Fyra Hicksongrupper och M94
- Detta ämne har 0 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast 23-05-04 21:55 av
.
-
Vid sista nymånen för säsongen tog jag chansen att söka upp några Hicksongrupper som jag inte sett visuellt tidigare. Detta var natten 21/22 april, lugnt och stilla med god transparens och klar himmel. Seeingen var dock inte den bästa och blev tyvärr sämre under natten, även om transparensen blev något bättre. SQM-L 21,15 från mitt observatorium, instrument 52 cm Newton f/4+MPCCII, Hyperion 8 mm (x270) och 13 mm (x165), inget filter.
Hickson 61, “Lådan” i Berenikes hår är en stor grupp med fyra stora galaxer med olika utseenden och ljusstyrkor. Den ljusaste är NGC4169 mag 12,2 och den svagaste NGC 4194 mag 14,3. Den visuellt svåraste var dock den kantställda spiralen NGC 4173 med totalmag 13,6. Alla utom den senaste var lätta att se vid x165, N4173 var lite svårare och sågs bäst med indirekt seende.
Hickson 68 i Jakthundarna är en fin grupp med fem medlemmar. NGC 5353 är ljusast av mag 10,9 och N5358 svagast med mag 14,6. N5353 är en S0-galax med fina ändspröt och N5350 är en face-onspiral med stavformad kärna. Alla var lätta att se vid x165.
Hickson 79 i Ormens huvud kallas Seyferts sextett, men bara fyra medlemmar sågs. Ett mycket intressant och lite utmanande objekt där medlemmarna är tätt packade inom ett område mindre än 1 bågminut. Den ljusaste, N6027, är av mag 14,4 och den svagaste N6027D är av mag 16,5. De tre ljusaste sågs med direkt seende vid x270 medan den svagaste, som är en dubbelt så avlägsen bakgrundsspiral, krävde indirekt seende och skymtade bara till ibland. Fem av de sex objekten bildar en krökt linje där de svagaste är belägna i ändarna och där den östligaste inte är en galax utan en tidvattensvans från N6027. Alla sex kan nog ses i 50 cm apertur om himlen är lite mörkare.
Hickson 71 i Björnvaktaren är en trehövdad grupp som sågs lätt vid x270. Ljusast är N5008 mag 14,4 och svagast N5064D mag 16,2, alla diffusa runda fläckar med ljusare centra.
Kvällen avslutades med en titt på den magnifika face-onspiralen M94 i Jakthundarna med sin stora utbredda svaga halo och en ljus gyttrad galaxskiva med en oräknelig mängd jämnljusa noduler. Skivan genomlöptes utåt i moturs riktning från kärnan av mycket tunna mörka stoftstråk, men inga ljusa enskilda spiralarmar kunde ses. I centrum en ljus stor kärna något ljusare i mitten. Halon är cirka 5 bågmin i diameter, den ljusa galaxskivan cirka 2 bågmin, båda ovala. Observerad i x165 och x270.
Johan
Attachments:
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
