Nattens norrsken och (minst) ett par nya Herschel-objekt

[timokarhula]

Jag höll på som vanligt att observera Herschel-2500 objekt inatt. Förhållandena var inte så bra. Himlen såg ganska ljus ut och molnen skulle driva in någon gång efter midnatt. Mellan månens nedgång och fram till klockan 24 hann jag se fyra nya NGC-objekt, NGC6142 i CrB, NGC6338, NGC6346 och NGC6345 i Dra. Har inte kollat upp det än men förmodligen är det bara en av dem som är ett H2500-objekt. Obsade klothopen M92 i Herkules med 12tum och 333x och hopen var i det närmaste upplöst och liknade en spiralgalax. Objekten i Draken syntes inte väl för Wirsbo Bruk (SSAB, Uponor) har installerat nya, starka strålkastare så himlen mot NW är numera ganska ljus.

Vid 12-slaget märker jag ett brett, grönt band rakt i norr under Karlavagnen. En kvart senare täckte norrskenet hela Karlavagnen med sitt gröna sken sett med blotta ögat. Aurora Borealis fortsatte sin rörelse uppåt och nådde snart Polstjärnan en halvtimme senare. Strax före klockan 1 exploderade norrskenen i strålar mot zenit i Cassiopeja. Jag mätte norrskenets (det ljusaste området mot NW) ytljusstyrka med SQM-L mätaren och fick mätserien 17.88, 18.01 och 18.05, alltså ca 3 magnituder ljusare än övriga bakgrundshimlen hos mig. Jag visste att en molnfront närmade sig och norrskenet lyste faktiskt upp den och molnen var annars i princip osynliga hittills mot himlen. Det fanns så komplicerade ljusförhållanden på himlen samtidigt. Norrsken, en mörk transparent himmel i vissa håll, Vintergatan, moln lite här och där. Tog någon en bild i natt?

En lustig detalj var att jag lyckades se den avlånga galaxen NGC6434 i Draken mot det ljusstarka norrskenet. Jag antecknade min obs på följande sätt: “cB, L, vEl E-W, jämnljus, kontaminerad av Nsken”. Galaxen ligger nära den mycket fina dubbelstjärnan Psi Draconis.

/Timo K

• Detta ämne redigerades för 2 år av timokarhula.

[Hans Bengtsson]

Detta med norrsken har faktiskt blivit något av en folkrörelse i Sverige. För några år sedan skaffade jag ett Facebook-konto, vilket har både positiva och negativa sidor (man blir hackad). Men det som slår mig är:

1. Antalet medlemmar i olika svenska norrskensgrupper (det finns många sådana) är häpnadsväckande stort. Ett par grupper har över 100 000 medlemmar.

2. Det verkar som om en majoritet är kvinnor, något som känns märkligt i den amatörastronomiska värld vi är vana vid. Troligen är minst hundra tusen kvinnor medlemmar i någon svensk norrskensgrupp! Borde betyda att en hel del rekrytering till mera traditionell amatörastronomi kan göras? Eller inte? Har ingen aning.

Under alla omständigheter finns väldiga mängder norrskensbilder publicerade både från den gångna nattens utbrott och från skådespel tidigare i år.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[timokarhula]

Norrskensskådespelet uppmärksammades även av vår länstidning, VLT.  Ej att förväxlas med Very Large Telescope.

BILDEXTRA: Norrsken över Västerås: ”En rejäl show” – VLT

Jag räknar detta norrsken som en av de tio bästa som jag upplevt på 45 år.  Den sabbade mina DS-observationer.  När jag höll ett föredrag för Murdoch Universitys astronomiklubb i Perth 1995 tyckte åhörarna att det var blasfemi när jag sa att norrsken kan ibland räknas som en ljusförorening.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Den enda gång som jag behövt avbryta variabelobserverande pga norrsken var under det episka utbrottet kvällen den 24 mars 1991. I loggboken skrev jag ”Norrsken 2140-2150” och lite senare ”Enormt norrsken 2230-2240” (tiderna avser SNT). Detta mest som en förklaring till mig själv varför jag hade avbrutit obspasset.

Vid 22:30 SNT var alltså hela den göteborgska himlen antingen röd eller grön. Även rakt söderut (mot Avenyn) drog draperierna fram. Hade ingen aning om hur dessa bakgrundsfärger skulle påverka magnitudskattningar, så efter en norrskenskorona gick jag hem och sov innan jag skulle jobba.

Nästa natt blev också minnesvärd eftersom Nova Herculis 1991 hade upptäckts på morgonen som följde norrskenet. Kunde skatta novan till magnitud 7.2 natten 25-26 mars klockan  01:40 SNT. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag orkade med att obsa natt efter natt och samtidigt jobba heltid…

 

Attachments:

1. 

   483C529B-0C11-4685-8AAB-7FF0D9115ADD-rotated.jpeg
   

[timokarhula]

Hans, jag blir djupt imponerad över din effektivitet!  Du gjorde vad jag kunde se göra en magnitudskattning minst var 5:e minut under en lång period.

I förra veckan utförde jag en av mina svåraste magnitudskattningar någonsin av en komet.  Det var min 266:e komet 126P/IRAS. Komet IRAS var som närmast jorden den 18 september och var i princip som ljusast nu.  Trots det var 126P/IRAS en riktig utmaning med 12 tum och 333x förstoring.  Den låg nära zenit i Cassiopeja vilket underlättade och jag rapporterade in följande siffror till COBS; magnitud 14.4, komadiameter 0′.4 och DC ca 4.  Faktiskt hade ingen annan obsat kometen med mindre teleskop än jag.  🙂

/Timo K

 

[Hans Bengtsson]

Från och med 18 maj det året (1991) gick jag över från en obs var femte minut till en obs var tredje minut, se klipp från loggboken. Jag hade ibland stjärnor och klockslag antecknade redan på förhand och sparade därigenom lite tid.

Det hände allt oftare att jag med femminutersschema fick invänta klockslagen för att inte sabba tidsschemat, så var tredje minut blev mycket bättre. Fem timmar för 100 obsar, men det var bara vid några få tillfällen jag höll på så länge att det blev 100 (variabelmaraton). Brukade kolla klockslagen ungefär var tionde obs plus alltid vid obs av snabba variabler.

Men det var då, när man var yngre.

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   D1965A99-F948-4D22-885C-FDBA670A64BB-rotated.jpeg
   

[timokarhula]

Det är bland det mest uppfriskanske svaret jag fått av en amatör.  Wow!  Högsta respekt.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Tack, det var snällt sagt!

Teleskopet jag använde var SP-C6, en 6-tum Newton som var enormt praktisk. Tysk ekvatoreal montering som jag nyttjade på det sätt som jag alltid har gjort med sådana teleskop: man struntar i allt vad polinställning heter och sätter allt i optimalt obsläge så att monteringens axlar är bekväma för den egna kroppen. Sedan vanlig stjärnhoppning i sökaren. När man vill obsa åt annat väderstreck lyfter man bara runt hela ekipaget, det tar några sekunder.

Kollimering behövde jag göra bara en enda gång under dessa år. Det var när jag hade rengjort spegeln. Eller kollimering och kollimering … jag satte dit spegeln på samma sätt som den hade suttit tidigare, och allt såg omedelbart OK ut. Kollimering har för mig alltid varit en icke-fråga, har aldrig gjort någon med 8-tummaren heller, eftersom jag aldrig sett någon avvikelse från förväntad gränsmagnitud.

God kollimering är förstås viktig för alla teleskop. I andra sammanhang (stora speglar, kort fokalförhållande, transporter, foto) kan det givetvis kräva en del uppmärksamhet … men en liten bra Newton (säg 6-8 tum) som redan från början är välkollimerad håller kollimeringen fantastiskt bra, och vid obs av variabla stjärnor är det alltså inget jag behövt tänka på alls trots massor av obstimmar. Och just Newton är den teleskoptyp som är i särklass enklast att kollimera om det skulle visa sig nödvändigt.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[Författare]

Inlägg