Extinktionskorrektion av kometobservationer
- Detta ämne har 0 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast 24-10-20 21:07 av
.
-
Det kan vara svårt att göra kometobservationer. Som Timo Karhula nämnde i ett tidigare inlägg (#10096) har ett stort antal magnitudskattningar av Tsuchinshan-ATLAS sannolikt underskattats eftersom extinktionskorrektioner inte har gjorts. Till råga på allt låg kometen länge på en ljus skymningshimmel vilket gjorde att delar av koman och svansen drunknade i bakgrunden.
Tittar man i COBS >Analysis och väljer kolumnen Extinction i datatabellen ser man att majoriteten av observationerna saknar extinktionskorrektion, och därför under en kritisk period, ungefärligen 13-18 oktober, underskattade kometens ljusstyrka eftersom jämförelsestjärnorna fanns på högre höjd.
Som synes ligger de extinktionskorrigerade observationerna i övre delen av molnet av skattningar av kometen, med skillnader som kan uppgå till en hel magnitud, utöver själva spridningen som är ett par magnituder.
Jag har skrivit en ny sida på SAAF-webben om hur denna korrektion görs korrekt och ger även en MATLAB-kod för att göra beräkningen. Om man vill bidra med sina observationer till COBS är det viktigt att korrektionen för extinktion görs på rätt sätt.
Ett annat problem är hur mycket av kometen som ska ingå i magnitudskattningen. Enligt ICQ bör bara koman inkluderas, men det är mycket svårt att mentalt särskilja denna från bidraget från svansen. Var slutar koman och var börjar svansen? Man kan också fråga sig om det är korrekt att en aktiv komet med en svans ska skattas lika ljus som en mer inaktiv komet utan svans, om deras komor är lika ljusstarka. Jag tycker ju inte det, det går emot syftet med ljusstyrkeskattningar som proxy för kometaktivitet.
De skattningar av kometens ljusstyrka som jag har rapporterat inkluderar den inre delen av svansen som ingår i skattningen (till exempel när man använder Sidgwickmetoden med fältkikare eller Bobrovnikovmetoden för blotta ögat om man är närsynt). Tar man inte med svansen i den totala magnitudskattningen sjunker magnituden med cirka 0,5, och då är detta en mycket mer osäker skattning eftersom man mentalt har räknat bort svansens bidrag. Denna procedur är mycket lättare att utföra med aperturfotometri på bilder, där man exakt kan kontrollera aperturens storlek och läge.
Attachments:
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
