Forumsvar skapade
-
Här är artikeln om V2331 Cyg.
Lite kul att de som gjorde peer review före publicering bara hade en kommentar: ”Excellent!”. Annars brukar sådant gå i omgångar med synpunkter hit och dit och fram och tillbaka.
Det var Gustav H som skrev artikeln. Att jag står först beror bara på bättre efternamn (B kommer rätt tidigt i alfabetet).
https://app.aavso.org/media/jaavso/2934.pdf
Ber att få gratulera till dina första variabelobservationer!
Du har precis rätt inställning när det gäller denna resultatinriktade och fascinerande del av astronomin. Mycket handlar om rent hantverk, man hittar gradvis en metod som passar en själv och som ger bra resultat.
Någon har skrivit att variabelastronomi är den gren inom naturvetenskapen där amatörer har bidragit allra mest till vår kunskap. Förmodligen skulle ornitologer inte helt hålla med, men ändå!
För egen del kan man säga att jag började med att bli intresserad av variabler och först därefter av astronomi i allmänhet, för de flesta är det väl tvärtom. Men i takt med att variabelintresset växte så lärde jag mig förstås också om andra delar av astronomin.
Den som börjar med filateli (det har jag aldrig gjort) brukar nog starta med att samla ”hela världen” men upptäcker efter ett tag att allt blir mera givande om man istället satsar på en särskild typ av frimärken. Då kan man gräva lite djupare. Ungefär samma sak med astronomi: det blir mera spännande med fokusering.
– Det finns förresten stora likheter mellan seriös fågelskådning och observation av variabla stjärnor. Samma inställning bland utövarna. Även om jag aldrig utövat ornitologi så känner jag mig befryndad med dem som gör det.
På gamla Astronet (föregångaren till Nattmolnet) finns många spännande variabeltrådar. Här är en av mina favoriter, den omfattar ett antal sidor och utmynnade i en artikel i JAAVSO.
http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=6554
Jag tycker dina mätningar ser förträffliga ut. Och att supernovan skulle försvagas med någon hundradels magnitud från en natt till nästa känns mycket sannolikt.
När det gäller det praktiska hanteringssättet vid fotometriska mätningar så är jag okunnig, jag har alltid varit en visuell observatör. Men i sektionen finns ju flera mycket erfarna fotometriker som kan det mesta om den saken!
Supernovor av typ II kan ha ljuskurvor som ser väldigt olika ut från fall till fall. Exempel på sådana supernovor ges i diagrammet nedan, med absolut visuell magnitud.
Men man får ju säga att kurvtoppen för SN 2023ixf är platt som ett välbyggt innertak.
Attachments:
En karta 2×2 grader för RR Lyr ges nedan, plus detaljer för jfr-stjärnorna. Allt sådant kan man få via AAVSO:s kartmaskin VSP:
Det handlar egentligen om ett smörgåsbord där det bara är att välja och vraka. Jag tror dock att du med DSLR bör undvika mycket röda stjärnor (miror osv), för sådana vill man helst ha fotometriska standardfilter (som BVRI) eller visuella skattningar.
Nedan har jag lagt in några kartor med nordligt liggande kvasarer, vad tror du om det? De lämpar sig bra för DSLR, gröna kanalen. Kan observeras varje natt om vädret tillåter.
Kartorna omfattar 20×20 bågminuter och har norr uppåt. Data om kvasarerna finns på kartorna. Alla kvasarerna finns i SVO.
Detta bara som ett litet förslag.
Attachments:
Att få en observatörssignatur från SVO kan vara första steget rakt ner i det så kallade variabelträsket, så det gäller att se upp. 🙂
Variabler ligger ju inne i astronomins centrala del och är ett jättestort och viktigt forskningsområde. Yrkesastronomer och amatörastronomer arbetar där sida vid sida. Ofta är det fackastrononomerna som svarar för spektroskopi och teoretisk utvärdering, medan amatörastronomerna står för en stor del av det fotometriska underlaget, antingen genom visuella magnitudskattningar eller genom mätningar på fotografier.
—- Variabla stjärnor är beroendeframkallande!
Det som jag kan konstatera är att magnituden verkar mycket bra!
Borde gå in som TG-mätningar i SVO. Du behöver då en SVO-signatur, det är Thomas Karlsson som ordnar sådana.
Stjärnans namn i SVO är:
SN2023ixf
(dvs inga mellanslag i namnet)
Attachments:
Supernovan ligger än så länge nästan helt platt mellan V 11.0 och 11.1. Avtagandet borde påbörjas snart.
Se klipp från AAVSO nedan.
Roligt att se obsarna från svensk horisont! Från de sydligare landskapen är observerandet av variabla stjärnor från egna hemmet en åretrunthobby, nästan i alla fall. Även när bara några få stjärnor syns för blotta ögat ger ett teleskop mycket större möjligheter än man kan tro om man inte försökt. Och sedan har vi förstås möjligheten att använda fjärrinstrument.
Attachments:
Ett påstående som har överraskat mig är det man har kunnat läsa på spaceweather.com, nämligen att denna supernova förväntades nå magnitud 10 eller bli ännu ljusare än så. Förstår inte bakgrunden till en sådan prognos. Se klipp nedan.
Det konstaterades omedelbart att SN 2023ixf är av typ II. Den välstuderade supernova av typ II vi tidigare hade i M101 var SN 1970g som nådde magnitud 11.5. Det kändes som ett bra riktvärde i det nu aktuella fallet, även om SN 2023ixf faktiskt blev något ljusare än så.
Dessutom har vi ju SN 2011fe att gå på. Magnitud 9.9. Men den var av typ Ia och därmed klart mera luminös. Hur kunde då magnitud 10 ses som ett troligt toppvärde för SN 2023 ixf? Ifall så hade skett skulle det i någon mån vänt upp och ner på vår uppfattning om skillnaden mellan Ia och II.
Även om spaceweather.com i många avseenden är en bra sida, så är man där ibland ute och cyklar en hel del när det gäller saker som inte är direkt kopplade till just rymdväder.
Attachments:
Ja det var ett väldigt lyckat samarbete, och Amanda har gång på gång betonat SAAFs betydelse för projektets framgång. Att SAAF-observatörerna skulle föreslås som medförfattare gick upp för mig efter ett tag och gav förstås extra inspiration.
Tack vare användningen av fjärrteleskop på olika kontinenter kunde de fyra aktuella uxorerna mätas var och varannan natt. Det var alltid klart väder någonstans!
Att mätningarna snabbast möjligt rapporterades till SVO var också en avgörande faktor. Det innebar att jag i princip dagligen kunde ta klipp på de aktuella ljuskurvorna och mejla till Amanda. Vilket i sin tur styrde vilken eller vilka av de fyra stjärnorna som skulle bli nattens objekt på NOT!
Det måste vara mycket ovanligt att amatörastronomer får detta konkreta inflytande på val av objekt som ska studeras vid ett stort professionellt observatorium. Och en fjäder i hatten för de SAAF-observatörer som så entusiastiskt bidrog.
