[PeterR]

Imponerande bild, som om den vore tagen från en annan planet utan störande atmosfär!

/*Peter R

[PeterR]

Det var en riktigt fin fångst. Kunde du se på följande bild om den lämnade rökspår efter sig?

Du skriver intervall 22 sek, jag antar att det är inberäknat exponeringstiden så det är väl 2 sek mellan slutet på en exponering och början på nästa?

Jag var ute natten mellan den 13-14:e och såg inte en enda. Kameran gick i nästan en timme men utan att fånga några ljusspår några ljusspår annat än från satelliter.

Däremot kunde jag njuta av Venus och Jupiteruppgång och som är var en dag efter konjunktion.

/*Peter R

 

[PeterR]

Hej Frank,

Grattis till en fantastiskt fin bild, framför allt så här tidigt på säsongen med Saturnus lågt på himmeln. Planera gärna in den 21:e september och dagarna däromkring om du har möjlighet att fånga Seeliger-effekten som vi skrev om i Telescopium 02 2025 på sid 16.

/*Peter R

[PeterR]

Hej Ludvig,

Jag tror inte det behöver vara så komplicerat. Den blå färgen påminner om nattlysande moln som befinner sig på ca 83-85 km höjd. Det har dessutom länge funnits misstankar om att det är just bränsledumpning från raketer som är ansvariga för att NLCs har tilltagit och spridit sig allt längre söderut på senare år. NASA har framhållit att de bara dumpar vattenånga och att det i själva verket är meteorstoft som sätter igång kristaliseringsprocessen på denna höjd. Det förklarar inte varför nattlysande moln observerades och omnämndes för första gången 1885 efter ett stort utbrott av Krakatoavulkanen.

Fenomenet med spiralerna har ofta tagits upp och beskrivits på SpaceWeather på senare tid, senast idag https://www.spaceweather.com/archive.php?view=1&day=14&month=08&year=2025 .

Jag googlade på ämnet och fick följande svar av AI:

Spirals in the sky, often seen after rocket launches, are caused by the release of rocket fuel, particularly from the upper stages of SpaceX’s Falcon 9 rockets. As the rocket spins during fuel dumping, the ejected fuel creates a swirling, spiral pattern. This fuel, often frozen into ice crystals at high altitudes, reflects sunlight, making the spiral visible from the ground. The phenomenon is increasingly common, especially with the rise in Falcon 9 launches.  

 

/*Peter R

[PeterR]

På SpaceWeather idag 250813 beskrivs hur Solfläcksgrupp 4172 innehåller en region (markerad med cirkel) där polariteten är +- i stället för förväntade -+ https://www.spaceweather.com/archive.php?view=1&day=13&month=08&year=2025

Båda hemisfärerna har nu byt polariteter vilket markerar att vi har passerat solmaximum för cyket 25 men det förekommer ibland eftersläntrare innan processen helt har stabiliserats.

Enligt SpaceWeather är därför detta område instabilt och kan få ett utbrott. Tyvärr har jag inte haft tid att obsa solen idag.

Attachments:

1. 

   Sun-Ha_2025-08-12_Crop-02XXH.jpg
   

[PeterR]

Bild tagen igår 4:e augusti kl. 13:22 UT.

Solfläcksgruppen 4167 har närmat sig solranden och den andra aktiva gruppen 4168 ligger nära mitten.

Protuberanserna runt solranden  verkar ha öka i antal och storlek jämfört med de senaste dagarna.

Fotograferad med Lunt 60 enkelstackad och med 2x Barlow.

Jag vet inte hur det fungerar i Windows men på Mac får man hålla nere “CTRL”, klicka på bilden, välja “öppna bild i ny flick” och sedan zooma in om man vill se bilden i full upplösning.

/*Peter R

[PeterR]

Jag har rendrerat Solen en bra bit förbi ekvatorn då jag tycker att det ger en intressanktare helhetsbild men det vore ju naturligtvis omöjligt om man flög över Solens poler.

Därför har jag på denna bild lagt in en tunn markering för ekvatorn.

[PeterR]

Hej Matteo,

Jag har själv 2 st Maksutovs och är väldigt förtjust i konstruktionen för mån- och planetobservationer. Det här teleskopet har jag aldrig tittat genom men har några allmänna tankar som kanske är bra att tänka på.

En av de stora fördelar med traditionnella Maksutov konstruktioner är den lilla sekundärobstruktionen men det verkar inte gälla denna Klevtsov-Maksutov. Jag har inte sett några specifikationer men den ser väldigt stor ut på bilderna och det kan försämra kontrasten. Samma sak gäller de böjda sekundärhållarna som ser ovanligt tjocka ut och som inte behövs på andra Mak-konstruktioner.

1997 släppte SkyWatcher en snarlik men mycket större Mak på 12″ med en 32% obstruktion. Den fanns inte kvar så länge på marknaden och det kunde vara intressant att ta reda på varför.

/*Peter R

[PeterR]

Min observation av 2 skikt som rör sig i motsatt riktning har nu publicerats på SpaceWeather ihop med en djupare analys och möjligtvis är detta första gången fenomenet har fångats så tydligt på video.

https://www.spaceweather.com/archive.php?view=1&day=11&month=07&year=2025

[PeterR]

Efter att jag la upp filmen på Youtube har flera amatörastronomer frågat om det skulle gå att sakta ner flödet i sekvenserna. Det är lättare sagt än gjort eftersom antalet kartor är begränsat till det som jag har fått ihop från riktiga bilder. Filmen flyter på i 30 bilder/s och att gå ner till 15 b/s skulle göra att det hackar/flimmrar då jag tror att den lägre gränsen ligger runt 20 b/s så det var ingen lösning.

Jag har ändå lyckats dra ner på farten till halva tidigare hastigheten så nu är sekvenserna 24 sekunder långa vilket alltså motsvarar utvecklingen över mer än 100 dygn eller ca 240 jupiterrotationer. Det är ändå en hastighetsökning på 360.000 gånger jämfört med “real time”. Jag har också reducerat antalet övertoningar och ersatt dem med raka klipp. Kanske mindre visuellt tilltalande men i gengäld syns sekvenserna i sin helhet.

Den nya filmen ligger här: https://www.youtube.com/watch?v=CvbVDzdhF6E

[PeterR]

Tack Hans,

I morse när jag vaknade kom jag på att det var fel i UT tidsangivelserna men tänkte inte på SNT versus SST så nu har jag rättat till båda.

I Aftonbladets artikel står det “– Meteorer kan man se varje natt. Men en så här fin ser man kanske en gång var femte år.” Jag vet inte om detta kan stämma, Jag har nattetid sett flera ljusstarka meteorer under åren men den här var “once in a lifetime”.

/*Peter R

Tillägg: Den bästa filmen jag har sett hittills på boliden är denna av Vincent Bergman https://www.facebook.com/alandsradio/videos/vincent-bergman-filmande-det-som-kanske-var-en-meteorit-eller-en-bolid-det-m%C3%A4rkl/1978924069525038/

Många filmer har saturerat på grund av det starka ljusskenet och visar då bara en vit boll men första bilden i Vincents film visar ganska bra färgerna så som jag såg dem genom nästan hela förloppet där det gröna huvudet var mest iögonfallande och färgerna var betydligt intensivare.

• Detta svar redigerades för 5 månader av PeterR. Anledning: Tillägg

[PeterR]

Det verkar vara en stor nyhet som har tagits upp av flera medier. Det verkar ha varit en bolid men jag hörde inte smällen som beskrivs.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Jbdg2P/mystiskt-foremal-pa-himlen

 

[PeterR]

Tack Hans för att du la upp länken till SpaceWeather.

Projektet har även uppmärksammats med en artikel på PetaPixel: https://petapixel.com/2025/06/24/amateur-astronomer-spent-seven-months-creating-a-unique-look-at-jupiters-massive-storms/

I övrigt har det dragit till sig ett relativt stort intresse i främst Frankrike där jag har tillbringat mycket tid med att diskutera olika aspekter av innehållet. Nu känns det som att det är läge att ta lite semester och kanske damma av solteleskopet 😎☀️

[PeterR]

Tack Johan,

Jag har nu tagit bort videon från Youtube och ersatt den med en ny version utan texter då jag störde mig på att det inte gick att fokusera på innehållet då man ständigt måste läsa om vad man ser. Nu är den mycket mera njutbar och jag har istället flyttat över alla förklaringar till beskrivningen under videon. Nya länken: https://youtu.be/x1W_Ux_jgaE .

Beträffande de ljusa fläckarna nära nordpolen så är de riktiga, det har jag nu kunnat bekräfta genom att ladda ner polkartor från ALPO Japan och jämföra. Men det du beskriver får bli ett separat projekt som bara fokuserar på polregionerna. Nu var det nordpolen som var bäst belyst men det skulle också vara spännande att göra samma sak på sydpolen när det blir “sommar” där 😀

Det går att animera även de råa kartorna men för att få till ett konstant tidsflöde och så här mjuka rörelser måste det nog till interpolation, jag har i alla fall inte kommit på något annat. Det är också därför jag i dagsläget inte vill arbeta vidare med nordpolssekvenserna för de är inte interpolerade utan helt råa och kommer inte att bli bättre än så här. Jag ska höra med Gerald Eichstaedt eller Björn Jònsson (om jag får tag på hans e-mail) om det har gjorts några nya kartor över området sedan ca 2021 som då också kan användas vid jämförelse av strukturer. De befintliga bilderna på Mission Junos hemsida är svårtolkade då man inte vet riktning, skala och där halva polen befinner sig i skugga.

/*Peter R

[PeterR]

Planeten Mars fotograferad vid samma tillfälle som Jupiter här ovan alltså under medelmåttiga förhållanden. Johan Warell skrev under sin publicerade bild den 11:e “Den långa mörka rännan Rima Borealis tudelar norra polarkalotten” och jag tycker att man kan skönja den väldigt svagt även i min bild.

Det mörka området ovanför bildens mitt är Terra Meridiani. Fram till oppositionerna 2016 och 2018 låg den frilagd med en ljusare region ovanför men den verkar undan för undan ha fördunklats https://stsci-opo.org/STScI-01EVSZXJDA88VMPPT9D0V5QFGB.png. Dessa bilder visar norr uppåt och 2018 härjade en stor sandstorm som gjorde alla albedostrukturer mindre tydliga.

• Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av PeterR.
• Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av PeterR.

[Författare]

Inlägg