M33
- Detta ämne har 6 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast 26-06-26 07:26 av
.
-
-
M33 i RGBHaObjekt: Messier 33
Objekttyp: Galax
Teleskop/objektiv: TS ONTC808
Montering: HEQ5 Pro
Kamera: ToupTek ATR 2600C, PlayerOne Poseidon M
Plats: Lidköping
Mjukvara: NINA
Filter: Ha, IR/UV-block
Fotograf: Petter Åström
Datum (UT): 230908-250109
Tid (UT): 00:00
Exponeringstid: 5 h 40 min
Kalibrering: bias, dark, flat
Bildbehandling: Pixinsight
Kameratemperatur: 0 C
Autoguidning: Ja
Pixelskala i bågsekunder: 1
Attachments:
-
Hej Petter,
Väldigt skarp och fin bild på M33. Först trodde jag att den var tagen nu under försommaren vilket borde vara svårt med tanke på de ljusa nätterna men det verkar vara data från senaste åren men lite svårt att utläsa ur “Datum (UT): 2020908-250109”. Ska det vara 200908-250109?
Olika diskusioner har dykt upp under de 5-10 senaste åren ifall det går att upplösa individuella stjärnor med amatörutrustning (undantagna supernovor) och då nämns oftast de magelanska molnen samt M33 och M31 där åtminstone blå jättar ska kunna upplösas men att det ofta är tajta stjärngrupper eller klotformiga stjärnhopar som får ett stjärnlikt utseende.
Det ser onekligen ut som att du har lyckats upplösa individuella stjärnor, vet du hur det förhåller sig?
/*Peter R
-
Tack Peter!
Ja, i M31 har jag kunnat upplösa enskilda stjärnor men det är väldigt lätt att missta sig. Den enda belagda stjärnan jag med säkerhet kan säga att jag kunnat fånga är Hubbles cepeid “Var 1”, som han ju avståndsbestämde M31 med. Den kan jag tydligt urskilja. M33 ligger ju lite längre bort, och i det här fallet är det snarare grupperingar av stjärnor som tillsammans bildar ljusare områden jämfört med omgivningen. Dessa ser ut som stjärnor men är inte enskilda stjärnor. Sedan har vi ju såklart stjärnhoparna som också ser ut som stjärnor.
Det är i sällsynta fall möjligt att särskilja enskilda stjärnor om de är tillräckligt ljusstarka och någorlunda isolerade från omgivande stjärnor.
Nedan bild är en jämförelse av M33 mellan HST som ju med lätthet visar de enskilda stjärnorna och min bild ovan. Av för mig okänd anledning är Ha i HSTs bild blått och inte rött så det ser lite märkligt ut där det finns Ha-emissioner men för jämförelsen så fungerar det ändå.
Som du ser är det för det mesta inte enskilda stjärnor, och de som faktiskt ser ut att vara enskilda stjärnor upplösta i min bild kan jag omöjligt veta om de tillhör Vintergatan eller M33. Jag har liksom ingen särskild stjärna att utgå ifrån som med Hubbles Var 1.
Jag tror dock att ett lite större teleskop skulle kunna ge ett något tydligare resultat, jag ser fram emot att testa min 12-tummare på både M31 och M33.
-
Jättefin bild!
Det finns ett stort antal enskilda luminösa stjärnor i M33 som bör kunna ses på bilden.
Om vi begränsar oss till katalogiserade variabler ljusare än 20.0 (i någon våglängd) och sätter utsnittet till 30×30 bågminuter, med M33 Var C i centrum, då får vi resultat enligt bifogad karta. En i praktiken oanvändbar karta eftersom den blir totalplottrig. Men pedagogisk för att visa att det finns väldigt många stjärnor i M33 som kan fotograferas med modernt amatörteleskop.
En mera normal karta, 5×5 bågminuter, bifogas också.
-
Det går att urskilja någon enskild stjärna visuellt i M33 redan med normalstora teleskop. De är faktiskt skenbart en magnitud ljusare än de ljusaste stjärnorna i M31. Den ljusaste stjärnan i M33 verkar vara den gula superjätten [HS80] B324 i HII-regionen IC142. Enligt Simbad är den av V-magnitud 14.9. Jag identifierade stjärnan med 12-tums teleskop i oktober 2018. [HS80] B324 är nog den mest avlägsna enskilda extragalaktiska stjärnan (icke-supernovan) som går att se med “normala” amatörteleskop, avstånd 2.83 miljoner ljusår.
/Timo K
-
Den mest berömda och bäst studerade stjärnan i M33 är Romano’s Star, med katalognamnen GR 290 och M33 V0532. Variabiliteten upptäcktes 1978, baserad på plåtmaterial, av den italienske astronomen Giuliano Romano (1923-2013).
En sammanfattande artikel om stjärnan finns här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Romano%27s_Star
För närvarande är stjärnan ljussvag, magnitud 18 eller 19, men den var betydligt starkare på 1990-talet. Se bifogad ljuskurva.
Attachments:
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Månen – Venus (Peter R)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- Solen (Peter R)
-
- Jupiter (Peter R)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
