Forumsvar skapade
-
Här ser vi stjärnans egenrörelse från 1956 (övre bilden) till 1994. Bilderna omfattar 1×1 bågminuter. Från DSS Plate Finder.
Mätserien med V = ca 11.1 har ännu inte kunnat bekräftas och inte heller vederläggas, åtminstone inte med enbart AAVSO-data som grund. Både äldre och nyare serier visar ungefär en magnitud ljusare värden.
Kamske är det B-mätningar som av misstag rapporterats som V?
Attachments:
Hur ska man tolka de senaste V-mätningarna i AAVSO? Har T CrB verkligen avtagit till V = 11? I så fall hyperintressant. Men bekräftelse behövs.
Attachments:
Du är alltför blygsam när du skriver ”för en gångs skull”. Exempelvis var din mätserie av SN 2023ixf strålande fin!
Det är nog mest när det gäller röda variabler som det kan vara knepigt med TG, annars verkar det funka hur bra som helst.
Kometen hade i morse (7 september) magnitud ca 5.1, alla observationer som hittills kommit in till COBS är rörande överens om detta, spridningen i skattningarna är mycket liten.
En obs för blotta ögat har nu gjorts! Se klipp nedan, där jag har ringat in bokstaven E (som står för Eye). Således är detta nu en blotta-ögat-komet. Dock krävs i de flesta fall en liten fältkikare för att se kometen.
Attachments:
Här är ett större fält, 30×30 bågminuter. Söder är uppåt.
Är 12.6 den TG-magnitud som mätningen på din bild blev?
Jag ser att AAVSO har flera V-mätningar (gröna kvadrater) kring V = 12.5 eller 12.6 den senaste tiden. Så din mätning är nog helt OK.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Himla fin bild!
Nära nederkanten på ditt foto finns en spännande nyfödd stjärna, en fuor (FU Orionis-stjärna) som heter V1057 Cyg. Den nådde i maj 1971 magnitud 8.9, min första obs av stjärnan gjordes från Provence den 13 augusti det året. Sedan dess har ljusstyrkan avtagit gradvis och är nu nere vid 12.9 visuellt.
Mycket har skrivits om V1057 Cyg, jag ska här bara nämna ett oviktigt men lustigt kuriosum som jag tror aldrig har kommenterats tidigare: när Gunnar Welin skrev om den i Information Bulletin on Variable Stars (IBVS) år 1975 råkade detta hamna i IBVS … nummer 1057!
På AAVSO-kartan nedan är söder uppåt.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Attachments:
Båda stjärnorna är kända som långsamt varierande röda jättar, men ingen av dem finns i GCVS.
Kartorna nedan har söder uppåt, med de två aktuella variablerna exakt i kartornas mitt.
Nedan ges kartor som visar kometens position de fyra närmaste morgnarna klockan 03 UTC (klockan 05 svensk sommartid). På kartorna finns magnituder för en del stjärnor angivna:
26 = Gamma Leonis
30 = Epsilon Leonis
39 = My LeonisLängst ner på kartorna anges kometens och solens höjd över/under horisonten vid tillfället, från Göteborg.
Kometens magnitud är nu ca 5.5. Den är ett enkelt objekt med en liten fältkikare. I morse (5 september) sågs den utan problem med kikare 10×42 från Oslo (Björn Håkon Granslo).
Attachments:
Vid den angivna positionen finns en kolstjärna som heter V0429 Cyg. Halvregelbunden variabel. Finns exakt i mitten på kartan nedan.
Variabiliteten upptäcktes av Cuno Hoffmeister 1936. Den kallades preliminärt AN 524.1936 och beskrivs av upptäckaren som en röd variabel med långsamma variationer, en korrekt analys.
V1487 Cyg, som också finns på kartan, är likaledes en röd variabel. Den blinkar också på din bild, men V0429 Cyg är mycket rödare (spektrum C) än V1487 Cyg (spektrum M) och blinkar därför mer.
För undvikande av missförstånd, så beror blinkningarna på din bild alltså helt och hållet på att exponeringarna gjorts i olika våglängder, och har inget med verkliga magnitudvariationer att göra (sådana är försumbara när det bara gäller några få dygn för långsamma variabler).
PS.
Lägger till ett klipp från din bild där jag roterat fältet 90 grader så att norr ligger uppåt.
Från DSS Plate Finder har jag hämtat de två nedersta bilderna. På IR-bilden är de två nämnda variablerna (speciellt V0429 Cyg) mycket ljusare än på blåbilden.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Attachments:
Hernán:
Ackretionsskivan kring den vita dvärgen har minskat och nästan försvunnit, därför att materien nu förts över från skivan till själva stjärnan. Och det tror man är vad som händer strax före ett utbrott. Så det ser hoppfullt ut! Även om man aldrig kan säkert veta i förväg när det gäller kataklysmiska variabler.
Attachments:
Schaefer har nu publicerat bakgrunden till de uppmärksammade påståendena om gamla utbrott hos T CrB.
https://arxiv.org/pdf/2308.13668.pdf
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC 7380 Trollkarsnebulosan eller (Wizard Nebula) (Andreas Nilsson)
-
- Ngc 281 – Pacman (David Edvardsson)
-
- Sh2-157 Lobster Claw Nebula och NGC 7635 Bubbelnebulosan med kompisar – Widefield (Andreas Nilsson)
-
- IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1. (Andreas Nilsson)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars