• Hem
  • SAAF
  • Bildgalleriet
  • Kalendariet
  • Registrera användare
  • Logga in
Skip to content
  • Hem
  • SAAF
  • Bildgalleriet
  • Kalendariet
  • Registrera användare
  • Logga in

  • Hem
  • SAAF
  • Bildgalleriet
  • Kalendariet
  • Registrera användare
  • Logga in

Stora svenska solförmörkelser 1900-2099.

Hem › Observationer › Förmörkelser och ockultationer › Stora svenska solförmörkelser 1900-2099.

  • Detta ämne har 6 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast 26-05-14 10:43 av Hans Bengtsson.
Visar 6 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • 13 maj, 2026 kl. 16:40 #14901
      Hans Bengtsson
      Deltagare

        Stora svenska solförmörkelser 1900-2099.

        Det kommer förmodligen att skrivas mycket i detta forum om solförmörkelsen den 12 augusti. Den är som bekant total dels från västligaste Island, dels från ett bälte genom Spanien inklusive Mallorca.

        Från vårt land ses förmörkelsen som partiell. Magnituden är överallt hos oss ca 0.85, dvs månen täcker vid maximum ca 85 % av solens diameter (inte area, då blir siffrorna något annorlunda).

        Hur vanligt är det med stora solförmörkelser i Sverige? Jag satte som kriterium magnitud minst 0.795, och gick igenom data från åren 1900-2099. Det blev 22 fall. Av dessa har fyra (1914, 1927, 1945 och 1954) en totalitetszon inom landets gränser, och två (2039 och 2048) är ringformiga från delar av vårt land.

        Återstående 16 förmörkelser är för oss enbart partiella. Bifogade tabeller visar magnituden uttryckt i hela procent för sex orter. Med 99+ avses magnitud minst 0.995 men ingen totalitet. För totala och ringformiga händelser har jag även valt ut några orter där jag anger varaktigheten av den totala eller ringformiga fasen i sekunder.

        Om man ska utgå från den aktuella tidsperioden så tycks det i Sverige i snitt inträffa en stor solförmörkelse ungefär vart tionde år, om man med stor menar magnitud minst 0.795.

        • Detta ämne redigerades för 5 månader sedan av Hans Bengtsson.
        Attachments:
        1. IMG_8185.jpeg

        2. IMG_8186.jpeg

        3. IMG_8187.jpeg

        avataravatar
      • 13 maj, 2026 kl. 20:44 #14906
        timokarhula
        Deltagare

          Intressant!  För två veckor sedan höll jag föredrag om solförmörkelser för vår lokala förening VARF.  Jag nämnde något om dessa solförmörkelser.  Jag hade tagit reda på när ringformiga och totala förmörkelser senast syntes i Västerås och kommer att synas därifrån.

          Det syntes en total eklips i Västerås senast den 3 maj 1715.  Denna förmörkelse passerade även genom England där Edmond Halley hade beräknat totalitetszonen med god noggrannhet.  Totaliteten varade länge i Västerås, 3 minuter och 56 sekunder.

          Det var en annulär förmörkelse synlig i Västerås senast den 1 mars 1737.

          Nästa ringformiga i Västerås sker “redan” den 11 juni 2048.  Västerås ligger då på centrallinjen med en annularitet varandes i 4 minuter 51 sekunder.

          Nästa totala i Västerås får man vänta i 328 år, till den 21 juli 2354!  Det sker vid soluppgången klockan 4:23:15 – 4:23:47, bara 31 sekunder totalitet!  Hoppas det är molnfri himmel då.

          En liten kuriositet är att varje punkt på jorden får uppleva minst en totalitet mellan åren 2000 BC – 3000 AD (5000 år).  Det sker flest totala solförmörkelser över Arktis.  Kan ni gissa varför?

          /Timo K

        • 14 maj, 2026 kl. 10:13 #14908
          Hans Bengtsson
          Deltagare

            Timo:

            Svaret på din fråga som gäller varför flest solförmörkelser sker över Arktis kan man hitta i SMHI:s kunskapsbank, se klipp därifrån. Solen ligger över horisonten fler timmar vid norra polcirkeln än på något annat ställe på jorden, och det ger en statistisk effekt när det gäller antalet förmörkelser som kan ses.

            Attachments:
            1. IMG_8194.jpeg

          • 14 maj, 2026 kl. 10:16 #14910
            timokarhula
            Deltagare

              Bra!  Det är ena delen av förklaringen.

              /Timo K

            • 14 maj, 2026 kl. 10:19 #14911
              Hans Bengtsson
              Deltagare

                Den andra delen av förklaringen är nog att solen skenbart är lite mindre på himlen när vi har sommar (aphelium) och därför blir det enklare för månen att skapa totalitet.

