Forumsvar skapade
-
Planeten Mars fotograferad vid samma tillfälle som Jupiter här ovan alltså under medelmåttiga förhållanden. Johan Warell skrev under sin publicerade bild den 11:e “Den långa mörka rännan Rima Borealis tudelar norra polarkalotten” och jag tycker att man kan skönja den väldigt svagt även i min bild.
Det mörka området ovanför bildens mitt är Terra Meridiani. Fram till oppositionerna 2016 och 2018 låg den frilagd med en ljusare region ovanför men den verkar undan för undan ha fördunklats https://stsci-opo.org/STScI-01EVSZXJDA88VMPPT9D0V5QFGB.png. Dessa bilder visar norr uppåt och 2018 härjade en stor sandstorm som gjorde alla albedostrukturer mindre tydliga.
Den här bilden som är en av de tydligaste av totalt ca 80 bilder illustrerar ovanstående bildbehandlingsresonemang.
Den övre raden visar hur osynlig kometen är både i RGB och i de 3 enskilda färgkanalerna med i stort sett original färgbalans. Genom att skifta färgbalansen, öka kontrasten och skärpan framträder kometen och svansen. Jag har genomgående använt mig av råfilerna i 16 bitar som är ställda i Adobe CameraRaw.
Bruset som blir väldigt framträdande får man reducera genom att stacka flera bilder. Här har jag stackat 5 stycken men det räcker inte för att få en helt jämn bakgrund.
Attachments:
Tack Hans,
Men jag skulle nästan ändå vilja hålla med dig om att den är “osynlig”.
Jag har gått igenom alla bilder jättenoga flera gånger och det fanns inte en tillstymmelse till någon ljus prick. Men så kom jag på en ny bildbehandlingsidé och då dök den diskret upp på samtliga bilder med en regelbunden förskjutning. Jag borde ha satt kameran med följe på en kameravridare för då kan man stacka 20-30 bilder även av något som verkar osynligt. Det var så jag lyckades få fram en några timmars gammal Danjonmåne mitt på dagen för några år sedan men jag trodde inte att det skulle vara så knepigt att få syn på denna komet.
Tack Hans, så är det nog för trots att jag vet exakt var kometen borde befinna sig i bilderna så finns det absolut ingen avvikelse från himmelsbakgrunden.
Simuleringen i SkySafari visade att vinklarna gjorde det värt ett försök och det var ändå en fantastisk gryning att njuta av och väl värd att försaka lite nattsömn på.
Attachments:
Lite innan midnatt när jag skulle ta mina sista sekvenser så ökade turbulensen markant och det såg ut som vågor som sköljde över Jupiter. Jag fortsatte ändå och tog 4st sekvenser på 3.000 bilder var och stackade totalt 10.560.
Till vänster en typiskt representativ enskild frame och till höger det stackade och efterbehandlade resultatet. Visst är det sämre än bilden ovan men fortfarande en användbar bild. Den stora röda fläcken GRS syns vid den vänstra kanten. Slutsatsen är väl att man aldrig ska ge upp.
Imponerande fin bild av Saturnus 👍🏻
Men som Johan undrar jag varför du inte nämner något om teleskopet eller kameran som du har använt. Det ska ju till ett ordentligt fokalavstånd för att komma upp i den här bildskalan 🤔
/*Peter R
Tillägg: Månen Titan syns svagt ovanför Saturnus sydpol och förstärker man bilden kraftigt framträder även Tethys aldeles i bildkanten till vänster om ringen.
Det finns en annan lösning och det är att köpa en enkel 2x Barlow lins. Resultatet kombinerat med eran 25mm motsvarar ett 12,5 mm. Om ni har en Explorer 130 som är f/7 så ger 25mm en förstoring på 36x och kombinerat med en 2x Barlow får ni 72x vilket kan ge fina vyer av månen och planeterna. Även enkla barlows för några hundralappar brukar kunna vara relativt bra optiskt
Det finns en annan modell av teleskopet som heter Explorer 130P (med parabolisk spegel) som ligger på f/5 och är det den ni har så får ni 26x resp 52x och då kanske en 3x Barlow eller ett 8mm okular vore att föredra för att komma upp i ca 80x förstoring.
Det finns en ganska bra mobiltelefonadapter, Celestron NexYZ, som tillåter injustering av telefonen i alla 3 axlarna, därav namnet. Men jag tycker inte den är så lätt att använda i praktiken så jag använder ofta telefonen handhållet framför okularet när jag fotograferar månen (se bifogade bilder). Ett annat problem som jag har med min iPhone 13 är att den har ofta svårt att hitta rätt fokus och skiftar lins mellan normal och 3x zoom. Då kan det vara bra att ha en photo app som exempelvis ProCamera som tillåter att låsa den till en bestämd lins samt att fokusera manuellt. Planeterna är däremot svåra att få bra med en mobil.
/*Peter R
Attachments:
