Forumsvar skapade
-
Vid den angivna positionen finns en kolstjärna som heter V0429 Cyg. Halvregelbunden variabel. Finns exakt i mitten på kartan nedan.
Variabiliteten upptäcktes av Cuno Hoffmeister 1936. Den kallades preliminärt AN 524.1936 och beskrivs av upptäckaren som en röd variabel med långsamma variationer, en korrekt analys.
V1487 Cyg, som också finns på kartan, är likaledes en röd variabel. Den blinkar också på din bild, men V0429 Cyg är mycket rödare (spektrum C) än V1487 Cyg (spektrum M) och blinkar därför mer.
För undvikande av missförstånd, så beror blinkningarna på din bild alltså helt och hållet på att exponeringarna gjorts i olika våglängder, och har inget med verkliga magnitudvariationer att göra (sådana är försumbara när det bara gäller några få dygn för långsamma variabler).
PS.
Lägger till ett klipp från din bild där jag roterat fältet 90 grader så att norr ligger uppåt.
Från DSS Plate Finder har jag hämtat de två nedersta bilderna. På IR-bilden är de två nämnda variablerna (speciellt V0429 Cyg) mycket ljusare än på blåbilden.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Hernán:
Ackretionsskivan kring den vita dvärgen har minskat och nästan försvunnit, därför att materien nu förts över från skivan till själva stjärnan. Och det tror man är vad som händer strax före ett utbrott. Så det ser hoppfullt ut! Även om man aldrig kan säkert veta i förväg när det gäller kataklysmiska variabler.
Attachments:
Schaefer har nu publicerat bakgrunden till de uppmärksammade påståendena om gamla utbrott hos T CrB.
https://arxiv.org/pdf/2308.13668.pdf
Magnus:
I det ATel jag gav länk till ovan testade jag med att klicka på texten ”Flickering of T CrB …” längst ner, och då kommer ljuskurvor upp.
Edit:
Ytterligare ett ATel:
https://www.astronomerstelegram.org/?read=16214
Efter maximet (visuell magnitud 11.0) i maj avtog ljusstyrkan för SN 2023ixf jämnt i juni och juli, men under första hälften av augusti accelererade avtagandet. Därefter skedde en uppbromsning.
SVO-diagrammet (visuella våglängder) ges nedan.
Attachments:
Nytt om den uppländska meteoriten:
https://iopscience.iop.org/article/10.3847/1538-4357/acdc21/pdf
Juridiskt har det varit ett mycket knepigt (meteorit-)fall, ungefär fifty-fifty vad gäller äganderätten. Jag vet inte om frågan är slutgiltigt avgjord. Här är en bra artikel i ärendet:
Snyggt jobbat!
Redan utbrottet 1866 studerades spektroskopiskt, även om möjligheterna till sådana undersökningar förstås var begränsade på den tiden.
En läsvärd biografisk artikel om upptäckaren av det utbrottet, John Birmingham, publicerades 2004.
Jag bifogar också ett litet klipp där Birmingham kortfattat redogör för sin upptäckt. Av någon underlig anledning skiljer han på ”size” och ”brightness” när han jämför med Alfa Coronae Borealis.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
De fem T Tau-stjärnor med UX Ori-lika variationer i IC 348 som Grinin speciellt har studerat finns alla i GCVS. Nedan ges kartor 5×5 bågminuter. Även många andra variabler finns i hopen.
Nederst finns en översiktskarta 30×30 bågminuter över området, med fyra jämförelsestjärnor.
Attachments:
Observationerna på COBS tidigt i morse (18 augusti) säger magnitud 8.5-8.7. Med andra ord är kometen just nu rejält ljusstark. Det kan vara ett tecken på att den ligger i utbrott, vilket i sin tur kan innebära att den snart kan vara mycket svagare.
Risken finns onekligen att kometen kan kollapsa i samband med att den närmar sig solen. Vi får se hur det blir.
Vad man ska tänka på är att kometen i september hamnar nära solen även på himlavalvet, och då kan bli svårare att observera även om ljusstyrkan skulle öka.
Sammanfattningsvis är det nog nu och någon vecka framåt man ska passa på!
Det där med synbarheten hos deep-sky-objekt är en rätt komplex historia.
När jag var som mest aktiv som variabelobservatör för 30 år sedan hände det rätt ofta att jag (utanför protokollet) tog en titt på NGC-objekt, speciellt sådana som låg nära variabler jag obsade.
Och det som överraskade mig var att jag ibland utan problem kunde se ett deep-sky-objekt som jag tidigare inte sett skymten av, trots att förhållandena var mycket likartade vad gäller gränsmagnitud och annat. Så det är rätt svårt att förutsäga när och om man kan skönja svaga deep-sky, åtminstone tycker jag det. De som har mera erfarenhet än jag av just DSO har förstås bättre koll.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Solar Flare (Ivar Hamberg)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
