[Hans Bengtsson]

Häftigt!

Det finns en katalog som heter ”15000 ellipsoidal binary candidates in TESS” (Green et al, 2023). Där anges en omloppstid 4.21139 dygn. Ser du något stöd för den perioden i de fotometriska data du har?

Tänker att stjärnan kanske kan vara intressant för SAAF, eftersom den är så svårtolkad, och samtidigt behagligt ljusstark och med rätt stor amplitud, plus att den ligger bra till på himlen. Också ett intressant objekt för spektroskopi.

[Hans Bengtsson]

Tack så mycket!

Att antalet totala förmörkelser relativt antalet partiella blir större i norr än i söder hade jag aldrig tänkt på tidigare, men så måste det förstås bli pga solskivans mindre storlek vid aphelium.

Däremot var jag sedan länge (jobbet!) välbekant med att antalet teoretiska soltimmar maxar vid norra polcirkeln. Och det måste gynna antalet solförmörkelser i stort.

Bra med lite hjärngymnastik nu på förmiddagen!

[Hans Bengtsson]

Den andra delen av förklaringen är nog att solen skenbart är lite mindre på himlen när vi har sommar (aphelium) och därför blir det enklare för månen att skapa totalitet.

[Hans Bengtsson]

Timo:

Svaret på din fråga som gäller varför flest solförmörkelser sker över Arktis kan man hitta i SMHI:s kunskapsbank, se klipp därifrån. Solen ligger över horisonten fler timmar vid norra polcirkeln än på något annat ställe på jorden, och det ger en statistisk effekt när det gäller antalet förmörkelser som kan ses.

Attachments:

1. 

   IMG_8194.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Bra att du strök Dahlmark-obsarna av V1800 Cyg från analysen. Man ser på SVO-kurvan, där Dahlmark ges gula markeringar, att han fångat max bra, men så snart variabeln blivit svagare än grannstjärnan så är det i huvudsak grannstjärnan (mag 13) han har mätt.

Fenomenet med ”flatbottnade miror” vållade ett tag en del huvudbry bland teoretiker. Ända tills någon insåg att alla dessa hade en sak som var gemensam: en närbelägen ljus granne! Den enkla men helt korrekta lösningen på gåtan.

Attachments:

1. 

   IMG_8177.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Spännande att du lyckades hitta perioden hos transienten i Bootes! Det är nog systemets omloppstid, men hetfläckar och sådana saker gör ju allt rätt komplicerat.

En artikel om prototypen AM CVn (som nog aldrig haft något egentligt utbrott?) finns länk till nedan.

https://arxiv.org/pdf/astro-ph/0606327

[Hans Bengtsson]

Snyggt jobbat, verkligen!

När det gäller V1800 Cyg så tycker jag att Dahlmarks mätningar bör tas bort från SVO. Det är alldeles uppenbart att han mätte variabeln plus en stjärna med V = 12.677 strax intill. Man ser det också på hans originalkarta från upptäckten, de två stjärnorna är där sammansmälta.

Den period som du ger i SVO stämmer nog fint, perioden i VSX är fel.

[Hans Bengtsson]

Kanonbra!

Stjärnan finns nu i SVO:

TCP J15030519+2202041

(med mellanslag efter TCP)

Även den nya transienten i Lynx är nu inlagd i SVO.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Imponerande!
Måste vara en av de allra bästa kometbilder som någonsin tagits från vårt land.

[Hans Bengtsson]

April 2026 kan läggas till handlingarna. Det internationella solfläckstalet blev 79.3, vilket ligger i nivå med de två närmast föregående månaderna.

Den långsiktiga trenden neråt fortsätter i jämn takt. Vi har nu nått fram till oktober 2025, vars 13-månaders-tal landade på 108.3. Det är lägsta värdet sedan december 2022 (106.7).

Under den gångna månaden noterades två X-flares, båda den 24 april från regionen AR 4419.

Diagrammet är hämtat från SILSO. Blått är månadsvärden, rött är 13-månaders-tal.

Attachments:

1. 

   IMG_8040.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

SVO-sidan med variabler i M3 innehåller för närvarande 79 stjärnor. Jag har identifierat dem med deras preliminära beteckningar (inom parentes i listan) hos Jurcsik et.al. Sedan grupperade jag stjärnorna efter typ.

För 56 RR-stjärnor där jag tycker vi redan har goda SVO-data (V) beräknade jag från kurvorna dels medianmagnitud (medelvärdet av normal maxmagnitud och minmagnitud), dels den del av periodlängden som stjärnan spenderar ljusare än denna magnitud. Se tabell nedan.

Medianmagnituden för alla 56 stjärnorna blev 15.52. Om vi använder detta värde för att beräkna avståndet till M3, med hjälp av den vanliga formeln för avståndsmodul, får vi följande värden beroende på vilken absolut visuell magnitud (MV) vi tilldelar stjärnorna:

MV = 0.7 ger avstånd 9.20 kpc.
MV = 0.6 ger avstånd 9.64 kpc.
MV = 0.5 ger avstånd 10.09 kpc.

Man brukar ange MV = 0.6 eller 0.7 för RR-stjärnor, men här passar nog 0.5 bäst. En orsak kan vara att det av observationsmässiga skäl blir de mest luminösa RR-stjärnorna som ingår i materialet.

Man kan också tänka sig, att den matematiska medelmagnituden mellan maximum och minimum inte är helt representativ när man ska jämföra med absolut magnitud, eftersom topparna är smala och spetsiga för RRAB-stjärnor. Om man istället för 15.52 sätter den skenbara magnituden till 15.60 (dvs närmare det tidsmässigt dominerande minimet) så får man korrekt avstånd med MV = 0.6.

Jag testade nu med V0463 CVn där medelmagnituden enligt min lista är 15.53. När jag istället tar medelvärdet av varje fas 0.1 P så blir detta istället 15.69. Vid tillfälle, när fler obsar kommit in, ska jag göra en ny lista med dessa värden istället.

Den interstellära absorptionen är försumbar i riktning mot M3. Ingen märkbar period-luminositets-relation finns i det visuella området, däremot i en del andra våglängder.

Det nyaste värdet jag sett angående avståndet till M3 är 10.07 kpc, från ”Distance to the Globular Cluster M3 from the Infrared Surface Brightness Technique Applied to RR Lyrae Stars (Zgirski et al, 2025).

Typ RRAB utan Blazhko-effekt (27 stjärnor):

IL CVn (V116) 15.49, 28 %
IM CVn (V94) 15.59, 31 %
IN CVn (V83) 15.49, 26 %
IQ CVn (V93) 15.58, 39 %
IR CVn (V16) 15.60, 29 %

IT CVn (V60) 15.36, 33 %
IU CVn (V9) 15.52, 28 %
IV CVn (V40) 15.59, 34 %
IX CVn (V123) 15.46, 25 %
KL CVn (V108) 15.48, 24 %

KM CVn (V55) 15.53, 28 %
KP Cvn (V96) 15.29, 39 %
KR CVn (V11) 15.45, 30 %
KX CVn (V25) 15.49, 23 %
KY CVn (V6) 15.51, 27 %

LM CVn (V27) 15.51, 38 %
LW CVn (V15) 15.37, 24 %
V0404 CVn (V51) 15.59, 33 %
V0428 CVn (V84) 15.55, 37 %
V0443 CVn (V90) 15.51, 28 %

V0447 CVn (V64) 15.55, 36 %
V0450 CVn (V65) 15.42, 34 %
V0456 CVn (V118) 15.54, 29 %
V0461 CVn (V36) 15.46, 27 %
V0470 CVn (V81) 15.49, 26 %

V0472 CVn (V19) 15.63, 38 %
V0477 CVn (V72) 15.45, 26 %

Typ RRAB med Blazhko-effekt (17 stjärnor):

IZ CVn (V45) 15.65, 35 %
KU CVn (V67) 15.27, 26 %
NP CVn (V14) 15.62, 42 %
V0345 CVn (V91) 15.42, 22 %
V0377 CVn (V50) 15.52, 29 %

V0411 CVn (V63) 15.46, 22 %
V0439 CVn (V62) 15.61, 42 %
V0444 CVn (V18) 15.61, 33 %
V0453 CVn (V34) 15.35, 34 %
V0454 CVn (V49) 15.50, 29 %

V0457 CVn (V10) 15.47, 29 %
V0463 CVn (V61) 15.53, 31 %
V0464 CVn (V22) 15.43, 25 %
V0466 CVn (V119) 15.42, 28 %
V0467 CVn (V5) 15.40, 30 %

V0469 CVn (V20) 15.42, 30 %
V0474 CVn (V80) 15.53, 28 %

Typ.RRC (9 stjärnor):

KK CVn (V37) 15.69, 52 %
KT CVn (V56) 15.61, 50 %
MQ CVn (V107) 15.67, 55 %
OU CVn (V203) 15.53, 45 %
V0361 CVn (V12) 15.52, 57 %

V0421 CVn (V75) 15.62, 56 %
V0462 CVn (V125) 15.60, 54 %
V0468 CVn (V85) 15.49, 48 %
V0478 CVn (V86) 15.65, 46 %

Typ RRD (3 stjärnor):

PS CVn (V13) 15.35, 34 %
V0394 CVn (V68) 15.62, 48 %
V0446 CVn (V87) 15.42, 47 %

Det finns säkert anledning att återkomma i ärendet!

• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Svar till Thomas K:

Spännande! Den kurvan ser sammanhållen och rätt entydig ut, och motsvarar SVO-kurvan. Det enda som antyder Blazhko är de mätningar du gjorde med Coast. Annars ser man inget av den topp kring B 15.2 som Jurcsik visar, vilket skulle motsvara V ca 14.9 (baserat på färgindexet B-V som Tomas W mätt).

Det ska bli intressant att se kommande SVO-mätningar!

[Hans Bengtsson]

Svar till Lasse:

Precis. Den sinusformade kurvan som är typisk för RRC och som ses i SVO finns ju tydligt involverad hos Jurcsik, men där finns också en spetsig RRAB-kurva. Det är som en mix av de två typerna.

Det förklaras kanske närmast av en Blazhko-effekt hos RRAB, som genererar en kurva som ibland råkar bli snarlik RRC. Men det blir extra intressant om RRC-typen av kurva är dominerande i det långa loppet. Då kanske stjärnan snarast ska klassas som RRC med Blazhko-effekt, en i och för sig inte lika vanlig kombination.

• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

En lite ovanlig stjärna är LO CVn. Den är klassad som typ RRAB men jag tycker ljuskurvan i SVO ser väldigt mycket ut som RRC. Visserligen brukar man säga att RRC-stjärnor ska ha kortare period än 0.5 dygn, och LO CVn har period aningen längre, men i övrigt ser den ut som RRC snarare än RRAB, tycker jag. Åtminstone ibland! Kanske är det en RRAB där Blazhko ibland ger kurvan ett RRC-utseende.

Bifogar en kurva med B-data från Jurcsik et.al. och en kurva med V och B från SVO.

• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_7997.jpeg
   

2. 

   IMG_8003.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Nu har stiget hos V0603 Per nått upp till V-magnitud 15, och puckeln som inträffar vartannat år har just inletts. Hur den kommer att se ut kan man bara gissa, det växlar från cykel till cykel.

Det vore förstås kanonbra ifall det även nu under sommaren går att få in någon mätning då och då. Kanske med hjälp av spanska fjärrteleskopet?

Attachments:

1. 

   IMG_7989.jpeg
   

[Författare]

Inlägg