[Hans Bengtsson]

Bra att du håller koll! Har ändrat nu.

Ja, jag tyckte väl att 88 supernovor lät som ett väldigt lågt antal. 🙂

• Det här svaret redigerades för 3 veckor av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Gratulerar till upptäckten av Eklund 19, ännu en av dina tidigare okända planetariska nebulosor!

Jag roade mig med att kolla på positionen för den föreslagna vita dvärg (WD) som kan vara centralstjärna. Den finns med både på din bild och på POSS-bilderna. Ligger inklämd i en rad med fyra stjärnor. Se bifogade klipp.

• Det här svaret redigerades för 3 veckor av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8775.jpeg
   

2. 

   IMG_8779.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Supernovan fortsätter att ljusna, intressant nog. Natten 21-22 juli var den visuella magnituden ca 11.8.

Attachments:

1. 

   IMG_8682.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

GK Per befinner sig fortfarande i miniutbrott, visuell magnitud ca 11.8.

Bifogat AAVSO-diagram från natten 15-16 juli 2026 visar en tidsserie som utfördes av Ian Sharp, England, med några obsar även av Hambsch.

Magnitudvariationerna hos GK Per är komplexa, med flera olika periodiciteter angivna i litteraturen.

• Det här svaret redigerades för 1 månad sedan av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8638.jpeg
   

2. 

   IMG_8639.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Här är ett nytt ATel om novan:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=17900

[Hans Bengtsson]

Det har nu bekräftats spektroskopiskt att stjärnan är en dvärgnova av typ UGWZ.

AAVSO-sekvens är nu tillgänglig.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8613.jpeg
   

2. 

   IMG_8614.jpeg
   

3. 

   IMG_8616.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Bra försök även om novan var en aning för ljussvag för din bino.

Ljusstyrkan håller sig fortfarande (13 juli) kring V-magnitud 12.6.

Attachments:

1. 

   IMG_8612.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Den gamla novan GK Per har nu fått ett nytt miniutbrott. En mätserie som Ian Sharp, England, utförde natten 12-13 juli 2026 visar V 11.8-11.9. Se diagram från AAVSO.

 

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8608.jpeg
   

2. 

   IMG_8610.jpeg
   

3. 

   IMG_8611.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

En mätserie BVR som Ian Sharp, England, utförde natten 7-8 juli visar att novan hade V-magnitud 12.0. Den är tydligt rödad av interstellärt stoft. B-V = 2.1, V-R = 1.5.

Diagram: AAVSO.

 

Attachments:

1. 

   IMG_8572.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Första halvåret 2026 har avslutats med 94.4 som internationellt solfläckstal för juni. Detta innebär att månadsvärdena fortsätter att pendla runt 100 som de har gjort ett tag nu.

Den långsiktiga sänkningen (i form av 13-månaders-tal) tenderar att tillfälligt plana ut, och värdet 106.8 för december 2025 var faktiskt en hårsmån högre än för november. Det är första gången sedan maximet i oktober 2024 som vi ser en liten platåbildning i kurvan, ett hack.

Två X-flares noterades under juni, den ena kom från AR 4455 den 3 juni, den andra från AR 4479 den 30 juni.

Diagrammet är hämtat från SILSO. Blått betyder månadsvärden, rött är 13-månaders-värden.

 

Attachments:

1. 

   IMG_8520.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Första långa utbrottet sedan oktober 2025. De fem senaste var alla korta.

Attachments:

1. 

   IMG_8500.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Den mest berömda och bäst studerade stjärnan i M33 är Romano’s Star, med katalognamnen GR 290 och M33 V0532. Variabiliteten upptäcktes 1978, baserad på plåtmaterial, av den italienske astronomen Giuliano Romano (1923-2013).

En sammanfattande artikel om stjärnan finns här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Romano%27s_Star

För närvarande är stjärnan ljussvag, magnitud 18 eller 19, men den var betydligt starkare på 1990-talet. Se bifogad ljuskurva.

• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8420.jpeg
   

2. 

   IMG_8421.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Jättefin bild!

Det finns ett stort antal enskilda luminösa stjärnor i M33 som bör kunna ses på bilden.

Om vi begränsar oss till katalogiserade variabler ljusare än 20.0 (i någon våglängd) och sätter utsnittet till 30×30 bågminuter, med M33 Var C i centrum, då får vi resultat enligt bifogad karta. En i praktiken oanvändbar karta eftersom den blir totalplottrig. Men pedagogisk för att visa att det finns väldigt många stjärnor i M33 som kan fotograferas med modernt amatörteleskop.

En mera normal karta, 5×5 bågminuter, bifogas också.

• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8403.jpeg
   

2. 

   IMG_8404.jpeg
   

3. 

   IMG_8407.jpeg
   

4. 

   IMG_8406.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Stjärnan fick ett nytt och mycket kortvarigt återljusnande natten 8-9 juni. Ungefär såhär (CV-magnitud):

7-8 juni: mag 18
8-9 juni: mag 16
9-10 juni: mag 17

Data från Hambsch natten 8-9 juni omfattar i och för sig bara en enstaka mätning men bekräftas av ASASSN. Dessutom visar Magnus tidsserie från natten 9-10 juni en tydligt nedåtgående kurva, vilket ju är vad man kan förvänta sig efter ett återljusnande.

• Det här svaret redigerades för 2 månader av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_8384.jpeg
   

2. 

   IMG_8388.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Maj 2026 gav ett något högre internationellt solfläckstal än de tre närmast föregående månaderna. Det blev 101.4.

Långsiktigt, i form av 13-månaders-tal, ser vi fortfarande en stadig nedgång. November 2025 slutade på 106.7, vilket är lägsta värdet sedan december 2022 som också fick 106.7.

Under den gångna månaden noterades ingen X-flare på solens jordvända sida.

Som vanligt betyder blått i det bifogade SILSO-diagrammet månadstal medan rött visar 13-månaders-tal. För att se detaljerna bättre rekommenderas inzoomning.

Attachments:

1. 

   IMG_8337.jpeg
   

[Författare]

Inlägg