Western Australia DS-expeditionen 2025
- Detta ämne har 19 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast 25-04-26 11:50 av
.
-
-
Hej alla. Jag tänkte att Johan Warell och jag skriver i denna tråd lite allmänt om vår resa till Geraldton, Western Australia. Efter en vecka här tycker jag att det har gått över förväntningarna. Alla nätter skulle ha kunnat utnyttjas men en kväll som började med tunna moln över hela himlen skippade vi.
Förra natten var bäst (igen). Vi besökte Kalbarri National Park, 170 km norr om Geraldton. Som namnet säger är området obebott och närmaste byn är turistorten Kalbarri (1270 invånare) ca fyra mil bort.
Det var en het dag för att vara mars och höst, 42 grader i skuggan. Efter ett dopp i Indiska Oceanen och Fish & chips körde vi till nationalparken. Som jag anade blev “miljoner” irriterande småflugor som attackerade oss för påfrestande så vi tog bara en kort promenad på Skywalken över ravinen Murchison Gorge.
Efter solnedgången var det 34 grader och gradvis försvann flugorna. Vi hade hittat en kort avtagsväg i parken och vi beslöt att slå “läger” här trots campingförbud. Förmodligen var vi de enda som vistades här i den 1830 km2 stora nationalparken?!
När det blivit helt mörkt var Geraldtons ljuskon (fågelvägen ca 140 km) nästan obefintlig. Kalbarris ljuskon var faktiskt betydligt bredare då byn låg närmare oss. Efter midnatt var båda ljuskonerna försumbara (Kalbarri släckte tydligen ljus efter midnatt). För att se ljuskonerna fick man använda indirekt seende.
Vintergatan kastade skugga, den flacka zodiakalkonen var besvärligare men övergick i ett zodiakalband över hela himlen. På solens motsatta sida lyste Gegenschein, motljuset, hela natten. Den var uppenbar bara man kastade en blick mot himlen. Magellanska Spöket var tydlig bara man visste var den går. Kul att Johan har bekräftat mina ibland kontroversiella observationer av fenomenet som inte låter sig fångas så lätt på film. Spöket är himlens ljusaste IFN, Intergalactic Flux Nebula, och sträcker sig från det Stora Magelanska molnet, över himlens sydpol och försvinner i vintergatan nära Atria i den Södra Triangeln, 40 grader längre bort. Airglow syntes över hela horisonten upp till åtminstone 10 graders höjd.
Som mörkast uppmätte jag SQM-L 21.87 vilket inte är supermörkt enligt min mätare. Jag tror det beror på solfläcksmaximum.
Som jag skrev i en annan tråd så lyckades jag inatt se de sista Herschel-2500 objekten söder om deklination -10 grader, utom dem i Cetus som ligger för nära solen.
Medan jag använde 10-tums Dobson så fotade Johan himlen och kikade med min 25×100-kikare. Johan får fylla i mer.
Om en halvtimme kör vi till Wicherina, 45 km härifrån, som är nästan lika mörk. Om Kalbarri klassas som Bortle 1 så är Wicherina Bortle 2.
Man får se upp för kängurur. Tre stycken stod vid vägkanten som vi fick väja oss för när vi åkte hemåt. Vi såg en röd, månskära, likt en båt, stiga upp ovanför bushen. Temperaturen hade faktiskt börjat stiga och det var 29 grader på morgonen. Kanske får vi se en mycket tunn månskära imorgon bitti? Vi missar tyvärr solförmörkelsen på lördag.
/Timo K
-
Förra natten körde vi till Wicherina, den närmare observationsplatsen 4 mil österut. Det fanns lite höga moln här och där men de försvann under natten.
Började att leta upp galaxen NGC1516 i Eridanus men den syntes dåligt för den hade hunnit sjunka ganska lågt i väster.
Hästhuvudnebulosan nästa. Då jag inte hade med mig H-Beta filtret i bilen fick vi nöja oss med Johans UHC. Med 10 tum och 50x förstoring var det mörka hästhuvudet svårt men definitivt. HH hade hunnit sjunka ganska lågt.
Johan letade upp vår närmaste fixstjärna, Proxima Centauri, med sin 5.5 tums Comet Catcher. Som en 11 mag stjärna såg den ut som alla andra i synfältet men pga dess egenrörelse hade Proxima tydligt ändrat sin position jämfört med SkySafaris.
Pincushion Cluster, NGC3532, var fantastisk och fyllde synfältet med jämnljusa stjärnor. De Södra Plejaderna, IC2602, inhyser en rik, ljussvag stjärnhop, Melotte 101. Påminde lite om M35 och NGC2158. Lambda Centauri nebulosan, “Running Chicken Nebula” var fin med Johans CC.
Jag letade upp ESO 92-18 i Carina, en öppen stjärnhop som liknar en klotformig. Jag stötte på den första gången på annandag jul 2009 och det kan då ha varit ett internationellt “Visual First”?! De ljusaste stjärnorna är av mag 15.5 men såg fyra-fem stjärnor framför som säkert var förgrundstjärnor.
Ruprecht 84 var en trekantig hop nära Upsilon Carinae. NGC2822 är en galax som gömmer sig bakom skenet av Beta Carinae, Miaplacidus, av andra magnituden. Den lilla, gröna planetariska nebulosan IC2448 ligger i samma synfält.
Herschels stråle, NGC2736, är den jättelika Gum-nebulosans ljusaste del. Johans kometfångare fångade strålen med UHC-filter. Den planeteriska nebulosan ESO 166-9 var en trevlig överraskning då den uppvisade en liten, diffus skiva. Johan hittade två planetärer i samma synfält i Centaurus, NGC3699 och Henize 2-67.
Den mörka Galaktiska Hästen syntes upp och ned med blotta ögat. Pipe nebula är dess mörkaste del och bildar hästens bål. En surrealistisk lång framhov nådde nästan fram till Antares. Man kunde också tänka sig två ryttare sitta på den mörka hästen.
Tyckte mig se den 15 mag supernovan i galaxen ESO 565-19 i Hydra men den hade sjunkit för lågt. Nytt försök inatt.
Vi skattade vintergatans största bredd som 41 grader, från Delta Scorpii till Corona Australis. Reflexionsnebulosorna och klothopen NGC6723 var fina i CrA.
Plötsligt ser vi UFOn lågt i öst. Vad i he…e var det där? De kom och gick i motsatt håll och nådde negativa magnituder. Vi kom fram till att det var Starlink-satelliter men varför gick de i motsatta riktningar?
Vid fyra-tiden kunde vi konstatera en ljusstark pyramid sträcka sig upp mot vintergatan, morgonens zodiakalsken! Det såg ut som om en strålkastare hade riktats uppåt i fjärran. Inte ens när den tunna leende månskäran steg upp strax före kl 5 förstörde den skenet.
Natten var helt OK. Mörker SQM-L 21.62 men vid en mätning fick jag 21.76.
Om två timmar åker vi till Wicherina igen.
/Timo K
-
Fantastiskt intressant!
I förberedande syfte har jag i SVO lagt in supernovan:
SN2025efc
… som ligger i den allra sydligaste delen av ESO 565-G19.
På bifogade karta, där supernovan ligger exakt i centrum, har jag också gett V-magnituder för tre stjärnor enligt APASS.
V-mag för ESO 565-G19 är 13.5, och för ESO 565-G18 strax intill är den 15.1. Även detta enligt APASS.
Attachments:
-
Nattens himmel var återigen mycket bra. Varmt och torrt hela natten. SQM-L 21.77. Jag började med att obsa Kron-stjärnhopar i det Lilla Magellanska molnet. Det är stjärnhopar katalogiserade av Gerald E Kron. Dessa plottas inte på vanliga stjärnkartor men jag hade fått en detaljerad SMC-karta för länge sedan av Mati Morel som plottar Kron-hopar. Trots att SMC var nära undre kulmination syntes de flesta hoparna så bra. Rätt som det var träffade jag på en gammal NGC-bekant i galaxen. Dessa kunde till och med upplösas i stjärnor.
Johan verifierade Hästhuvudnebulosan med sin 5.5 tums Comet Catcher och även med min 25×100-kikare!
Verifierade supernovan SN2025efc i ESO 565-19. Den var för ljussvag för exaktare magnitudbestämning men den var i alla fall av 15 mag. Kunde även skymta granngalaxen ESO 565-18 (mag 14.9 enl Megastar).
Däremot skattade Johan och jag den nyfunna tredje novan i Skytten för i år, V7993 Sgr. Johans skattning var 10.8 och min 10.5 med 25×100 den 28.71 mars UT.
Obsade två nya, obskyra och obskurerade klotformiga stjärnhopar, Terzan 6 i Sco och Djorgovski 2 i Sgr. Den sistnämnda låg i ett otroligt fint och rikt stjärnfält med stjärnhopen NGC6520, den svarta Inkspot, B86 och den mycket ovala klothopen NGC6540.
Nattens mest exotiska objekt blev den protoplanetariska nebulosan Gomez Hamburgare i Sgr och Boomerang Nebula i Kentauren. Hamburgaren syntes bara som en ljussvag stjärna med 267x förstoring men Bumerangen var tydligt avlång. Den är universums kallaste plats då gasens temperatur är blott 1 Kelvin.
Vi avslutade natten klockan 5:15 med att observera den mörka nebulosan Dark Doodad i Flugan med 10-tums teleskop, 25×100 och 8×40. Den mörka bananen kunde följas i flera synfält.
/Timo K
-
-
Det har varit några helt fantastiska nätter här down under, de tre senaste “allnighters”. Att kunna observera i 25 graders värme med t-shirt och kortbyxor under varma lätta vindar och inte någon antydan till dagg är verkligen en lyx. Hittills har vi fått 55 timmar under en i det närmaste perfekt stjärnhimmel.
De extremt svaga och utbredda motskenet, zodiakalbandet och Magellans spöke har varit synliga under alla nätter. De kan ses endast genom att jämföra himlens ljusstyrka över ett stort område. Vi har också följt motljuset, den lättaste att se av de tre, flytta sig över himlen i Virgo i takt med antisolarpunktens rörelse.
Vintergatan är övermäktig med mängder av strukturerade mörka nebulosor, lätt synliga med direkt seende redan för blotta ögat. Tarantelnebulosan i LMC är lätt med direkt seende och SMC kan ses även i undre kulmination.
Riktigt mörkt här alltså, även om SQML-mätarna inte har visat så mörkt som vi hade förväntat. Jag har gjort noggranna mätningar på flera punkter på himlen varje natt. Timos mätare har nått 21,8 medan två andra mer moderna som har tillverkats långt senare inte har visat bättre än 21,5. Spontant skulle jag säga att Timos mätare ligger närmare sanningen med tanke på himlens visuella kvalitet. Något skumt på gång här som måste redas ut.
Det har varit kul att testa sin observationsförmåga på en himmel som inte begränsar möjligheten att se riktigt svaga objekt. Centaurus A är extremt svag men ändå synlig med indirekt seende för blotta ögat, liksom M4 som är svårare än man kan tro eftersom den är diffus även utan optiska hjälpmedel.
När jag inte har fotat har jag obsat visuellt med Timos 25×100 och min Comet Catcher, ett ljusstarkt “richest field-teleskop” (RFT), bland annat objekt i LMC och SMC. Det har blivit 205 ordentliga observationer, de flesta av nya objekt. Området runt eta Carinae kan man spendera timmar i på jakt efter öppna hopar och nebulosor.
Herschels stråle, den ljusaste delen av Velas supernovarest, är häftig i CC:n x31 med UHC-filter. Humunculusnebulosan vid eta Carinae var en riktig överaskning i 25 cm x178 utan filter med sin bruna färg och sin ringa storlek. “Södra ringnebulosan” NGC 3132 med sin ljusa centralstjärna är fin i CC x200 men slår inte sitt nordliga original.
Vissa objekt har jag också tecknat, som eta Carinae, Humunculusnebulosan, Taranteln, Lambda Centaurinebulosan och Herschels stråle.
Natten i Kalbarriparken skymtade jag Hästhuvudnebulosan med 25×100-kikaren. Denna observation kunde jag bekräfta i går kväll, då vi även såg den i 25 cm x39 med UHC. Bästa vyn var faktiskt i CC:n vid x31 utan filter. Man behöver inga stora teleskop och filter för att se den om man har en mycket mörk himmel. Höjden var ca 30 grader.
Nu har vi kommit in i en mer ostadig period och förväntar oss spridda moln de kommande nätterna. Vi har en vecka kvar här innan det bär hemåt igen.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av .
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av .
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av .
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
Hej på er, kul att läsa om er resa !
Minnet står sig än 2017 då jag var på Ozsky Star Safari.
Ni som inte varit dit. ta er en funderare.
Bra med den är ju att man bor bra precis bredvid obs platsen och det finns 16 och flera bra 18 tummare och 25 och 30 tum och dagtid finns fina nationalparker och bredvid de stora teleskopen i Siding Springs och Tysken Timo känner, Sasses place och på det trevliga grill kvällar.
Enda bekymret var väl som Pensack sa lite av en ’dew festival’, men besvären kom ca 2 tiden på natten så egentligen inget problem, så där ni är antar jag betydligt torrare.
Men jag tror Ozsky borde ju väl gå av nu antar jag och Steve är väl där i år eller om han är på Lockwood ägarnas träff.
Timo har ju sålt huset så egentligen hade ni kunnat åka på Oz och ha stor apertur och många roliga bekantskaper.
De flesta top guns har ju varit där ex Lowrey mfl.
Ni hade säkert kunnat komma in på Lockwood träffen med och där är det ju många +30 tummare och ex Black Widow teleskopet.
I det gänget som arrangerar Oz finns ju flera faint stuff observatörer men för mig då var det ju alla godingar att se och mina Ethos men främst Nikon HV okular var outstanding på det mörkret.
Minnet visar om tucken 47 i 30” men oförglömlig resa i det mesta.
Min Zeiss 2060 gick dessutom varm.
-Så håll oss updated.
Mitt nästa DS blir Oregon i sommar. -
Ang de här SQM mätarna ser jag det som leksaker, och man ska nog inte ta dom på för stort allvar sas.
Det är dessutom flera faktorer inblandade hur och var man mäter.
Jag och Timo testade på Öland för nåt år sedan och jag tror hans gav högre resultat, men jag har haft nytta av min och den har varit med på alla mörka ställen utan på ett, och då troligtvis det mörkaste ’inc black’ himmel jag sett i Steens mountains i Oregon.
Men mitt bästa värde är faktiskt LaPalma med 21.92.
Ozsky tror jag låg på ca 21.7, men som ni sa, jag anser det var mera prestine där nere än LaPalma trots högre värde. -
Jag har ju bara varit down under 1 gång och hade väl läst på lite om eye candy och Jewel box lockade mig dit, men en anekdot.
( Hans ) hade ett observatorium bara nån km från där jag bor/bott hela mitt liv och han var från Stockholm men jobbade i Borlänge men på nåt sätt byggt just där (?)
Jag träffade honom i Mariestad.
Han skulle hjälpa mig obsa men dog dock i cancer lite senare, men på nåt sätt kände han folk från Siding Springs.
Jag köpte en original bild (negativ) på Mariestads träffen från Siding Springs då de kartlade himlen och en Dalkarl sålde ur dödsboet.
Men det som drog mig till down under var ’The Dock’ jag träffade i natten på Stellafane 2016 och han hörde hur jag snackade med legenden Glatter och han ville höra om min astro resa till Marocko.
Dock hade en 24” Zambuto i ett DSM från Peter och han sa : du ska på Ozsky.
Jag kommer ihåg de klassiska stjärnorna jag såg första natten down under med Hadar och direkt vid träffen på första kvällen vid mörkret innan träffen startade var jag ute direkt med Zeissen och en doktor från Colorado var ute med sin kikare lika ’ivrig’….
Jag skrev nog en hel del om resan på gamla forumet.
Även om det fanns 25 och 30 tum använde jag mest 18 tum på f4.5 eftersom lättare att swinga dom.
Det fanns en Zambuto spegel och jösses va bra den gjorde sig med Nikonen och det har varit uppe med John om det på CN flera gånger och jag fick folk i USA byta ut Ethosen till HV.
Som du sa Eta var magiskt ( brun-rosa ) med Nikon och min Zeiss på juvelen.
Kikarn gjorde sig otroligt bra på det objektet. Zeiss kan slipa glas och med en outstanding coating.
Det var en gubbe där Tony en gammal advokat ( skysafari co founder ) i teamet som hade varit med länge och han satt på en stol bredvid och ofta guidade mig.
Han hade väl sett det mesta och tyckte nog att det var bara kul höra hur jag suckade nöjt när jag kom fram.
Kommer ihåg hur han sa åt mig från stolen att komma till ’the cigarr’ ( på Australien slang ) ren starhop alltså direkt guidad !
Men hitta objekt där nere är ju ett nöje med alla south klassikerna.
Jag har inga tips mer än ’enjoy’ men Timo är ytterst kunnig och top gun member.
En som höll på med faint stuff i Oz teamet var Andrew som visade mig flera svaga objekt och hade ju namngivit flera dessutom.
Men som jag sa då var det eye candy som gällde.
Men kolla om ni kan hitta Murrell 1.
Faint stuff kom in mera pga Lowery lite senare för min del.
En annan anekdot från resan var samma dag som jag kom hem ringde jag Zambuto i USA och beställde en Quartz 18” på f4.
Iden var obsa ensam i outback och Peter skulle bygga chassit och jag spegel cellen dito.
Nu äger Mel i Mellbourn det instrumentet.
Iden var sen ta det till La Palma/Athos.
Men vi vet alla vad som hände i världen och några resor gick ju inte så jag fick ett bud och la om planerna till bigg app på LaPalma.
Blev ett mellanspel på 30” men klubbliv passar inte min agenda så LaPalma kvarstår som ide med en astrocamp och Baldy vill slipa en 36”.-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
En annan rolig anekdot från den resan down under.
Vi var en dag till Siding Springs ( kort resa från träffen ) och efter rundturen på det största teleskopet och en del 1 meters kom vi till en park med ett hav av amatör instrument för astro foto ( luktade $ ) och hela taket åkte av ( i-telescope) Precis när vi kom dit kom en vit Porsche cabb upp och ut en storvuxen karl. Han visade oss runt och berättade om placet, och sen väl ute sa han direkt till mig ( jag hade inte frågat om nåt då Astro foto inte är min grej ) att är du från Sverige.. jo sa jag och då sa han känner du Timo ;- ))-Jodå sa jag !
Liten värld, och de hade bott grannar i Västerås innan, och om minnet är korrekt kanske tom Timo la grunden på hans Astro intresse.
När jag varit i USA och de frågar ofta om Timo är med, och Lowery sa en gång innan han sa hej ; är Timo med… Så det är bara åka till west Texas och 48” !
-
Hahahaa! När du berättade detta första gången för mig trodde jag att du skämtade! Men, världen är liten och min käft är stor ibland. 🙂 Det var Christian Sasse du träffade på i Outback. Vi var på 90-talet ABB-kolleger. Jag jobbade på ABB Atom och Christian på ABB Corporate Research.
Inatt avbröt vi obsandet i förtid. För mycket höga moln på himlen. Vi fick i alla fall se den ljusstarka och mycket avlånga galaxen NGC4945 i Kentauren.
Vi gjorde en rätt så lång dagsresa idag (igår) på närmare 60 mil när vi besökte The Pinnacles. Googla på det.
Bara en vecka kvar på Down Under lovet. Vi får jobba hårt för att hålla tempot uppe.
