Forumsvar skapade
-
Tack Timo och Johan 🙂
Jag var uppe tidigt i morse för att fånga en tunn månskära 33 tim och 19 min innan nymånen och 19° från solen.
Det som ofta har förbryllat mig är att jordskenet borde teoretiskt vara som starkast nära nymånen men syns inte alls i nattens bild. Förklaringen är att även om solen fortfarande befinner sig under horisonten så sprids solljuset i atmosfären och är kraftigare än det svaga jordskenet. Men jo, om man förstärker bilden kraftigt så framträder det om än ganska svagt (bild 2). Man kan även skymta lite nattlysande moln i den större bilden.
Bilden är tagen 2026-07-13 kl 00:24 UT och detaljbilden på jordskenet 4 minuter tidigare.
I morgon bitti skulle det teoretiskt sett vara ett bra tillfälle att fotografera en 9 timmars Danjon-måne då månen står idealiskt nästan 5° från solen och ovanför men då skulle det troligtvis krävas en observationsposition högre upp eller en fri horisont samt kristallklar och lugn atmosfär vilket med största sannolikhet inte kommer att inträffa.
/*Peter R
Attachments:
Oj, det var en oväntad överaskning, stort tack för det.
En intressant observation i bilden är den ovala halon runt Venus som diskuterades 2024 i en tråd startad av Staffastro https://nattmolnet.saaf.se/forums/topic/ovala-dishaloer-runt-stjarnor/
/*Peter R
På bara en kvart har himmeln ljusnat påtagligt och kl. 23:28 – 23:30 UT dyker stjärnan Atlas upp efter en strykande ockultation.
Man anar också svaga stråk av nattlysande moln.
Klicka på bilden för animationen.
Attachments:
Igår morse var det väldigt molnigt med slöjmoln även i de små gliporna men jag riggade ändå i hopp att fånga utvecklingen i solfläcksgrupp AR4479 som sprakar av aktivitet och lyckades få ihop en sekvens varannan minut under 1 timme mellan 08:16:47 till 09:19:17 UT. På grund av de vädermässiga omständigheterna blev bilderna väldigt skiftande i luminans och kontrast trotts att jag hela tiden försökte anpassa exponeringen med ett öga på histogramet. Efter mycket efterbearbetning har jag fått ihop denna time-lapse. Den verkar visa på en viss ökning av aktiviteten i slutet av sekvensen.
Det här var nog den sista observationen av dessa spännande solfläckar då väderleksprognosen inte ser så bra ut för de kommande dagarna.
Solar Dynamic Observatory (SDO) har precis uppdaterat analysen av gårdagens sol i olika våglängder. Jag har plockat ut en bild ur “HMBIC” som stämmer tidsmässigt och använt den som ett färgöverlägg över min bild i Ha. De blå och gröna färgerna illustrerar en positiv polaritet medan de röda och gula, en negativ.
Det intressanta som påvisas är att polariteterna är inverterade mellan solfläcksgrupperna på norra respektive södra hemisfären. Dessa kommer att inverteras efter nästa solmaximum om ca 9-10 år.
SpaceWeather har lagt upp en länk till https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=234343 , en animation av AR4479 tagen den 28:e och som tydligt visar hur magnetfältet rör sig från den högra plus- till den vänstra minuspolen.
/*Peter R
Attachments:
Jag tog en sekvens i minuten i 45 minuter på 150 bilder var av protuberansen på solens sydvästra rand. Passerande moln och kraftiga vindbyar gjorde att jag inte kunde förlänga sekvensen.
Nu har jag behandlat klart en bild på en betydligt svagare protuberans på den västra randen utanför AR4464
Attachments:
Hej Petter,
Väldigt skarp och fin bild på M33. Först trodde jag att den var tagen nu under försommaren vilket borde vara svårt med tanke på de ljusa nätterna men det verkar vara data från senaste åren men lite svårt att utläsa ur “Datum (UT): 2020908-250109”. Ska det vara 200908-250109?
Olika diskusioner har dykt upp under de 5-10 senaste åren ifall det går att upplösa individuella stjärnor med amatörutrustning (undantagna supernovor) och då nämns oftast de magelanska molnen samt M33 och M31 där åtminstone blå jättar ska kunna upplösas men att det ofta är tajta stjärngrupper eller klotformiga stjärnhopar som får ett stjärnlikt utseende.
Det ser onekligen ut som att du har lyckats upplösa individuella stjärnor, vet du hur det förhåller sig?
/*Peter R
Intressant frågeställning. Om det bara varit för Io, Europa och Ganymedes så hade problemet varit lättare att räkna på då de befinner sig i resonans 1:2:4. Men Callisto är en joker och befinner sig oftast på en hög elongation från Jupiter så det inträffar inte speciellt ofta. Men som genom ett märkligt sammanträffande befinner sig Io idag 10 juni igen som mest avlägsen av de 4 månarna!
EDIT:
Jag har nu bytt ut grafiken som var lite överdrivet svårläst mot en som tydligare visar de tillfällen då Io kommer att ha den största elongationen från Jupiter av samtliga 4 månarna under juli månad som exempel. Som syns så är det 2 korta tillfällen som jag har ritat in som lila staplar. Sett på perioden juni 2026 till maj 2027 har jag hittat totalt 10 tillfällen som visar sig vara väldigt ojämt fördelade: 2 månader med 2 tillfällen, 6 månader med 1 tillfälle och 4 månader helt utan.
Tack Timo,
Ja, resultatet på Jupiter blev en bra bit över förväntan och jag lyckades även fotografera Callisto, Europa och Io så ner till magnitud 6,45!
Jag försökte mig inte på Merkurius igår men såg den tydligt med 8×42 kikare för några dagar sedan mycket nära horisonten.
/*Peter R
Utsnitt på de intressantaste solfläcksgrupperna i full upplösning, från vänster AR4425, AR4424 och AR 4420
Attachments:
Det är lite märkligt att jag tidigare aldrig har fångat Ellerman bombs på bild under alla år som jag har gjort solobservationer och lyckats 2 gånger på en vecka så jag har försökt hitta en förklaring.
De är väldigt små, ofta 0,5 – 1″ och kortlivade typiskt 5-15 minuter men tydligen inte alltför ovanliga och när de “exploderar” motsvarar det ungefär 100.000 Hiroshima bomber. På Wikipedia står det “They are only observed in the wings of the Hα, Hβ, and Hγ hydrogen spectral lines”. De syns alltså inte om man ligger exakt på 656.28 nm utan det ska avvika ±0,075 till ±0,1 nm. Det verkar med andra ord inte spela någon roll om det är åt det röda eller det blå hållet
Som jag skrev så lyckades jag inte justera in teleskopet perfekt men tydligen så hamnade jag därigenom helt rätt beträffande detta transienta fenomen.
/*Peter R
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Månen – Venus (Peter R)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- Jupiter (Peter R)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
