Solsystemskavalkad
- This topic has 6 replies, 4 voices, and was last updated 25-02-12 11:57 by
Thomas Karlsson.
-
AuthorPosts
-
1 februari, 2025 at 19:31 #11078
Jag har läst i pressen och hört i radion om planeterna som kan samtidigt ses på kvällen. Fick till och med en förfrågan att bli intervjuad i TV om denna planetuppradning. Tackade nej till denna pseudo-händelse. Jag har sett dessa planeter samtidigt många gånger förr, inklusive Merkurius som är för nära solen just nu. Å andra sidan noterar jag att de skenbart yttersta planeterna, Saturnus och Mars, låg inom en 123 graders sektor vilket är mindre än jag någonsin noterat tidigare.
Nu hade även månen kommit in i leken så ikväll observerade jag något sällsynt. Med 10×50-kikare såg jag månskäran med ett fint jordsken, den briljanta Venus och Neptunus i samma synfält. Neptunus var lite svår att se med 10×50 men enkel med 25×100.
Med 25×100 kikade jag på Saturnus. Såg en stjärna i närheten som visade sig vara en 8.7 magnitud orelaterad stjärna men med en närmare titt kunde jag se månen Titan. Normalt syns Saturnus ringar obehindrat med 25×100, men inte nu. Ringen är så pass tunn innan den vänder ringplanet mot jorden i slutet av mars. En kul grej, det påminde om min första observation av Saturnus på hösten 1978 då Saturnus vände ringarna mot jorden och jag kunde inte se ringen med min nya fina 6 cm stjärnkikare. 🙂
Jupiter uppvisade fyra månar. Callisto och Ganymedes låg mycket nära varandra med endast 13 bågsekunder inbördes avstånd.
Uranus låg sydväst om Plejaderna i Aries och Mars i en rät vinkel med Castor och Pollux.
Det blev 13 himlakroppar i solsystemet (inkl jorden 🙂 ) inom loppet av två minuter!
/Timo K
-
This topic was modified 2 weeks ago by
timokarhula.
-
This topic was modified 2 weeks ago by
-
7 februari, 2025 at 10:31 #11109
Jag tänker så här Timo, på ett sätt är det väl en pseudohändelse, samtidigt är det bra att media får allmänheten att rikta sina blickar upp mot himlen och njuta lite, och förhoppningsvis ställa sig själva lite frågor, bli mer nyfikna osv. Det är bra att de gör detta oftare, för de gör det för sällan nu för tiden – vi lever i en ljusförorenad gasbubbla där navelskådningen har fått oproportionerliga mått i from av ”human centric lighting”och tillåt mig parafrasera human centric screen time. Snart är alla plattjordare.
Dessutom tycker jag det är bra att de kontaktar en så kunnig person som du, istället för en skrivbordsastronom, så jag hoppas de ringer oftare Timo – och att du då känner dig stärkt att ta tillfället i akt att sprida intressant kunskap som kan komplettera ickehändelser. 🙂
Så åter, jag tror det är bra om vår röst hörs oftare, och gärna din.
Du kan ju se det som att du får tillfället i akt att berätta att den snäva uppradandet inte är så vanlig men att det är för en oinvigd en liten njutning att skåda och uppmärksamma en stund efter solnedgången att det där ”faktiskt” är planeter och inte stjärnor. Och vidare…
(Egentligen är ju exempelvis inte en konjunktion särskilt mycket mer intressant heller i modern tid – att skåda – även om det är en riktig astronomisk händelse, men genom att uppmärksamma det kan man prata om vad det innebär, och det föder ny förståelse och i sin tur nyfikenhet om hur allt hänger samman, osv…)
För ärligt talat så är det ju ganska mycket av den där pseudovaran på olika sätt i media nu för tiden. Blodmåne… Supermåne (mer okej)… m.m. Ja, förlåt att jag tog de orden i min mun, men får du radio- eller tv-tid kan du ju få en superchans att ”ta ner dem på jorden” på ett fint sätt. Blodmåne är ju ett uttryck som bara skapar mer mystik, bara för att folk vill ha det istället för vad det egentligen handlar om. Att prata om total månförmörkelse är ju hur tydligt som helst, och finns redan som korrekt begrepp, men det är tydligen inte tillräckligt mediasexigt. Vår tids stora problem. Tyvärr får ju mediavänliga ord snabbt vingar i vår moderna tid. Ord som klothop har till exempel till och med bitit sig fast i delar av astronomin och amatörastronomin, men det är inte ett riktigt ord. Det heter klotformig stjärnhop och inget annat, vad än wikipedia säger, och andra ordlistor som plockat upp det.
Så går det när förenklingslatheten biter sig själv i svansen, någon tyckte att det skulle bli enklare men ingen fattar något istället – blodmåne och klothop…? En blodig måne och en hop av klot? De ursprungliga och korrekta namnen finns och är utomordentliga. Ändå blir det så här.
Då måste vi in och höras, det tror jag är bra.
Kör hårt nästa gång, jag backar dig!
Och du får också gärna bolla över det till mig, om du får utslag.
🙂
-
7 februari, 2025 at 12:27 #11110
Bara en liten språklig kommentar. Ordet klothop har jag inga problem med alls, tvärtom tycker jag det är en modern förbättring av det mera omständliga klotformig stjärnhop.
Förleden ”klot” är ju i detta fall en beskrivning av hur objektet ser ut. En hop som liknar ett klot. På samma sätt som en klotblixt är en blixt som ser ut som ett klot. En spiralgalax liknar en spiral men består inte av spiraler. Ett traditionellt sätt att uttrycka sig i svenska språket.
Vad som blir lite speciellt i detta fall är att den senare leden ”hop” som förled alternativt skulle kunna ha något varav hopen består (jämför galaxhop). Men så behöver det språkligt sett inte vara. Det kan lika gärna syfta på hopens utseende. Förresten tycker jag att ordet klothop har en liten extra finess: objektet ser ut som ett klot och består dessutom av klot (stjärnklot)!
-
7 februari, 2025 at 13:16 #11111
Bra inspel Hans – och ja, ett kreativt försök av ordets skapare, verkligen. Men… 🙂 … (Och förlåt Timo, för nu får den här tråden helt fel fokus. Mitt fel!)
Jag upplever nog att problemet blir ännu större i kontrast till ordet ”öppen stjärnhop” som således plötsligt inte har sin motpart längre i ”klothop”. För mig blir den kreativa ”finessen” tillintetgjord i dess egen dubbelunderfundighet: att motsatsen till det beskrivande ”öppen stjärnhop” ska vara en ”klothop” där man i kontrast och jämförelse underförstått ska behöva förstå det ”finurliga” med att det rör sig om både ”stjärnklot” som också har samlats i en klotform… det var ju tydligt nog i det ursprungliga namnet.
Men jag tycker det är synd att det deskriptiva försvinner, det är ju ändå kvar i de exempel du beskriver. En typ av blixt, en typ av galax, men en typ av hop… det är ju ändå en typ av stjärnhop vi pratar om. Genom ordet klothop bryts nomenklaturans logik, den beskrivande funktionen och tydliga jämförelse mot öppen stjärnhop.
Visst, språket behöver inte vara logiskt heller. Det utvecklas ständigt, och ”det tar vad det behöver” som någon sa, i enslags socialevolution. Men ibland blir det inte bra. (Som här i Skåne där man säger ”vars en” istället för ”var sin” och således ”vars två” istället för ”två var”.
Jag kommer garva hela vägen till graven, bättre så – att vända klåda till nöje kanske.
-
11 februari, 2025 at 20:21 #11141
Faktum är att planeternas sektor minskar fortfarande för varje natt. Det beror på de vinkelmässigt yttersta planeterna Mars retrograda rörelse (från vänster till höger) och Saturnus prograda rörelse (från höger till vänster). Ikväll var sektorn 119°.4. Merkurius saknas ju förstås men blir en tydlig aftonstjärna om ett par veckor.
Jag roade mig med att försöka se många himlakroppar i solsystemet så snabbt som möjligt. Med 10×50 och 25×100-kikare och en 12 cm refraktor redo så såg jag 13 planeter och månar inom loppet av 34 sekunder. Det var Saturnus (med en tunn ring, likt två streck), Titan, Venus (en avtagande skära), Neptunus (3′ SW om en 7.6 mag stjärna), Uranus, Jupiter med 4 månar, Mars och fullmånen, samt jorden. 🙂
Jag skulle ha kunnat se dem snabbare än så men Io låg mycket nära Jupiter och skulle försvinna bakom planeten.
/Timo K
-
12 februari, 2025 at 10:36 #11146
När jag de senaste nätterna har obsat Neptunus lågt i sydväst har jag HELA tiden sett satelliter passera från höger till vänster. Säkert tio stycken i minuten. Jag antar att det är Herr Musks Starlink-satelliter?
/Timo K
-
12 februari, 2025 at 11:57 #11147
Den första generationen Starlink satelliter har dessutom börjat falla ner på jorden nu. Bara i januari togs 120 starlink ner, 3-5 om dagen. Dessa satelliter brinner upp i atmosfären och ger enligt nån uppgift jag såg upphov till ett spekatkulärt stjärnfall. Ett problem är att satelliterna innehåller mycket aluminium som blir till små aliminumoxidpartiklar när de brinner upp som kan sväva omkring högt i atmosfären i flera år. Det befaras också att detta på sikt kan påverka ozonlagret negativt, då aluminiumoxid är en stark katalysator i nedbrytning av ozon.
-
AuthorPosts
- You must be logged in to reply to this topic.
Senaste inläggen
-
Månen ockulterar Mars
tråd av
Petter Öhman
-
Jupiter med 2 stormar
svar av
PeterR
-
Solsystemskavalkad
svar av
Thomas Karlsson
-
NSV01161
svar av
Thomas Karlsson
-
Uppdateringar av SVO
svar av
Hans Bengtsson
-
Running man
svar av
Fredrik Silow
-
Min Star’Ex börjar ta form.
tråd av
zmannen
-
Variabler i M31
svar av
Thomas Karlsson
-
Utsnitt av Orion
svar av
Thomas Karlsson
Månadens bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet

Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 172 st
Senaste 7 dagarna: 1834 st
Senaste 30 dagarna: 10247 st