Forumsvar skapade
-
Mätningar i hård röntgen visar att supernovan ökade från 26 maj till 29 maj:
https://www.astronomerstelegram.org/?read=16065
Inlägg nr 4819 i den tråd ni nu läser uppdateras nästan dagligen med länkar till ATel, kan vara bra att veta.
Idag den 30 maj är det tänkt att James Webb-teleskopet ska ägna några timmar åt supernovan. Ska bli intressant att se resultaten därifrån.
En liten antydan till avtagande från V-magnitud 11.0 till 11.1 kan nog skönjas. Detta är ju oerhört små skillnader, och i stort sett har taket varit platt under de senaste dygnen.
Diagrammet nedan visar SVO-resultaten hittills, med dygnsmedelvärden för V+TG+Vis.
Attachments:
Här är artikeln om V2331 Cyg.
Lite kul att de som gjorde peer review före publicering bara hade en kommentar: ”Excellent!”. Annars brukar sådant gå i omgångar med synpunkter hit och dit och fram och tillbaka.
Det var Gustav H som skrev artikeln. Att jag står först beror bara på bättre efternamn (B kommer rätt tidigt i alfabetet).
https://app.aavso.org/media/jaavso/2934.pdf
Ber att få gratulera till dina första variabelobservationer!
Du har precis rätt inställning när det gäller denna resultatinriktade och fascinerande del av astronomin. Mycket handlar om rent hantverk, man hittar gradvis en metod som passar en själv och som ger bra resultat.
Någon har skrivit att variabelastronomi är den gren inom naturvetenskapen där amatörer har bidragit allra mest till vår kunskap. Förmodligen skulle ornitologer inte helt hålla med, men ändå!
För egen del kan man säga att jag började med att bli intresserad av variabler och först därefter av astronomi i allmänhet, för de flesta är det väl tvärtom. Men i takt med att variabelintresset växte så lärde jag mig förstås också om andra delar av astronomin.
Den som börjar med filateli (det har jag aldrig gjort) brukar nog starta med att samla ”hela världen” men upptäcker efter ett tag att allt blir mera givande om man istället satsar på en särskild typ av frimärken. Då kan man gräva lite djupare. Ungefär samma sak med astronomi: det blir mera spännande med fokusering.
– Det finns förresten stora likheter mellan seriös fågelskådning och observation av variabla stjärnor. Samma inställning bland utövarna. Även om jag aldrig utövat ornitologi så känner jag mig befryndad med dem som gör det.
På gamla Astronet (föregångaren till Nattmolnet) finns många spännande variabeltrådar. Här är en av mina favoriter, den omfattar ett antal sidor och utmynnade i en artikel i JAAVSO.
http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=6554
Jag tycker dina mätningar ser förträffliga ut. Och att supernovan skulle försvagas med någon hundradels magnitud från en natt till nästa känns mycket sannolikt.
När det gäller det praktiska hanteringssättet vid fotometriska mätningar så är jag okunnig, jag har alltid varit en visuell observatör. Men i sektionen finns ju flera mycket erfarna fotometriker som kan det mesta om den saken!
Supernovor av typ II kan ha ljuskurvor som ser väldigt olika ut från fall till fall. Exempel på sådana supernovor ges i diagrammet nedan, med absolut visuell magnitud.
Men man får ju säga att kurvtoppen för SN 2023ixf är platt som ett välbyggt innertak.
Attachments:
En karta 2×2 grader för RR Lyr ges nedan, plus detaljer för jfr-stjärnorna. Allt sådant kan man få via AAVSO:s kartmaskin VSP:
Det handlar egentligen om ett smörgåsbord där det bara är att välja och vraka. Jag tror dock att du med DSLR bör undvika mycket röda stjärnor (miror osv), för sådana vill man helst ha fotometriska standardfilter (som BVRI) eller visuella skattningar.
Nedan har jag lagt in några kartor med nordligt liggande kvasarer, vad tror du om det? De lämpar sig bra för DSLR, gröna kanalen. Kan observeras varje natt om vädret tillåter.
Kartorna omfattar 20×20 bågminuter och har norr uppåt. Data om kvasarerna finns på kartorna. Alla kvasarerna finns i SVO.
Detta bara som ett litet förslag.
Attachments:
Att få en observatörssignatur från SVO kan vara första steget rakt ner i det så kallade variabelträsket, så det gäller att se upp. 🙂
Variabler ligger ju inne i astronomins centrala del och är ett jättestort och viktigt forskningsområde. Yrkesastronomer och amatörastronomer arbetar där sida vid sida. Ofta är det fackastrononomerna som svarar för spektroskopi och teoretisk utvärdering, medan amatörastronomerna står för en stor del av det fotometriska underlaget, antingen genom visuella magnitudskattningar eller genom mätningar på fotografier.
—- Variabla stjärnor är beroendeframkallande!
Det som jag kan konstatera är att magnituden verkar mycket bra!
Borde gå in som TG-mätningar i SVO. Du behöver då en SVO-signatur, det är Thomas Karlsson som ordnar sådana.
Stjärnans namn i SVO är:
SN2023ixf
(dvs inga mellanslag i namnet)
Attachments:
Supernovan ligger än så länge nästan helt platt mellan V 11.0 och 11.1. Avtagandet borde påbörjas snart.
Se klipp från AAVSO nedan.
Roligt att se obsarna från svensk horisont! Från de sydligare landskapen är observerandet av variabla stjärnor från egna hemmet en åretrunthobby, nästan i alla fall. Även när bara några få stjärnor syns för blotta ögat ger ett teleskop mycket större möjligheter än man kan tro om man inte försökt. Och sedan har vi förstås möjligheten att använda fjärrinstrument.
Attachments:
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Solen (Bengt Ask)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
-
- M27 (Peter Folkesson)
-
- NGC 2336 (Gabriel Wiklund)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
