Forumsvar skapade
-
Hej!
Ja, alltså, inspirerad av Sagittarius-träffen och att jag tycker vi borde vara fler som gör lite variabel-obsar (av massor med skäl) så tänkte jag att man kanske kunde göra en liten hög med såna här – om hur man mäter ljusstyrka visuellt, hur man gör om man har färgkamera, osv osv. Dina förslag är jättebra! Tar man fram en lista blir det kanske 10 ämnen eller nåt. Jag kan lätt producera såna här, men det finns ju fler som kan göra det. Så kunde man samla dem i en speciell tråd här eller en sida på SVO….?
Magnus
Hej!
Lite mer spektroskopi av T CrB. Här är ett högupplöst spektrum från inatt. C8, StarEx med 2400 l/mm gitter, QHY183m kamera. Exponering 10 * 900 sek. R ska vara 11423 (fast i ett annat program blir det 19000 nånting…R beräknas med hjälp av kalibreringsspektrat). Processat i SpecINTI. T CrB har mag ca 10 i V-bandet nu och 9,2 i R-bandet. Som syns är det inte väldigt bra SNR (mkt brus), men linjen syns tydligt med både emission och absorption. Emissionen är bredare, troligen (?) dopplerbreddad linje, och absorptionen en skarpare dal mitt i, som antyder kallare gas som rör sig relativt långsamt.
Magnus
Hej igen!
Och här är en illustrativ ljuskurva – denna från den 16-17/8 tagen med MW-teleskopet.
Attachments:
Hej!
Det var en imponerande samling texter du hittat, som berör detta objekt! Jag kan ju bidra till historien genom att berätta att den är ett objekt i sommar-listan hos CBA (Center for Backyard Astrophysics) med Joe Patterson i centrum. Han och folk runt honom är väldigt intresserade av dessa intermediate polars, som ju är väldigt komplexa och intressanta (men svårbegripliga) objekt. Här är vi ute efter en period (som jag tror har att göra med de magnetiska polerna, dvs de punkter på stjärnan som det ackreerade materialet träffar stjärnan på – och som oftast (?) är samma period som stjärnans spin) på ca 9 minuter. Den här funkar att obsa hemifrån för mig, till och med under de ljusa sommarnätterna, fast då var det lika mycket brus som signal… Som allltid med de här objekten, är det långa och många serier som önskas. Riktigt vad det sen kommer ur det hela i form av analys är lite oklart innan det kommer ut – CBA är bättre på att kommunicera observationer än analys.
Det vore välidgt kul om fler hängde på sånt här samarbete! Margareta Westlund-teleskopet är perfekt för det, förstås, men med en hyfsad öppning och mörk himmel kan man göra mycket hemifrån med. Och notera: inga fotometriska filter! Det är Clear eller Lum som är mest använt, för det är perioden som är det viktiga.
Magnus
Hej!
Kanon! Kul med deras fjärrteleskop! Berätta om hur det går, kanske kan fler haka på?
Jag hjälper dig gärna med VPhot om det behövs. Men du kan ju obsa visuellt hemifrån också…?
Magnus
Hej!
Lite spektra av T CrB. Emissionslinjerna, Ha och Hb, falnar bit för bit…. Det här är en samling av 4 st, från april till aug, den senaste den 14/8.
Attachments:
Hej!
Så klarnade Hans upp (eller försvann, så himlen klarnade?) och det blev en serie till av denna:
Pucklarna fortsätter men ändrar väl form lite.
Magnus
Hej!
Såna här utbrott är inte enkla 🙂 Systemet består av två stjärnor varav en ena, den vita dvärgen, “suger” åt sig material från den andra (typiskt en röd dvärg). De är väldigt nära varandra, omloppstiden för systemet är nån timme, ungefär. Den röda dvärgen (sekundärstjärnan) fyller sin s k Roche-lob, och är väldigt deformerad, och så dras material över till den vita dvärgen. Beroende på en massa saker, inte minst rörelsemängdens bevarande och momentets bevarande så kan inte detta material falla rakt in på stjärnan utan formar en skiva, sk ackreationsskiva. Det är bland annat på grund av detta som de är så intressanta. Det är samma “typ” av skiva som finns runt svarta hål och ur vilken planeter skapas i ett planetsystem, så såna här dvärgnovor blir “ackreations-laboratorier” som Christian Knigge säger (kolla in webinaret med honom i vårt arkiv!).
Utbrottet, då, det handlar om att det händer nåt i skivan. När det kommit en massa material som också är varmt så uppstår det ibland ett utbrott i skivan, där den punkt i skivan som material landar på blir het och flammar upp (inte termonukleärt utan av värme så att säga (andra är säkert bättre på fysiken här än jag)). Det som händer då är att vågor i skivan gör att ljuset varierar – superpucklar tenderar att höra samman med en 3:1 resonans vilket gör att deras period oftast är ca 10 % längre än systemets omloppstid (om jag nu minns rätt). Superpucklarna berättar alltså en massa om skivans fysik.
Jag kan varmt rekommendera Helliers bok “Cataclysmic variables” även om den är ca 20 år gammal nu – den ger en bra inblick i de här mycket spännande systemen! Som du så klart ska observera så mycket du kan 🙂
Hoppas det här hjälper nåt…
Magnus
