[Johan Warell]

Hej Håkan, kul att höra om stora teleskop och okular! Kan du beskriva detaljerna i några av de objekt som du har sett down under, det vore väldigt intressant att läsa om. Kanske något vi kan titta efter här nere.

 

[Johan Warell]

Litet överraskande har vi faktiskt ännu inte sett en enda creepy crawlie. Det ruggigaste hittills har varit onödigt nyfikna kängurur vid sidan av vägen. Lite som svenska harar.

[Johan Warell]

För att vara tagen på så extremt låg höjd är det en fantastisk bild Håkan!

[Johan Warell]

Det har varit några helt fantastiska nätter här down under, de tre senaste “allnighters”. Att kunna observera i 25 graders värme med t-shirt och kortbyxor under varma lätta vindar och inte någon antydan till dagg är verkligen en lyx. Hittills har vi fått 55 timmar under en i det närmaste perfekt stjärnhimmel.

De extremt svaga och utbredda motskenet, zodiakalbandet och Magellans spöke har varit synliga under alla nätter. De kan ses endast genom att jämföra himlens ljusstyrka över ett stort område. Vi har också följt motljuset, den lättaste att se av de tre, flytta sig över himlen i Virgo i takt med antisolarpunktens rörelse.

Vintergatan är övermäktig med mängder av strukturerade mörka nebulosor, lätt synliga med direkt seende redan för blotta ögat. Tarantelnebulosan i LMC är lätt med direkt seende och SMC kan ses även i undre kulmination.

Riktigt mörkt här alltså, även om SQML-mätarna inte har visat så mörkt som vi hade förväntat. Jag har gjort noggranna mätningar på flera punkter på himlen varje natt. Timos mätare har nått 21,8 medan två andra mer moderna som har tillverkats långt senare inte har visat bättre än 21,5. Spontant skulle jag säga att Timos mätare ligger närmare sanningen med tanke på himlens visuella kvalitet. Något skumt på gång här som måste redas ut.

Det har varit kul att testa sin observationsförmåga på en himmel som inte begränsar möjligheten att se riktigt svaga objekt. Centaurus A är extremt svag men ändå synlig med indirekt seende för blotta ögat, liksom M4 som är svårare än man kan tro eftersom den är diffus även utan optiska hjälpmedel.

När jag inte har fotat har jag obsat visuellt med Timos 25×100 och min Comet Catcher, ett ljusstarkt “richest field-teleskop” (RFT), bland annat objekt i LMC och SMC. Det har blivit 205 ordentliga observationer, de flesta av nya objekt. Området runt eta Carinae kan man spendera timmar i på jakt efter öppna hopar och nebulosor.

Herschels stråle, den ljusaste delen av Velas supernovarest, är häftig i CC:n x31 med UHC-filter. Humunculusnebulosan vid eta Carinae var en riktig överaskning i 25 cm x178 utan filter med sin bruna färg och sin ringa storlek. “Södra ringnebulosan” NGC 3132 med sin ljusa centralstjärna är fin i CC x200 men slår inte sitt nordliga original.

Vissa objekt har jag också tecknat, som eta Carinae, Humunculusnebulosan, Taranteln, Lambda Centaurinebulosan och Herschels stråle.

Natten i Kalbarriparken skymtade jag Hästhuvudnebulosan med 25×100-kikaren. Denna observation kunde jag bekräfta i går kväll, då vi även såg den i 25 cm x39 med UHC. Bästa vyn var faktiskt i CC:n vid x31 utan filter. Man behöver inga stora teleskop och filter för att se den om man har en mycket mörk himmel. Höjden var ca 30 grader.

Nu har vi kommit in i en mer ostadig period och förväntar oss spridda moln de kommande nätterna. Vi har en vecka kvar här innan det bär hemåt igen.

 

• Det här svaret redigerades för 11 månader av Johan Warell.
• Det här svaret redigerades för 11 månader av Johan Warell.
• Det här svaret redigerades för 11 månader av Johan Warell.
• Det här svaret redigerades för 11 månader av Johan Warell.

[Johan Warell]

Tack Hans, min obs är rapporterad!

[Johan Warell]

Tack för utmärkt beskrivning Peter! Ska se vad mina bilder kan ge.

Merkurius hade ju liknande ljusstyrka, något lägre och 16 grader väster om kometen. Fångade du den?

[Johan Warell]

Snyggt Peter, kul att se! Med “ny bildbehandlingsidé”, menar du då skiftning av de stackade bilderna efter stjärnhimlens rörelse? Du skriver “olika exponeringstider” så jag antar att det är en stack. Vilken brännvidd använde du?

Jag gjorde ett fruktlöst visuellt försök samma morgon samtidigt som du med 20×100 och kunde inte se kometen. Fotade också med astromoddad Canon 6D F100 mm men har ännu inte behandlat de bilderna. Det var kristallklar himmel även här utan moln vid horisonten.

[Johan Warell]

Toppen Hans!

Seiichi Yoshida har en fin sammanställning över kommande kometer på sin webbsida: http://aerith.net/comet/future-n.html

[Johan Warell]

Även gårdagens Titanskuggepassage (7 jan) stördes tyvärr av vädret. Det var tidvis luckor i molntäcket men allt för kraftig frisk vind. Med tuben i vindriktningen blev den en riktig vindstrut som aldrig slutade dallra.

Kunde se Titan, Rhea, ringarna och deras smala skugga över skivan, men ingen Titanskugga. En så liten prick (0,7”) kräver stabila och lugna förhållanden, dessutom välkorrigerad dispersion med ADC. 25 cm dob x250, obs 1720-1735 UT med Saturnus på 20 graders höjd.

Nästa och sista chans att se detta fenomen de närmaste 15 åren sker 23 januari direkt efter solnedgången.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Johan Warell.

[Johan Warell]

Någon som hade tur med vädret och kunde se passagen? Det fanns en del klara områden över västra Götaland och Skåne.

Härifrån (söder om Skurup) var det ganska usla förhållanden. Mest klart till 1953 UT då passagen precis hade börjat och hann ta några 1-minutersfilmer med 52 cm Newton. Planen var att ta en film varannan minut. Seeing 2/10, konstant flimrande och förvrängande turbulens. Då kom ett Cb snabbt in och dumpade 1 cm snö. En timme senare var det mest klart igen men urusel seeing och aperturen skymdes delvis av observatorieväggen.

Jag tog då ut 25 cm dobben till åkern med bättre sikt men lika dåliga seeing där. Saturnus var en suddig utdragen fläck med ett streck igenom. Ingen chans att se någon Titanskugga.

Ett par rejäla kornblixtar lyste också upp himlen, den första råkade jag titta rakt mot, cirka 10 graders höjd rakt mot söder och var nästan bländande ljus. Radarkartan visar några urladdningar över Östersjön under denna period.

Så nej, ingen vy av skugga, men det var på håret. En något frustrerande kväll med ovanligt intressant atmosfärisk aktivitet dock… Nästa möjlighet om ett Titanomlopp, 6 december.

Johan

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Johan Warell.

[Johan Warell]

Fint resultat Peter, familjeporträtt är alltid extra kul att se! Det verkar som att du har förstorat planeterna olika mycket i kollaget. Hur ser det ut om du låter de behålla sina skenbara relativa storlekar?

Johan

[Johan Warell]

Läckert Jörgen! Bara 20 min Ha? Vilken bländare körde du på?

Johan

[Johan Warell]

Riktigt snyggt Ronnie, och kul att höra din presentation i torsdags!

Johan

[Johan Warell]

Jag förstår absolut intentionen, och den är god, men värdet av en sådan observation är i normalfallet liten.

Att observera kometer är ju lite mer komplicerat än att observera variabler eftersom de är diffusa och påverkas kraftigt av dålig transparens och ljusföroreningar. Fördelen med variabler är att de är punktkällor, vilket innebär att instrument och förhållanden inte spelar så stor roll och därför normalt inte rapporteras.

För kometer är det tvärtom mycket värdefullt att kunna ange detta plus himlens ljusstyrka, jämförelsestjärnor, koder som beskriver extinktionskorrektioner mm. Vi såg i fallet med Tsuchinshan-ATLAS (vilket både Timo och jag uppmärksammade) att dess magnitud underskattades när den stod lågt, främst pga bristen på lämpliga jämförelsestjärnor. Sådana korrektioner är möjliga att göra vid en analys vid en korrekt rapporterad observation enligt ICQ-formatet, men inte annars.

Om bara kometmagnituder rapporteras utan medföljande information som gör att observationen uppfyller ICQ-kraven blir den därför knappast meningsfull att rapportera. “Rapportering” av kometobservationer pss som för variabler ger alltså en falsk förebild om att observationen är “rapporterad” och därmed användbar.

Om man gör sig besväret att utföra en kometobservation så som en kometobservation ska göras, är steget kort till att också rapportera den på korrekt sätt. Om rapporteringen görs för enkel förlorar man helt enkelt värdet i den.

Här är den svenska sidan på COBS: https://cobs.si/statistic/country/215/

[Johan Warell]

Rent spontant ser jag ingen anledning att göra detta när vi redan har COBS, världens mest kompletta och välutvecklade databas för just kometobservationer. Sedan 2013 har jag arbetat med Jure för att göra den optimal bland annat för nationell arkivering av observationer, en funktionalitet vilket ett 15-tal organisationer utnyttjar. Att försöka göra om detta så att det blir motiverat att lägga in kometobservationer även i SVO är en mycket omfattande uppgift.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Johan Warell.

[Författare]

Inlägg