Apropå Jimi Lowrey så blev jag nyligen invald till den tolfte stolen i Deep Sky Forums Object of the Week. Jimi Lowrey är grundaren till forumet och min plikt blir att skriva om ett unikt DS-objekt var 12:e vecka. Jag vet redan vad jag ska skriva om härnäst. 🙂
/Timo K
-
Även den senaste natten var det mycket moln och vi avbröt vid midnatt. Trots det blev det en hel del observationer mellan molnen, 32 objekt för mig. Inför denna natt hade jag valt ut objekt ur Interstellarum Atlas och Guide och gick systematiskt igenom de ljusaste objekten, kartsida för kartsida. Huvudinstrumentet var min Schmidt-Newton 14 cm (Celestron Comet Catcher) vid x31, 71, 87 och 200.
Först ut blev ett tiotal nebulosor och hopar i SMC som jag tidigare hade observerat med 25×100, som jag ville titta närmare på. Därefter ljusa och svaga “gems” mestadels i form av klotformiga stjärnhopar och planetariska nebulosor, vissa rekommenderade för 8″ apertur och därför utmaningar för 5,5″. Här är några höjdpunkter.
Av objekten i SMC var NGC 602 en riktig goding i Timos 25 cm dob x156, en stor ljus oregelbunden nebulosa, avlång med ett brett centralt stoftstråk tvärs över. Nära sågs en mycket liten diffus nebulosa med två svaga stjärnor, Lindsey 107.
Longmore 3 i Puppis var fin, en svag pln av mag 11,8 med 1′ diameter som syntes som en blek rund skiva, bäst utan filter. NGC 2626 i Vela var en diffus nebulosa runt en 10 mag stjärna, oregelbunden och ca 5′ stor, bäst utan filter. NGC 2792 i Vela krävde x200 för att ses som liten rund skiva 15″ diameter utan centralstjärna, men var ett något diffus objekt redan vid x71. NGC 5286 var en fin klotformig hop vid x71, välkondenserad och grynig, endast 4′ från M Centauri. NGC 5927 var en måttligt kondenserad klotformig hop, grynig över hela ytan vid x71.
IC 2220, Fjärilsnebulosan eller Toby Jug-nebulosan i Carina, hade jag tidigare observerat med 25×100 men inte sett någon nebulositet i, endast den gula jättesttjärnan som lyser upp reflektionsbenulosan. Med 25 cm x156 såg man en något oregelbunden nebulositet centrerad på stjärnan. NGC 6752 i Pavo var en mycket fin klotformig hop lätt upplöst vid x71 i CC:n. NGC 6362 var en ljus och stor, mycket löst kondenserad klotofrmig hop i Ara som var grynig över hela ytan med indirekt seende, några av dessa var ljusare och lätta att se individuellt.
IC 4662 var en oregelbunden liten galax i Pavo av mag 11,3 med något ljusare centrum, avlång i E-W led. Den ligger bara 10 bågmin från eta Pavonis och ligger strax bortom Lokala gruppen på ett avstånd av 8 miljoner ljusår.
Vi hoppas på två observationsnätter till medan de två sista nu ser uta att bli helmulna, kanske till och med regn under natten fredag-lördag. Jag har en del fotande med 14 mm och 135 mm objektiv av fält på morgonhimlen kvar att göra och håller hårt i tummarna för att himlen ska klarna och möjliggöra lite mer vidvinkelfoto.
-
PGC 32444 har V-magnitud 15.543 enligt APASS, och B-magnitud 16.707. Så det verkar inte omöjligt att du kunde skymta den. Se AAVSO-kartor nedan.
Attachments:
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- NGC 889 och NGC 869, tvillinghopen i Perseus (Filip Gloria)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- M31 Andromeda (Alex Linde Thomas Hansson)
-
- NGC 2841 (Gabriel Wiklund)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Årsmöte 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF
- Leoträffen – ny observationsträff på Öland!
- Årets första variabelmöte 12 mars – välkommen alla SAAF-medlemmar
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
- Telescopium nr 3 2025 ute snart!
- Årsmöte 2025
