Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
Tack, jag tycker själv att bilden blev bättre än förväntat då jag hade planerat att fotografera Venus mellan glipor i molnen men vädret blev bara bättre med tiden. Däremot kom det ganska kraftiga vindbyar.
Johan, jag har några sekvenser fotograferade med Astronomik ProPlanet-742 men de blev sämre. Jag läste någonstans att IR-filter sällan ger bättre resultat med små aperturer och jag använde ju mig av min 110 mm aporefraktor. Dessutom använde jag mig av en 4x PowerMate vilket ger f/26 som kan ha varit lite för högt, men jag ville få en bra bildskala.
Turbulensen var däremot inte speciellt svår. Diffusionen kan vara en blandning av turbulens och att jag använde ett gammalt L-filter som möjligtvis läcker andra våglängder. Mitt nya gick inte att finna men det dyker väl upp så småningom
Thomas, jo absolut. Jag har mätt upp vinkeln till ca 203°. Den 31 maj 2012 , dvs 6 dagar innan Venuspassagen tog jag en bild som uppvisade en skära på 212° och då var ändå separationen till solen 9° mot 8° igår. Om jag stackar flera sekvenser så kanske det går att förbättra. Målet skulle ju vara att få med i stort sett hela cirkeln men det är naturligtvis lite riskfyllt.
/*Peter
-
This reply was modified 1 year ago by
PeterR.
Hej Rikard,
Nu var det ett tag sedan du ställde dina frågor och eftersom du inte har fått svar så ska jag försöka besvara dem.
Angående program så är Pipp kraftfullt och användbart till mycket förarbete men ganska onödig om du har fångat solen i SER eller Avi format som är kompatibel med Autostakkert. Och ja, Autostakkert är verkligen bra på solbilder i Ha. Det finns även ett franskt program som heter “AstroSurface T7” som även har flera inbyggda skärpningsmetoder, det som annars många använder Registax till.
Topaz Sharpen AI som nämns i första posten ska man använda med försiktighet för den har visat sig kunna introducera detaljer som kan kännas smickrande men som egentligen inte finns, alltså artefakter. Numera ingår den som en del i Topaz Photo AI som utvecklas i snabb takt så man kan definitivt testa men behålla ett kritiskt öga.
Jag har en liten Lunt på 60 mm och en 50 mm. dubbelstacksmodul så jag har inte testat Quark. Även om de är väldigt dyra så har Lunt flera fördelar som jag ser det. Min är otroligt lätt och snabbt att vara igång med och det räcker med en enkel stjärnföljare som montering. Du får både kromosfär och protuberans i samma teleskop, medan för Quark måste du välja om du inte tar modellen som har båda inbyggda. Om jag minns rätt så är Quark tänkt för höga f-tal typ f/25-30 vilket då är mera lämpat för höga förstoringar på små detaljer. Vid turbulens kan det då vara svårt att få ett snyggt resultat. Jag tror också att tuningen är elektronisk och varje gång den ändras tar det lite tid innan den har stabiliserats medan Lunten vrider du på tryck-vredet alternativt tilten och ser resultatet direkt.
Jag har haft problem med newtonringar när jag har använt Barlow eller okularprojektion för att gå upp i förstoring. Det är konsekvensen av interferenser och det sägs att det kan reduceras eller elimineras med en liten tilt-adapter. Denna funktion finns även inbyggd i de nya kamerorna från Player One och jag hoppas snart få leverans av deras Saturn-M modell som jag har väntat på i några månader.
Jag hoppas att detta kan vara till hjälp i dina val.
/*Peter R
Hej Fredrik,
Lars Zetterlund och jag gjorde ett gemensamt projekt under hösten 2018 med syftet att få till en djup bild på M57 med dess yttre regioner.
/*Peter R
Attachments:
Den här protuberansen har kallats för en “solar tornado” på SpaceWeather och är den andra vid samma position på 30 dagar.
Här är några länkar från SDO och Spaceweather:
https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230420_1024_0171
https://spaceweather.com/images2023/20apr23/tornado_puff.gif
https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=195221
Jag fångade den förra precis innan den expanderade till en helix: https://nattmolnet.saaf.se/forums/topic/enorm-protuberans-hog-som-10-11-jordklot/
/*Peter R
Verkligen en imponerande upplösning.
Du kommer nog att regelbundet även kunna fånga albedostrukturer på Jupiters månar när säsongen kör igång.
/*Peter R
Tack Johan och Christian,
Vi har en lång period framför oss då Venus kommer att stå bra till så jag kommer nog att återvända så ofta som möjligt under kommande veckor/månader.
Johan, jag tycker inte att du ska vänta, det var mycket turbulens vid fototillfället men trots det blev min bild i IR vida överlägsen den i UV så det är främst IR jag kommer att fokusera på.
Med Asi 462 och en ROI på 200×200 pixels i IR var jag uppe i 320 b/s vilket gynnar lucky imaging medan UV var nere i bara 18 b/s. Hade jag använt min Maksutov hade jag troligtvis hamnat på 5 b/s eller fått gå över till bin 2 för att komma upp i hastighet. I båda fallen hade det missgynnat upplösningen.
/*Peter R
Din M51 är verkligen makalös både i bildskala och i upplösning och ännu mera så med tanke på att den är tagen med en “anspråkslös” 150 PDS.
Fin bildbehandling men den skulle vinna på att inte bli så soft utanför de ljusaste stråken. Är det för att minska bruset?
Jag har inte gett mig på DSO på bra länge från min Stockholmshimmel men som jag förstår det finns det idag bra verktyg i PI för att begränsa bruset.
I övrigt absolut förstklassig.
/*Peter R
Den mäktiga protuberansen som förvandlades till en virvel har fotograferats av 2 duktiga amatörer och nu sprids nyheten i flera medier över världen. De ljusa strålarna är från en bild av en solförmörkelse som uppvisar coronafilament under totaliteten som de har lagt in i ett försök att kombinera konst och vetenskap enligt deras egna utsago. Troligtvis för att efterlikna SDO-bilderna i 0171 Å och som visar sk “coronal loops”. Ganska onödigt grepp i mitt tycke då grundbilderna är fantastiska som de är
https://universemagazine.com/en/a-giant-prominence-falls-on-an-epic-portrait-of-the-sun/
Och en animation ligger på Twitter: https://twitter.com/AJamesMcCarthy/status/1638673675322032128
Ja, det blev en kortvarig dipp i antalet solfläckar.
Jag tror att den höga protuberansen som jag la upp (min bild visar syd upp) är den som nästa dag förvandlades till det som Spaceweather har rubricerat som en Solar Tornado https://spaceweather.com/archive.php?view=1&day=19&month=03&year=2023 och https://spaceweathergallery2.com/full_image.php?image_name=Efrain-Morales-Rivera-SUN-2023-03-17-1603_Ha_EMr_1679087361.jpg .
Här kan man se animationer från SDO som visar utvecklingen (ca kl. 1). https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230317_1024_0171 och upplösningen av virveln https://sdo.gsfc.nasa.gov/data/dailymov/movie.php?q=20230318_1024_0171 men den verkar ha börjat redan den 13-14 mars.
Närbild på den enorma protuberansen.
Vilken fantastisk bild!
Nu kanske din mobilkamera snarare kan liknas vid en kamera med mobilfunktioner med tanke på 1″ sensorn men bilden går att jämföra med det bästa med fullfjädrade astrokameror och afokaltekniken ställer speciella krav. Vad använder du för hållare för mobilen?
Skulle vara intressant att få se lite högupplösta månbilder med din teknik och ser fram emot flera DSO framöver.
/*Peter R
Hej Hans,
Ja, mittfåran syns tydligt och den är inte speciellt lätt att fånga.
Jag har läst att det krävs en 8″ Newton för att kunna upplösa den och det kanske kan jämföras med en 6″ aporefraktor men det krävs också väldigt bra förhållanden.
Jag hoppas en dag även kunna se den visuellt men då gäller det att ha väldigt bra seeing, mycket tålamod och helst använda en högkvalitativ binoviewer enligt https://www.cloudynights.com/topic/696854-vallis-alpes-and-that-pesky-rimea/
/*Peter R
Fotograferad med Tamron 150-600.
De 4 galileiska månarna ligger snyggt uppradade.
/*Peter R
Väldigt fin bild Torbjörn. Här i Stockholm var det klart nästan hela dagen igår och så kom molnen in under eftermiddagen. Hoppas att det blir klart ikväll.
När jag var barn berättade min pappa om en händelse när flygvapnet hade skickats upp för att genskjuta ett främmande ljust föremål som kom in från öst, jag vet inte om det var på 50- eller 60-talet men precis som nu handlade det om planeten Venus.
Planeterna har ju synts och lyst ljusstarkt under en längre tid medan de har närmat sig varandra kväll efter kväll men helt plötsligt reagerar folk och rapportera misstänkta UFOs när de hamnar tätt intill varandra vilket är lite märkligt.
Det är dock inget nytt fenomen. En av teorierna bakom Betlhemsstjärnan är en trippelkonjunktion mellan Jupiter och Saturnus, alltså att planeterna har hamnat nära varandra 3 gånger under en begränsad tidsperiod men det finns även andra konjunktionskandidater som även involverar Venus och stjärnan Regulus.
/*Peter R
-
This reply was modified 1 year ago by
-
AuthorPosts
Senaste inläggen
-
Kometen C/2025 F2 (SWAN)
svar av
Johan Warell
-
WR-134 i HOO
tråd av
Georgios Dimitriadis
-
NGC 4145 och NGC 4151
svar av
Petter Åström
-
NGC 2403
svar av
Hans Bengtsson
-
Projekt Bear Paw Galaxy
svar av
Fredrik Silow
-
50 Bortglömda Miror
svar av
Thomas Karlsson
-
Aktuell solaktivitet
svar av
Hans Bengtsson
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet


Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 166 st
Senaste 7 dagarna: 3080 st
Senaste 30 dagarna: 12643 st