång redan har inletts. Vi får se hur det blir.

Bifogade diagram är hämtat från SILSO. Månadsvärden plottas i blått, 13-månaders-värden i rött.

Attachments:

1. 

   IMG_5300.jpeg
   

[Författare]

Inlägg