[PeterR]

Wow, tack Petter, det var inget dåligt omdöme 😀

Jag har nu jobbat vidare och förbättrat resultatet. Filmklippet ligger på https://youtu.be/wBmpsIo54T4 . Jag kan inte ladda upp den på Nattmolnet då den ligger på över 80Mb men jag ska försöka länka den.

https://youtu.be/wBmpsIo54T4

 

[PeterR]

Det här är verkligen en makalöst vacker och spännande bild. Om du tog flera bilder av den så kanske du har fått med rökslingor efter passagen.

Jag är ingen specialist men har försökt att hitta uppgifter på svenska och norska meteorkameror men hittar inget, finns det flera rapporter om den i pressen eller på sociala medier?

/*Peter R

 

[PeterR]

Jag tror att det är 2 faktorer som har samverkat och förstärkt varandra:

Om man tittar på den dallrande delen av animationen så ser man att skuggan ser ut att svälla och Io ser ut att krympa när den dallrar mot den mörka bakgrunden. Det andra är en bildbehandlingseffekt att det mörka sväller på bekostnad av det ljusa som krymper när man skärper digitalt en oskarp bild

I bilden nedan har jag ersatt Io och dess skugga med 2 exakt lika stora cirklar. Skuggan har jag fyllt med svart och Io har jag fyllt med färgen från ursprungsbilden men också lagt en svag uttoning då ljuset kommer från höger. På bilden i mitten har jag lagt på oskärpa för att simulera turbulensen och på bilden till höger har jag skärpt denna oskarpa bild. Då ser man att skuggan har svält och Io har krympt.

Hade det varit bättre förhållanden så tror jag inte att skillnaden i storlek i slutbilden hade varit lika påtaglig.

• Det här svaret redigerades för 2 år av PeterR.

[PeterR]

Lars fotograferade med sin C14 med 0,6x reducerare från hans obs som ligger på en mörk plats en bit från Örebro. Bilden till vänster är vad jag har utgått ifrån och den verkar inte visa mycket. Det är ett antal 6 minuters exponeringar i Ha och stackade till en masterfil i 16 bitar. Efter stretchning i flera steg framträder inte bara stjärnorna och ringen utan även nebulosans yttre skal. Efter hand har Lasse även tagit exponeringar med rödfilter som har kompletterat Ha för att färglägga de röda yttre områdena.

 

Under tiden fotograferade jag ringen i RGB från min obsplats inne i Stockholm och den har bidragit till luminans och färg av de centrala delarna av mebulosan.

• Det här svaret redigerades för 2 år av PeterR.

[PeterR]

Snyggt fångat, trots gryningsljuset så ser man att svansen sträcker sig över hela bilden. Nishimura verkar vara en spännande komet med hög aktivitet i svansen men ganska svårobserverade från Sverige. Det kan nog vara värt att ställa väckarklockan på måndag morgon då det ser ut att kunna bli klart här i Stockholm och dessutom T-shirt väder med 16-18°, Det är troligtvis sista chansen innan den försvinner ner från vår nordliga horisont.

/*Peter R

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av PeterR.

[PeterR]

Grattis till en fantastisk bild på Örnnebulosan och jag håller helt med Fredrik om att det är en av de bästa jag har sett tagen av amatörer. Jag har ingen egen erfarenhet av smalbandsfotografering men det låter som ganska korta exponeringar i förhållande till det rika och djupa resultatet.

/*Peter R

[PeterR]

Tack, jag tycker själv att bilden blev bättre än förväntat då jag hade planerat att fotografera Venus mellan glipor i molnen men vädret blev bara bättre med tiden. Däremot kom det ganska kraftiga vindbyar.

Johan, jag har några sekvenser fotograferade med Astronomik ProPlanet-742 men de blev sämre. Jag läste någonstans att IR-filter sällan ger bättre resultat med små aperturer och jag använde ju mig av min 110 mm aporefraktor. Dessutom använde jag mig av en 4x PowerMate vilket ger f/26 som kan ha varit lite för högt, men jag ville få en bra bildskala.

Turbulensen var däremot inte speciellt svår. Diffusionen kan vara en blandning av turbulens och att jag använde ett gammalt L-filter som möjligtvis läcker andra våglängder. Mitt nya gick inte att finna men det dyker väl upp så småningom

Thomas, jo absolut. Jag har mätt upp vinkeln till ca 203°. Den 31 maj 2012 , dvs 6 dagar innan Venuspassagen tog jag en bild som uppvisade en skära på 212° och då var ändå separationen till solen 9° mot 8° igår. Om jag stackar flera sekvenser så kanske det går att förbättra.  Målet skulle ju vara att få med i stort sett hela cirkeln men det är naturligtvis lite riskfyllt.

/*Peter

• Det här svaret redigerades för 2 år av PeterR.

[PeterR]

Hej Rikard,

Nu var det ett tag sedan du ställde dina frågor och eftersom du inte har fått svar så ska jag försöka besvara dem.

Angående program så är Pipp kraftfullt och användbart till mycket förarbete men ganska onödig om du har fångat solen i SER eller Avi format som är kompatibel med Autostakkert. Och ja, Autostakkert är verkligen bra på solbilder i Ha. Det finns även ett franskt program som heter “AstroSurface T7” som även har flera inbyggda skärpningsmetoder, det som annars många använder Registax till.

Topaz Sharpen AI som nämns i första posten ska man använda med försiktighet för den har visat sig kunna introducera detaljer som kan kännas smickrande men som egentligen inte finns, alltså artefakter. Numera ingår den som en del i Topaz Photo AI som utvecklas i snabb takt så man kan definitivt testa men behålla ett kritiskt öga.

Jag har en liten Lunt på 60 mm och en 50 mm. dubbelstacksmodul så jag har inte testat Quark. Även om de är väldigt dyra så har Lunt flera fördelar som jag ser det. Min är otroligt lätt och snabbt att vara igång med och det räcker med en enkel stjärnföljare som montering. Du får både kromosfär och protuberans i samma teleskop, medan för Quark måste du välja om du inte tar modellen som har båda inbyggda. Om jag minns rätt så är Quark tänkt för höga f-tal typ f/25-30 vilket då är mera lämpat för höga förstoringar på små detaljer. Vid turbulens kan det då vara svårt att få ett snyggt resultat. Jag tror också att tuningen är elektronisk och varje gång den ändras tar det lite tid innan den har stabiliserats medan Lunten vrider du på tryck-vredet alternativt tilten och ser resultatet direkt.

Jag har haft problem med newtonringar när jag har använt Barlow eller okularprojektion för att gå upp i förstoring. Det är konsekvensen av interferenser och det sägs att det kan reduceras eller elimineras med en liten tilt-adapter. Denna funktion finns även inbyggd i de nya kamerorna från Player One och jag hoppas snart få leverans av deras Saturn-M modell som jag har väntat på i några månader.

Jag hoppas att detta kan vara till hjälp i dina val.

/*Peter R

 

 

[PeterR]

Hej Fredrik,

Lars Zetterlund och jag gjorde ett gemensamt projekt under hösten 2018 med syftet att få till en djup bild på M57 med dess yttre regioner.

/*Peter R

Attachments:

1. 

   m57-montage-03xh.jpg
   

[PeterR]

Den här protuberansen har kallats för en “solar tornado” på SpaceWeather och är den andra vid samma position på 30 dagar.

Här är några länkar från SDO och Spaceweather:

https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230420_1024_0171

https://spaceweather.com/images2023/20apr23/tornado_puff.gif

https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=195221

Jag fångade den förra precis innan den expanderade till en helix: https://nattmolnet.saaf.se/forums/topic/enorm-protuberans-hog-som-10-11-jordklot/

/*Peter R

• Det här svaret redigerades för 3 år av PeterR.
• Det här svaret redigerades för 3 år av PeterR.

[PeterR]

Verkligen en imponerande upplösning.

Du kommer nog att regelbundet även kunna fånga albedostrukturer  på Jupiters månar när säsongen kör igång.

/*Peter R

[PeterR]

Tack Johan och Christian,

Vi har en lång period framför oss då Venus kommer att stå bra till så jag kommer nog att återvända så ofta som möjligt under kommande veckor/månader.

Johan, jag tycker inte att du ska vänta, det var mycket turbulens vid fototillfället men trots det blev min bild i IR  vida överlägsen den i UV så det är främst IR jag kommer att fokusera på.

Med Asi 462 och en ROI på 200×200 pixels i IR var jag uppe i 320 b/s vilket gynnar lucky imaging medan UV var nere i bara 18 b/s. Hade jag använt min Maksutov hade jag troligtvis hamnat på 5 b/s eller fått gå över till bin 2 för att komma upp i hastighet. I båda fallen hade det missgynnat upplösningen.

/*Peter R

[PeterR]

Din M51 är verkligen makalös både i bildskala och i upplösning och ännu mera så med tanke på att den är tagen med en “anspråkslös” 150 PDS.

Fin bildbehandling men den skulle vinna på att inte bli så soft utanför de ljusaste stråken. Är det för att minska bruset?

Jag har inte gett mig på DSO på bra länge från min Stockholmshimmel men som jag förstår det finns det idag bra verktyg i PI för att begränsa bruset.

I övrigt absolut förstklassig.

/*Peter R

 

[PeterR]

Den mäktiga protuberansen som förvandlades till en virvel har fotograferats av 2 duktiga amatörer och nu sprids nyheten i flera medier över världen. De ljusa strålarna är från en bild av en solförmörkelse som uppvisar coronafilament under totaliteten som de har lagt in i ett försök att kombinera konst och vetenskap enligt deras egna utsago. Troligtvis för att efterlikna SDO-bilderna i 0171  Å och som visar sk “coronal loops”. Ganska onödigt grepp i mitt tycke då grundbilderna är fantastiska som de är

https://universemagazine.com/en/a-giant-prominence-falls-on-an-epic-portrait-of-the-sun/

Och en animation ligger på Twitter: https://twitter.com/AJamesMcCarthy/status/1638673675322032128

[PeterR]

Ja, det blev en kortvarig dipp i antalet solfläckar.

Jag tror att den höga protuberansen som jag la upp (min bild visar syd upp) är den som nästa dag förvandlades till det som Spaceweather har rubricerat som en Solar Tornado https://spaceweather.com/archive.php?view=1&day=19&month=03&year=2023 och https://spaceweathergallery2.com/full_image.php?image_name=Efrain-Morales-Rivera-SUN-2023-03-17-1603_Ha_EMr_1679087361.jpg .

Här kan man se animationer från SDO som visar utvecklingen (ca kl. 1). https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230317_1024_0171 och upplösningen av  virveln https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230318_1024_0171 men den verkar ha börjat redan den 13-14 mars.

[Författare]

Inlägg