Forumsvar skapade
-
Det hela är mycket intressant, tycker jag. Mejlade just Amanda för att se om hon har några tankar kring detta.
Förresten är detta ett fint exempel på hur spännande resultat ofta kommer i ett par tre olika steg. Utan Petters insats hade ju stjärnan inte hamnat på tapeten.
Ojdå, det där är väl en helt ny upptäckt. Borde hamna i VSX innan någon annan gör upptäckten.
Med stor sannolikhet är det rotationsperioden du har funnit, den ligger på ett värde man kan förvänta sig hos en T Tau-stjärna (se klipp). Men överraskande stor amplitud för att vara en rotationseffekt. Finns någon förmörkelse inblandad?
Det blir kanske så stor amplitud pga de olika nivåerna i stjärnans generella ljusstyrka?
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Kometen 12P ligger just nu i Cygnus och är av magnitud ca 8.5.
Det är förstås oerhört svårt att veta i förväg hur ljusstyrkan kommer att utvecklas framöver, nedan finns ett förslag.
Attachments:
Denna bolid skulle egentligen kunna vara ett intressant ämne för ett gymnasiearbete. Det gäller i så fall att studera de individuella rutorna i VARF-filmen och bestämma rektascension och deklination för de olika delarna av spåret, samt utnyttja bilderna från Hoberg, Uppsala och Borlänge.
Stenen föll ju nästan vinkelrätt ner mot marken över Surahammar, bara lite lätt från nordväst ner mot sydost. Så longitud och latitud för flashen och slutlysandet borde kunna bestämmas på en kilometer när eller bättre.
Den tredimensionella geometrin kan man fixa utan att behöva räkna själv:
Som tumregel brukar man säga att det bara är kroppar som lyser närmare marken än ca 30 km som är aktuella när det gäller meteoriter, så troligen förintades denna meteoroid strax före den kritiska höjden.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Det finns nu data från det svenska övervakningsnätet som i stort bekräftar de ungefärliga beräkningar som jag gjorde. Det är fortfarande Surahammar som gäller, över denna ort upplöstes kroppen på 30-35 km höjd. Sannolikt nådde ingenting marken.
https://www.astro.uu.se/~meteor/triangulations/data/meteor_2024-01-15T18:46:18.875/
Det är samma stjärna, NSV01161. Se utsnittet nedan där jag roterat en del av din bild 90 grader så att orienteringen är samma som på AAVSO-kartan.
Attachments:
LkHA 271 har variabelnamnet:
NSV 1161 (i AAVSO)
NSV01161 (i SVO, utan mellanslag)
Jag har nu i SVO registrerat NSV01161, och det vore jätteroligt om du vill lägga in dina TG-mätningar där.
Stjärnan är av typen CTTS vilket är en förkortning av Classical T Tauri Star. Varierar snabbt och helt oberäkneligt mellan visuella magnituder 13.4 och 17.3.
PS:
VizieR innehåller bara objekt som ligger utanför vårt solsystem,
Attachments:
Det vore bra om alla kända filmer kunde användas vid en samordnad analys. En sådan skulle ge en god bild av händelsen. VARF + Uppsala + Borlänge + Hoberg + eventuella andra bilder. I det här fallet finns ovanligt fint källmaterial.
Troligen hann meteoroiden disintegrera pga ablationen innan en mörk bana hade påbörjats. Med andra ord blev det nog ingen meteorit, men det var förmodligen inte så mycket som skilde.
En meteoroid blir meteorit i samma ögonblick ablationen upphör, den behöver tekniskt sett inte ha nått marken, enligt IAU:s definitioner. Men eftersom en meteorit inte lyser, så har den distinktionen ingen större praktisk betydelse. Det har aldrig hänt att en meteorit fotograferats i flygande tillstånd, utan bara medan den ännu var en meteoroid.
Jag kollade lite grovt bilderna från Uppsala, Borlänge och Hoberg och kom till följande mycket preliminära resultat:
Start:
67 km höjd, long 16.02 E, lat 59.75 N.
Flash:
43 km höjd, long 16.12 E, lat 59.72 N.
Slut:
35 km höjd, long 16.21 E, lat 59.71 N.
Det finns förstås möjlighet att göra mera noggranna beräkningar, inte minst baserat på resultat från VARF. Men Surahammar borde komma ganska nära verkligheten, tycker jag.
Från VARF-filmen tog jag ett skärmklipp som tycks visa flera separata element nere till vänster om bolidens flash (om dessa element inte är lens flares?).
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Snyggt jobbat!
Alla tre småplaneterna kunde entydigt identifieras med Minor Planet Checker.
Nr 1 = Nr 3 = småplanet 34339
Nr 2 = småplanet 152559 = Bodelschwingh
Nr 4 = småplanet 31217
https://www.minorplanetcenter.net/cgi-bin/checkmp.cgi
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Intressant!
Jag kollar ofta på engelska Wikipedia, men här hade jag faktiskt inte gjort det.
En bra artikel ges där referens till:
https://arxiv.org/pdf/1005.2202.pdf
Nyckelhålet verkar alltså vara en hålighet (kavitet) i nebulosan. Det är kanske ändå lite svårt att föreställa sig hur det hela ser ut tredimensionellt?
Uppenbarligen finns det också två svaga stjärnor som syns i nyckelhålet (dock osynliga på Hubble). Dessa är utsatta för mindre extinktion (utsläckning av ljus) än ett par andra stjärnor i området, sådana med ljus bakgrund. Tyder på att nyckelhålet inte är en mörk nebulosa mellan oss och den ljusa nebulosan.
Känns ändå lite konstigt att nyckelhålet är så svart och stjärnfattigt. Får nog läsa artikeln mera i detalj för att förstå bättre.
Centralstjärnan i NGC 1999, dvs V0380 Ori, har mätts fotometriskt (BVI) vid många tillfällen av Gustav Holmberg och Thomas Karlsson. De senaste resultaten framgår av SVO-diagrammet nedan.
Attachments:
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- M87, M86, M84, NGC4438, mm (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- SN2026aaiv i NGC 7331 (Per Johansson)
-
- Pickerings Triangel (Filip Gloria)
-
- NGC 7640 (Gabriel Wiklund)
-
- Solen (Peter R)
-
- Messier 27 – Hantelnebulosan (Gabriel Wiklund)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
