Forumsvar skapade
-
Lite kuriosa när det gäller egenrörelse:
Det finns faktiskt en stjärna med grekisk bokstavsbeteckning som genom sin egenrörelse år 1992 gled in i en grannstjärnbild. Det är Rho Aquilae som då hamnade i Delphinus!
Väldigt rolig animation, jag har inte sett någon sådan för Sirius tidigare.
Jag får samma resultat som Peter vad gäller egenrörelsen. Enligt Bailer-Jones (2015) är den 1.33941 bågsekunder per år. Mellan din första och sista bild är tidsintervallet 12.9308 år. Multiplikation ger 17.32 bågsekunder.
Under den senaste veckan tycks oregelbundenheterna hos NSV 1161 i stort sett lyst med sin frånvaro. Det betyder att vi för denna tid får ett snyggt och prydligt fasdiagram, se klipp.
Mörkgrönt = TG-mätningar (Åström)
Ljusgrönt = V-mätningar (Larsson)
Gult = V-mätningar (Karlsson)
Attachments:
En ny jättefin TG-serie gjordes av Petter igår kväll (7 mars), denna gång under ett snabbt avtagande. Vilken dynamik det finns inneboende i NSV 1161!
Attachments:
Ok. Det är inte så att det finns en massa negativa obsar i ASASSN och ZTF vid tiderna för djupa TESS-minima? Jag tänker att sådana negativa obsar kanske per automatik trillat bort i ditt analysmaterial eftersom de inte går att använda på vanligt sätt vid periodanalys.
Man ser ju i detta diagram en systematisk skillnad på minst en magnitud mellan TESS och ASASSN. Kan detta ha att göra med våglängdsområde? Eller kanske något som uppstått vid konvertering från flux till mag?
Timo:
Inte illa. Och inte heller så oväntat!
—- Nedan en karta för ikväll den 7 mars klockan 19 UTC. Ljusaste stjärnan är Alfa Andromedae.
PS:
Kollade nu ikväll 7 mars kometen från balkongen i Göteborg, klockan 19:05 till 19:10 UTC, med 10×50, 12×80 och refraktor 8 cm f/5. Enkelt objekt i alla tre instrumenten, bäst i refraktorn. Brydde mig inte om att lyfta ut Newton-teleskopet.
Magnitud 6.
PS 2:
Tog en ny titt ikväll 8 mars klockan 18:45 UTC med 10×50 och 12×80. Skulle nog sätta mag 5.5 ikväll, den verkar aningen ljusare även om skillnaden är liten.
PS 3:
För tredje kvällen i sträck kunde jag ikväll 9 mars ta en titt på 12P, denna gång med 10×50, 12×80 och Newton 20 cm. Teleskopet gjorde verkligen stor skillnad! Kometen ser där ut som en ljusstark cirkulär klothop, i kikarna mera som en oformlig diffus fläck. Bedömd magnitud 5.5.
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
Attachments:
Ifall vi nu kollar fasdiagrammet för Åströms stjärna så finner vi direkt att det ser mer eller mindre kaotiskt ut. En kurva som ritas med V-data (inte TG-data) som grund får exempelvis dubbla minima och dubbla maxima under en och samma cykel, se bifogat klipp.
Det är inte obsarna det är fel på! Det är stjärnan som tycks vara inne i ett stadium då oregelbundenheterna försöker sabba fasdiagrammet. När det kommer fler och fler obsar kan vi förvänta oss ett mera städat fasdiagram … förutsatt att stjärnan inte fortsätter vara lika irreguljär förstås.
Thomas:
Vet du om det finns något i data från ASASSN och/eller ZTF som stöder alternativt talar emot TESS-data under september 2021?
Attachments:
Ljusstyrkan för 12P har ökat till magnitud 6, och elongationen har minskat till 42 grader. Dags för utbrott snart?
Vår nya utgångspunkt är att Åströms stjärna är en klassisk T Tau-stjärna av undertypen AA Tau. Detta efter uttalande från Vladimir Grinin, han menar också att det handlar om ett extremt exempel. Jag tror då att det främst är den mycket stora amplituden av de cykliska variationerna han syftar på när han skriver att stjärnan är extrem.
Synnerligen intressant är den plötsliga episod av väldigt ljussvag nivå hos Åströms stjärna som Thomas hittade. Jag har ännu inte nämnt detta för Grinin eftersom Thomas tänkte att det kanske kunde handla om brister i TESS-materialet. Men just en sådan episod hos AA Tau finns beskriven i länken nedan!
Thomas:
Har du möjlighet att fixa en ljuskurva med den mycket ljussvaga episoden plus ett litet stycke före och ett litet stycke efter den episoden? När jag tar klipp i mobilen av den mycket smala och långsträckta kurvan som du gett så får jag för dålig upplösning i bilden. Kan vi säga hyggligt exakt mellan vilka datum den ljussvaga episoden inträffade?
https://www.aanda.org/articles/aa/pdf/2013/09/aa21389-13.pdf
PS:
De olika variabeltyper som används i VSX hittar man i länken nedan. Dock omnämnes AA Tau inte där.
https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
Attachments:
Senaste nytt om Åströms stjärna:
Jag tog nu Taurus vid Beta och Zeta (har bott för länge i Göteborg!) och frågade Vladimir Grinin (huvudförfattare till MNRAS-artikeln) angående detta intressanta fall. Om inte han har några bra förklaringar till ljuskurvans utseende så finns det nog ingen som har det.
Återkommer när jag fått svar!
PS:
Bara för att ni inte ska fundera er sömnlösa över det där med att ta Taurus vid Beta och Zeta, så handlar det alltså om att ta tjuren vid hornen … jag stötte på denna astronomiska ordvits omkring år 1970 i tidskriften The Astronomer (funkar också på engelska) men har inte använt mig av den förrän nu …
Edit:
Svaret kom omedelbums. Grinin tycker att stjärnan verkar mycket intressant, och att det troligen handlar om ett extremt exempel på en AA Tau-stjärna (som är en undertyp till T Tau-stjärnorna). Han ger denna länk:
https://www.aanda.org/articles/aa/pdf/2010/11/aa14184-10.pdf
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
Attachments:
Solen fortsätter att hålla sig ganska lugn. Det internationella solfläckstalet för februari slutade på 124.7, vilket är en svag ökning från januaritalet men fortfarande ett mediokert värde under ett solmax.
Mera intressant än enskilda kalendermånaders solfläckstal är 13-månaders-talen. Där har vi nu kommit fram till augusti 2023 (dvs omfattande perioden feb 2023 – feb 2024), vars värde blev 124.0. Detta är mycket likt julivärdet 124.3.
Så småningom kan vi nog förvänta oss en tydlig sänkning av 13-månaders-talen, nämligen när de höga värdena under juni och juli 2023 blivit för gamla. Men sedan kanske en gradvis ökning till en andra Gnevyshev-topp. Detta får vi veta i takt med att tiden går.
Diagrammet är hämtat från SILSO.
Attachments:
