Forumsvar skapade
-
En delförstoring av fotosfären (samplad 15 pixlar från centrum av Hα-linjen) ses nedan.
Den ljusa “Bomben” syns i röda rutan.
Hej Magnus,
Solfläckens Umbra är av samma storlek som jorden.
/Hans
PS
Ett annat mått är storleken på en granul (konvektionscell) som är av storleksordningen 100-150 mil. (Cirka 2 bågsekunder sett från jorden)
Dessa är väldigt dynamiska och omsättes ständigt inom loppet av 5-10 minuter.
Attachments:
Från samma bildregistrering men mer traditionell bildbearbetning (Ha negativ).
Attachments:
Eftersom vi pratar lite om prestanda bör det påpekas att en SHG har en fördelaktigt liten bandbredd på filterfunktionen. Den ligger ner mot 0,2Å att jämföra med en vanlig etalon i ett solteleskop som ligger runt 0,7Å enkelstack och 0,5Å dubbelstack. Liten bandbredd ger bättre kontrast i bilden som vid t ex Ha där det störande kontinuumljuset från fotosfären dämpas bättre så att strukturerna i kromosfären framträder tydligare.
Man ser denna förbättrade kontrast även i min CaK bild ovan där det så kallade “chromospheric network” framträder tydligt (de ljusa linjerna). Detta “nätverk” omger de så kallade “supergranulation cells”, en form av konvektionsceller som hålls ihop av lokala magnetiska fält.
Till sist: En SHG behöver ingen superfärgkorrigerad APO för att fungera bra. Man använder ju trots allt bara en våglängd åt gången så en hyfsat bra akromat fungerar alldeles utmärkt. Man kan använda vad man råkar ha tillgängligt hemma 🙂.
//Hans
En stor fördel med SHG-tekniken är den relativt låga prisnivån på att använda en spektrograf som filter jämfört med traditionellt filter av etalon-typ (Lunt, Coronado etc). Dessutom kan man med en SHG fritt välja våglängd inom hela det visuella området och lite till. Man kan till och med via lite finlir få fram bilder på solkoronan genom att använda Fe XIV, en emissionslinje som finns i den superheta solkoronan.
SHG lämpar sig bäst för helbilder på solen, upplösningen blir på grund av den relativt långsamma bildskanningen starkt begränsad av seeing som ju sällan är bra när solen är uppe och värmer. Apertur på den avbildande optiken över 100 mm lönar sig knappast
Jag skannar med 300 bilder/s och 10 x siderisk hastighet så det tar ändå 12 sekunder för hela solskivan att passera spalten. Det blir 3600 smala avbildningar av solskivan som sedan ska sättas samman av mjukvaran. Det är således inte frågan om någon klassisk “lucky imaging”. Man anpassar spaltens vidd och sensorns pixelstorlek så att de matchar den interna optiken i SHG. I mitt fall är pixelstorlek på kamera 2um och bredd på spalten 7um.
Jag håller inte riktigt med om att SHG700 är “Mercedes”, kanske en liten Fiat. Däremot tror jag att denna teknik kommer att växa i popularitet bland oss amatörer och att det på vägen framöver nog kommer att utvecklas kommersiella “Mercedesmodeller”.
//Hans
Hej Magnus,
Jag kör än så länge med defaults i JSolex.
Fokuseringen är extremt viktig. Detta gäller både teleskopets fokusering på spalten samt kameraoptikens justering. Lite mindre betydelsefull är kollimeringsoptikens injustering.
Det så kallade kritiska fokusdjupet är litet både på teleskop- och kameraoptiken. Båda dessa har jag motoriserade och kan sitta inomhus i lagom belysning och finjustera. Man ser tydligt på Ha linjen när båda ligger i rätt fokus, små “scintillationer” syns då tydligt i linjen.
//Hans
Dagens sol fångad med SHG700 men inverterad vid bildbehandlingen.
Stackning i AS!4 av 10 bilder för att minska artefakterna vid solranden.Attachments:
Bifogar en bild som visar kromosfärvarianten över samma område.
Fotot taget med min Lunt 100 vid samma tillfälle.Attachments:
Bifogar en liten GIF animation som visar en osorterad sekvens av bilderna jag tog.
Spelas upp i 38 fps, samma hastighet som vid inspelningen. “Valpen” syns tydligt uppe till vänster.
Attachments:
Jag tog samma kväll även några serier med vanliga stillbilder i FITS-format.
Bilden nedan visar 1000 sådana bilder stackade via CCDStack2.
Exponeringstid här 20ms. Som synes likartat resultat. Även denna bild förstorad x4 till 0,17″/px.
