Forumsvar skapade
-
På kvällen den 31 mars hittar man 12P strax intill Hamal (Alfa Arietis).
Se kartan nedan, där Hamal är den ljusaste stjärnan och kometen ligger exakt i mitten.
Attachments:
Ännu nyare beslut säger att meteoriten tillhör markägaren:
https://www.domstol.se/svea-hovratt/nyheter/2024/03/dom-i-mal-om-battre-ratt-till-meteorit/
En liten karta för 12P ikväll den 22 mars kan ju inte skada. Se bilaga. Magnitud ca 5.2.
PS:
Kollade på kometen för en liten stund sedan, 22 mars klockan 19:20 UTC, med refraktor 8 cm f/5, från balkongen. Faktiskt ett litet fint och behändigt instrument. Kometen syntes bra när molnen i området försvunnit, jag bedömde magnitud 5.0.
Attachments:
En ganska säregen aktiv region kan nu skådas på solskivan. Den heter AR3615 och består nu vid middagstid den 22 mars av 52 olika fläckar!
Vanligen utgörs ju en aktiv region av en eller ett par dominerande fläckar, men här handlar det om en hel arkipelag av små ”holmar”.
Den magnetiska klassen är beta-gamma-delta.
Se bifogade klipp från SpaceWeatherLive.
För min del sträcker sig säsongen för att kunna observera T CrB, även vid minimum, från mitten av juli till mitten av december. Detta med 8-tummare från balkongen. Övriga tider under året kan jag vid behov ta ut min ultralätta refraktor 8 cm f/5 på videostativ och se i andra väderstreck.
Ska försöka att bidra så gott jag kan men lovar inget.
Boken är på 468 sidor, mycket välskriven och lättläst, svårt att sluta läsa när man börjat. Stabila och bra pärmar. Jag är säker på att du blir nöjd!
Det som jag i första hand tänker mig att Clark såg var en spökbild (lens flare) av Sirius A. Sådana är ju mycket vanliga när man visuellt observerar ljusstarka stjärnor.
Hela upplägget med att man väntade på att Sirius skulle vandra in i synfältet efter att ha varit dold bakom en husvägg känns ganska udda … om avsikten inte hade varit just att hitta Sirius kompanjon, som man visste fanns genom att stjärnans egenrörelse hade visat sig wobbla. Annars borde man ha väntat någon minut eller mer till Sirius gick fri utan problem. Men problemet var alltså att Sirius B i verkligheten måste ha drivit in efter Sirius A.
PS:
Jag har nu antecknat mig för fjärrlås av boken i klippet nedan. Det är Ashbrooks huvudsakliga källa när det gäller Clark.
-
Det här svaret redigerades för 2 år sedan av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 år sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 år sedan av
Attachments:
Själva frågetecknet jag har gäller texten ”a faint star came into view three seconds before dazzling Sirius itself”. Och jag vet inte hur det kunde bli så att Sirius B kom in i synfältet före Sirius A. Alldeles oavsett hur synfältet är orienterat kommer ju en västligare stjärna (Sirius A) in i synfältet före en ostligare (Sirius B).
Hela den aktuella sidan ses nedan. Boken är mycket bra, jag sträckläste den i september 1985 då jag köpte den, och det var då jag fastnade för texten som jag citerar ovan.
Jag har ju egentligen inte svaret, men det som slog mig när jag läste kapitlet var att Sirius B vid den tiden, som nu, låg öster om huvudstjärnan, dvs var ”following”. Hur den trots detta kunde glida in i synfältet före huvudstjärnan förstår jag inte. Det borde ha varit precis tvärtom.
Minns att jag tänkte att det kanske inte var Sirius B som observerades vid det tillfället … utan möjligen en spökbild av Sirius A? En annan möjlighet är att Ashbrook helt enkelt citerat fel.
Det finns en märklig detalj när det gäller upptäckten av Sirius B, så som den beskrivits av Ashbrook (The Astronomical Scrapbook), se klipp. Jag minns att jag påpekade saken en gång på AstronomiGuiden eller kanske Astronet, men har aldrig sett någon annan göra det.
Vet ni vad jag tänker på?
Attachments:
Karta för 12P ges nedan, gällande den 20 mars klockan 19 UTC (klockan 20 svensk normaltid). Den ljusaste stjärnan är Beta Andromedae, magnitud 2.1.
Kometen har inte ljusnat påtagligt under den senaste tiden utan ligger rätt stadigt kring magnitud 5.5. Får vi be om ett utbrott snart?
Attachments:
Det råder ingen tvekan om att NSV 1161 låg i minimum igår kväll 18 mars. En kurva med V och TG (Magnus resp. Petter) blir sylvass. Det vore spännande att se om det i framtiden går att få lika extremt spetsiga (i stort sett momentana) minima, eller om slumpen och mätosäkerhet spelat viss roll i det här fallet.
Attachments:
Snyggt fångat! Verkar stämma bra med positionen för Sirius B.
Attachments:
Senaste diskussionerna
-
svar av
Månadens bild i galleriet
-
- SH2-136 (Göran Stenberg)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- Nålgalaxen, NGC 4565 (Filip Gloria)
-
- C 2025 R3 PANSTARRS (Magnus Lindstrand)
-
- Patchick 4 (Sven Eklund)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
- Årets första variabelmöte 12 mars – välkommen alla SAAF-medlemmar
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
