Forumsvar skapade
-
Det finns en märklig detalj när det gäller upptäckten av Sirius B, så som den beskrivits av Ashbrook (The Astronomical Scrapbook), se klipp. Jag minns att jag påpekade saken en gång på AstronomiGuiden eller kanske Astronet, men har aldrig sett någon annan göra det.
Vet ni vad jag tänker på?
Attachments:
Karta för 12P ges nedan, gällande den 20 mars klockan 19 UTC (klockan 20 svensk normaltid). Den ljusaste stjärnan är Beta Andromedae, magnitud 2.1.
Kometen har inte ljusnat påtagligt under den senaste tiden utan ligger rätt stadigt kring magnitud 5.5. Får vi be om ett utbrott snart?
Attachments:
Det råder ingen tvekan om att NSV 1161 låg i minimum igår kväll 18 mars. En kurva med V och TG (Magnus resp. Petter) blir sylvass. Det vore spännande att se om det i framtiden går att få lika extremt spetsiga (i stort sett momentana) minima, eller om slumpen och mätosäkerhet spelat viss roll i det här fallet.
Attachments:
Snyggt fångat! Verkar stämma bra med positionen för Sirius B.
Attachments:
Kometen C/2023 A3 ska vi inte glömma bort. Om den inte förstörs vid passagen runt solen kan den bli riktigt spektakulär från mitten av oktober i år.
Den senaste efemeriden för klockan 18 UTC ges nedan. Som obsplats använde jag 15 grader ost, 60 nord.
Attachments:
Man skulle lätt kunna tro att det klassiska meteorologiska instrumentet molnräfsa (se bild) var en tidig föregångare till molnpistol … men ändå inte riktigt, namnet till trots.
Attachments:
Kometen 12P har nu avancerat in i Pisces och har en totalmagnitud av ca 5. En karta för ikväll den 17 mars klockan 19 UTC (klockan 20 svensk normaltid) bifogas. Kometen ligger då i västnordväst.
Den ljusaste stjärnan på kartan (magnitud 2.1) är Beta Andromedae.
Edit:
För mycket cirrostratusmoln över Göteborg den 17 mars. Men nu klockan 18:58 UTC den 18 mars kunde den ses problemfritt med 12×80, mellan moln. Tycks ligga rätt konstant vid magnitud 5.5 för närvarande.
Attachments:
I förlängningen tycker jag man kan tänka sig en artikel i JAAVSO, kanske under 2025 eller så?
Egentligen har vi rätt bra koll på hur stjärnan uppträder i visuella våglängder. Men det skulle behövas mera flerfärgfotometri för att se hur färgindexen beter sig. Och det vore förstås också väldigt bra med fler spektra. Är absorptionen mitt i H-alfa-emissionen en bestående egenskap eller något mera tillfälligt?
Stjärnan är definitivt väl värd att följa vidare. En rar blomma i den stellära floran.
Väldigt spännande, och det är verkligen roligt att det går att få så bra spektra för så svaga stjärnor med MWT.
Som jag förstår saken togs spektret på kvällen den 13 mars. Viktigt att det också finns fotometri ungefär samtidigt, och det finns det klockan 21:13 UTC. Thomas mätte från Teide:
V = 14.050
B-V = 1.107
V-R = 0.935
Som framgår av fasdiagrammet nedan bör detta ha varit strax efter maximum. Jag kan tänka mig att det nog kan bli rätt stora spektrala variationer under en cykel? Ett problem är förstås att stjärnan blir svår att studera spektralt under ljussvagare faser.
Att tolka spektra, så att man kan omvandla informationen till en fysisk modell, för såhär komplexa stjärnor är oerhört svårt. Det handlar om att en specialist som Grinin ägnar massor av timmar med modelleringsprogram. För min egen del skulle det kännas enklare att lösa problemet med cirkelns kvadratur, lära mig tala japanska utan brytning på fem veckor, samt bli uttagen som mittfältare i Argentinas fotbollslandslag.
Men jag har en del mejlkontakt med Grinin, så man vet aldrig om han någon gång måhända fastnar för NSV 1161 så mycket som skulle behövas … time will tell.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Nedan ges dygnsvis efemerid för 12P för den närmaste tiden. Som klockslag valde jag 19 UTC (dvs 20 svensk normaltid = 21 svensk sommartid), och som obsplats 15 grader ost, 60 grader nord.
För närvarande (13 mars) är kometen ungefär en magnitud ljusare än vad som indikeras i efemeriden.
Jag bifogar också en karta som visar positionen den 15 mars klockan 19 UTC, den innehåller magnituder för lämpliga jämförelsestjärnor.
En länk som kan vara användbar:
https://theskylive.com/12p-info
PS:
Någon här som sett den spiralstruktur i de centrala delarna som har rapporterats?
https://spaceweather.com/archive.php?view=1&day=12&month=03&year=2024
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Lite kuriosa när det gäller egenrörelse:
Det finns faktiskt en stjärna med grekisk bokstavsbeteckning som genom sin egenrörelse år 1992 gled in i en grannstjärnbild. Det är Rho Aquilae som då hamnade i Delphinus!
Väldigt rolig animation, jag har inte sett någon sådan för Sirius tidigare.
Jag får samma resultat som Peter vad gäller egenrörelsen. Enligt Bailer-Jones (2015) är den 1.33941 bågsekunder per år. Mellan din första och sista bild är tidsintervallet 12.9308 år. Multiplikation ger 17.32 bågsekunder.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC 7380 Trollkarsnebulosan eller (Wizard Nebula) (Andreas Nilsson)
-
- Ngc 281 – Pacman (David Edvardsson)
-
- Sh2-157 Lobster Claw Nebula och NGC 7635 Bubbelnebulosan med kompisar – Widefield (Andreas Nilsson)
-
- IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1. (Andreas Nilsson)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars