Man brukar säga att stjärnor approximerar en svartkropp när man beskriver hur de avger strålning. De avger strålning över hela spektrumet men intensiteten varierar vid olika våglängder och beror på temperaturen.
Ökar temperaturen förskjuts den mest intensivt strålande delen av spektrumet mot kortare våglängder samtidigt som den totala utstrålningen ökar över alla våglängder. Vår sol har t.ex. sin topp mitt i den synliga delen av spektrumet.
För hetare stjärnor är den mest intensiva strålningen i kortare våglängder, med en topp i blått eller kanske ultraviolett. De strålar dock fortfarande starkt i infrarött.
Man kan alltså tänka sig att skenbara magnituden i t.ex. infrarött är sådan att stjärnan knappt syns på det avståndet man betraktar den från, medan den i blått är ljusstarkare.
