Ett omaka par på majhimlen

[Johan Warell]

Fyrverkerigalaxen NGC 6946 ligger precis på gränslinjen mellan Svanen och Cepheus, medan den öppna stjärnhopen NGC6939 tillhör den senare.

NGC 6946 är en välformad spiral av typ SABc med en diameter av knappt 90 000 ljusår, belägen 22 miljoner ljusår bort. Smeknamnet har den fått av de tio supernovor som har uppträtt sedan 1917.

NGC 6939 drygt en halv grad bort är en rik hop med en ålder av en miljard år. Denna ansenliga ålder har den uppnått tack vare dess läge långt ovanför Vintergatans plan, cirka 1300 ljusår, vilket gör att den inte påverkas av starka sönderslitande tidvattenkrafter.

I fältet ses även diffus IFN-nebulositet och ett antal svaga galaxer. Den ljusaste av dessa är den oregelbundna UGC 11583 (mag 16,5), belägen mellan de två ljusa stjärnorna under hopen, som är gravitationellt bunden till Fyrverkerigalaxen.

Objekt: NGC 6939 och NGC 6946
Objekttyp: Galax
Teleskop/objektiv: RASA8 400 mm f/2,0
Montering: CGE Pro
Kamera: ZWO ASI533MC Pro
Plats: Lindbyobservatoriet, Skurup
Mjukvara: ACP/MDL/FocusMax
Filter: Optolong L-QEF filter
Fotograf: Johan Warell
Lokalförening: SAAF
Datum (UT): 2026-05-09
Tid (UT): 2130-2330
Exponeringstid: 77×60 sek
Kalibrering: bias, dark, flat
Bildbehandling: Siril. Färgkalibrering SPCC GaiaDR3, aberration remover, VeraLux stretch, kurvor, VeraLux Revela
Bin: 1×1
Kameratemperatur: -20 C
Autoguidning: Nej
Pixelskala i bågsekunder: 1,9″
Bildens orientering: N upp, E vänster
Väder: Klart, SQML 20,9
Måne: Nej

Attachments:

1. 

   NGC6939-6946_N260509_JW_RASA_LQEF_4620s_bkg_spcc_abrem_VLhypstretch_curves_nogreen_satur_VLrevela_rot.jpg
   

[Fredrik Silow]

Härligt Johan! Jag älskar den här bilden på så många sätt.

För det första är den fint komponerad. För det andra är det lite kul med bilder nu för tiden där objekten inte är separerade i efterbehandlingen och stjärnorna krympta. Just i den här bilden gör det en del av ”själva grejen” då stjärngruset låter Fyrverkerigalaxen få kännas mer avlägsen men ändå i centrum och att man sekundärt får ”upptäcka” NGC6939 framträda.

Jag tänkte nämna IFN som en kul detalj som man kan ana, men ser nu att du redan gjort detta. Frågan är om inte det borde vara en del ISM i denna bild också med tanke på hur nära Vintergatan vi befinner oss på himlen, noterar jag också från Mel Bartels visuella observationer av just detta område. (Man får skrolla ner långt på sidan/klicka på/söka efter ”Fireworks” på sidan.)

 

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

[Johan Warell]

Tack Fredrik! Med den begränsade tid jag har till förfogande för astrofoto tar jag gärna genvägar under bildbehandlingen, och Sirils VeraLux HyperStretch och Aberration Remover är två sådana. De ger fina små stjärnor samtidigt som svaga objekt framhävs, och det går mycket snabbt. Jag brukar alltså inte behandla stjärnor och objekt separat.

Med stjärnorna framträdande på detta sätt ser galaxen verkligen ut att ligga i bakgrunden, det blir en liten 3D-effekt.

Det vertikala IFN-stråket som Bartels har tecknat är det ljusaste i bilden. Det behövs betydligt längre tid för att få fram dessa extremt svaga strukturer. Det är otroligt vad ögat är ljuskänsligt och vad man kan se med ett tränat öga. Denna bild är trots allt över 1 timme på en helt ok himmel vid f/2,0. Min himmel var SQML 20,9 jämfört med Bartels 21,1.

• Det här svaret redigerades för 1 vecka av Johan Warell.

[Författare]

Inlägg