Forumsvar skapade
-
Jag tycker du ska behålla samtliga obsar, de är ju gjorda enligt konstens alla regler och håller hög kvalitet.
Alla mätserier har alltid en viss spridning i magnituden, i det här fallet tycker jag den är obetydlig, några hundradelar bara, det är nästan ingenting.
Det finns heller inget som säger att det verkliga avtagandet följer en exakt jämn kurva. Hos supernovor och andra kataklysmiska variabler förekommer oregelbundenheter beroende på att materien utkastas på lite skiftande sätt som inte kan förutses.
Som huvudregel gäller att väl utförda observationer bör rapporteras precis som de är. Sedan kan det vid noggrant analysarbete bli fråga om att ta hänsyn till vad som kan tänkas ha varit normal spridning (mätfel) och vad som kan tänkas bero på variationer hos stjärnan.
Ett nästa steg för dig att ta kunde vara rapportering även till AAVSO, vad tror du om det? När yrkesastronomer så småningom kommer att skriva djupa artiklar om denna supernova så kommer de att ta hänsyn till alla obsar som rapporterats till AAVSO, det är en naturlig internationell källa.
Här är en relevant artikel:
https://www.aanda.org/articles/aa/pdf/2004/08/aa2956.pdf
Läs gärna Abstract, där det talas om ”the central dip” i H-alfa-linjen.
Attachments:
Det gäller nog att tänka på, att de transitvariabler (EP-stjärnor) som ska observeras verkligen har en amplitud som möjliggör meningsfulla mätningar med den utrustning som används.
Om vi jämför två av de mest kända transitvariablerna med varandra:
Kepler-51 har amplitud ca 2 tusendelar av en magnitud. Det är en ohyggligt liten variation.
V0376 Peg har amplitud ca 2 hundradelar. Det är en mycket mera åtkomlig variation.
Det är alldeles utmärkt att varje obs är medeltalet av ett antal mätningar under natten. Ett klassiskt sätt att få pålitliga värden.
Som kuriosum plockade jag fram sektionens obsar av den förra supernovan i M101, den som fick namnet SN 2011fe (eller SN2011fe). Den stjärnan var av typen SN Ia och mera luminös än den nu aktuella supernovan som ju är av typ SN II, skillnaden visade sig bli ganska exakt en magnitud i visuella våglängder.
Diagrammet visar dygnsmedelvärden av V+Vis.
Attachments:
Supernovan avtar i ljusstyrka mycket diskret och nästan omärkligt, men Petter Åströms utomordentligt fina serie TG-mätningar visar ändå detta, se diagram nedan.
Attachments:
Kom att tänka på en sak;
Om sektionen ska delta i den kommande vinterns uxor-projekt, skulle det i så fall vara möjligt att ordna en sådan övervakning för de aktuella fyra uxorerna? Borde underlätta avsevärt?
En snabbkoll i SVO visar just det som Thomas skriver, se diagram nedan.
Översta diagrammet använder perioden 0.01477248 för lågnivådygnen 2 mars – 27 april. Ger tydlig träff.
Mellersta diagrammet använder samma period för högnivådygnen 2 maj – 31 maj. Ger ingen synbar träff.
Nedersta diagrammet använder halva denna period för högnivådygnen 2 maj – 31 maj. Tycks möjligen ge träff? Åtminstone jämfört med mellersta diagrammet …
Sedan finns det förstås också möjligheten att längre periodicitet påverkar hur träffarna ser ut.
Attachments:
Timo:
Så roligt att du kunde göra en obs även av denna SN, trots sommarljuset!
M101 är en galax som kräver mörk himmel. Från åren kring 1970 minns jag den som ett enkelt objekt med 4.5-tummare under småländsk himmel. Därefter tittade jag nog aldrig efter den förrän i samband med SN 2011fe, och då med 8-tummare från Göteborg. Gränsmagnituden var helt OK, kring 13.5 eller något bättre, och supernovan syntes fint. Men av själva galaxen såg jag inte ett spår, åtminstone inte med låg förstoring! Det var bara vid högre förstoring jag tyckte mig kunna skymta kärnan, när kontrasten mot bakgrunden ökade.
Den nu aktuella supernovan ligger just nu tyvärr åt fel håll sett från min balkong.
Mätningar i hård röntgen visar att supernovan ökade från 26 maj till 29 maj:
https://www.astronomerstelegram.org/?read=16065
Inlägg nr 4819 i den tråd ni nu läser uppdateras nästan dagligen med länkar till ATel, kan vara bra att veta.
Idag den 30 maj är det tänkt att James Webb-teleskopet ska ägna några timmar åt supernovan. Ska bli intressant att se resultaten därifrån.
En liten antydan till avtagande från V-magnitud 11.0 till 11.1 kan nog skönjas. Detta är ju oerhört små skillnader, och i stort sett har taket varit platt under de senaste dygnen.
Diagrammet nedan visar SVO-resultaten hittills, med dygnsmedelvärden för V+TG+Vis.
Attachments:
