Forumsvar skapade
-
Efemerid för klockan 17:00 UTC bifogas.
Från svensk horisont kan man räkna med att kunna observera kometen på kvällarna ungefär från mitten av oktober, då den beräknas vara av magnitud 9 eller 10. Givetvis finns också en risk att den hinner upplösas innan den kommit så långt.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av
.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av
Attachments:
Efter ett max i augusti har T CrB nu tydligt börjat avta i ljusstyrka i den banrelaterade cykeln.
Trefärgmätningar (BVR) som gjorts av SAAF/V visas i bifogat diagram.
Attachments:
Ett klipp från dagens SpaceWeather (14 sep) sammanfattar läget. Kometen har redan passerat perihelium men närmaste avstånd till jorden kommer inte att inträffa förrän i oktober.
Attachments:
Intressant!
V0358 Lac är en puckelmira, vilket SAAF:s långa mätserie visar. Puckeln är väldigt påtaglig. Oftast brukar det handla om miror med längre period när puckeln är så tydlig som i detta fall.
Den exakta puckelplatsen kan växla något från cykel till cykel. Min tanke blir att puckeln vid innevarande max hamnade så högt upp i stiget att puckeln faktiskt sammanföll med max, och skapade ett platt tak i kurvan.
Attachments:
Bifogade klipp från ett inlägg jag skrev för många år sedan kan kanske ge viss vägledning. Tabellen där visar hur ljussvaga stjärnor du kan förväntas se med olika stora teleskop vid olika förstoringar. Värdena stämmer mycket bra med min egen erfarenhet.
Med ett 13 cm teleskop av god kvalitet och under goda förhållanden kan man förväntas se stjärnor som är ljusare än magnitud 11.5 vid lägsta meningsfulla förstoring, 19.5 gånger. Med ”normalhög” förstoring, 52 gånger, stjärnor ljusare än magnitud 12.6. Och vid högsta meningsfulla förstoring, 169 gånger, stjärnor ljusare än magnitud 13.9.
Vid högre förstoringar än 169 gånger förväntas man inte kunna se svagare stjärnor med 13 cm teleskop.
Vid observation av planeter brukar man med stabil atmosfär kunna använda högre förstoringar, upp till 90 multiplicerat med roten ur diametern (cm), dvs med ett 13 cm teleskop 324 gånger. Men då måste man verkligen ha mycket goda förhållanden och ett optiskt bra teleskop.
Attachments:
Petter:
Även dina senaste mätserier, med bl a början av en primärförmörkelse, ligger helt i linje med de element som Thomas analyserat fram.
Väldigt snyggt! Se inzoomning av SVO-diagram.
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
-
Det här svaret redigerades för 10 månader av
Attachments:
Under totaliteten, den 7 september kring klockan 20:40 SST, kommer ett Starlink-tåg att dra förbi. Data för Stockholm bifogas.
Kanske något för fotografer? Totalförmörkad måne plus Starlink.
Attachments:
Det kan också nämnas att HD 226868 i variabelsammanhang, t ex i SVO, heter V1357 Cyg. Den varierar visuellt mellan magnitud 8.7 och 8.9, och kan ses redan i mycket små teleskop eller hyggligt stora fältkikare.
Stjärnan med namnet NSV 12586 och magnitud 3.9 på kartan nedan är Eta Cyg.
Attachments:
Ja, den magnetiska nordpolen rör sig ganska snabbt och oberäkneligt eftersom det inte går att förutse järnets tillfälliga rörelser i jordens yttre kärna. Den karta jag bifogade gällde år 2017.
För rymdväder (norrsken osv) är det mera den geomagnetiska nordpolen som är av praktisk betydelse. Och den ligger någorlunda stilla vid Ellesmere Island.
Sett över många tusen år sammanfaller den geomagnetiska nordpolen med den geografiska nordpolen.
SS Cyg i nytt utbrott 2 september. Ovanligt tätt inpå det förra.
Diagram: AAVSO.
Attachments:
Det var ett utförligt AI-svar, måste man säga!
Jag tror dock att det skulle behövas alla de data i olika våglängder som Thomas samlat in. Och sedan ett speciellt program för förmörkelsesystem, där man kan mata in alla data, och där datorn får gå igenom alla miljontals kombinationer av värden som är rimliga. Kanske skulle det då vara möjligt att hitta just det fysiska system som motsvarar observerade data? Finns det en entydig lösning? Finns något sådant program? Vet inte.
En liten notering:
Enligt ASASSN är indexet g-V ca 0.5 vid maximum. Detta motsvarar index B-V ca 1.0. Och det i sin tur är typiskt för en huvudseriestjärna med K-spektrum. Utifrån det värdet skulle jag tänka mig att primären kan vara en tidig K-stjärna (kanske K2) och sekundären en sen K-stjärna (kanske K8). —- Men jag har då inte tagit hänsyn till något annat än just detta. Verkligheten kan vara annorlunda.Attachments:
Augusti 2025 gav 133.5 som månadsvärde för det internationella solfläckstalet. Detta är något högre än under de tre närmast föregående månaderna. Ingen X-flare kunde registreras i augusti, och inte heller i juli.
Vad beträffar den långsiktiga variationen över 13 månader så har vi nu nått till februari 2025, då landade talet på 139.9. Det betyder en fortsatt tydlig nedgång sedan maximet 160.9 i oktober 2024. Jag tror inte att det maxvärdet kommer att överträffas under innevarande cykel.
Norrsken är ungefär lika frekventa under åren strax efter ett solmaximum som under själva maximet.
Bifogat diagram är hämtat från SILSO. Månadsvärden plottas i blått, 13-månaders-värden i rött.
Attachments:
-
Det här svaret redigerades för 10 månader sedan av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Månen – Venus (Peter R)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- Jupiter (Peter R)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
