Forumsvar skapade
-
Häftigt!
Nedan en liten jämförelse mellan din bild och en POSS-bild. Långtidsexponeringen från Mt Palomar vinner – men med obetydlig marginal!
Vilket bra inlägg!
Jag kompletterar med en AAVSO-karta för stjärnan, som numera officiellt heter M31 V0619.
Tack, det var snällt sagt!
Teleskopet jag använde var SP-C6, en 6-tum Newton som var enormt praktisk. Tysk ekvatoreal montering som jag nyttjade på det sätt som jag alltid har gjort med sådana teleskop: man struntar i allt vad polinställning heter och sätter allt i optimalt obsläge så att monteringens axlar är bekväma för den egna kroppen. Sedan vanlig stjärnhoppning i sökaren. När man vill obsa åt annat väderstreck lyfter man bara runt hela ekipaget, det tar några sekunder.
Kollimering behövde jag göra bara en enda gång under dessa år. Det var när jag hade rengjort spegeln. Eller kollimering och kollimering … jag satte dit spegeln på samma sätt som den hade suttit tidigare, och allt såg omedelbart OK ut. Kollimering har för mig alltid varit en icke-fråga, har aldrig gjort någon med 8-tummaren heller, eftersom jag aldrig sett någon avvikelse från förväntad gränsmagnitud.
God kollimering är förstås viktig för alla teleskop. I andra sammanhang (stora speglar, kort fokalförhållande, transporter, foto) kan det givetvis kräva en del uppmärksamhet … men en liten bra Newton (säg 6-8 tum) som redan från början är välkollimerad håller kollimeringen fantastiskt bra, och vid obs av variabla stjärnor är det alltså inget jag behövt tänka på alls trots massor av obstimmar. Och just Newton är den teleskoptyp som är i särklass enklast att kollimera om det skulle visa sig nödvändigt.
Extremt bra gjort! Vi har nu full koll på de tre uxorerna redan från den officiella säsongens start trots fullmånen.
Skickade just rapport till Amanda, se diagram nedan.
Attachments:
Nu hittade jag henne också, genom att gå via kyrilliska alfabetet. Även en bild, se nedan.
http://sm.evg-rumjantsev.ru/astronomers/artyukhina-nataliya-mikhajlovna.html
Det är alltid roligt att gräva i variablernas upptäcktshistoria. Här är i korta drag vad som gäller för de tre aktuella uxorerna.
Variabiliteten hos BF Ori upptäcktes av Henrietta Leavitt år 1904, på Harvard-plåtar. Samma berömda astronom upptäckte på liknande vis UX Ori år 1907. Noterbart är att den först upptäckta av dem fick ett ”senare” GCVS-namn än den som upptäcktes tre år senare.
CQ Tau upptäcktes 1946 av N. M. Artjukhina, som felaktigt klassade stjärnan som en förmörkelsevariabel av typ W UMa. Hoffmeister gjorde 1949 en oberoende upptäckt på Sonneberg-plåtar, och han hamnade mera rätt vad gäller klassning (RW Aur-liknande).
Vem var Artjukhina (flera olika engelskspråkiga varianter finns på namnet)? Hon arbetade vid Sternberg-institutet i Moskva åtminstone åren 1946-73 och använde Moskva-plåtarna för att studera stjärnors egenrörelser och annat. Bland kollegerna kan nämnas den kände variabelforskaren Kholopov. Men det är svårt att hitta biografiska data för N.M. Artjukhina. Jag vet inte ens vilka förnamn N.M. står för. Och inga årtal för födelse och död har hittats, inte heller någon bild.
Detta är en sak som är gemensam för många kvinnliga forskare från gamla tider: man finner efternamnet men inte mycket mer.
Klippet nedan är från GuL.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Attachments:
Från och med 18 maj det året (1991) gick jag över från en obs var femte minut till en obs var tredje minut, se klipp från loggboken. Jag hade ibland stjärnor och klockslag antecknade redan på förhand och sparade därigenom lite tid.
Det hände allt oftare att jag med femminutersschema fick invänta klockslagen för att inte sabba tidsschemat, så var tredje minut blev mycket bättre. Fem timmar för 100 obsar, men det var bara vid några få tillfällen jag höll på så länge att det blev 100 (variabelmaraton). Brukade kolla klockslagen ungefär var tionde obs plus alltid vid obs av snabba variabler.
Men det var då, när man var yngre.
Nu har säsongens första uxor-rapport levererats till Amanda, se bilder nedan.
För att göra allt så enkelt och tydligt som möjligt kommer jag så långt lämpligt att använda mig av standardmönstret med senaste 30 dygnen, magnitudintervall 9.0-12.0 (edit: nej, det blir 8.0-13.0) och visuella våglängder (medelvärden 0.1 dygn). Data för andra våglängder (BRI), har jag meddelat, kan ges vid behov.
Så nu kör vi igång!
Attachments:
Den enda gång som jag behövt avbryta variabelobserverande pga norrsken var under det episka utbrottet kvällen den 24 mars 1991. I loggboken skrev jag ”Norrsken 2140-2150” och lite senare ”Enormt norrsken 2230-2240” (tiderna avser SNT). Detta mest som en förklaring till mig själv varför jag hade avbrutit obspasset.
Vid 22:30 SNT var alltså hela den göteborgska himlen antingen röd eller grön. Även rakt söderut (mot Avenyn) drog draperierna fram. Hade ingen aning om hur dessa bakgrundsfärger skulle påverka magnitudskattningar, så efter en norrskenskorona gick jag hem och sov innan jag skulle jobba.
Nästa natt blev också minnesvärd eftersom Nova Herculis 1991 hade upptäckts på morgonen som följde norrskenet. Kunde skatta novan till magnitud 7.2 natten 25-26 mars klockan 01:40 SNT. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag orkade med att obsa natt efter natt och samtidigt jobba heltid…
Detta med norrsken har faktiskt blivit något av en folkrörelse i Sverige. För några år sedan skaffade jag ett Facebook-konto, vilket har både positiva och negativa sidor (man blir hackad). Men det som slår mig är:
1. Antalet medlemmar i olika svenska norrskensgrupper (det finns många sådana) är häpnadsväckande stort. Ett par grupper har över 100 000 medlemmar.
2. Det verkar som om en majoritet är kvinnor, något som känns märkligt i den amatörastronomiska värld vi är vana vid. Troligen är minst hundra tusen kvinnor medlemmar i någon svensk norrskensgrupp! Borde betyda att en hel del rekrytering till mera traditionell amatörastronomi kan göras? Eller inte? Har ingen aning.
Under alla omständigheter finns väldiga mängder norrskensbilder publicerade både från den gångna nattens utbrott och från skådespel tidigare i år.
Att boliden inte tycks ha fångats från andra platser har den orsak jag misstänkte. Det var mulet nästan överallt utom i delar av Hälsingland och just kring Siljan.
Se MESAN-karta nedan från 19 september klockan 21:00 UTC.
Attachments:
Kollade för skojs skull hur MNRAS rankas bland världens journaler inom astronomi och astrofysik. Den ligger tvåa, bara ett litet snäpp efter Astronomy & Astrophysics! Långt före exempelvis Nature Astronomy och Astrophysical Journal.
Efter artikeln om uxorer kanske MNRAS har avancerat till första plats? 🙂
Attachments:
Håller helt med om att bilden är exceptionellt bra. Borde väl platsa i Telescopium, snälla redaktion?
När jag först såg bilden på Facebook kollade jag norska och svenska övervakningsbilder men hittade den inte där. Troligen mulet vid stationerna vid klockslaget. Tyvärr kan jag inte se VARF-bilderna, de tillhör ett annat nätverk. Finska bilder tror jag inte heller finns allmänt tillgängliga på nätet.
Det känns lämpligt att nu börja hårdbevaka T CrB. Jag började så smått i förrgår (13 september) och fick magnitud 10.0, samma resultat som Björn Karlsson uppnådde samma kväll.
T CrB är synnerligen tacksam att hitta och observera redan med ett litet teleskop. Den ligger ju i en väldigt karakteristisk stjärnbild (Norra Kronan), och dessutom nära en av konstellationens ljusaste stjärnor (Epsilon CrB, magnitud 4.2).
Den övre kartan visar området 15×15 grader, den nedre kartan omfattar 2×2 grader. I båda fallen är norr uppåt.
Epsilon CrB bildar i teleskopets synfält en fyrhörning som knappast går att ta miste på. Den figuren använder man som vägledning för att flytta synfältet en aning så att T CrB ligger centralt.
Magnituden för T CrB skattas genom att man jämför dess ljusstyrka med närliggande stjärnor vars magnitud ges på kartan (med decimalpunkten utelämnad).
Kommer T CrB att hamna i utbrott under åren 2023-2025? Mycket tyder på det, men samtidigt är novor ytterligt oberäkneliga så det är långtifrån säkert. Fifty-fifty?
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC 7380 Trollkarsnebulosan eller (Wizard Nebula) (Andreas Nilsson)
-
- Ngc 281 – Pacman (David Edvardsson)
-
- Sh2-157 Lobster Claw Nebula och NGC 7635 Bubbelnebulosan med kompisar – Widefield (Andreas Nilsson)
-
- IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1. (Andreas Nilsson)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars