Dvärgnovan SS Cygni i utbrott

Hej!

Det har varit svårt att obsa med väldigt mycket moln rätt länge. Men jag körde en serie på SS Cyg igår. Och fick fram en liten topp med underlig form som jag inte tror jag sett förr. Nån som har en aning om vad det är som händer här?

Magnus

Kul! Det ser ut som ett ‘avbrutet’ utbrott. Om jag minns rätt så hade vi ett likadant när SS Cyg betedde sig underligt, mars 2021. Se vår artikel om SS Cyg i Telescopium 02 2021. Kanske är det något tokigt me stjärnan igen?

Hej!

Ja well, här är det ju ganska snabba förändringar – och ett utbrott tar ju nån dag att utvecklas och då från svagare magnituder. Men nåt lite underligt är det nog – i alla fall inte som det brukar se ut…

Magnus

Hej!

Fångade spektrum av SS Cyg precis i starten av utbrottet (25/6) och igår (28/6), se nedan. C8 med Lowspec, 300 l/mm, Atik 314L+, 12 x 900 sek, R = 1554.

Det som förvånar mig är att Hb den 25/6 visade det typiska absorptionsmönstret, utan emission, men igår – mitt i utbrottet – är tillbaka med en tydlig emissionslinje – eller rättare, Hbeta visar faktiskt en emissionslinje i en absorptionsgrop. Men tittar man i Walkers Spectral Atlas så liknar hans version av utbrott, mag 8.5, mer hur det ser ut den 25/6 än den 28/6.

Min förståelse är att i utbrottet så blir ackretionsskivan mindre genomsläppling på grund av ökande temperatur och att vätet delvis jonieras (samtidigt som viskositeten minskar), vilket då träder fram just som absorption. Tills vätet är helt joniserat och skivan blir mer transparent igen och emission syns igen. Men jag måste erkänna att jag famlar lite – kanske handlar det där mer om superpucklar än om SS Cyg…. Nån som vet mer?

Vädret ser inte så bra ut framöver här, så hoppet om att fortsätta följa utbrottet noga är tyvärr inte så stort.

Magnus

Hej!

Japp, det är svårt men också spännande och fascinerande 🙂 Kanske borde man ta en PhD i astrofysik ändå….?

Den där är bra! Det finns rätt många amatörer som gjort liknande serier, men jag hittar inte just nu. Men med den serien från BAV (de har förresten öppna möten på zoom varje månad) är instruktiv. Där är Hbeta i emission och så växer absorptionen till sig på väg mot maximum. Sen är den fortfarande i emssion även där, medan Walker visar bara absorption (hans atlas är ett konstverk – dyr bok men fantastiskt inspirerande).

Men mitt spektrum den 25/6 visar ju Hbeta enbart i absorption… vilket gör mig förvirrad… Kanske kan det variera så, kanske jag gjort nåt fel? Men det måste ju vara rätt stjärna i alla fall, eller hur?

Magnus

Hej!

Ja det är ett komplicerat system 🙂

Coel Hellier skriver i sin bok Cataclysmic Variable Stars om att linje-fotonerna kommer från ett mindre djup i ackreationsskivan jämfört med kontinuum-fotonerna – för linjefotonerna är av en frekvens som lätt absorberas av väte, eftersom, ja, de är emitterade av väte…. Är skivan då optiskt tunn, så de kan smita ut, så får vi emissionslinjer. Är skivans yttre lager optiskt “tjocka”, dvs kan absorbera (t ex är kallare) så får vi absorptionslinjer.

Vid utbrott kommer en värmevåg utifrån och in eller inifrån och ut. Nuvarande utbrott ser ut att vara utifrån-in, för det är en rätt brant stigning (utifrån-in går fortare än inifrån-ut) – allt enligt Hellier.

Så, när Hbeta försvinner borde det väl då ha att göra med att det uppstår en kallare halo runt ackreationsskivan som absorberar “lagom” så emission och absorption är i balans (utan nån dopplerbreddning…). Men varför just Hbeta, som du säger, i den där tyska serien?

I mitt fall verkar det ha funnits en Hbeta emission i viloläget. Sen försvann den den 25:e för att vara tillbaka den 28:e, se bilagan där jag har med ett spektrum från den 3/6.

Uppenbarligen är utbrotten olika. Men varför de olika balmerlinjerna skulle påverkas olika…. mysteriet djupnar 🙂

Magnus

• Det här svaret redigerades för 1 år av Magnus Larsson.

Hej!

Nyckelordet där är väl “ovan molnen”.

Magnus