Danjonmåne och Jupiter

[PeterR]

Den 14:e juli var det nymåne 09:43 UT och eftersom den stod relativt bra till ovanför solen gjorde jag ett försök att fånga den extremt tunna och “osynliga” månskäran, en så kallad Danjonmåne. Definitionen på detta är en observation inom 24 timmar från nymånen.
Visuella observationer med eller utan optiska hjälpmedel verkar historiskt sett ligga på lite över 14 timmar enligt Joseph Ashbrooks “The Astronomical Scrapbook” (tack Hans Bengtsson för tipset på denna fantastiska book).
2013 lyckades den otroligt duktiga franska amatörastronomen Thierry Legault fotografera månskäran precis vid tidpunkten för nymånen https://www.universetoday.com/articles/incredible-astrophoto-the-youngest-possible-new-moon-by-thierry-legault .
Hans måne låg då 4,4° från solen. När jag nu gjorde mitt försök var det 5 timmar efter nymåne men bara ca 3° kant till kant från solen så jag visste med största säkerhet att det skulle misslyckas. Det är så många parametrar som ska fintrimmas men någonstans måste man börja om det en dag ska gå vägen.
Bakgrundsbilden visar uppställningen med bl. a. en svart kartong på stativ som jag flyttade så att teleskopets frontlins hela tiden var i skuggan från solen. Som extra säkerhet väntade jag till efter kl. 13 lokal tid innan jag satte igång då solen hade nått zenit och skulle börja dala. Jag har också ett litet mörkertält till datorn så att det öht ska gå att se något på dataskärmen.

Jag gick då över till att försöka fånga Jupiter.
Det gick många försök under 1,5 timmar innan jag lyckades skymta en otroligt svag planetskiva mot den överstrålade himmeln.
Den översta bilden visar en enskild bildruta ur en SER-sekvens. Bild nr. 2 är efter kraftig kontrasthöjning och bild nr. 3 är en stack på 4.000 bildrutor, skärpt och bearbetad. Jupiter befann sig då mindre än 11° från solen. Från nästan ingenting blev det åtminstone någonting.

Den 8:e juni lyckades jag för första gången fotografera Jupiter dagtid med gott resultat https://nattmolnet.saaf.se/forums/topic/venus-och-jupiter-i-konjunktion-2/ och det är bild nr 4 som jag har lagt in som jämförelse.
Skillnaden var att Jupiter då låg på en separation från solen på ca 37° vilket ökar kontrasten och därmed också möjligheten att få fram finare detaljer.

Edit: Jag lägger till en länk till en artikel i Universe Today som ger en lite mer utvecklad vinkel på definitionen av en Danjon-måne: https://www.universetoday.com/articles/astro-challenge-spotting-slender-moons

/*Peter R

Objekt: Jupiter
Objekttyp: Planet
Teleskop/objektiv: WO-110 FLT aporefraktor med TEC-optik
Montering: iOptron EC-60
Kamera: Ares M Pro från PlayerOne
Ytterligare utrustning: 4x TeleVue PowerMate, Astronomik L filter och Baader IR 685 ProPlanet
Plats: Kungsholmen, Stockholm
Mjukvara: FireCapture
Fotograf: Peter R
Lokalförening: SAAF
Datum (UT): 2026-07-14
Tid (UT): 14:42 UT
Exponeringstid: Diverse
Bildbehandling: AS4!, Photoshop
Autoguidning: Nej

• Detta ämne redigerades för 3 veckor av PeterR.
• Detta ämne redigerades för 3 veckor av PeterR. Anledning: Hade felaktikt angivit 5.000 bildrutor. Rätt är 2.000

Attachments:

1. 

   2026-07-14-1442_2-Jup_02H.jpg
   

[timokarhula]

Intressant försök.  Speciellt att du lyckades fånga Jupiter så nära solen på dagtid.  Jag har sett Jupiter med blotta ögat endast 10.6 grader ifrån solen (den 14 februari 2010) men då hade solen gått ned.  Den kvällen försökte jag se en 13 timmar ung månskära men misslyckades.

Värlsrekordet att se den yngsta månskäran innehas av iraniern Mohsen G. Mirsaeed i Iran. Han såg en 11 timmar och 40 minuter ung månskära den 7 september 2002.  Han använde en 40×150 Fujinon-kikare.

https://earthsky.org/space/what-is-the-youngest-moon-you-can-see-with-your-eye-alone/

https://skyandtelescope.org/astronomy-news/observing-news/thinnest-crescent-moon/

Edit:  Jag har sett 7 Danjon-månar (<24 timmar) och den yngsta var 15 timmar och 54 minuter ung, med 18×50 Canon IS-kikare den 25 april 2009.

/Timo K

[PeterR]

Tack Timo,
Jag kollade upp mot södra Europa och när solen gick ner den 14 juli så stod Jupiter på en höjd av lite drygt 2° medans i södra Europa var höjden lite drygt 6° och så är det väl med det mesta att Sverige är inte den bästa platsen för dessa extrema observationer. Dina danjonmåne observationer är enastående även med internationnella mått mätt.
Jag har fångat 2 danjonmånar dagtid, den ena på ca 21 timmar 2012 och med DSLR men den är nog inte optimal jämfört med moderna monokameror.
Beträffande Jupiter så var det här försöket vid ca 11° från solen troligtvis nära gränsen för det är inte bara frågan om att centrera planeten och få till bästa fokus utan det stora problemet är att AutoStakkert inte kan detektera planetkanten under denna kontrastnivå och misslyckas med stackningen. Vid en elongation på 25 -40° från solen får man däremot faktiskt fram intressanta ytstrukturer vilket gör det relevant.
I förrgår var Venus ett enkelt mål efter solnedgången och jag kunde följa planeten i en tubkikare ända ner till horisonten under stark turbulens och refraktion.

/*Peter R

[timokarhula]

Ja, ekliptikans lutning mot horisonten blir brantare ju mer man närmar sig ekvatorn. Angående att se Jupiter närmast solen så har jag sett Jupiter med blotta ögat på dagtid endast 5 grader från solen. Dock hjälpte en total solförmörkelse till bedriften i Zambia den 21 juni 2001. 😉

Den yngsta månskäran som jag sett med blotta ögat var på 20 timmar 37 minuter, den 5 mars 2011. Det var förresten den natten som jag utförde mitt bästa Messier-maraton med 88 M-objekt obsade med bara kikare från Virsbo. Dock har jag sett en 19 timmar 37 minuter måne före ny med blotta ögat, den 21 december 1995.

Det finns ett begrepp, “opposing crescents”, som betyder månskäror före och efter nymåne observerade två datum efter varandra. Det är möjligt att se opposing crescents om nymånen inträffar nära lokal midnatt. Då kan man i gynnsamma fall se en 18 timmar månskära före nymåne och en 18 timmar ung skära efter nymånen nästa kväll. Världsrekordet torde innehas av Alexander Seidler som såg den gamla och unga månskäran inom 34 timmar och 37 minuter den 31 december 2013 – 1 januari 2014. Optiska hjälpmedel är tillåtna vid observation av opposing crescents. 🙂

Den 21 december 2014 såg jag en 18 timmar 30 minuter månskära före ny. Den 22 december fanns det ett fönster på 1 timme 14 minuter mellan solnedgång och månnedgång så det fanns en stor chans att se opposing crescents. Tyvärr fanns det moln nära horisonten den kvällen. Det kunde ha blivit världsrekord med ca 31.5 timmar opposing crescents! 🙁 Däremot såg jag mycket enkelt månskäran kvällen efter (medan jag körde bil hem efter jobbet), 56 timmar efter obsen av den gamla månskäran.

/Timo K

[Författare]

Inlägg