Forumsvar skapade
-
Stjärnan finns nu med i VSX. Jag förmodar att en magnitudsekvens kommer inom kort.
Namnet i SVO och AAVSO är:
PNV J06245297+0208207
Attachments:
Lasse:
Att jag skrev ”som väntat” när det gäller förgindexet baserar jag bara på att prototypen Delta Cep har (B-V) ca 0.4 vid maximum och ca 0.9 vid minimum. Några studier av V0836 Cas i detta avseende har nog aldrig tidigare gjorts.
Attachments:
Det finns en mängd olika funktioner i SVO. En av dessa är att rita färgindexdiagram.
Nedan ser vi ett fasdiagram för V0836 Cas baserat på GCVS-elementen. Det visar hur färgindexet B-V förändras med fasen. Som väntat är stjärnan rödast vid minimum.
Den minimala spridningen visar att fotometrin varit förstklassig.
Attachments:
Med antifas menar jag att minimum inträffar när maximum enligt elementen borde inträffa. Och det är fallet med V0836 Cas om man använder VSX-elementen. Vi får ett minimum kring fas 0.0, inte ett maximum som det borde bli.
Detta gör saken än mera intressant. VSX är sedan länge den katalog ”som gäller” när det handlar om variabeldata. Endast en liten liten bråkdel av alla data i VSX finns med i GCVS.
I det här fallet KAN det vara så att elementen i GCVS (och SVO) är ganska (men inte helt) korrekta. Men det kan också vara en ren slump att max enligt er obsserie hamnar i närheten av fas 0.0 när man utgår från dessa element.
Elementen i VSX ger samma utgångsmaximum som GCVS, men en radikalt annorlunda period. Och där vet vi nu tack vare era obsar att antingen utgångsmax eller period (eller båda) är fel.
Nya korrigerade element bör bygga på utgångsmax från era obsserier och period som bygger på era obsar samt ASASSN-data (för att få hyggligt lång baslinje).
Spännande!
De element som ges i GCVS (och SVO) är kanske relativt OK (det vet vi inte) men de element som ges i VSX är helt fel. Där är utgångsmaximet hämtat från GCVS men perioden ändrad.
Med VSX-elementen blir fasdiagrammet enligt nedan, dvs ungefär i antifas! Analys av ASASSN-data behövs för att fastställa korrekt period.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Det är bara roligt, tycker jag, när trådar svävar ut åt lite olika håll med olika associationer.
Ett inlägg som jag gjorde på AstronomiGuiden och sedan av en slump räddade över till Astronet, ger jag nedan som några klipp här på Nattmolnet.
Det ligger många timmars analysarbete bakom siffrorna som gäller antalet stjärnor som kan ses med olika instrument vid olika förstoringar. Jag hämtade hem alla de stora stjärnkataloger som då fanns tillgängliga, skrev program för att analysera magnitudfördelning och katalogernas fullständighet vid olika magnituder, och justerade med dessa data som grund den formel som fanns publicerad för antal stjärnor av olika magnituder.
Nåväl, det som är praktiskt mest intressant är väl de formler som redan då fanns tillgängliga angående gränsmagnitud, och resultaten av dessa formler. Andra formler, som tar hänsyn till allsköns olika faktorer, finns också. Men jag tycker att de formlerna inte är bättre, bara mer komplicerade än de klassiska formlerna som jag använde. Dessa har stämt förbluffande väl med mina egna erfarenheter.
Att det skulle ha någon betydelse vilket land teleskopet kommer från har jag aldrig märkt. De flesta teleskop jag använt har varit producerade i Japan, USA, Sverige, Frankrike och framför allt Kina.
Attachments:
Jättebra att du tar upp detta ämne!
Vi har en gammal Astronet-tråd om T CrB:
http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=10336
När jag kollade på stjärnan den 14 augusti 2015 blev jag överraskad. Efter att vid 233 tidigare tillfällen ha sett den ljussvag och nästan konstant, kunde jag omedelbart notera att den var ljusare än normalt. Det blev dock inget utbrott den gången. Men inom de närmaste tio åren tror jag att ett sådant kommer, chansen är nog minst fifty-fifty.
Utbrott observerades 1866 och 1946, det är dock ett väldigt litet underlag för att förutsäga nästa utbrott. Om perioden är pålitlig kring 70-90 år borde i så fall ett utbrott inträffat kring 1780-talet men något sådant är inte känt, trots att William Herschel och många andra vid den tiden höll god koll på himlen.
SQM 21.5 är ett typiskt mörkervärde för La Palma en stjärnklar natt, men uppe på toppen är det nog ofta något mörkare. Se klipp med typiska SQM-värden. Även i Sverige är 21.5 ett normalt värde om man befinner sig på ett mörkt ställe (vi har stora områden nästan utan märkbar ljusförorening, Sverige är mycket glest befolkat). Här är en del mätvärden som Timo K rapporterat:
http://www.astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?p=47101
Toppen på La Palma har inte valts pga något exceptionellt mörker eller pga onormalt många klara nätter per år, utan för att dessa värden är helt OK (utan att vara fantastiska), samtidigt som den geografiska positionen uppe på ett högt berg vid en ocean ger förutsättningar för mycket bra seeing, nyligen var den 0.2 bågsekunder under en period! Det betyder att man kan ta mycket högupplösta spektra, en specialitet för stället.
Och inte minst ligger ju La Palma enormt bra till för europeiska astronomer: det är enkelt och billigt och okomplicerat att ta sig dit!
Attachments:
