[timokarhula]

Tack Hans.  Den tråden hade jag glömt.  Obsen inlagd nu.

Jag hade också en “glitch” när jag startade denna tråd.  Tråden var tom när jag kontrollerade efteråt.  Som tur var hade jag sparat vad jag skrivit så jag svarade på den tomma tråden med samma text.  Då syntes innehållet.

Bevittnade / fotade någon annan här norrskenen förra natten?

/Timo K

[timokarhula]

Hade inatt mitt första teleskoppass hemma i Sverige efter att Johan W och jag hade kommit hem från Australien i förra veckan.  Obsade nu bland annat supernovan SN2025fvw i NGC5957.  Supernovan syntes enkelt, skattade den till mag 13.6.  Den var den första SN som jag sett i Ormens stjärnbild.

Inatt fortsatte jag även med att leta upp Herschel-2500 galaxer i Canes Venatici och Virgo och det blev 12 galaxer.  Alla behöver nödvändigtvis inte vara H2500-objekt.

Det var behagliga förhållanden.  Temperaturen sjönk från +20 på dagen (årets premiär med rumstemperatur utomhus) till +3 grader.  Såg vid 22:45-tiden ljusa moln i norr men efter ett tag såg jag att de rörde på sig, växte och exploderade i ljusstyrka. Fantastiska gröna norrsken med strålar från Cassiopeja upp till zenit.  Tidvis sträckte sig norrskenet upp till norra Leo.  De sträckte sig hela vägen på himlen öst-väst.  Norrskenets ytljusstyrka var SQM-L 17.9 och det var därför olämpligt att jaga galaxer i norr.

Såg förresten sydsken för första gången natten den 5-6 april i Australien.  När Johan upptäckte något rött vid södra horisonten på fotodisplayen kunde vi även skymta skenet visuellt.  Visserligen ofärgat och utan struktur.  Det måste vara mycket ovanligt med sydsken från latitud -29 grader!

Försökte se kometen C/2021 G2 (Atlas) i Libra nu och tyckte mig se den 14 mag kometen tidvis men det var osäkert.  Däremot såg jag C/2025 F2 (SWAN) på morgonen den 15 april men förhållandena var dåliga; fullmåne, gryning och låg höjd.  Gjorde ingen exakt magnitudskattning med 12 cm refraktorn men komet SWAN syntes enkelt som en liten, koncentrerad fläck av 8-9 magnituden i Andromeda.

/Timo K

[timokarhula]

Det blev återigen en fin natt i Wicherina, trots blåst före midnatt. Månskäran hade närmat sig Plejaderna men en ockultation skulle inte synas härifrån. Johan hade letat upp Fornax dvärggalax med sin 5.5 tums Comet Catcher. Trevligt nog syntes den omedelbart som ett diffust sken kring en mag 8 stjärna.

Strax N om Stora Magellanska molnet fann jag några utspridda Shapley-Lindsay stjärnhopar och bakomliggande ESO-galaxer. Hittade även klothopen ESO 121-3 i Målaren som till LMC. Gegenschein hade tydligt rört sig mot höger den senaste dryga veckan. Skattade dess längd och bredd som ca 14×10 grader.

Kom på att Skytten hade två andra novor som exploderade i januari. Skattade V7991 Sgr och V7992 Sgr till mag 11.8 resp 11.6. De var lätta att hitta då de låg nära M28 resp M7.

E3 är en nästan okänd klotformig stjärnhop i Kameleonten. Johan och jag tyckte att himlen blev aningen ljusare på rätt ställe. Planetären NGC3195 i samma stjärnbild var intressant. Något oval, med ett diagonalt mörkare band och en förtätning vid båda långsidorna.

SagDig (Sagitarius Dwarf Irregular Galaxy) är en exotisk dvärggalax i den Lokala gruppen. Med hjälp av ett fotografi tyckte jag mig ana SagDig på rätt ställe några gånger med 10-tummaren.

Stjärnmolnet M24 innehåller ett flertal mörka nebulosor och stjärnhopar. Vilken stjärnrikedom! Planetären Minkowski 1-54 uppvisade en liten skiva. IC1283-4, NGC6595 och NGC6589-90 är en blandning av nebulosor och stjärnhopar som syntes utan problem.

Efter ett 10 timmars observationspass fick det vara nog vid gryningen och vi körde hem de fyra milen vid 5:30-tiden.

/Timo K

[timokarhula]

Hahahaa!  När du berättade detta första gången för mig trodde jag att du skämtade!  Men, världen är liten och min käft är stor ibland.  🙂  Det var Christian Sasse du träffade på i Outback.  Vi var på 90-talet ABB-kolleger.  Jag jobbade på ABB Atom och Christian på ABB Corporate Research.

Inatt avbröt vi obsandet i förtid.  För mycket höga moln på himlen.  Vi fick i alla fall se den ljusstarka och mycket avlånga galaxen NGC4945 i Kentauren.

Vi gjorde en rätt så lång dagsresa idag (igår) på närmare 60 mil när vi besökte The Pinnacles.  Googla på det.

Bara en vecka kvar på Down Under lovet.  Vi får jobba hårt för att hålla tempot uppe.

Apropå Jimi Lowrey så blev jag nyligen invald till den tolfte stolen i Deep Sky Forums Object of the Week.  Jimi Lowrey är grundaren till forumet och min plikt blir att skriva om ett unikt DS-objekt var 12:e vecka.  Jag vet redan vad jag ska skriva om härnäst. 🙂

 

 

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

Nattens himmel var återigen mycket bra.  Varmt och torrt hela natten.  SQM-L 21.77.  Jag började med att obsa Kron-stjärnhopar i det Lilla Magellanska molnet. Det är stjärnhopar katalogiserade av Gerald E Kron.  Dessa plottas inte på vanliga stjärnkartor men jag hade fått en detaljerad SMC-karta för länge sedan av Mati Morel som plottar Kron-hopar.  Trots att SMC var nära undre kulmination syntes de flesta hoparna så bra.  Rätt som det var träffade jag på en gammal NGC-bekant i galaxen.  Dessa kunde till och med upplösas i stjärnor.

Johan verifierade Hästhuvudnebulosan med sin 5.5 tums Comet Catcher och även med min 25×100-kikare!

Verifierade supernovan SN2025efc i ESO 565-19.  Den var för ljussvag för exaktare magnitudbestämning men den var i alla fall av 15 mag.  Kunde även skymta granngalaxen ESO 565-18 (mag 14.9 enl Megastar).

Däremot skattade Johan och jag den nyfunna tredje novan i Skytten för i år, V7993 Sgr.  Johans skattning var 10.8 och min 10.5 med 25×100 den 28.71 mars UT.

Obsade två nya, obskyra och obskurerade klotformiga stjärnhopar, Terzan 6 i Sco och Djorgovski 2 i Sgr.  Den sistnämnda låg i ett otroligt fint och rikt stjärnfält med stjärnhopen NGC6520, den svarta Inkspot, B86 och den mycket ovala klothopen NGC6540.

Nattens mest exotiska objekt blev den protoplanetariska nebulosan Gomez Hamburgare i Sgr och Boomerang Nebula i Kentauren.  Hamburgaren syntes bara som en ljussvag stjärna med 267x förstoring men Bumerangen var tydligt avlång.  Den är universums kallaste plats då gasens temperatur är blott 1 Kelvin.

Vi avslutade natten klockan 5:15  med att observera den mörka nebulosan Dark Doodad i Flugan med 10-tums teleskop, 25×100 och 8×40.  Den mörka bananen kunde följas i flera synfält.

/Timo K

[timokarhula]

Förra natten körde vi till Wicherina, den närmare observationsplatsen 4 mil österut.  Det fanns lite höga moln här och där men de försvann under natten.

Började att leta upp galaxen NGC1516 i Eridanus men den syntes dåligt för den hade hunnit sjunka ganska lågt i väster.

Hästhuvudnebulosan nästa.  Då jag inte hade med mig H-Beta filtret i bilen fick vi nöja oss med Johans UHC.  Med 10 tum och 50x förstoring var det mörka hästhuvudet svårt men definitivt.  HH hade hunnit sjunka ganska lågt.

Johan letade upp vår närmaste fixstjärna, Proxima Centauri, med sin 5.5 tums Comet Catcher.  Som en 11 mag stjärna såg den ut som alla andra i synfältet men pga dess egenrörelse hade Proxima tydligt ändrat sin position jämfört med SkySafaris.

Pincushion Cluster, NGC3532, var fantastisk och fyllde synfältet med jämnljusa stjärnor.  De Södra Plejaderna, IC2602, inhyser en rik, ljussvag stjärnhop, Melotte 101.  Påminde lite om M35 och NGC2158.  Lambda Centauri nebulosan, “Running Chicken Nebula” var fin med Johans CC.

Jag letade upp ESO 92-18 i Carina, en öppen stjärnhop som liknar en klotformig.  Jag stötte på den första gången på annandag jul 2009 och det kan då ha varit ett internationellt “Visual First”?!  De ljusaste stjärnorna är av mag 15.5 men såg fyra-fem stjärnor framför som säkert var förgrundstjärnor.

Ruprecht 84 var en trekantig hop nära Upsilon Carinae.  NGC2822 är en galax som gömmer sig bakom skenet av Beta Carinae, Miaplacidus, av andra magnituden. Den lilla, gröna planetariska nebulosan IC2448 ligger i samma synfält.

Herschels stråle, NGC2736, är den jättelika Gum-nebulosans ljusaste del.  Johans kometfångare fångade strålen med UHC-filter.  Den planeteriska nebulosan ESO 166-9 var en trevlig överraskning då den uppvisade en liten, diffus skiva.  Johan hittade två planetärer i samma synfält i Centaurus, NGC3699 och Henize 2-67.

Den mörka Galaktiska Hästen syntes upp och ned med blotta ögat.  Pipe nebula är dess mörkaste del och bildar hästens bål.  En surrealistisk lång framhov nådde nästan fram till Antares. Man kunde också tänka sig två ryttare sitta på den mörka hästen.

Tyckte mig se den 15 mag supernovan i galaxen ESO 565-19 i Hydra men den hade sjunkit för lågt.  Nytt försök inatt.

Vi skattade vintergatans största bredd som 41 grader, från Delta Scorpii till Corona Australis. Reflexionsnebulosorna och klothopen NGC6723 var fina i CrA.

Plötsligt ser vi UFOn lågt i öst.  Vad i he…e var det där?  De kom och gick i motsatt håll och nådde negativa magnituder.  Vi kom fram till att det var Starlink-satelliter men varför gick de i motsatta riktningar?

Vid fyra-tiden kunde vi konstatera en ljusstark pyramid sträcka sig upp mot vintergatan, morgonens zodiakalsken! Det såg ut som om en strålkastare hade riktats uppåt i fjärran.  Inte ens när den tunna leende månskäran steg upp strax före kl 5 förstörde den skenet.

Natten var helt OK.  Mörker SQM-L 21.62 men vid en mätning fick jag 21.76.

Om två timmar åker vi till Wicherina igen.

/Timo K

[timokarhula]

Hälsningar från Down Under.  Du har varit mycket flitig vad gäller Herschel-observering.  Här nere har jag också gjort mitt bästa.  Hade som mål att obsa H-objekt söder om deklination -10 grader som kan vara svåra att se från Sverige.  Hade därför plottat sökarkartor för alla kvarvarande objekt S om -10 grader.

Inatt klockan 2:31 plockade jag NGC5146 i Virgo.  Därmed hade jag observerat samtliga Herschel-2500 objekt söder om -10 grader, utom dem i Cetus som är för nära solen nu.

På sökarkartorna fanns det många andra NGC-galaxer (icke-Herschels) som jag också såg.  Som bifångst fick jag en del MCG-galaxer.

Nu kan jag koncentrera mig på andra roliga, sydliga DS-objekt.  🙂

/Timo

[timokarhula]

Hej Håkan.  Vårt “basläger” har vi i Geraldton, 43 mil norr om Perth, och Wicherina är en by med 4 (!) fasta invånare 43 km öster om Geraldton.  Vi var häromnatten öster om Mullewa men det var lite molnstråk, blåsigt och inte jättemycket mörkare än i Wicherina.  Bästa natten hade vi i  igår då min SQM-L mätare visade 21.83 och Johans 21.54.  Det var mycket mörkare 2009 när jag var här.

Faktiskt brydde vi inte att åka ut till bushen ikväll för skymningshimlen såg oroande molnig ut.  Men som vanligt, är det nästan klart nu.

/Timo K

[timokarhula]

Hej!  Timo här.  Varje natt har varit stjärnklar men igår anlände moln efter klockan 21 så vi avbröt tidigt.  Inatt går månen upp vid 01:30-tiden så vi har mer tid på oss.  Nattemperaturen har varit mellan +29 och +21 grader.  Det var mycket blåsigt förrförra natten i Mullewa (eller egentligen en mil öster om Mullewa, nära Pindar) så mina lösa stjärnkartor blåste iväg några gånger.

Vi har lite motstridiga uppgifter för vi har tre SQM-L mätare och de visar olika.  Min mätare från 2009 visade 21.7 från Mullewa och från Wicherina 21.5-21.6. Det är ljusare värden än jag uppmätt tidigare.  Troligen beror det på den ökade solaktiviteten?  Det är i alla fall klart mörkare än på Öland.  Vi fortsätter undersöka SQM-L och Bortle-klasser.

Johan tog bild på Gegenschein och zodiakalbandet med 180 sekunders exponering och den bilden kommer han att ladda upp.  De syntes också med blotta ögat, likaså Magellanska spöket (med viss svårighet).

