[PeterR]

Tack Johan,

Jag har nu tagit bort videon från Youtube och ersatt den med en ny version utan texter då jag störde mig på att det inte gick att fokusera på innehållet då man ständigt måste läsa om vad man ser. Nu är den mycket mera njutbar och jag har istället flyttat över alla förklaringar till beskrivningen under videon. Nya länken: https://youtu.be/x1W_Ux_jgaE .

Beträffande de ljusa fläckarna nära nordpolen så är de riktiga, det har jag nu kunnat bekräfta genom att ladda ner polkartor från ALPO Japan och jämföra. Men det du beskriver får bli ett separat projekt som bara fokuserar på polregionerna. Nu var det nordpolen som var bäst belyst men det skulle också vara spännande att göra samma sak på sydpolen när det blir “sommar” där 😀

Det går att animera även de råa kartorna men för att få till ett konstant tidsflöde och så här mjuka rörelser måste det nog till interpolation, jag har i alla fall inte kommit på något annat. Det är också därför jag i dagsläget inte vill arbeta vidare med nordpolssekvenserna för de är inte interpolerade utan helt råa och kommer inte att bli bättre än så här. Jag ska höra med Gerald Eichstaedt eller Björn Jònsson (om jag får tag på hans e-mail) om det har gjorts några nya kartor över området sedan ca 2021 som då också kan användas vid jämförelse av strukturer. De befintliga bilderna på Mission Junos hemsida är svårtolkade då man inte vet riktning, skala och där halva polen befinner sig i skugga.

/*Peter R

[PeterR]

Planeten Mars fotograferad vid samma tillfälle som Jupiter här ovan alltså under medelmåttiga förhållanden. Johan Warell skrev under sin publicerade bild den 11:e “Den långa mörka rännan Rima Borealis tudelar norra polarkalotten” och jag tycker att man kan skönja den väldigt svagt även i min bild.

Det mörka området ovanför bildens mitt är Terra Meridiani. Fram till oppositionerna 2016 och 2018 låg den frilagd med en ljusare region ovanför men den verkar undan för undan ha fördunklats https://stsci-opo.org/STScI-01EVSZXJDA88VMPPT9D0V5QFGB.png. Dessa bilder visar norr uppåt och 2018 härjade en stor sandstorm som gjorde alla albedostrukturer mindre tydliga.

• Det här svaret redigerades för 6 månader av PeterR.
• Det här svaret redigerades för 6 månader av PeterR.

[PeterR]

Den här bilden som är en av de tydligaste av totalt ca 80 bilder illustrerar ovanstående bildbehandlingsresonemang.

Den övre raden visar hur osynlig kometen är både i RGB och i de 3 enskilda färgkanalerna med i stort sett original färgbalans. Genom att skifta färgbalansen, öka kontrasten och skärpan framträder kometen och svansen. Jag har genomgående använt mig av råfilerna i 16 bitar som är ställda i Adobe CameraRaw.

Bruset som blir väldigt framträdande får man reducera genom att stacka flera bilder. Här har jag stackat 5 stycken men det räcker inte för att få en helt jämn bakgrund.

 

Attachments:

1. 

   Komet-synligorande.jpg
   

[PeterR]

Tack alla 🙂

Hej Johan. Jag tog 2 bilder vid varje helminut från 07:35 till 08:15, en med uppmätt normalexponering och en med +1 steg. “Olika exponeringar” betyder att jag varje minut också kompenserade för att himmeln blev ljusare så exponeringstiden ökade kontinuerligt från 1/12 s –  f/5,6 –  Iso 400  till 1/125 s för sista bilden.

Eftersom jag trodde att det skulle bli lätt att detektera kometen på bilderna så var jag lite “slarvig” vid fotograferingen och det kan skifta med upp till 7-8 sekunder från helminuten mellan bildparen. Det låter kanske inte som så mycket men i praktiken motsvarar det flera pixlars vobblande av kometens koma från bild till bild vid en inverterad tracking, dvs en motsvarande förskjutning av bilderna för en stackning. Det går ju att göra ett excelark med den exakta pixelförskjutningen i x och y mellan tagningarna (men kan nog bortse från fältrotationen under ett så pass kort intervall)  men kändes som väldigt tidskrävande metod med högst osäkert resultat.

Jag hade nog ändå testat detta om inget annat hade hjälpt men lösningen var mycket enklare. Man måste jobba med råfilerna och någorlunda neutralisera färgbalansen i den del av himmeln där kometen befinner sig samtidigt som man ökar på kontrasten, skärpan och allt som kan öka separationen mellan pixelvärdena, det är ju bara frågan om att få fram en positiv detektering i detta skede och inte en vacker gryningsbild, det kommer senare. Att neutralisera färgbalansen är det viktiga steget för färgerna är väldigt mättade, nära saturering från det orangeröda nertill till det turkosblåa upptill. Luminans och mättnad är de 2 beståndsdelarna i alla färgbilder men även varandras motsatser dvs en hög mättnad minskar separationen i luminans som står för kontrasten. Genom att neutralisera färgbalansen så bidrar alla 3 färgkanalerna i högre grad till luminansinformationen i bilderna. Ock då kunde jag se den lilla ljusa punkten som förflyttade sig från bild till bild

Nu i efterhand så kan jag tänka mig att det troligtvis också fungerar genom att omvandla alla bilder till gråskala eller bara använda grönkanalen som står för 2/4 ljuskänsliga sensorer jämfört med rött och blått som bara står för 1/4 vardera. Jag ska testa det senare.

En gång man har detekterat kometen är det lätt att göra en visuell förskjutning och stackning. Detaljbilden på kometen är en stack av 4 bilder och gjorde att den lilla svansen blev synlig.

/*Peter R

[PeterR]

Frågan kommer ganska naturligt varför det har gått att se kometen med blotta ögat samt fotografera den enkelt även efter solens uppgång från mellan- och sydeuropa och att det har varit näst intill omöjligt från våra breddgrader. Den synbara vinkeln mellan kometen och solen är ju desamma oavsett latitud så vad beror skillnaden på?

Hans, med utgångspunkt från dina intressanta länkar har jag hittat en animation som visar hela perihelium passagen från den 11:e till den 15:e https://soho.nascom.nasa.gov/data/LATEST/current_c3_combo.mp4 .

Och några till länkar: https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=219425 https://spaceweathergallery2.com/full_image.php?image_name=Toni-Scarmato-tricromy_1736872439.jpg . Här ser man ett stort antal svansar varav en del borde väl tyda på ett visst sönderfall i flera fragment. Hur som helst är det en vacker komet och synd att den bara kommer att vara synlig på södra halvklotet liksom McNaught var 2007 när den utvecklade en fantastisk solfjäderformad svans som vi gick miste om.

/*Peter R

 

[PeterR]

Tack Hans,

Men jag skulle nästan ändå vilja hålla med dig om att den är “osynlig”.

Jag har gått igenom alla bilder jättenoga flera gånger och det fanns inte en tillstymmelse till någon ljus prick. Men så kom jag på en ny bildbehandlingsidé och då dök den diskret upp på samtliga bilder med en regelbunden förskjutning. Jag borde ha satt kameran med följe på en kameravridare för då kan man stacka 20-30 bilder även av något som verkar osynligt. Det var så jag lyckades få fram en några timmars gammal Danjonmåne mitt på dagen för några år sedan men jag trodde inte att det skulle vara så knepigt att få syn på denna komet.

[PeterR]

Tack Hans, så är det nog för trots att jag vet exakt var kometen borde befinna sig i bilderna så finns det absolut ingen avvikelse från himmelsbakgrunden.

Simuleringen i SkySafari visade att vinklarna gjorde det värt ett försök och det var ändå en fantastisk gryning att njuta av och väl värd att försaka lite nattsömn på.

Attachments:

1. 

   IMG_9192.png
   

[PeterR]

Grattis, verkligen fantastisk sekvens och fint fångat. Du har sparat den till en fin nyårsraket!

/*Peter R

 

 

 

[PeterR]

Det är en efterlängtad pryl och med tanke på det skyhöga priset för traditionella solteleskop kommer detta att kunna göra solobservationer i olika våglängder tillgängliga för en bredare skara amatörastronomer.

Bilder tagna med Solex har ofta varit imponerande och det ska bli väldigt spännande att se dina första resultat på solen, lägligt också inför maximum som väntas infalla under 2025-26.

/*Peter R

 

[PeterR]

Det här är egentligen en gif-animation men den visas bara som stillbild. Så fort det är löst så lägger jag upp animationen igen.

• Det här svaret redigerades för 8 månader av PeterR.

[PeterR]

Det var i alla fall ett bra försök av er båda.

Här i Stockholm snöade det så jag hoppas på nästkommande tillfällen. Det blir några till passager av Titans skugga i början av 2025 men sedan kommer det inte att ske förrän 2038-39. Saturnus kommer då att stå betydligt sämre till för oss i Sverige så det är verkligen värt att passa på  under kommande tillfällen.

/*Peter R

[PeterR]

Lite innan midnatt när jag skulle ta mina sista sekvenser så ökade turbulensen markant och det såg ut som vågor som sköljde över Jupiter. Jag fortsatte ändå och tog 4st sekvenser på 3.000 bilder var och stackade totalt 10.560.

Till vänster en typiskt representativ enskild frame och till höger det stackade och efterbehandlade resultatet. Visst är det sämre än bilden ovan men fortfarande en användbar bild. Den stora röda fläcken GRS syns vid den vänstra kanten. Slutsatsen är väl att man aldrig ska ge upp.

[PeterR]

Tack Johan,

Ja, det stämmer och det var därför jag skrev “Planeterna är inte i inbördes rätt skala”.

Som du ser så har jag fått med både Jupiters och Uranus 4 ljusaste månar i familjeporträttet. Callisto, längst upp till höger i bild, befann sig nästan i maximal elongation så det fick bestämma en rimlig storlek på bilden. Hade jag då behållt samma skala på planeternas synbara diameter så hade Mars bara blivit 20 pixlar mot 50 nu, Uranus ca 7 pixlar bred i stället för 13 och dess månar hade knappast synts så jag valde att presentera dem på ett mera visuellt tilltalande sätt 🤓

[PeterR]

Fantastisk fin bild.

Jag minns när den franske amatörastronomen Nicolas Outters 2011 upptäckte den blå nebulosan som kallas “Squid Nebula”. Hans observatorium ligger på 1000 meters höjd i alperna med fantastisk klar atmosfär och ändå syntes den knappt på hans första timslånga exponeringar. Han skaffade då ännu mera smalbandiga filter och ökade exponeringen markant och då blev den tydlig.

/*Peter R

[PeterR]

Imponerande fin bild av Saturnus 👍🏻

Men som Johan undrar jag varför du inte nämner något om teleskopet eller kameran som du har använt. Det ska ju till ett ordentligt fokalavstånd för att komma upp i den här bildskalan 🤔

/*Peter R

Tillägg: Månen Titan syns svagt ovanför Saturnus sydpol och förstärker man bilden kraftigt framträder även Tethys aldeles i bildkanten till vänster om ringen.

• Det här svaret redigerades för 9 månader av PeterR.

[Författare]

Inlägg