Forumsvar skapade
-
Tack Fredrik,
Ett webbinarium kan jag absolut hålla efter sommaren som förhoppningsvis kan få flera engagerade i att observera solen under kommande maximum. Nu ska jag ta lite solledighet… alltså ledigt från solen då det har varit enormt intensiva 6 veckor med bildbehandling och problemlösning till småtimmarna.
Ny bild idag 19 maj visar att protuberansen har vuxit ytterligare och att solen fortsatt har väldigt hög aktivitet.
Attachments:
Tack Johan. Jag har varit bortrest i några veckor och kom hem lagom till ett stabilt högtryck som ser ut att hålla i sig i ytterligare några dagar till. Trotts en del teknikstrul har jag fått till 3 dagar hittills och hoppas kunna fortsätta och ta en bild om dagen i Ha under en längre sammanhängande period nu när vi går mot ett solmaximum för att slutligen sammanställa en animation av solens yta.
Jag eftersträvar just att få till en 3D känsla och försöker hitta bästa inställningen både för capture och för efterbehandling och det är inte lätt då jag använder mig av ett relativt litet solteleskop. Idag har jag bland annat testat att köra med 2 st 2x barlows stackade och tycker att jag har fått till finare detaljer och bättre upplösning. Det blir dock till att göra en mosaik som kommer att ta rejält med tid.
Så här blev första testbilden nerskakad 50%.
Samma solfläcksgrupp 3615 som ovan fotograferad samtidigt i vitt ljus med aporefraktor WO FLT-110 och med grönfilter och 2x Barlow.
Det här var en väldigt intressant observation som borde ha uppmärksammats och åtminstone sätter ett stort frågetecken framför Clarks tillskrivna upptäckt och lite märkligt att inte Ashbrooks kollade upp detta. Det finns en annan beskrivning https://www.naturalhistorymag.com/universe/102167/curiouser-and-curiouser som talar om att far och son Clark testade teleskopet på flera ljusstarka stjärnor för att kontrolera färgåtergivningen och detta borde tala emot att de hade valt en speciell placering där Sirius B skulle skuggas av en byggnad. Jag antar att en riktigt fin 18,5″ refraktor kan tillåta en visuell detektion på 31,15° höjd (Cambridgeport, Cambridge, Massachusetts) under bra förhållanden utan speciella arrangemang men det är ju inte så upptäckten beskrivs av Ashbrook.
Nu har jag i alla fall beställt ett inbundet begagnat exemplar av boken och ser fram emot spännande läsning under våren.
Jag minns att du brukade ställa en del svåre quiz på Astronet så jag trodde att du hade gjort en väldigt snäv beskärning i texten för att göra det svårare och att den lilla “thumbnail” som syns här på Nattmolnet var enda ledtråden. Men nu har poletten trillat ner och när jag klickar på den så öppnas ju bilden i större format och man kan läsa hela raderna, dumt av mig att inte tänka på det.
Men kvarstår, och det är oförklarligt, att Sirius B skulle kunna uppträda innan Sirius A med den positionsvinkel stjärnorna hade vid tillfället.
Om man i stället hävdar att Sirius B syntes i 3 sekunder efter att Sirius A hade försvunnit in i skuggan hade det varit mera logiskt men om min tidigare uträkning är rätt så borde den ändå inte ha kunnat synas i mycket mer än 0,5 sekunder.
Så jag håller med dig att det är besynnerligt men mycket intressant.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Jupiter (Frank Leverin)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- Screenshot
-
- M63 (Peter Folkesson)
-
- M106 (Petter Åström)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
- Årets första variabelmöte 12 mars – välkommen alla SAAF-medlemmar
- Värmland Star Party 2026
