Forumsvar skapade
-
Här har jag gjort om projektionen för att visa att den paraselena cirkeln löper som en linje på samma höjd runt hela horisonten
/*Peter R
Ett enkelt sätt att färgbalansera Jupiter är att använda kurvor i Photoshop. Man klickar på “Alternativ” och testar med “Förbättra kontrast per kanal” eller “Sök mörka och ljusa färger”. Man kan kombinera med “Fäst neutrala mellantoner” som ibland ger bättre resultat. Jag har alltid skuggor och högdagrar på 0,00% (Photoshop default tror jag är 0,10%, låter som lite men kan ha en kraftig effekt och klippa i hög- och lågdagrarna).
Om det inte blir helt perfekt brukar det i alla fall vara en bra utgångspunkt för vidare korrigeringar, exempelvis om man vill sänka mellantonerna en aning.
/*Peter R
Igår kväll blev det klart en kort stund och jag hann rigga min 250mm Newton och ta några sekvenser på Jupiter. Tyvärr blåste det stundtals rejält så det gick bara att få ihop några hundratal användbara frames i taget.
Det blev totalt 5 stackade bilder från kl. 22:12 till 22:30 (lokal tid) som jag har deroterat i Winjupos till kl. 22:22 och stackat i Photoshop och då blev det ändå ett användbart slutresultat.
Teleskop: CT-10 Newton från OrionOpticsUK, 250 mm f/4,8 + 4x TeleVue Powermate, totalt 4.800 mm.
Kamera: ASI 462-C med L-filter
Det hade varit en fantastisk syn men det var nog helmulet i stora delar av landet.
Jag lägger upp 2 bilder från den 19 juni 2020 då det var klart på morgonen under Venusockultationen.
Som tur var lyste Venus starkt för månens tunna skära gick inte att hitta i dagsljuset.
/*Peter R
Attachments:
Jag tror att det är 2 faktorer som har samverkat och förstärkt varandra:
Om man tittar på den dallrande delen av animationen så ser man att skuggan ser ut att svälla och Io ser ut att krympa när den dallrar mot den mörka bakgrunden. Det andra är en bildbehandlingseffekt att det mörka sväller på bekostnad av det ljusa som krymper när man skärper digitalt en oskarp bild
I bilden nedan har jag ersatt Io och dess skugga med 2 exakt lika stora cirklar. Skuggan har jag fyllt med svart och Io har jag fyllt med färgen från ursprungsbilden men också lagt en svag uttoning då ljuset kommer från höger. På bilden i mitten har jag lagt på oskärpa för att simulera turbulensen och på bilden till höger har jag skärpt denna oskarpa bild. Då ser man att skuggan har svält och Io har krympt.
Hade det varit bättre förhållanden så tror jag inte att skillnaden i storlek i slutbilden hade varit lika påtaglig.
Lars fotograferade med sin C14 med 0,6x reducerare från hans obs som ligger på en mörk plats en bit från Örebro. Bilden till vänster är vad jag har utgått ifrån och den verkar inte visa mycket. Det är ett antal 6 minuters exponeringar i Ha och stackade till en masterfil i 16 bitar. Efter stretchning i flera steg framträder inte bara stjärnorna och ringen utan även nebulosans yttre skal. Efter hand har Lasse även tagit exponeringar med rödfilter som har kompletterat Ha för att färglägga de röda yttre områdena.
Under tiden fotograferade jag ringen i RGB från min obsplats inne i Stockholm och den har bidragit till luminans och färg av de centrala delarna av mebulosan.
Snyggt fångat, trots gryningsljuset så ser man att svansen sträcker sig över hela bilden. Nishimura verkar vara en spännande komet med hög aktivitet i svansen men ganska svårobserverade från Sverige. Det kan nog vara värt att ställa väckarklockan på måndag morgon då det ser ut att kunna bli klart här i Stockholm och dessutom T-shirt väder med 16-18°, Det är troligtvis sista chansen innan den försvinner ner från vår nordliga horisont.
/*Peter R
