Forumsvar skapade
-
Faktum är att planeternas sektor minskar fortfarande för varje natt. Det beror på de vinkelmässigt yttersta planeterna Mars retrograda rörelse (från vänster till höger) och Saturnus prograda rörelse (från höger till vänster). Ikväll var sektorn 119°.4. Merkurius saknas ju förstås men blir en tydlig aftonstjärna om ett par veckor.
Jag roade mig med att försöka se många himlakroppar i solsystemet så snabbt som möjligt. Med 10×50 och 25×100-kikare och en 12 cm refraktor redo så såg jag 13 planeter och månar inom loppet av 34 sekunder. Det var Saturnus (med en tunn ring, likt två streck), Titan, Venus (en avtagande skära), Neptunus (3′ SW om en 7.6 mag stjärna), Uranus, Jupiter med 4 månar, Mars och fullmånen, samt jorden. 🙂
Jag skulle ha kunnat se dem snabbare än så men Io låg mycket nära Jupiter och skulle försvinna bakom planeten.
/Timo K
En liten rättelse. Mitt ur gick 4 sekunder efter “Fröken Ur” enligt ovan och i stundens hetta räknade jag fel. Tiderna för första och fjärde kontakt (andra och tredje kontakt uteblev eftersom det bara blev en partiell ockultation) skall adderas och inte subtraheras med 4 sekunder. Tiderna var alltså 20:15:41 – 20:22:40. Varaktigheten var förstås densamma.
/Timo K
Ikväll utförde jag och Joel von Knorring en lyckad Mars grazing occultation expedition. Våra första utsedda observationsplatser fick vi hoppa över av för mig oförutsedda detaljer. Det var dels en rastplats vid en sjö respektive en parkeringsficka längs väg 69 vid Ingolsbenning norr om Norberg. Det visade sig att dessa platser var oplogade så vi kunde inte köra dit! Här skulle vi ha kunnat bevittna en äkta strykande Mars-ockultation. Istället fortsatte vi mot Hedemora i Dalarna och istället för att köra in i tätorten så svängde vi av mot Grådö, vid Dalälven. Platsen är känd för sitt mejeri.
Intill Dalälven inväntade vi tillfället då Mars skulle ockulteras bara partiellt. Jag hade med mig en 12 cm refraktor och en 10×50-kikare på stativ. Jag spelade in våra samtal i mobilens diktafon-app så jag kunde nu efteråt avgöra med nästan sekundnoggrannhet hur Marsförmörkelsen blev. Jag använde 133x förstoring och Mars såg ovanligt detaljrik ut. Bra seeing! Den norra polarkalotten stack ut omedelbart. Några mörka schatteringar på Mars yta kunde man se (har inte kollat exakt vilka dessa var).
Sammanfattat: Klockan 20:15:33 anser jag att månbergen börjar toucha Mars nordpol. Klockan 20:22:32 anser jag att Månen slutar beröra Mars. 38 sekunder senare noterar jag mörk himmel mellan planeten och vår måne. Den partiella ockultationen varade alltså i 6 minuter 59 sekunder. Jag skulle tippa på att en tredjedel (ca 4 bågsekunder) av Mars diameter var täckt av månen vid maximum.
En rolig detalj var att Joel noterade ett månberg avteckna sig mot Mars glob. När jag skulle se detsamma så hade berget förflyttat sig utanför Mars klot. I början av ockultationen kunde man se belysta toppar av månbergen på ömse sidor av Mars.
Detta var en riktigt lyckad Mars-expedition och med ett trevligt sällskap!
/Timo K
Österbybruk ligger 2 bågsekunder innanför en slät, klotrund måne, dvs där syns en strykande ockultation antar jag. Östhammar ligger 5 bågsekunder innanför så därifrån ses Mars nordpol täckas över i någon minut kring klockan 20:22. En svagt böjd konvex linje dragen från Lysvik till Österbybruk ger ett hum var den strykande zonen finns. Skattar att den är ca 5 km bred. Bättre att vara något norr om linjen än söder om den för då missar månen Mars helt.
