Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Håkan, jag visar dig gärna Leo I, II och III. 30-tummaren är som gjord för dem. De är ju faint stuff som vi gillar, Jag skulle säga att Leo III är enklare än våran favorit Holmberg IX nära M81. Nu ser jag fram emot faint stuff i Australien i påsk, hmmm…… 🙂
/Timo K
Gårdagens himmelssyn väckte visst intresse i Västmanlans Läns Tidning (VLT). Undrande läsare frågade om det var flygplan, satelliter eller UFOs. Moderna människor i städer känner inte igen stjärnhimlen längre och de (min åskådargrupp i Åkesta observatorium igår) var mäkta imponerade när jag berättade att detta bara är de två ljusaste planeterna Venus och Jupiter. Ikväll och imorgon är planeterna som närmast varandra denna gång.
/Timo K
Kul att du också obsat de tre Leo-dvärgarna. Det hade jag glömt bort. Det är inga galaxer som man direkt kan stirra på utan det krävs att man vet exakt var de finns. Min nästa galax i den Lokala gruppen torde bli Pegasus-dvärgen i höst.
/Timo K
Det var nu sista chansen med mörk himmel innan månen börjar störa så jag gjorde ett sista ryck med DS-observationer imorse. Den dryga halvmånen gick ned klockan 4:21 så mellan klockan 3:30-5:05 obsade jag nio galaxer i Serpens och Bootes med 12-tums Dobson. Av de var NGC5888, 5893, 5900 och 5922 (=5923) Herschel-2500 galaxer. Obsade även den avlägsna (r=4.76 AU) kometen C/2019 T4 (ATLAS). Skattade den till magnitud 12.8, komadiameter 0′.7 och DC=2. Jag hade sett kometen redan i april ifjol då den befann sig i Crater. Hela tiden syntes en grönaktig, ordinär norrskensbåge i norr. Tydligen var norrskenet mycket kraftigare tidigare på kvällen. Massmedia hajpar norrskenen lika mycket som den “gröna” kometen C/2022 E3 (ZTF).
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
timokarhula.
Intressant Tobbe. Vi obsade bredvid varandra vid Frykens strand i Lysvik med lika stora teleskop. Den största differensen med våra obsar var tror jag är sökarkartorna och kanske följningen i mitt teleskop. Mina kartor går till 15-16 mag och då vet jag exakt var galaxen gömmer sig. Även då behövs det i sämsta fall behövas flera indirekta detektioner med indirekt seende när galaxen är på låg höjd. Jag tror nog att jag aldrig lyckats se 13-14 mag galaxer på deklination -18 grader som jag gjorde nu i Lysvik! Virsbo och Lysvik ligger på samma latitud men Värmland har bättre sydhorisont.
/Timo K
21 februari, 2023 kl. 20:18 som svar på: VSP: sydliga Herschel 2500-galaxer, supernovor och en okänd variabel? #3307Tack Hans B. Jag lade in min obs av SN2023bee i SVO men inte av SN2023axu. Den senare kunde jag inte med säkerhet identifiera pga brist i MS-kartan. Ett aktuellt fotografi skulle ha behövts.
/Timo K
Draco, det är efter Virgo den stjärnbild där det fattas flest Herschel-objekt för mig. Vi får hoppas lycka till för oss inför dessa galax-konstellationer.
/Timo K
Björn, kul att träffas på VSP! Jag känner igen frustrationen. Någon gång har det hänt mig att mina anteckningar vid okularet har blåst bort och det känns då att observationspasset har varit förgäves.
/Timo K
21 februari, 2023 kl. 15:23 som svar på: VSP: sydliga Herschel 2500-galaxer, supernovor och en okänd variabel? #3293Tack för uppgifterna. Jag undrar hur pass ljussvaga variabler som är katalogiserade? Alltså vad är den ljussvagaste max-magnituden för “ordinära” variabler (icke extragalaktiska (super)novor)?
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
timokarhula.
Tack Hans B. Videon ger nog inte visuell rättvisa med vad som har synts de senaste veckorna. När moln har legat i väster efter solnedgången är solljuset starkare än vanligt en tid efter skymningen. Men att se en platt, rosafärgad pyramidform av ljus i en annars perfekt klar himmel? Nej, jag har inte ätit svampar. 🙂
/Timo K
Angående den kommande Venus-Neptunus konjunktionen imorgon. Efter att jag noterade den märkliga himmelsfärgen i skymningen så skulle jag obsa planeterna med VARFs 10 tums-teleskop. Klockan 17:49 såg jag en ensam stjärna precis på Neptunus position enligt det datorstyrda teleskopet. Jag räknar dock inte detta som en positiv konjunktions-observation för Venus syntes inte i samma synfält (en grad bort). Få se om dimmolnen lättar imorgon. De övertäckte hela himlen på bara några minuter. Det var lite pinsamt för jag lovade visa den “gröna” kometen mm för en gymnasieklass men tji fick jag (och eleverna).
/Timo K
Snyggt Peter. Så där såg jag också komet C/2022 E3 (ZTF) igår strax före klockan 19. Använde 25×100 och 10×50-kikare. Skattade kometen som magnitud 6.2, komadiameter 10′, DC=5 och skymtade en 15′ svans mot PA 45.
Nästa fototillfälle blir den 14-15 februari då kometen passerar 1°.5 till vänster om Aldebaran. Samt den täta konjunktionen mellan Venus och Neptunus den 15 februari.
/Timo K
Hej Hans,
Jag observerade något som skulle kunna kallas för en bimåne så pass länge som den 2 april 1999, klockan 01:15. Det var fullmånetid och jag gick ut med hunden. Månen omgärdades av en ljusstark cirkel. På den högra sidan om månen såg jag ett mycket ljusare utskott, som en bimåne. Jag tyckte till och med att ljuset stack upp i en kort båge upp mot höger (?). Allt detta var grått, inga regnbågsfärger. Det är väl det närmaste jag har kommit det du frågar efter.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
timokarhula.
MPC ger efemerider i den mån som de får observationer. Jag, liksom du, mottog de senaste efemeriderna från MPC men jag misslyckades med 2023BU . Jag skrev 16 grader östlig longitud och 60 positiv latitud och ut skramlade det ut kooordinater. Jag tolkade det att det är topocentriska koordinater, alltså inte geocentriska? Hur som helst så fick jag värdet 0.00021 AU (ca 31 500 km) för dig och mig. Det framgår inte om det var ett geocentriskt eller ett topocentriskt värde. Jag tippar på att det är topocentriskt, alltså ca 31 500 km. Jag kan visa dig tabeller off-line om du vill. När asteroiden passerade Sydamerika var avståndet något mindre men stenblocket låg då i skugga och helt osynlig från joren.
No worries,
/Timo K
Jag har ännu inte sett någon annan visuell observation på Nätet än din, inte ens i CloudyNights, så det du lyckades med är en enastående bedrift. Att se en ca 5 meters stenbumling på 30,000 km avstånd.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
FörfattareInlägg
Senaste diskussionerna
-
Astroöl i Lund 28/10!
svar av
Håkan Barregård
-
Saturnus nära opposition
svar av
PeterR
-
IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1.
tråd av
Andreas Nilsson
-
SH2-129 Fladdermusnebulosan och Ou4 – Bläckfisknebulosan – Remastred – Revisited
tråd av
Andreas Nilsson
-
Supernovan SN2026aaiv
svar av
Arvid Emtegren
-
Vintergatan
svar av
PeterR
-
Spöknebulosan
svar av
LasseH
-
NGC 2715
tråd av
Gabriel Wiklund
-
Månadens bild
svar av
Fredrik Silow
-
Närbild på NGC 2276!
svar av
Gabriel Wiklund
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 30 st
Senaste 7 dagarna: 1777 st
Senaste 30 dagarna: 3287 st














