[Hans Bengtsson]

Vilket bra jobb!

 

Hos en släkting, Beta Lyr, är maximet före primärminimet aningen ljusare än maximet efter primärminimet. Dessutom är stjärnan rödast under primärminimet. Båda dessa egenskaper kan man ana att även OQ Dra besitter, se diagram, dock ligger kanske skillnaderna på gränsen till att vara insignifikanta. Färgdiagrammet avser (V-R).

http://www.physics.sfasu.edu/astro/betalyra/index.html

 

Hos prototypstjärnan W UMa är förhållandet det omvända, där är maximet som följer efter primärminimet något ljusare. Se klipp.

 

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   63F0D06C-C765-4675-A44A-0C8F6FFA1D08.png
   

2. 

   84AFF6DA-F103-439E-9F18-0711314A163A.png
   

3. 

   095EF90E-0C3F-4CA3-958F-3A679434661B.png
   

[Hans Bengtsson]

VSX:

Thomas K skrev en detaljerad instruktion som jag brukade följa exakt och som gjorde att jag klarade mig rätt helskinnad när jag ”submittade” till VSX.

OQ Dra:

Jag upptäckte alldeles nyss att jag var ute och cyklade när jag skrev att de element jag använde i det nedre fasdiagrammet stämde perfekt. Se ”Edit 2” som jag gjorde i inlägget.

[Hans Bengtsson]

Grattis i efterskott till jubileet!

 

Den 24 februari kan vi förresten fira en annan sak. Någon som vet vad jag tänker på?

[Hans Bengtsson]

Häftigt!

Fyrfärgfotometri (BVRI) av kolstjärnor är ett område där det finns massor att göra för amatörastronomer, och inte minst i kombination med spektroskopi.

Någon BVRI-fotometri av X Cas har jag inte sett tidigare. Stjärnan brukar saknas i listor över de allra rödaste stjärnorna men tillhör utan tvekan dessa, det visar ditt (B-V)-värde.

En sak man kan notera är att den traditionella metoden att ange spektralklasser ganska mycket håller på att tyna bort, det är något som moderna astrometriska och fotometriska studier inte omfattar. Det kan illustreras med X Cas. VSX ger som spektrum C5,4e(N1e). Dessa uppgifter härrör från år 1944 (C-klassen) och år 1935 (N-klassen)!

 

Attachments:

1. 

   EFD5CD9C-01A9-4615-949B-9C1EBC2B902B.png
   

[Hans Bengtsson]

Snygga bilder!

Det har verkligen varit några molndominerade månader i södra Sverige. En rätt god överblick kan man få genom att kolla solskensstatistiken. Under månaderna nov 2022, dec 2022 och jan 2023 har Lund fått 70 %, Göteborg 72 % och Stockholm 78 % av den normala solskenstiden (baserat på standardperioden 1991-2020).

[Hans Bengtsson]

Det blir spännande att se vad som händer den här solfläckscykeln.

 

Den förra cykeln var som helhet  modest. En tydlig egenskap var maximets dubbelnatur. Cykelns två högsta månadsvärden (SILSO) inträffade med stora mellanrum: november 2011 (139.1) och februari 2014 (146.1). Själva mellanrummet, således på en lägre nivå, kallas en Gnevyshev-lucka.

Januari 2023 gav 143.6, det är frestande att jämföra med toppen i november 2011, för nästan exakt en solcykel sedan. Kommer vi nu att få en liknande Gnevyshev-lucka före primärmaximet? Time will tell.

 

Attachments:

1. 

   03C72080-D305-4C76-9C91-8F83E41688D7.png
   

[Hans Bengtsson]

Lite synd att ett sådant verktyg saknas på sidan, det är ju ofta fasdiagram och period man är mest intresserad av. Och ZTF-folket använder ju själva sådana program för att analysera, det ser vi i VSX.

Men men, man kan inte få allt.

[Hans Bengtsson]

Tack för info! Jag kände inte till den länken, verkar mycket intressant. Hoppas kunna kolla lite närmare nästa vecka. Men man måste ha Peranso för att få ett framräknat periodvärde, det finns ingen sådan funktion direkt via sidan du länkar till?

Det är uppenbart att ZTF-perioderna för miror inte är tillförlitliga eftersom tidsspannet 2018-20 (som VSX-data refererar till) är alltför kort. Betydligt bättre med 2018-22 även om det spannet egentligen också är för kort. För kortperiodiska variabler däremot tillräckligt för bra bestämningar.

[Hans Bengtsson]

Ja, jag var så helt inställd på att det var jätte-batchen från OGLE som gett alla för mig nya perioddata att jag inte kollade referenserna i VSX ordentligt, i första skedet. Men sedan såg jag att det var ZTF-data publicerade 2020.

När du analyserade ZTF för Bn V04, använde du då också nyare ZTF-data? Jag har aldrig tittat på sådana data så jag har ingen koll på hur det funkar, uppdateras de löpande? Om du hade data efter 2020 skulle det ju förklara varför  du fick en period för stjärnan som är OK eftersom tidslinjen blev längre.

[Hans Bengtsson]

Precis! Jag blev rejält konfunderad över att OGLE-perioderna för så många av stjärnorna är totalt olika beroende på om det är gula eller röda data som analyserats. Visar på någon brist i analysen. Även den för miror lätt bisarra ”noggrannheten” med 7 decimaler väcker frågetecken, det blir ju en massa siffror utan någon som helst signifikans.

Edit:

Jag kan nu konstatera att det är ZTF-data och inte OGLE-data som ges i VSX för Bn V-stjärnorna. Kort tidslinje och därmed osäkra perioder för miror.

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Utomordentligt snyggt!

Den bilden borde också komma i tryck i Telescopium. Tycker jag.

[Hans Bengtsson]

Man kan faktiskt undra varför bimånar är så sällsynta. Har inte grävt i frågan, men spontant skulle jag tycka:

Solen eller månen är ju bara en fråga om olika intensitet på ljuskällan. Bisolar är mycket vanliga, de syns ofta som den mest intensivt lysande delen av 22-graders-halon. Men så är aldrig eller nästan aldrig fallet vid en månhalo. Inte ens om 22-graders-halon kring månen är väldigt stark, som på Johans bild, ser man normalt några bimånar. Trots att bisolar vid en motsvarande bild av en 22-graders solhalo skulle varit dominanta och mycket väl ha kunnat överträffa halon i övrigt vad gäller intensitet.

Det finns förstås en fysikalisk förklaring till detta men den har jag i skrivande stund inte kläm på.

 

PS

Formellt är bisolar/bimånar inte en del av 22-graders-halon men ligger i nära anslutning.

 

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Från Göteborg kunde jag se en 22-graders halo kring solen, och kortvarigt en bisol, i samband med frontuppdraget på torsdagseftermiddagen.

Efter mörkrets inbrott syntes även månhalo, dock var Cs-molnen här lite väl opaka (åtminstone när jag tittade) för att halon skulle bli riktigt stark.

 

Förresten:

Finns det någon här som har sett bimånar, dvs motsvarigheten till bisolar? Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin har gjort det.

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

På tal om ockultationer, så skulle jag tycka det vore jättebra om någon från SAAF ville löpande (kanske månadsvis eller kvartalsvis) lägga ut info om ”svenska” asteroidockultationer i vardande på Nattmolnet. Det skulle kännas som en väldigt naturlig service.

Jag har gjort något halvhjärtat försök i en tråd att puffa lite för saken, men det är inte min specialitet och inget som jag följer upp kontinuerligt.

Ser ett par asteroidockultationer den närmaste tiden som verkar spännande … men det känns inte riktigt som mitt bord att lägga ut förhandsinformation om dessa. Jag försöker fokusera på nyheter om variabler.

[Hans Bengtsson]

Verkligen mycket bra!

Nyligen publicerades en spektralundersökning i ATel, se länk längst ned i detta meddelande:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=15876

[Författare]

Inlägg