Edit:  Förresten, jag fick syn på Alcor och Mizar med 8×40.  Har inte sett dem förut härifrån för de kulminerar på 6 graders höjd och hela Karlavagnen stiger aldrig över horisonten.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

Jag såg också månförmörkelsen imorse men minimalt.  Klockan 6:01 såg jag att månens vänstra del var något mörkare än den högra.  Då var månens höjd mindre än två grader.  Den umbrala fasen började kl 6:09 men då hade månen försvunnit bakom skogen.

/Timo K

[timokarhula]

När jag de senaste nätterna har obsat Neptunus lågt i sydväst har jag HELA tiden sett satelliter passera från höger till vänster.  Säkert tio stycken i minuten.  Jag antar att det är Herr Musks Starlink-satelliter?

/Timo K

[timokarhula]

Faktum är att planeternas sektor minskar fortfarande för varje natt.  Det beror på de vinkelmässigt yttersta planeterna Mars retrograda rörelse (från vänster till höger) och Saturnus prograda rörelse (från höger till vänster).  Ikväll var sektorn 119°.4.  Merkurius saknas ju förstås men blir en tydlig aftonstjärna om ett par veckor.

Jag roade mig med att försöka se många himlakroppar i solsystemet så snabbt som möjligt.  Med 10×50 och 25×100-kikare och en 12 cm refraktor redo så såg jag 13 planeter och månar inom loppet av 34 sekunder.  Det var Saturnus (med en tunn ring, likt två streck), Titan, Venus (en avtagande skära), Neptunus (3′ SW om en 7.6 mag stjärna), Uranus, Jupiter med 4 månar, Mars och fullmånen, samt jorden.  🙂

Jag skulle ha kunnat se dem snabbare än så men Io låg mycket nära Jupiter och skulle försvinna bakom planeten.

/Timo K

[timokarhula]

En liten rättelse.  Mitt ur gick 4 sekunder efter “Fröken Ur” enligt ovan och i stundens hetta räknade jag fel.  Tiderna för första och fjärde kontakt (andra och tredje kontakt uteblev eftersom det bara blev en partiell ockultation) skall adderas och inte subtraheras med 4 sekunder.  Tiderna var alltså 20:15:41 – 20:22:40.  Varaktigheten var förstås densamma.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

Ikväll utförde jag och Joel von Knorring en lyckad Mars grazing occultation expedition.  Våra första utsedda observationsplatser fick vi hoppa över av för mig oförutsedda detaljer.  Det var dels en rastplats vid en sjö respektive en parkeringsficka längs väg 69 vid Ingolsbenning norr om Norberg.  Det visade sig att dessa platser var oplogade så vi kunde inte köra dit!  Här skulle vi ha kunnat bevittna en äkta strykande Mars-ockultation.  Istället fortsatte vi mot Hedemora i Dalarna och istället för att köra in i tätorten så svängde vi av mot Grådö, vid Dalälven.  Platsen är känd för sitt mejeri.

Intill Dalälven inväntade vi tillfället då Mars skulle ockulteras bara partiellt.  Jag hade med mig en 12 cm refraktor och en 10×50-kikare på stativ.  Jag spelade in våra samtal i mobilens diktafon-app så jag kunde nu efteråt avgöra med nästan sekundnoggrannhet hur Marsförmörkelsen blev.  Jag använde 133x förstoring och Mars såg ovanligt detaljrik ut.  Bra seeing!  Den norra polarkalotten stack ut omedelbart.  Några mörka schatteringar på Mars yta kunde man se (har inte kollat exakt vilka dessa var).

Sammanfattat:  Klockan 20:15:33 anser jag att månbergen börjar toucha Mars nordpol.  Klockan 20:22:32 anser jag att Månen slutar beröra Mars.  38 sekunder senare noterar jag mörk himmel mellan planeten och vår måne.  Den partiella ockultationen varade alltså i 6 minuter 59 sekunder.  Jag skulle tippa på att en tredjedel (ca 4 bågsekunder) av Mars diameter var täckt av månen vid maximum.

En rolig detalj var att Joel noterade ett månberg avteckna sig mot Mars glob.  När jag skulle se detsamma så hade berget förflyttat sig utanför Mars klot.  I början av ockultationen kunde man se belysta toppar av månbergen på ömse sidor av Mars.

Detta var en riktigt lyckad Mars-expedition och med ett trevligt sällskap!

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.
• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

Hans B:  Angående long/lat för “grazing linjen” så kan du se dem i Björn Månsdahls bild i början av tråden.  Det ser ut som det datat gäller för Mars centrum vid en partiell ockultation.  Ca 15 km söder om denna linje tangerar månbergen Mars nordpol.

/Timo

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[Författare]

Inlägg