[timokarhula]

Bra gjort!  Är detta den första bilden tagen av en svensk amatör på en interstellär himlakropp i solsystemet?  Hoppas 3I/ATLAS går att se visuellt i höst.

/Timo K

[timokarhula]

Grattis Peter!  Jag visste att videon skulle hamna på SpaceWeather till slut.  Jag såg också dessa NLC häromnatten men självklart noterade jag ingen sådan rörelse visuellt.

Obsade då konjunktionen mellan Saturnus och Neptunus i teleskop.  Såg flera satelliter fara fram höger till vänster.  Dessa Starlink-otyg.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 11 månader av timokarhula.
• Det här svaret redigerades för 11 månader av timokarhula.

[timokarhula]

Intressant!  En hyperbolisk banexcentricitet på >6 är oöverträffat.  Kometen går väl nästan i en rät linje utan att böja av så mycket?  Tydligen upptäcktes 3I/ATLAS när den passerade framför den mörka nebulosan B297 i Skytten (mellan M23 och M24).

/Timo K

[timokarhula]

Den rekurrenta novan RS Ophiuchi syntes för blotta ögat i augusti 2021.  Den 9 augusti skattade jag den till magnitud 4.9.  2021 var ett bra nova-år då jag såg fyra novor, inklusive Nova Vul, också den i augusti.

/Timo K

[timokarhula]

Detta var mycket tråkigt att höra men inte helt oväntat.  Han hade varit allvarligt lungsjuk en längre tid.  Jag hade förmånen att träffa Fred ett par gånger, i Australien utanför Geraldton och i Zambia efter solförmörkelser.  Till och med min far och mor fick hälsa på honom.  En mycket trevlig person.  Han tog (skämtsamt) på sig allt ansvar ifall hans förmörkelseberäkningar skulle visa sig vara felaktiga.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år sedan av timokarhula.

[timokarhula]

Fantastisk bild, som vanligt.  En massa mörka nebulosor är tydliga som vi såg visuellt, bl.a. Dark Doodad nere till höger om Kolsäcken.  Dark Doodad kunde jag panorera med 10-tummaren och följa den mörka “bananen” i tre synfält.  Den mörka nebulosan katalogiseras som Sandqvist 141/143/145/146.  Alltså mannen bakom det hele är Aage Sandqvist, den förre redaktören för Den Svenska Almanackan.

Galaxen nere till höger är faktiskt det Lilla Magellanska molnet med 47 Tucanae under den.  Den här natten obsade vi längst tid, 10 timmar, tills gryningen blev för ljus vid 5:30-tiden.

/Timo K

[timokarhula]

Absolut, LMC är en riktig guldgruva som aldrig tycks sina.  Jag hade fram till 2019 visuellt observerat 558 stjärnhopar och nebulosor i det Stora Magellanska molnet och det finns mycket kvar för en 10-tummare.  Loggade några fler stjärnhopar i Shapley-Lindsay katalogen i mars-april men jag har inte hunnit analysera obsarna än.  Man stjärnhoppar inte i LMC, man stjärnhopshoppar.

Alltså man stjärnhops-hoppar och inte stjärnhop-shoppar.  🙂

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

En fin nattfjäril.

/Timo K

[timokarhula]

Hej Tobbe.  Man ser tydligt latitudskillnaden mellan Hakos och Wicherina (ca 6 grader ?) för det Stora Magellanska molnet är cirkumpolärt “hos mig”.  Visserligen ligger LMC då lågt i airglow vid södra horisonten.  Otroligt, till och med den mörka Kolsäcken är då fullt synbar i undre kulmination mitt i airglow-smeten.

Tack Tobbe för dina rapporter och välkommen hem.

P.S.  Jag hann fånga 7 nya DS-objekt efter midnatt, dvs nu i maj innan sommaren kommer.  Vid 2-tiden dök moln upp men då började det ljusna samtidigt.

/Timo K

[timokarhula]

Circinus-galaxen, ESO 97-13, är intressant. Den är en av himlens 50 ljusaste galaxer och Gösta Lyngå råkade upptäcka den på en plåt tagen med Mount Stromlos Schmidt-teleskop så sent som 1972. Det finns en artikel om Circinus-galaxen i Astronomisk Tidskrift nr 1 -78. Galaxen syns tack vare ett ”vintergatsfönster” för den ligger bara 4 grader S om vintergatsplanet. Den är den närmaste Seyfert 2-galaxen, avstånd 14 Mly.

Första gången som jag såg galaxen var med Akira Fujiis privata 12-tums Mitaka-teleskop den 22 februari 1999. Den ligger i ett extremt rikt stjärnfält.

Hoppas du får en klar natt. Här ska det mulna på ikväll.

/Timo K

[timokarhula]

Tobbe, har du tänkt på att vi i Svedala (speciellt de där nere vid Beddinge) har observerat stjärnhimlen samtidigt som du, 9000 km söderut, eftersom Namibia ligger i samma tidszon? Jag har själv obsat de två senaste nätterna, all-nighters, eftersom nätterna är korta nu för tiden.

Kul att du fick syn på IC2220 (Toby Jug Nebula, ölkrusnebulosan). Du nämner även IC 2602, Södra Plejaderna. Jag skrev nyligen om bland annat Södra Plejaderna i Deep Sky Forums Object of the Week, https://www.deepskyforum.com/showthread.php?1846-Object-of-the-Week-April-20-2025-Southern-Pleiades-and-ESO-92-18 . Man måste vara inloggad för att kunna se bilderna.

/Timo K

[timokarhula]

Jag håller på och analyserar mina observationer från Down Under. Det tar tid men är givande och bringar överraskningar. Jag är framme vid 24/25 mars, den sjätte natten. Jag blev förvånad när jag kollade upp galaxen NGC3402 i Hydra. Inget Herschel 2500-objekt men den var plottad på min Megastar-karta så jag blev nyfiken. Galaxen var mycket svår att se. Det visade sig att objektet inte alls är en NGC-galax utan är istället katalogiserad bara som PGC 32444. Andrew Ainslie Common råkade år 1880 göra en duplicerad observation av den närbelägna (11 bågminuter SE) NGC3411 som är ett Herschel-objekt. RNGC gjorde ett misstag och jämställde NGC3402 med PGC 32444 och inte med NGC3411. Även Uranometria atlasen mm gör samma misstag och kallar galaxen för NGC3402. NGC3411 såg jag som ljusstark, ganska stor, rund och hade en ljussvag stellär nucleus. Den blev förresten den sista av de 53 Herschel-objekten i Hydra som jag loggat.

Det intressanta med PGC 32444 är att den är den ljussvagaste galaxen som jag sett hittills med 10-tums apertur. Simbad anger B-magnitud 16.19. Kan det vara möjligt? Med tanke på att det är en elliptisk galax kan man i regel subtrahera med 1.0 för att få en ungefärlig V-magnitud, dvs 15.2. Det är då inte omöjligt för jag hade ringat in två närbelägna fältstjärnor av V=15.45 och V=15.31. Galaxen är mycket liten, diameter 0.26 bågminuter enligt Simbad. Såg dock PGC 32444 som något utbredd med 150x förstoring.

Harold Corwin som är en NGC/IC-detektiv, har kollat upp alla objekt med historiska, problematiska identifikationer. Han skriver: I doubt, however, that even a observer of [Andrew Ainslie] Common’s experience using his 36-inch reflector would be able to dig [PGC32444] out. (!)   🙂

Det var (dittills) den bästa natten i Wicherina och min SQM-L mätare visade medianvärdet 21.72.

/Timo K

[timokarhula]

Vad gör Hans-Göran Lindberg på bilden?  🙂

 

/Timo K

[timokarhula]

Det var en minnesvärd natt när vi “tjuvobsade” från Kalbarri National Park.  Temperaturen sjönk från 34 grader efter solnedgången till 23 grader vid gryningen.

Två nätter tidigare tittade vi på området från Wicherina med 25×100 kikare.  Såg då för första gången Sharpless2-9 runt Sigma Scorpii och IC4605 runt 22i Sco visuellt.  Hela området såg “mjölkigt” ut som Johan uttryckte det.

Rho Ophiuchi nebulosan hade jag obsat tidigare från Kasane, intill Chobe nationalpark, Botswana, med 20×100 i juni 2001.  Barnard-nebulosorna utgör framhovarna på den mörka Galaktiska Hästen som vi kunde se med blotta ögat (upp och ned när den stiger på himlen).

Den lilla klothopen NGC6144 kunde jag nu se med 8×40 (priset från VSP:s tipspromenad).  M4 syntes utan vidare med blotta ögat och indirekt seende.

/Timo K

[timokarhula]

Kul Torbjörn att vi har kunnat obsa den mycket sydliga stjärnhimlen under två konsekutiva nymåneperioder från två olika kontinenter!  Hoppas du kan se en massa sydliga juveler från Hakos.

Du nämner objekt i det Stora Magellanska molnet.  Här beskriver jag kortfattat mina premiärobservationer av dessa stjärnhopar / nebulosor.  Alla utom den sista hade jag först hittat med kikare från staden Geraldton, Western Australia, där himlens mörker bara var ca SQM-L 20.1.

 

Objekt, första instrument, datum, kortfattad beskrivning

NGC1763, 7×50, 26 januari 1989, med 20×80 mycket ljusstark och mycket stor
NGC1770, 20×100, 17 februari 1999, ljusstark och ganska stor. Såg några 11 mag * inblandade.
NGC1850, 7×50, 26 januari 1989
NGC1876, 20×100, 17 februari 1999, ljus och stor
NGC1910, 20×80, 7 november 1997, mycket ljusstark och mycket stor, innehåller superjätten S Doradus
NGC1965/1966, 20×100, 29 augusti 2006, ljussvag och mycket liten
NGC1968 med grannar, 20×80, 7 november 1997, mycket ljusstark, mycket stor och avlång
NGC2004, 20×100, 29 augusti 2006, ljusstark men liten
NGC2032 med grannar, 20×100, 17 februari 1999, ljusstark och ganska stor
NGC2164, 10 tums Dobson, 26 december 2009, ljusstark, ganska stor och grynig

IC2220, 10 tums Dobson, 8 februari 2016, Wicherina, en konkav mot NW, något böjd (bumerangformad), avlång N-S nebulosa kring en rödgul *. IC2220 var ljusast och mer utbredd S om V341 Car.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[Författare]

Inlägg