[Hans Bengtsson]

Häftigt ändå att du kunde mäta stjärnan, även om det var lite för sent för eventuella superpucklar och eklipser.

[Hans Bengtsson]

Solen blev inte fläckfri (enligt SILSO).

Den 22 februari noterade NOAA en fläckfri sol. Men inte SILSO. Skillnaden beror på att olika obsdata används. SILSO tar med även ytterst små fläckar (porer), det gör inte NOAA.

Idag den 23 februari är solen definitivt inte fläckfri, en liten men tydlig fläck har bildats. Se aktuell solbild.

Attachments:

1. 

   IMG_7490.jpeg
   

2. 

   IMG_7491.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Sedan igår kväll (21 feb 2026) har solen varit fläckfri. Om ingen fläck dyker upp under dygnets lopp kommer det internationella solfläckstalet idag att bli noll. Senast detta hände var 9-11 december 2021.

Jag noterar att webbsidan SpaceWeather anger att det fanns ett fläckfritt dygn år 2022, men det stämmer inte enligt SILSO (som jag alltid utgår från).

Bifogade klipp bygger på preliminära data, dygnet är i skrivande stund långt ifrån slut.

Attachments:

1. 

   IMG_7485.jpeg
   

2. 

   IMG_7486.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

En mycket imponerande aktiv region, AR4366, kan nu ses på solen. Den har haft fyra X-flares och en lång serie M-flares.

Ivar Hamberg fångade aktiviteten den 1 februari:

https://spaceweathergallery2.com/indiv_upload.php?upload_id=230739

Bifogad bild från SpaceWeather visar solskivans utseende den 3 februari.

Attachments:

1. 

   IMG_7437.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Det internationella solfläckstalet (SILSO-talet) slutade i januari 2026 på 112.6, vilket kan jämföras med 124.0 under december 2025.

Mera långsiktigt (i form av 13-månaders-tal) har vi nu kommit fram till juli 2025 som fick värdet 122.4, vilket är lägsta värdet sedan mars 2023. Nedgången sedan maximet i oktober 2024 fortsätter i ganska lugnt och stadigt tempo.

Över huvud taget är den nuvarande solcykeln helt ordinär. Maximet inträffade tidsmässigt ungefär enligt planen och på en nivå som är mycket medelmåttig.

Under den gångna månaden kunde noteras en X-flare, den uppträdde 18 januari.

Diagrammet är hämtat från SILSO. Blått indikerar månadsvärden och rött 13-månaders-värden.

Attachments:

1. 

   IMG_7424.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Spännande!

I detta sammanhang känns det rätt att lyfta fram SAAF-projektet med bortglömda miror … som tack vare projektet blivit relativt ihågkomna miror!

Resultaten är unika även ur internationellt perspektiv. Det finns inget annat exempel där ett antal miror (ljusstarka eller ljussvaga) har följts regelbundet under många år med flerfärgfotometri. Färgindexkurvorna kan inte erhållas från något annat material.

Även en del andra miror än de ”bortglömda” har studerats inom SAAF med flerfärgfotometri. Jag bifogar några klipp som illustrerar Tomas Wikanders enträgna studier av V0718 Tau. Dels ser vi att maxima numera är ljusare än när serien började, dels hur färgindexet V-R varierar med ljusväxlingsfasen.

Det är viktigt att de utvalda mirorna blir ihågkomna och uppmätta även under överskådlig framtid.

Attachments:

1. 

   IMG_7366.jpeg
   

2. 

   IMG_7365.jpeg
   

3. 

   IMG_7376.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ett nytt nummer av cirkuläret finns nu på nätet.

https://britastro.org/vss/VSSC206.pdf?fbclid=IwY2xjawOgBUtleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZA80MDk5NjI2MjMwODU2MDkAAR5butxkJ_Z3q_BqGQOa6pgFJ_DijpSviXn41EXq6_YefJ1vRwK-TmK1rKqAew_aem_kKZOEG7iWRQeW_jQt7-82Q

[Hans Bengtsson]

Den behemot (flodhäst) som nu kan skådas ganska centralt på solskivan håller sig väldigt lugn. Hittills inga utbrott värda att nämna. Men givetvis en anslående syn för alla som har tillgång till teleskop med solfilter.

Klipp från SpaceWeather, 5 december, bifogas.

Attachments:

1. 

   IMG_7103.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Det internationella solfläckstalet för november 2025 blev 91.8, ett tämligen lågt värde som accentuerar den stadigt nedåtgående trenden sedan maximet i oktober 2024.

Långsiktigt har vi nu nått fram till maj 2025, då 13-månaders-värdet landade på 128.5. Ett lägre värde har inte noterats sedan november 2023 (127.9).

Den mycket aktiva regionen AR 4274 producerade fem X-flares: 4, 9, 10, 11 och 14 november. Kraftiga norrsken blev följden.

Diagrammet är hämtat från SILSO. Blått är månadsvärden, rött är 13-månaders-värden.

Attachments:

1. 

   IMG_7094.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ilsken iller och flegmatisk flodhäst.

Här ser vi läget vid solskivans ostkant den 2 december.

Längst upp hittar vi den ilskna illern AR 4299, som nu gör bejublad comeback efter att ha spenderat två veckor på solens jordfrånvända sida. Under namnet AR 4274 ställde den till med en massa norrsken.

Längst ner finns ett enormt komplex av solfläckar, det har nu formellt delats in i tre separata aktiva regioner. Hittills har området hållit sig tämligen lugnt utan våldsamma utbrott. En flegmatisk flodhäst (behemot).

Ska flodhästen även fortsättningsvis vara flegmatisk? Kanske är den en papperstiger? Eller kommer den snart att visa en mera aggressiv sida?

Ett av mina favorituttryck är att vi får se. Passar bra nu.

Bakgrundsbild: SpaceWeather.

Attachments:

1. 

   IMG_7089.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Nu finns en mera omfattande analys klar, än så länge dock utan data från Sandvreten och Hoberg. Även material från Lettland lär vara på ingång.

Fallvinkeln var 0.0 grader!

Klipp från det norska meteornätverkets hemsida bifogas.

https://norskmeteornettverk.no/meteor/20251121/225124/

Välj ”original” på norska hemsidan för att se filmer.

• Det här svaret redigerades för 4 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 4 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 4 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_7038.jpeg
   

2. 

   IMG_7039.jpeg
   

3. 

   IMG_7040.jpeg
   

4. 

   IMG_7041.jpeg
   

5. 

   IMG_7043.jpeg
   

6. 

   IMG_7046.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Enligt en ny artikel bedöms kärnan hos 3I/ATLAS ha en diameter av ca 600 meter.

https://arxiv.org/pdf/2511.19467

[Hans Bengtsson]

Den norska analysen av meteoroidens synliga bana, baserad på två stationer, ges nedan. Ett annat klipp visar den svenska analysen, baserad på två andra stationer.

Filmer från andra platser i Sverige och Finland (se länkar i trådstarten) finns inte med i analyserna. En samordnad analys, med alla tillgängliga data, vore förstås jättebra.

PS. Jag fick nu veta att en sådan samlad analys är på gång!

• Det här svaret redigerades för 4 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_7025.jpeg
   

2. 

   IMG_7024.jpeg
   

3. 

   IMG_7021.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

3I/ATLAS den 19 november.

Den interstellära kometen 3I/ATLAS är nu försedd med en lång vindlande jonsvans, inte alls oväntat.

Över huvud taget har kometen ända sedan upptäckten uppträtt som en helt vanlig komet, förutom att banan förstås visar dess interstellära bakgrund. Även spektrala studier avslöjar en normal kemisk sammansättning. Det är intressant, fast kanske lite småtråkigt (?), att en komet som slungats ut från ett fjärran solsystem ser likadan ut som om den hade varit en av ”våra egna”.

Bilderna nedan togs på morgonen den 19 november från Österrike och Italien.

3I/ATLAS är nu av magnitud 10. Efemeriden visar dess position klockan 05 UTC (06 SNT). Som plats har valts longitud 15 grader ost, latitud 60 grader nord.

Attachments:

1. 

   IMG_6932.jpeg
   

2. 

   IMG_6933.jpeg
   

3. 

   IMG_6934.png
   

[Hans Bengtsson]

Detta är ju vansinnigt bra!

IR-bilden från 25 september skulle jag tveklöst rösta på som Årets Bild om SAAF hade en sådan omröstning.

Dina bilder går enormt djupt ner i magnitud, med bibehållen skärpa och tydlighet även för mycket ljussvaga objekt. Att du sedan separerar olika kanaler (som IR) är förstås ytterligare ett stort plus.

Bara att gratulera till den höga nivå du nått upp till som astrofotograf.

[Författare]

Inlägg