Om kollimeringen:
det jag gjorde var att titta på spektrat och åka fram och åter med kollimeringslinsen mellan sliten och gratingen. Det gick att se hur fokuserings “kurvan” blev flackare och linjerna blev överlag likartade. Men svårt att hitta en punkt där skärpan i mitten av spektrat nådde ut till kanterna. Kurvan blev konvex parabel eller konkav men svårt att hitta en platt punkt i mitten. Kan det vara relationen mellan slit och kollimeringslinserna som också spelar in?
Jag slutade med att ha halvbra fokus över större delen av spektrat. Osäker om det är rätt strategi. Men i bilden med min laserpekare med i spektrat kan man se att laserdioden har en mycket fin kam kring huvudvåglängden. Det måste vara nära maximal upplösning antar jag….??
Lampan, ha ha, ja den är ett arv från min far, en säkert 80 år gammal typ glimlampa. Gissar neon men kan säkert innehålla andra gaser också. Lyser med starka emmisionsband över hela gratingens variationsområde.
Har försökt räkna band men misslyckats. Får försöka med solens Ha som ju borde vara enkelt att hitta. Har inte tänkt hela vägen till kalibrering än… det kommer 🙂
Nästa steg blir att få in lite stjärnor och fokusera teleskopet. Nina och PHD2 i samspel med samma montering. Ska gå men jag har inte testat än.
Det ska ju vara stjärnklart några nätter nu sägs det…
Janne
I understand the size of a nano meter (1*10e-9 meters) but have a hard time phantom a billion light years (9*10e+24 meter).