              • 14 maj, 2026 kl. 10:25 #14912
                timokarhula
                Deltagare

                  Precis.  Bra jobbat!

                  /Timo K

                • 14 maj, 2026 kl. 10:43 #14913
                  Hans Bengtsson
                  Deltagare

                    Tack så mycket!

                    Att antalet totala förmörkelser relativt antalet partiella blir större i norr än i söder hade jag aldrig tänkt på tidigare, men så måste det förstås bli pga solskivans mindre storlek vid aphelium.

                    Däremot var jag sedan länge (jobbet!) välbekant med att antalet teoretiska soltimmar maxar vid norra polcirkeln. Och det måste gynna antalet solförmörkelser i stort.

                    Bra med lite hjärngymnastik nu på förmiddagen!

                • Författare
                  Inlägg
                Visar 6 svarstrådar
                • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
                Logga in

                Log in / Register

                Senaste diskussionerna

                • Orioniderna 2026
                  tråd av Hans Bengtsson
                • Assignment Help Experts for Better Academic Guidance
                  tråd av thomasemily11399
                • Närbild på NGC 2276!
                  tråd av Gabriel Wiklund
                • M33 Triangelgalaxen
                  tråd av Andreas Nilsson
                • Se Lars Sundqvists astrofotoutställning i Hagfors!
                  tråd av Fredrik Silow
                • Vintergatan, Svanen
                  tråd av Petter Åström
                • 190 miljoner ljusår bort – NGC 1961
                  svar av Gabriel Wiklund
                • Astroöl i Lund 28/10!
                  tråd av Magnus Larsson
                • NGC7331 och SN2026aaiv
                  svar av Ivar Hamberg
                • M42 . Orionnebulosan
                  tråd av Jorgen
                • Wolf-Rayet 134
                  tråd av dden
                • Nyupptäckt förmörkelsevariabel i Lacerta
                  tråd av Hans Bengtsson
                • M31 Andromedagalaxen med M32, M110 och UGC 394
                  tråd av Andreas Nilsson
                • En svag vinter för Betelgeuse?
                  tråd av Hans Bengtsson
                • V0603 Per – en mira med exceptionellt lång period
                  svar av Hans Bengtsson
                • Soul med Seestar
                  tråd av Bergquist Christian
                • Månen – Plato
                  tråd av Andreas Nilsson
                • Jag funderade och beslöt mig att återvända till min förra bild och göra om allt. Denna gång är det ”Custom Deconvolution” via Pixinsighs BlurExterminator Planitay a and Moon. Färger är framtagna via ColorCalibration ”Pixinsight” och resten är Lightoom. Äntligen fick jag till det färger jag vart nöjd med och de individuella banden som går att få fram med denna data jag har. Den gröna områdena på planetens topp och botten framträder som är en del av ett finare band som kan ses med stora teleskop. Fick även till ringen som består av 95 % is och har en ”Vit & grå” look. Börjar likna en planet jag tänkte mig från början med saknade kunskap att få fram till nu då varje planet skiljer sig åt. Cassini-delningen (mörka svarta ringen) är ett 4 800 kilometer brett mellanrum mellan Saturnus ljusa B-ring och den lite mörkare A-ringen.
                  tråd av Andreas Nilsson
                • Heart
                  tråd av Bergquist Christian
                • Saturnus i Newtonteleskop med ADC
                  tråd av Petter Öhman

                Månadens bild i galleriet

                Solen (Bengt Ask)

                Årets bild i galleriet

                IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)

                Senaste bilderna i forumet

                NGC 2276 (Gabriel Wiklund)
                M33 Triangelgalaxen eller Triangulum Galaxy (Andreas Nilsson)

                Vintergatan (Petter Åström)
                NGC 1961 (Gabriel Wiklund)
                M42 (Jörgen)

                WR-134 (David Edvardsson, Carl Hogstedt)

                M31 Andromedagalaxen med M32, M110 och UGC 394 (Andreas Nilsson)
                IC1848 (christian bergqvist)

                RSS-flöde: Senaste nytt från SAAF-webben Senaste nytt från SAAF-webben

                • Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
                • Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
                • Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
                • Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
                • Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
                • Årets bild på Nattmolnet 2025!
                • Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
                • Apertur nummer 1 2026!
                • Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
                • Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars

                Kalendariet

                Inga evenemang

                Antal unika dagsbesökare (unika IP)

                Idag: 43 st 

                Senaste 7 dagarna: 407 st 

                Senaste 30 dagarna: 1936 st 

                Logga in

                Copyright Nattmolnet 2026 | Theme by ThemeinProgress | Proudly powered by WordPress