Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Observationerna på COBS tidigt i morse (18 augusti) säger magnitud 8.5-8.7. Med andra ord är kometen just nu rejält ljusstark. Det kan vara ett tecken på att den ligger i utbrott, vilket i sin tur kan innebära att den snart kan vara mycket svagare.
Risken finns onekligen att kometen kan kollapsa i samband med att den närmar sig solen. Vi får se hur det blir.
Vad man ska tänka på är att kometen i september hamnar nära solen även på himlavalvet, och då kan bli svårare att observera även om ljusstyrkan skulle öka.
Sammanfattningsvis är det nog nu och någon vecka framåt man ska passa på!
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Det där med synbarheten hos deep-sky-objekt är en rätt komplex historia.
När jag var som mest aktiv som variabelobservatör för 30 år sedan hände det rätt ofta att jag (utanför protokollet) tog en titt på NGC-objekt, speciellt sådana som låg nära variabler jag obsade.
Och det som överraskade mig var att jag ibland utan problem kunde se ett deep-sky-objekt som jag tidigare inte sett skymten av, trots att förhållandena var mycket likartade vad gäller gränsmagnitud och annat. Så det är rätt svårt att förutsäga när och om man kan skönja svaga deep-sky, åtminstone tycker jag det. De som har mera erfarenhet än jag av just DSO har förstås bättre koll.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Kul att du till slut fick se NGC 459!
Under goda förhållanden går den definitivt att skönja med en 14-tummare. Vi vet ju att den upptäcktes (vilket är betydligt svårare) av William Herschel med 18.7 tum. Och med tanke på att han använde speculum, så kan det teleskopet inte ha motsvarat mer än 14 tum med modern beläggning. På flera ställen hävdas ca 12 tum, men jag tror snarare på 14 tum när man ser på vad han kunde se och inte kunde se.
Men vad som är synbart och inte synbart beror förstås på en lång rad olika omständigheter.
Väldigt skarpa och fina stjärnor!
Bilden återger väldigt väl stjärnhimlen som den ser ut för ögat. Annars blir stjärnfigurer på översiktsbilder ofta svåra att identifiera, alla stjärnor blir ungefär lika ljusa och mönstren försvinner. Men du har verkligen lyckats få en naturlig distinktion mellan ljusa och svaga.
Spännande att ni lyckades få med så många perseider! Finns det några bland dem som har kunnat pejlas in? Norska nätet kunde nog inte göra så mycket pga moln.
Uppsala-bilden visar förmodligen något ljusfenomen på ganska kort avstånd från kameran, svårt att säga vad.
Vad är detta för något? Fångades av Uppsala-kameran natten 11-12 augusti klockan 21:13:21 UTC.
Om det hade varit en bolid skulle den ha vållat stor uppmärksamhet från allmänheten och rapporterats i massmedia.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Attachments:
Magnus:
Jag insåg omedelbart att det var ovädret du tänkte på, man är väl snabbtänkt 🙂
Känns i just det läget bra att man pensionerats från SMHI. Kan nästan föreställa mig en och annan putzig kommentar som annars hade fällts av arbetskamrater. Det hade liksom legat nära till hands.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Nu när jag har klarnat upp, så testade jag med att i SVO göra ett fasdiagram med dina mätningar från senaste natten (10-11 augusti) baserat på den period 0.06087 dygn som Kato angivit. Och det blev en fin träff, tycker jag. Amplitud ca 0.1 magnituder.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Attachments:
En spektakulär perseid över Vänern pejlades in den gångna natten (10-11 augusti), klockan 01:22:36 UTC. Den började lysa på 105 km höjd och upplöstes på 75 km höjd.
Om man klickar på bilderna i länken nedan så spelas filmerna upp.
Centralstjärnan i nebulosan heter V1169 Cas, se karta. Men variationerna i ljusstyrka är ytterst små, några hundradelar av en magnitud.
Attachments:
Den allmänt avtagande trenden beror på att utbrottet håller på att klinga av. Så småningom är den tillbaka på vilomagnitud 20 eller 21. Nästa utbrott kommer kanske om några hundra år eller så, ingen vet. Detta är första kända utbrottet hos stjärnan, vilket tyder på att utbrotten händer mycket sällan.
Superpucklarna är periodiska små variationer som uppträder under utbrotten hos denna typ av dvärgnovor (UGWZ). De speglar komponenternas omlopp i dubbelstjärnsystemet. Vanligen är dock superpuckelperioden aningen längre än omloppstiden.
Superpuckelperioden har nu bestämts på grundval av mätningarna som Magnus och några andra utfört.
Attachments:
Schaefer kommer att tala om T CrB på ett webinar i september, se nedan. Jag vet tyvärr fortfarande inte bakgrunden till hans uppgift om ett 1700-tals-utbrott för stjärnan.
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
Hans Bengtsson.
Attachments:
Häftigt!
Jag har nu lagt in namnet i SVO:
TCP J16420534+8156125
(med mellanslag efter TCP)
-
Det här svaret redigerades för 3 år av
-
FörfattareInlägg
Senaste diskussionerna
-
Aktuell solaktivitet
svar av
Hans Bengtsson
-
LBN532 Toast nebula
tråd av
Lars Anmark
-
Drakens röda dubbel
tråd av
Hans Bengtsson
-
Studie av flarestjärnor
svar av
davhei
-
SDST – Video
tråd av
Claes Martinsson
-
Supernovan SN2026aaiv
svar av
Arvid Emtegren
-
M27 med LRGB+Ha+OIII
tråd av
Peter Folkesson
-
Supernovan SN2026aaiv
svar av
timokarhula
-
Månadens bild
svar av
Fredrik Silow
-
SN2026aaiv i NGC 7331
svar av
timokarhula
-
Skywatcher 80 ED ota
svar av
BjornL
-
AAVSO, hemsidan
tråd av
Hans Bengtsson
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 35 st
Senaste 7 dagarna: 389 st
Senaste 30 dagarna: 3306 st



















