Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
29 augusti, 2026 kl. 11:04 som svar på: Högsta användbara förstoring på djuprymdsobjekt i Sverige? #15774
Det kan också vara intressant att tänka på varför man kan se ljussvagare objekt när man ökar förstoringen. Det handlar om kontrast.
När man höjer förstoringen blir bilden mörkare. Allra ljusast bild har man för blotta ögat!
Nu är själva grejen att det först och främst är himmelsbakgrunden som mörknar. Rent teoretiskt mörknar en exakt punktkälla inte alls, men eftersom stjärnorna trots allt blir små fläckar snarare än punkter, så kommer även stjärnorna att mörkna något. Dock inte på långa vägar lika mycket som bakgrunden. Alltså får man ökad kontrast mellan ljus och mörker, och stjärnor som inte alls har kunnat skönjas vid låg förstoring kan bli hur enkla som helst att se vid hög förstoring. Även den förbättrade upplösningen bidrar förstås, speciellt i täta stjärnfält.
När jag på 90-talet använde Newton 6-tum f/5 (på en kulle i närheten) brukade jag först använda 8.3 D som hög förstoring. Om jag ändå inte såg den sökta stjärnan gick jag upp till 12.5 D, vilket ibland hjälpte och ibland inte.
När jag på senare tid har använt Newton 8-tum f/5 från balkongen i Göteborg har jag med zoom först använt 6.6 D när stjärnan varit svag. Om jag fortfarande inte sett stjärnan har jag bytt till fast okular och fått 10.0 D. Det har nästan alltid förbättrat gränsmagnituden med cirka en halv magnitud, från 13.0 till 13.5, ibland från 13.5 till 14.0, i enstaka fall ned till 14.5.
Under variabelpassen på 90-talet hände det att jag gjorde ett litet uppehåll på en timme eller så, och kollade istället på en del deep-sky-objekt som jag inte tidigare hade sett. Utan att anteckna eller rapportera, och jag har i stort sett glömt vilka objekt det var. Men det jag minns är att det vanligen krävdes åtminstone 8.3 D för att jag skulle se objekten, och det hände förstås också att jag ändå inte såg dem.
Rent generellt tycker jag att man bör ha ett bra okular som ger förstoring minst 10 D, annars är man inte i närheten av att nyttja teleskopets fulla kapacitet när det gäller ljussvaga objekt. Men gärna också okular som ger 13 D eller vid mycket goda förhållanden 15 D.
Den legendariske franske amatörastronomen Maurice Duruy använde rutinmässigt 600x-900x förstoring när han med sitt Newton 24-tum studerade variabla stjärnor och kvasarer kring magnitud 15-17. Det motsvarade 10-15 D. När jag i augusti 1971, det är länge sedan, såg Ringnebulosan med det teleskopet och hög förstoring blev jag överraskad av två saker: dels hur väldigt stor denna lilla nebulosa framträdde i okularet, och dels hur ljussvag centralstjärnan faktiskt var.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 1 månad av
Hans Bengtsson.
28 augusti, 2026 kl. 18:06 som svar på: Högsta användbara förstoring på djuprymdsobjekt i Sverige? #15759För stjärnor har jag alltid tyckt att Whittaker-gränsen 13 D (där D är öppningen i cm) stämt väldigt bra. Detta förutsatt goda men inte optimala förhållanden. Med högre förstoring brukar jag inte se svagare stjärnor, de blir bara suddigare.
Rent antalsmässigt skulle jag tro att 13 D gäller även för deep-sky, eftersom de flesta sådana objekt som kan ses är mer eller mindre stjärnlika galaxkärnor. Men det hela beror enormt mycket på vilket objekt det handlar om. Svaga utbredda objekt kan kräva att man får in hela objektet i synfältet för att de ska kunna uppfattas.
SS Cyg är åter i utbrott just nu (28 augusti). Med stor sannolikhet är detta utbrott kort, i likhet med förra.
Attachments:
Aha, det var detaljer som jag inte kände till. Jag tänkte mera att obsar kunde skickas från det gamla namnet till det nya, och att det då skulle underlätta om det nya namnet redan fanns registrerat. Men jag förstår nu att det handlar om en omdöpning, och att det då blir konflikt ifall det nya namnet redan finns.
Ska tänka på det när nästa nova kommer.
Är det fortfarande möjligt att registrera obsar med namnet Nova Sge 2026? Dvs finns det någon spegling som automatiskt döper om till V0488 Sge? Eller är det enbart det nya namnet som nu gäller?
En liten påminnelse för er som vill se en delvis förmörkad fredagsmorgonmåne.
Rekordsävliga miran V0603 Per ligger än så länge (24 aug 2026) kvar i puckelfasen. Frågan är hur länge. Kommer den att avta en smula före det slutliga stiget mot maximum som inträffar den kommande vintern?
Om det finns möjlighet till spektroskopi under puckelfasen och/eller maximet vore det förstås högintressant. Är puckeln egentligen en typ av maximum, men ljussvagare än det ”riktiga” maximet? Och varför blir det på detta häringa viset just för denna mira?
Attachments:
Himla bra!
Detta är ett tvättäkta superutbrott. Jag har satt 10.8 som ljusaste visuella magnitud i denna Nattmolnet-tråd:
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
Ett nu pågående utbrott hos SU UMa kan misstänkas vara ett superutbrott. V-magnitud natten den 21-22 augusti 2026 var ca 11.7.
18 augusti, 2026 kl. 23:06 som svar på: Infrared period-luminosity relations of Galactic Miras #15583Stort grattis, det är en mäktig artikel! Man behöver inte leta för att hitta hänvisningar till Karlsson där.
Såg förresten en förkortning som blivit fel under en tabell, se klipp. KWS har råkat bli KSW. Vet inte om granskarna har sett det.
Attachments:
Stjärnan finns nu inlagd i SVO med namnet:
V1452 Tau
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
Enligt preliminära IMO-resultat nåddes ZHR ca 73 natten 12-13 augusti. Det får sägas ligga nära min förhandsgissning ca 70.
Attachments:
ATel om novan:
https://www.astronomerstelegram.org/?read=17970
https://www.astronomerstelegram.org/?read=17972
Edit: Novan har nu fått namnet V1452 Tau.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
Attachments:
Novan (edit: nu döpt till V1452 Tau) fortsätter att ljusna, och är nu av visuell magnitud ca 9.6.
Är detta måhända den första novan i Taurus på nästan ett sekel? Vi hade XX Tau år 1927. Har dock inte kollat upp den saken närmare.
https://www.astronomerstelegram.org/?read=17960
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader av
Hans Bengtsson.
Attachments:
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
FörfattareInlägg
Senaste diskussionerna
-
Astroöl i Lund 28/10!
svar av
Håkan Barregård
-
Saturnus nära opposition
svar av
PeterR
-
IC 1805 Hjärtnebulosan, IC 1795 Fiskhuvudnebulosan och Melotte 15 samt WeBo 1.
tråd av
Andreas Nilsson
-
SH2-129 Fladdermusnebulosan och Ou4 – Bläckfisknebulosan – Remastred – Revisited
tråd av
Andreas Nilsson
-
Supernovan SN2026aaiv
svar av
Arvid Emtegren
-
Vintergatan
svar av
PeterR
-
Spöknebulosan
svar av
LasseH
-
NGC 2715
tråd av
Gabriel Wiklund
-
Månadens bild
svar av
Fredrik Silow
-
Närbild på NGC 2276!
svar av
Gabriel Wiklund
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 117 st
Senaste 7 dagarna: 1782 st
Senaste 30 dagarna: 3291 st




















