[PeterR]

Mycket imponerande första resultat på Saturnusapparitionen efter många svåra år!

Natten mellan 8-9 juli följde jag rymdstationen ISS i okularet ända ner tills den passerade en hårsmån ovanför Saturnus, jag hade hoppats på en planettransit. Sedan ägnade jag en bra stund åt att observera Saturnus visuellt med den tunna ringen, en magisk syn!

/*Peter R

[PeterR]

Det kommer att annonseras här på Nattmolnet och så kommer vi troligtvis att skicka mail till de som är anslutna till solsystemssektionen.

/*Peter R

[PeterR]

Tack Katarina,

Ja, de var verkligen intensiva och jag har nog aldrig upplevt en så tydlig övre kant på dem 🤔

[PeterR]

Hej Timo,

vad trevligt att vi båda uppmärksammade månens låga position igår natt.

Finns det någon regelbundenhet typ Saroscykeln eller dylik?

Tack också för att du påminde om Apollo 11 jubileet. Jag tog ett foto för exakt 5 år sedan för att markera att det då var 50 år sedan månlandningen.

/*Peter R

[PeterR]

Tack Fredrik,

Ett webbinarium kan jag absolut hålla efter sommaren som förhoppningsvis kan få flera engagerade i att observera solen under kommande maximum. Nu ska jag ta lite solledighet… alltså ledigt från solen då det har varit enormt intensiva 6 veckor med bildbehandling och problemlösning till småtimmarna.

[PeterR]

Var det det här utbrottet som du missade? https://spaceweather.com/archive.php?view=1&day=28&month=05&year=2024

Michael Karrer beskriver att han aldrig sett något liknande under sina 40 år som solobservatör https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=208944

Jag fotograferade också solen den 27:e men som du under eftermiddagen så jag missade också utbrottet.

/*Peter R

[PeterR]

Ny bild idag 19 maj visar att protuberansen har vuxit ytterligare och att solen fortsatt har väldigt hög aktivitet.

Attachments:

1. 

   Solen-Ha-2024-05-19_14-46-22_02H.jpg
   

[PeterR]

Animation med en bild var 5:e minut i 1,5 timmar

Attachments:

1. 

   Solen-anim-06M.gif
   

[PeterR]

Tack Johan. Jag har varit bortrest i några veckor och kom hem lagom till ett stabilt högtryck som ser ut att hålla i sig i ytterligare några dagar till. Trotts en del teknikstrul har jag fått till 3 dagar hittills och hoppas kunna fortsätta och ta en bild om dagen i Ha under en längre sammanhängande period nu när vi går mot ett solmaximum för att slutligen sammanställa en animation av solens yta.

Jag eftersträvar just att få till en 3D känsla och försöker hitta bästa inställningen både för capture och för efterbehandling och det är inte lätt då jag använder mig av ett relativt litet solteleskop. Idag har jag bland annat testat att köra med 2 st 2x barlows stackade och tycker att jag har fått till finare detaljer och bättre upplösning. Det blir dock till att göra en mosaik som kommer att ta rejält med tid.

Så här blev första testbilden nerskakad 50%.

Attachments:

1. 

   Solen-Lunt-2x__000044__2024-05-14T15-00-55-03H.jpg
   

[PeterR]

Tack för länken till artikeln.

En annan intressant artikel är den som Lasse H la upp en länk till på gamla Astronet http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?p=76791&sid=e90b6bb10d091e90af33f3ce59336c62#p76791 (länken finns på rad 2).

Ja, man får säkert dra slutsatsen att Ashbrooks beskrivning är felaktig, märkligt nog eftersom det inte saknades beskrivningar av hur upptäckten gick till.

Vad som också är märkligt och som framgår av artikeln här ovan är frågan varför ingen lyckades observera Sirius B mellan 1844 till 1862 då man visste att det fanns en “osynlig kropp” och att separationen under delar av perioden var tillräcklig stor, och att samma men även mindre instrument lyckades vid ett flertal tillfällen efter den bekräftade detektionen av Alvan Clark.

När jag började jaga Sirius B 2011 så hade jag ingen aning om dessa spännande historiska perspektiv.

/*PeterR

[PeterR]

Samma solfläcksgrupp 3615 som ovan fotograferad samtidigt i vitt ljus med aporefraktor WO FLT-110 och med grönfilter och 2x Barlow.

Attachments:

1. 

   Solen-FLT110-2x-Green__000003__2024-03-30T12-35-49-02XH.jpg
   

[PeterR]

Nu när valpen är på tapeten mindes jag att även Lars Hermansson och Magnus Johansson lyckades observera Sirius B visuellt 2018 med hjälp av den akromatiska refraktorn från 1892 i Uppsalas gamla observatorium. Berättelsen finns på gamla Astronet med en fin bild på det vackra teleskopet: http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=16303 .

/*Peter R

[PeterR]

Det här var en väldigt intressant observation som borde ha uppmärksammats och åtminstone sätter ett stort frågetecken framför Clarks tillskrivna upptäckt och lite märkligt att inte Ashbrooks kollade upp detta. Det finns en annan beskrivning https://www.naturalhistorymag.com/universe/102167/curiouser-and-curiouser som talar om att far och son Clark testade teleskopet på flera ljusstarka stjärnor för att kontrolera färgåtergivningen och detta borde tala emot att de hade valt en speciell placering där Sirius B skulle skuggas av en byggnad. Jag antar att en riktigt fin 18,5″ refraktor kan tillåta en visuell detektion på 31,15° höjd (Cambridgeport, Cambridge, Massachusetts) under bra förhållanden utan speciella arrangemang men det är ju inte så upptäckten beskrivs av Ashbrook.

Nu har jag i alla fall beställt ett inbundet begagnat exemplar av boken och ser fram emot spännande läsning under våren.

• Det här svaret redigerades för 1 år av PeterR.

[PeterR]

Jag minns att du brukade ställa en del svåre quiz på Astronet så jag trodde att du hade gjort en väldigt snäv beskärning i texten för att göra det svårare och att den lilla “thumbnail” som syns här på Nattmolnet var enda ledtråden. Men nu har poletten trillat ner och när jag klickar på den så öppnas ju bilden i större format och man kan läsa hela raderna, dumt av mig att inte tänka på det.

Men kvarstår, och det är oförklarligt, att Sirius B skulle kunna uppträda innan Sirius A med den positionsvinkel stjärnorna hade vid tillfället.

Om man i stället hävdar att Sirius B syntes i 3 sekunder efter att Sirius A hade försvunnit in i skuggan hade det varit mera logiskt men om min tidigare uträkning är rätt så borde den ändå inte ha kunnat synas i mycket mer än 0,5 sekunder.

Så jag håller med dig att det är besynnerligt men mycket intressant.

• Det här svaret redigerades för 1 år av PeterR.

[PeterR]

Jag tror att urklippet inte riktigt ger någon antydan på vilken stjärna som försvinner först in i skuggan, för mig kändes det logiskt att byggnaden skuggade åt väster dvs att Sirius A försvann först tätt följt av B.

Du kanske kan lägga ut hela sidan så småningom, skulle vara intressant att läsa.

[Författare]

Inlägg