Jag ämnar för övrigt utföra en Mars grazing occultation expedition imorgon kväll tillsammans med Joel von Knorring. Förmodligen blir det allra nordligaste Västmanland, vid Ingolsbenning. Det ligger 2 bågsekunder innanför en slät måne. [Om nu CdC har räknat rätt.]
/Timo K
På tal om strykande ockultationer. Jag hade den osannolika turen att kunna observera en pytteliten partiell ockultation av Jupiter den 22 juni 1983. Jag hade själv förutsagt denna händelse med hjälp av Jean Meeus formler för en miniräknare (Astronomical Formulae for Calculators). Jag hade då en Texas Instruments 58 (TI-58) Programmable Calculator (en slags PC) 🙂
Det var svårt att avgöra om Jupiter skulle täckas av månen eller inte sett från min observationsplats i Virsbo, Västmanland. Som tur var, blev kvällen molnfri (men inte myggfri!). Beta Scorpii råkade ligga 10 bågminuter N om Jupiter. Jag använde mitt klassiska orange Celestron-8 teleskop och ökade förstoringen till 400x och noterade att Beta Sco var en vacker dubbelstjärna. Den 94% belysta månen närmade sig dubbelstjärnan. Med 400x förstoring ser jag när månen ögonblickligen sväljer stjärnorna.
Jupiter står näst på tur. Eller? Månens sydpol närmar sig Jupiter. Träffar den planeten? Mellan klockan 23:26 och 23:33 tycks månens sydpol tangera Jupiters nordpol. Vid goda seeing-tillfällen tycker jag mig se att en pytteliten del av Jupiter är bakom månbergen. Jupiters deklination var -19.9 grader så seeingen var därför konstant mindre bra. Endast Ganymedes av månarna såg jag blev ockulterad. Io var tveksamt (också partiellt?) täckt av månen.
Jag frågade självaste David Herald, som skrivit mjukvaran Occult, om Jupiter blev ockulterad eller inte. Han svarade att det var en äkta strykande ockultation, dvs att månbergen titt som tätt touchade Jupiters nordpol sett från min gård. Wow! Det här är fortfarande ett av de sällsyntaste astrononomiska fenomenen jag sett i mitt liv.
Bilden visar hur händelsen såg ut enligt Cartes du Ciel. Här tränger månranden en bit in i Jupiter.
Jag hade då 1983 precis avslutat gymnasiestudierna (Naturvetenskapliga linjen) vid Brinell-skolan i Fagersta och vid avslutningsfesten nämnde jag den kommande händelsen för mina matte- och fysiklärare men vet inte om de fattade vad jag menade. 🙂
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
Attachments:
Ikväll obsade jag saturnusockultationen med min 12 cm refraktor. Jag hade sett ett sådant fenomen tidigare, den 16 april 2002. När planeten började täckas över blev den allt ljussvagare. Jag talade in i en diktafon för att få en exakt tid för försvinnandet. Ringens östra kant försvann helt bakom månens obelysta kant klockan 18:34:12. En kul grej var att en fixstjärna, den 6.7 mag 85 Aqr, imiterade en saturnusmåne endast 35 bågsekunder sydost om planeten. Naturligtvis antog jag först att detta var Titan.
Klockan 19:37 såg jag Saturnus komma fram bakom den belysta månkanten. Planeten var täckt i hela 63 minuter. I början syntes inte den tunna ringen alls när Saturnus väl hade kommit fram.
Innan ockultationen obsade jag även komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) förmodligen för sista gången. Skattade kometen som magnitud 10.8, komadiameter 1′.5 och DC=3. Ingen svans var synlig.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 1 år av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1. (Andreas Nilsson)
-
- Saturnus (Anders Hjelset)
-
- NGC 3183 (Gabriel Wiklund)
-
- NGC1499 (Georgios Dimitriadis (GediAstro))
-
- SH2-129 Fladdermusnebulosan och Ou4 – Bläckfisknebulosan – Remastred – Revisited (Andreas Nilsson)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars