Extinktionskorrektion av kometobservationer
- Detta ämne har 1 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast 25-12-23 11:50 av
yazznovsver.
-
FörfattareInlägg
-
20 oktober, 2024 kl. 21:07 #10146
Det kan vara svårt att göra kometobservationer. Som Timo Karhula nämnde i ett tidigare inlägg (#10096) har ett stort antal magnitudskattningar av Tsuchinshan-ATLAS sannolikt underskattats eftersom extinktionskorrektioner inte har gjorts. Till råga på allt låg kometen länge på en ljus skymningshimmel vilket gjorde att delar av koman och svansen drunknade i bakgrunden.
Tittar man i COBS >Analysis och väljer kolumnen Extinction i datatabellen ser man att majoriteten av observationerna saknar extinktionskorrektion, och därför under en kritisk period, ungefärligen 13-18 oktober, underskattade kometens ljusstyrka eftersom jämförelsestjärnorna fanns på högre höjd.
Som synes ligger de extinktionskorrigerade observationerna i övre delen av molnet av skattningar av kometen, med skillnader som kan uppgå till en hel magnitud, utöver själva spridningen som är ett par magnituder.
Jag har skrivit en ny sida på SAAF-webben om hur denna korrektion görs korrekt och ger även en MATLAB-kod för att göra beräkningen. Om man vill bidra med sina observationer till COBS är det viktigt att korrektionen för extinktion görs på rätt sätt.
Ett annat problem är hur mycket av kometen som ska ingå i magnitudskattningen. Enligt ICQ bör bara koman inkluderas, men det är mycket svårt att mentalt särskilja denna från bidraget från svansen. Var slutar koman och var börjar svansen? Man kan också fråga sig om det är korrekt att en aktiv komet med en svans ska skattas lika ljus som en mer inaktiv komet utan svans, om deras komor är lika ljusstarka. Jag tycker ju inte det, det går emot syftet med ljusstyrkeskattningar som proxy för kometaktivitet.
De skattningar av kometens ljusstyrka som jag har rapporterat inkluderar den inre delen av svansen som ingår i skattningen (till exempel när man använder Sidgwickmetoden med fältkikare eller Bobrovnikovmetoden för blotta ögat om man är närsynt). Tar man inte med svansen i den totala magnitudskattningen sjunker magnituden med cirka 0,5, och då är detta en mycket mer osäker skattning eftersom man mentalt har räknat bort svansens bidrag. Denna procedur är mycket lättare att utföra med aperturfotometri på bilder, där man exakt kan kontrollera aperturens storlek och läge.
-
Detta ämne redigerades för 1 år av
Johan Warell.
Attachments:
-
Detta ämne redigerades för 1 år av
-
23 december, 2025 kl. 11:50 #13891
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste diskussionerna
-
Uppdateringar av SVO
svar av
Thomas Karlsson
-
LDN 1235 Dark Shark
tråd av
Arvid Emtegren
-
C2025 K1 (Atlas)
tråd av
stefos
-
Geminid nedslag på Månen
tråd av
PeterR
-
Saturnus
tråd av
Petter Öhman
-
NSV01161
svar av
Thomas Karlsson
-
Månadens bild
svar av
Petter Åström
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
- Telescopium nr 3 2025 ute snart!
- Årsmöte 2025
- Telescopium nr 2 2025 ute snart!
- Telescopium nr 1 2025 ute snart!
- Telescopium nr 4 2024 ute snart!
- Telescopium nr 3 2024 ute snart!
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 319 st
Senaste 7 dagarna: 2924 st
Senaste 30 dagarna: 12301 st





-300x300.jpg)







