[Hans Bengtsson]

Det gäller nog att tänka på, att de transitvariabler (EP-stjärnor) som ska observeras verkligen har en amplitud som möjliggör meningsfulla mätningar med den utrustning som används.

Om vi jämför två av de mest kända transitvariablerna med varandra:

Kepler-51 har amplitud ca 2 tusendelar av en magnitud. Det är en ohyggligt liten variation.

V0376 Peg har amplitud ca 2 hundradelar. Det är en mycket mera åtkomlig variation.

 

 

 

 

Attachments:

1. 

   802598BB-0900-4EEF-B35D-9E136554C1CA.png
   

2. 

   CDCEBFD5-2436-4B59-8CFD-EE3D98856678.png
   

[Hans Bengtsson]

Det är alldeles utmärkt att varje obs är medeltalet av ett antal mätningar under natten. Ett klassiskt sätt att få pålitliga värden.

Som kuriosum plockade jag fram sektionens obsar av den förra supernovan i M101, den som fick namnet SN 2011fe (eller SN2011fe). Den stjärnan var av typen SN Ia och mera luminös än den nu aktuella supernovan som ju är av typ SN II, skillnaden visade sig bli ganska exakt en magnitud i visuella våglängder.

Diagrammet visar dygnsmedelvärden av V+Vis.

 

Attachments:

1. 

   484CC2B1-3910-43DD-8017-18393E792C95.png
   

[Hans Bengtsson]

Supernovan avtar i ljusstyrka mycket diskret och nästan omärkligt, men Petter Åströms utomordentligt fina serie TG-mätningar visar ändå detta, se diagram nedan.

 

Attachments:

1. 

   19A862F7-9BF5-439F-9162-5BF60B3640FD.png
   

[Hans Bengtsson]

Funkade inte för mig med Safari igår morse. Men under eftermiddagen och senare gick det bra.

[Hans Bengtsson]

Kom att tänka på en sak;

Om sektionen ska delta i den kommande vinterns uxor-projekt, skulle det i så fall vara möjligt att ordna en sådan övervakning för de aktuella fyra uxorerna? Borde underlätta avsevärt?

 

[Hans Bengtsson]

En snabbkoll i SVO visar just det som Thomas skriver, se diagram nedan.

Översta diagrammet använder perioden 0.01477248 för lågnivådygnen 2 mars – 27 april. Ger tydlig träff.

Mellersta diagrammet använder samma period för högnivådygnen 2 maj – 31 maj. Ger ingen synbar träff.

Nedersta diagrammet använder halva denna period för högnivådygnen 2 maj – 31 maj. Tycks möjligen ge träff? Åtminstone jämfört med mellersta diagrammet …

Sedan finns det förstås också möjligheten att längre periodicitet påverkar hur träffarna ser ut.

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   7D2DA177-CB18-4604-87AF-EAEB14C0F2BD.png
   

2. 

   C73E054D-5FF8-47D7-94F2-EAE286403139.png
   

3. 

   D7B91FE7-C071-4B24-AC90-083F533A7698.png
   

[Hans Bengtsson]

Det låter förnuftigt att i så fall kolla noggrant i förväg så att en ändring inte skulle skapa några buggar. Och frågan som sådan känns inte särskilt akut.

En annan sak:

Jag har inte kunnat undgå lägga märke till din intensiva fyrfärgfotometri av miran WX Her den senaste tiden. Något projekt?

[Hans Bengtsson]

Timo:

Så roligt att du kunde göra en obs även av denna SN, trots sommarljuset!

M101 är en galax som kräver mörk himmel. Från åren kring 1970 minns jag den som ett enkelt objekt med 4.5-tummare under småländsk himmel. Därefter tittade jag nog aldrig efter den förrän i samband med SN 2011fe, och då med 8-tummare från Göteborg. Gränsmagnituden var helt OK, kring 13.5 eller något bättre, och supernovan syntes fint. Men av själva galaxen såg jag inte ett spår, åtminstone inte med låg förstoring! Det var bara vid högre förstoring jag tyckte mig kunna skymta kärnan, när kontrasten mot bakgrunden ökade.

Den nu aktuella supernovan ligger just nu tyvärr åt fel håll sett från min balkong.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Mätningar i hård röntgen visar att supernovan ökade från 26 maj till 29 maj:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=16065

Inlägg nr 4819 i den tråd ni nu läser uppdateras nästan dagligen med länkar till ATel, kan vara bra att veta.

Idag den 30 maj är det tänkt att James Webb-teleskopet ska ägna några timmar åt supernovan. Ska bli intressant att se resultaten därifrån.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

En liten antydan till avtagande från V-magnitud 11.0 till 11.1 kan nog skönjas. Detta är ju oerhört små skillnader, och i stort sett har taket varit platt under de senaste dygnen.

Diagrammet nedan visar SVO-resultaten hittills, med dygnsmedelvärden för V+TG+Vis.

Attachments:

1. 

   CC14FCB1-8755-440B-8AF5-8391823E6B2D.png
   

[Hans Bengtsson]

Här är artikeln om V2331 Cyg.

Lite kul att de som gjorde peer review före publicering bara hade en kommentar: ”Excellent!”. Annars brukar sådant gå i omgångar med synpunkter hit och dit och fram och tillbaka.

Det var Gustav H som skrev artikeln. Att jag står först beror bara på bättre efternamn (B kommer rätt tidigt i alfabetet).

https://app.aavso.org/media/jaavso/2934.pdf

[Hans Bengtsson]

Ber att få gratulera till dina första variabelobservationer!

Du har precis rätt inställning när det gäller denna resultatinriktade och fascinerande del av astronomin. Mycket handlar om rent hantverk, man hittar gradvis en metod som passar en själv och som ger bra resultat.

Någon har skrivit att variabelastronomi är den gren inom naturvetenskapen där amatörer har bidragit allra mest till vår kunskap. Förmodligen skulle ornitologer inte helt hålla med, men ändå!

För egen del kan man säga att jag började med att bli intresserad av variabler och först därefter av astronomi i allmänhet, för de flesta är det väl tvärtom. Men i takt med att variabelintresset växte så lärde jag mig förstås också om andra delar av astronomin.

Den som börjar med filateli (det har jag aldrig gjort) brukar nog starta med att samla ”hela världen” men upptäcker efter ett tag att allt blir mera givande om man istället satsar på en särskild typ av frimärken. Då kan man gräva lite djupare. Ungefär samma sak med astronomi: det blir mera spännande med fokusering.

– Det finns förresten stora likheter mellan seriös fågelskådning och observation av variabla stjärnor. Samma inställning bland utövarna. Även om jag aldrig utövat ornitologi så känner jag mig befryndad med dem som gör det.

På gamla Astronet (föregångaren till Nattmolnet) finns många spännande variabeltrådar. Här är en av mina favoriter, den omfattar ett antal sidor och utmynnade i en artikel i JAAVSO.

http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=6554

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Jag tycker dina mätningar ser förträffliga ut. Och att supernovan skulle försvagas med någon hundradels magnitud från en natt till nästa känns mycket sannolikt.

När det gäller det praktiska hanteringssättet vid fotometriska mätningar så är jag okunnig, jag har alltid varit en visuell observatör. Men i sektionen finns ju flera mycket erfarna fotometriker som kan det mesta om den saken!

[Hans Bengtsson]

Supernovor av typ II kan ha ljuskurvor som ser väldigt olika ut från fall till fall. Exempel på sådana supernovor ges i diagrammet nedan, med absolut visuell magnitud.

Men man får ju säga att kurvtoppen för SN 2023ixf är platt som ett välbyggt innertak.

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   8EB5303B-4DA5-42A8-BBE6-27E74281FD73.png
   

[Hans Bengtsson]

En karta 2×2 grader för RR Lyr ges nedan, plus detaljer för jfr-stjärnorna. Allt sådant kan man få via AAVSO:s kartmaskin VSP:

https://app.aavso.org/vsp/

Attachments:

1. 

   296064B5-DAFE-4EAF-9601-7F9662366DD4.png
   

2. 

   5DD60581-1ADF-4890-96A6-CC13AB6CA560.png
   

[Författare]

Inlägg