Svar till: Dvärgnovan SS Cygni i utbrott

[Magnus Larsson]

Hej!

Ja det är ett komplicerat system 🙂

Coel Hellier skriver i sin bok Cataclysmic Variable Stars om att linje-fotonerna kommer från ett mindre djup i ackreationsskivan jämfört med kontinuum-fotonerna – för linjefotonerna är av en frekvens som lätt absorberas av väte, eftersom, ja, de är emitterade av väte…. Är skivan då optiskt tunn, så de kan smita ut, så får vi emissionslinjer. Är skivans yttre lager optiskt “tjocka”, dvs kan absorbera (t ex är kallare) så får vi absorptionslinjer.

Vid utbrott kommer en värmevåg utifrån och in eller inifrån och ut. Nuvarande utbrott ser ut att vara utifrån-in, för det är en rätt brant stigning (utifrån-in går fortare än inifrån-ut) – allt enligt Hellier.

Så, när Hbeta försvinner borde det väl då ha att göra med att det uppstår en kallare halo runt ackreationsskivan som absorberar “lagom” så emission och absorption är i balans (utan nån dopplerbreddning…). Men varför just Hbeta, som du säger, i den där tyska serien?

I mitt fall verkar det ha funnits en Hbeta emission i viloläget. Sen försvann den den 25:e för att vara tillbaka den 28:e, se bilagan där jag har med ett spektrum från den 3/6.

Uppenbarligen är utbrotten olika. Men varför de olika balmerlinjerna skulle påverkas olika…. mysteriet djupnar 🙂

Magnus

• Det här svaret redigerades för 1 år av Magnus Larsson.

Attachments:

1. 

   ss_cyg_20230628_0625_0603_LMN.png