[Magnus Larsson]

Hej!

Yes, jag har liknande erfarenhet av långa stjärnspår 🙂 Min arbetshypotes är att långa spår är mindre riskabelt än korta, ellipsoider där excentriciteten är 0,7 – 1,0 eller nåt sånt. För att det då blir skillnad beroende på stjärnans styrka. Men inte verifierad.

I vilket fall: det är bra att hålla koll på dom där värdena! Och det Petters analys visar är att det finns mycket i “finliret” här som inte är trivialt. Det är intressant!

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

En kommentar till din kommentar, Thomas: jag tänker ju att vind spelar roll när stjärnorna blir avlånga. Om de blir det och man har en fix apertur (osäker på hur du gör i ASTAP, Petter) så riskerar man ju att missa en del flux. LesvePhotometry som jag hittills använder kontrollerar för hur avlånga stjärorna är, man sätter ett max-värde, över det så tas värdet inte med. Men om alltså maxvärdet är “för stort” och det är skillnad i flux mellan jämförelsestjärnor och variabel, så kan tappet av flux bli ojämnt mellan dem. Om jag nu tänker rätt….

I vilket fall: det är inte så dumt att förstå mer av hur ASTAP gör, det är ett av de få gratis-programmen som gör fotometri. Siril gör det också, har jag nyligen lärt mig – det är också gratis.

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Jag körde din serie i Lesvephotometry, så här blir serien när jag öppnar den i Peranso:

Magnutiden i siffror:

14.905
14.898
14.982
14.937
15.025
14.944
14.991
15.069
15.041
15.097
15.061
15.011
15.145
15.152
15.281

Tyvärr kan jag inte få fram en snygg graf för Lesvephotometry kräver att man har Excel och det har jag inte på den här datorn. Värt att notera att jag körde detta med min egen serie jämförelsestjärnor.

Hur står den här mätningen sig jämfört med din?

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Hrm. Det ser ut som att du använder ASTAP – right? Det är oklart för mig hur ASTAP mäter jämförelsestjärnans (Check) magnitud – jag tycker du har ett bra case här för att fråga i ASTAP-forumet.

Tanken är ju att du jämför variabeln med jämförelsestjärnorna, så det är differensen mellan dem som är grunden för magnitudvärdet. Samvariation ska på det sättet elimineras – men hur detta görs skiljer sig not lite mellan olika program. Den beräknade magnituden ska också påverkas av “extinction”, utsläckning i atmosfären som beror på “airmass”. Den blir fel om det t ex är tunna moln som glider förbi – rådet som brukar ges är att eliminera såna mätningar.

Om det blåste så kanske variationen du fått beror på att stjärnorna är avlånga, och då inte helt likartat passar in i aperturen där mätningen sker. Det är också en anledning till att beräkningarna blir fel

Om du kan dela dina bilder kan jag köra dem i Lesvephotometry och se hur det ser ut där.

Man kan också använda ett lite komplicerat verktyg som heter Lew’s plotter för att undersöka en serie mätningar av en stjärna under en natt – jag bifogar en version av detta.

Magnus

Attachments:

1. Master-20K-AAVSOPlot.xlsx

[Magnus Larsson]

Hej!

Hernan, jag delar din oro. Och jag tänker att ett tillfälle som det här också borde vara något som kan dra fler till att göra observationer. Visst vore det jättekul om det inte bara var en handfull observatörer, utan kanske dubbelt så många? Mitt drömscenario är att vi fångar T CrB på väg upp och lyckas skapa en hel serie, både visuella och fotometriska (och spektroskopiska) observationer redan innan den nått maximum!

T CrB står högt på min prioriteringslista från nu och framåt.

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Jag undrar om jag inte fångade den precis i minimum – se min serie på SVO. Den är verkligen på gränsen för min C8:a när den står lågt västerut – mitt i ljuset från Malmö och Köpenhamn….

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Lite tillbaka på det här projektet – igår tog jag ett högupplöst spektrum av X UMa som är nära maximum. R = ca 15000 här, taget med StarEx, C11 och en QHY183-kamera. Exponering 5 x 900 sek.

 

[Magnus Larsson]

Hej!

Ja det är väldigt svårt att dra några slutsatser av spektra. Jag ser för övrigt fram emot inlägg här på flytande japanska om några veckor då 🙂

Men visst är det kul att det går att närma sig vettiga data av relativt svaga objekt med MWT! Vi har rätt bra resurser inom föreningen nu, kan man lugnt säga. Jag tänker också att det väl är läge för en liten sammanställning av historien här och av kunskapsläget för att presentera på framtida stjärnträffar, typ Öland (fast där kan jag inte vara med, det är precis i terminsstarten på universtitetet).

Stoftet torde skifta spektrat åt rött. Därför är jag också lite undrande över det spektra jag tog. Nu ska man dock ha i åtanke att mitt spektra inte var normaliserat, dvs jag har inte justerat för systemets instrumentella egenskaper.

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Ett litet bidrag (hoppas jag) tilll NSV 1161-undersökningen. Jag använde Margareta Westlund-teleskopet för att försöka fånga ett spektrum av stjärnan i förrgår. MWT har ett transmissionsgitter, en StarAnalyser 200, som ger en upplösning på ca 10 Å/pixel när jag kalibrerar och försöker mäta. Nu är detta objekt svagt, så det är rätt svårt att få till det. Jag tog 10 st 5 min exponeringar och stackade med ASTAP (funkade jättebra, till min förvåning). Sen gäller det att identifiera rätt stjärna. Jag TROR jag har gjort det. Med 50 min total exponering är det ändå inte nåt tydligt spektrum, men kanske kan ge en antydan ändå. Jag planerar att vid läge återvända och försöka med 2 timmar.

Så här blir det. De blå linjerna är Balmer-serien. Det som överraskar lite är att stjärnan inte är mer ljusstark i det röda området – jag tycker min BVI-fotometri antyder det. Så kanske har jag identifierat fel ändå… Men vidare: det är en emissions-“bula” i Ha, med en absorptionsdipp mitt i. En T Tauri-stjärna är av K-klass (det är denna också enligt VSX) och bör uppvisa nån slags balmer-emission. Så så långt stämmer det. Men absorptionsdippen mitt i har jag inte hittat nåt om. Nu är jag dock inte så bra på T Tauri-stjärnor – vad säger ni andra som kan mer? Eller kanske är absorptions-dippen från den omgivande nebulosan…? Här är spektrat i alla fall (processat i RSpec):

 

Magnus

[Magnus Larsson]

Tackar 🙂 Det är rätt kul när det blir bra…. 😉 Vad ska nästa handla om då? Önskemål?

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Som jag förstår det så finns en AAVSO-sekvens, men området runt stjärnan är ovanligt fattigt på lämpliga jämförelsestjärnor så de hamnar en bit bort. Och när det gäller MWT så är det utanför bild. Vilket gör det svårt att mäta…..

Jag lyckades till slut få till det genom att de-centrera objektet. Dock har de AAVSO-jämförelsestjärnor som då är i fältet ingen I-magnitud. Det slutade med att jag använder 1 st AAVSO och 2 st APASS-jämförelser, så får jag fram en BVI-sekvens. Sekvensen är bifogad, exporterad från LesvePhotometry.

Jag gjorde en ACP-plan, också bifogad om andra vill göra om samma övning (tog ett tag att bestämma vettiga koordinater).

Här är serien – inte så spännande men det är också data:

 

 

 

Attachments:

1. NSV01161.txt
2. NSV01161_sequence_magnus.txt

[Magnus Larsson]

David,

Jag obsade också med MWT. Synfältet är så begränsat så det är svårt att få in AAVSOs jämförelsestjärnor och få starka stjärnor med data syns. Vilka använde du APASS-data för?

Magnus

[Magnus Larsson]

Hej!

Jag obsar den här nu. Vad använder ni för jämförelsestjärnor? Hittar ingen sekvens hos AAVSO.

Mangus

[Magnus Larsson]

Hej!

Astrid: kanon, kul!! Yes, nu är det dags. Stjärnorna rockar loss 🙂

Magnus

[Magnus Larsson]

Kul!!

Och du har skaffat dig en UVEX – hur kommer det sig? Så nu har du två spektrografer? Malmö börjar bli spektrograf-tätt 🙂 Tyvärr molntätt också.

Magnus

[Författare]

Inlägg