[Hans Bengtsson]

Utan tvekan superpucklar, grattis! Period ca 0.031 dygn.

Det är verkligen en fin bedrift att dokumentera superpucklar på vägen upp från ett dust dip hos en ovanlig variabel av detta slag. Inget man ser varje dygn precis.

Attachments:

1. 

   IMG_8289.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Verkar som om MWT nu har blivit ytterligare ett snäpp bättre, efter flytten?

En sådan serie vid magnitud 20 har vi inte tidigare i SVO. Den enda enskilda mätning som skulle kunna konkurrera är B = 20.355 för miran HM Cam när den låg i minimum den 23 november 2025. Men ingenting tidigare som i visuella våglängder legat svagare än 20.0.

Transienten i Bootes kommer med stor sannolikhet att ljusna några magnituder relativt snart.

• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8252.png
   

[Hans Bengtsson]

Lysande!

En egenskap man ofta hittar hos miror är att färgindexen V-R och V-I ganska väl brukar följa V-kurvan (indexen är störst när stjärnan är svagast), medan B-V kan ha ett avvikande mönster. Ofta är B-V störst vid någon annan fas än vid svagaste V-magnitud, och minst vid någon annan fas än vid ljusaste V-magnitud. Ett intressant fenomen som nog inte studerats i detalj i någon omfattande statistisk mening.

Bifogat SVO-diagram för WX Her visar V-R i rött, B-V i blått, och V-I i brunt.

Attachments:

1. 

   IMG_8246.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

En intressant sak är att färgindexet B-V har ökat signifikant från 1.0 eller 1.1 under sommaren 2025 till ca 1.5 nu. Färgindexet V-R har också ökat men inte lika mycket.

Attachments:

1. 

   IMG_8243.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Det ser ut som ett DQ Herculis-liknande ”dust dip” som stjärnan nu är inne i. Snart kommer nog att ske en ljusökning till magnitud ca 16!

Det mycket snabba avtagandet fångades jättefint av Larsson-san natten 15-16 maj, se bifogat SVO-diagram. En AAVSO-kurva bifogas också.

• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8238.jpeg
   

2. 

   IMG_8236.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Det generella ljusavtagandet hos transienten i Bootes framgår av bifogat diagram. CV-mätningar utförda av Magnus Larsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8231.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Olle!

Det stämmer att Sgr A* ligger på den plats du markerat med utropstecken, se karta nedan.

Attachments:

1. 

   IMG_8224.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Häftigt!

Det finns en katalog som heter ”15000 ellipsoidal binary candidates in TESS” (Green et al, 2023). Där anges en omloppstid 4.21139 dygn. Ser du något stöd för den perioden i de fotometriska data du har?

Tänker att stjärnan kanske kan vara intressant för SAAF, eftersom den är så svårtolkad, och samtidigt behagligt ljusstark och med rätt stor amplitud, plus att den ligger bra till på himlen. Också ett intressant objekt för spektroskopi.

[Hans Bengtsson]

Tack så mycket!

Att antalet totala förmörkelser relativt antalet partiella blir större i norr än i söder hade jag aldrig tänkt på tidigare, men så måste det förstås bli pga solskivans mindre storlek vid aphelium.

Däremot var jag sedan länge (jobbet!) välbekant med att antalet teoretiska soltimmar maxar vid norra polcirkeln. Och det måste gynna antalet solförmörkelser i stort.

Bra med lite hjärngymnastik nu på förmiddagen!

[Hans Bengtsson]

Den andra delen av förklaringen är nog att solen skenbart är lite mindre på himlen när vi har sommar (aphelium) och därför blir det enklare för månen att skapa totalitet.

[Hans Bengtsson]

Timo:

Svaret på din fråga som gäller varför flest solförmörkelser sker över Arktis kan man hitta i SMHI:s kunskapsbank, se klipp därifrån. Solen ligger över horisonten fler timmar vid norra polcirkeln än på något annat ställe på jorden, och det ger en statistisk effekt när det gäller antalet förmörkelser som kan ses.

Attachments:

1. 

   IMG_8194.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Bra att du strök Dahlmark-obsarna av V1800 Cyg från analysen. Man ser på SVO-kurvan, där Dahlmark ges gula markeringar, att han fångat max bra, men så snart variabeln blivit svagare än grannstjärnan så är det i huvudsak grannstjärnan (mag 13) han har mätt.

Fenomenet med ”flatbottnade miror” vållade ett tag en del huvudbry bland teoretiker. Ända tills någon insåg att alla dessa hade en sak som var gemensam: en närbelägen ljus granne! Den enkla men helt korrekta lösningen på gåtan.

Attachments:

1. 

   IMG_8177.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Spännande att du lyckades hitta perioden hos transienten i Bootes! Det är nog systemets omloppstid, men hetfläckar och sådana saker gör ju allt rätt komplicerat.

En artikel om prototypen AM CVn (som nog aldrig haft något egentligt utbrott?) finns länk till nedan.

https://arxiv.org/pdf/astro-ph/0606327

[Hans Bengtsson]

Snyggt jobbat, verkligen!

När det gäller V1800 Cyg så tycker jag att Dahlmarks mätningar bör tas bort från SVO. Det är alldeles uppenbart att han mätte variabeln plus en stjärna med V = 12.677 strax intill. Man ser det också på hans originalkarta från upptäckten, de två stjärnorna är där sammansmälta.

Den period som du ger i SVO stämmer nog fint, perioden i VSX är fel.

[Hans Bengtsson]

Kanonbra!

Stjärnan finns nu i SVO:

TCP J15030519+2202041

(med mellanslag efter TCP)

Även den nya transienten i Lynx är nu inlagd i SVO.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

[Författare]

Inlägg