[Hans Bengtsson]

OK. Jag trodde det var just dessa stjärnor, men var inte säker. Kan kolla upp dem i morgon.

PS:

Vad jag direkt ser på POSS-bilderna är att alla tre är starka IR-källor. Återkommer.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

I viss mån avtar synskärpan med åren, men ofta i ganska begränsad grad när man använder glasögon/kikare/teleskop. ”Eagle-eyed Dawes”, han med Dawes-gränsen för upplösning av dubbelstjärnor, var utan glasögon så närsynt att han inte kände igen sin egen hustru när han mötte henne på vägen (eller om det möjligen var medvetet, därom tvista de lärde).

När det gäller att försöka detektera objekt alldeles vid gränsen för det möjliga, då är det bäst att veta objektets exakta läge förutsatt att man vill säkra en negativ obs. Om ögat trots hjärnans kunskap inte ger någon positiv signal så kan man dra slutsatsen att objektet inte kunde ses.

Ifall man däremot vill säkra en positiv obs, då bör man undvika att känna till objektets exakta position. Man rensar i förväg minnet, det går ganska bra med träning. Sedan kollar man i efterhand att objektet låg exakt där det skulle ligga.

Hjärnan är otroligt lätt att manipulera när det gäller synintryck, det som kallas ”bias” är ju inget man medvetet utsätter sig för, men en fälla som är ruskigt lurig. Kanske den sak inom visuell astronomi som tar längst tid att lära sig klara av.

 

[Hans Bengtsson]

Vilka tre stjärnor på bilderna är det du tänker på?

En viktig källa för info om enskilda objekt är VizieR:

https://vizier.cds.unistra.fr/viz-bin/VizieR

[Hans Bengtsson]

PGC 32444 har V-magnitud 15.543 enligt APASS, och B-magnitud 16.707. Så det verkar inte omöjligt att du kunde skymta den. Se AAVSO-kartor nedan.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_4978.jpeg
   

2. 

   IMG_4979.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Den B-serien ser ju ut att vara väldigt välkalibrerad och fin. Och B-mätningarna är egentligen det viktigaste när det gäller flarestjärnor eftersom utbrotten syns bäst där.

Svårt att veta varför V-magnituderna blivit så spretiga. Kan närheten till Gamma Leo spela roll?

[Hans Bengtsson]

Aha, tänkte väl att du nog redan upptäckt detta.

Jag har nu kollat en del moderna källor och obs-serier, och kommit fram till att AD Leo i viloläge har B-magnitud ca 10.8 och V-magnitud ca 9.4. Variationen i dessa värden är nog inte mer än plus minus 0.1 magnitud (när det inte är någon flare).

[Hans Bengtsson]

Magnus:

Jag funderar lite på din mätserie av AD Leo den 23 april. Värdena är mycket ljussvagare än förväntat.

[Hans Bengtsson]

Lyriderna bjöd inte på några överraskningar. Toppen inträffade som förutsagt på eftermiddagen den 22 april. ZHR blev ca 13.

Se bifogat diagram från MeteorFlux.

En eftersläntrare natten 23-24 april, över norra Norge:

https://norskmeteornettverk.no/meteor/20250423/232130/

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_4956.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Så spännande! Hur länge stannar du där?

Är det möjligen samma teleskopfarm där Gregor Duszanowicz har sitt Moonbase Observatory?

[Hans Bengtsson]

För den historiskt intresserade kan nämnas att NGC 5957 upptäcktes 1865 från Östervold-observatoriet i Köpenhamn. Astronomen hette d’Arrest.  Fängslande nog finns teleskopet, en 28 cm Metz-refraktor, fortfarande att beskåda på Steno-museet i Århus. Se bild.

Attachments:

1. 

   IMG_4950.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Bättre sent än aldrig!

Jag har inte heller, måste erkännas, varit någon särskilt flitig observatör av U Gem. Från mina allra första variabelobsar till att jag såg U Gem hann det förflyta över 22 år.

Mina teleskop har alltid varit för små för att fånga U Gem i viloläge, magnitud ca 14. Med 6-tummaren på 90-talet kunde jag ibland se 131-stjärnan, aldrig 139-stjärnan, och aldrig U Gem i minimum.

Med 8-tummaren kunde jag alltid se 131, och vid några tillfällen skymta 139, men aldrig säkert se U Gem i minimum. Det har ofta blivit ett himla kämpande precis vid gränsmagnituden! Så summa summarum har jag inte gjort lika många obsar (varken positiva eller negativa) av U Gem som jag gjort av några miror i samma stjärnbild: R, S, T och ST Gem. Vilket kan kännas förvånande med tanke på hur intressant U Gem faktiskt är.

[Hans Bengtsson]

Johan, grattis till din första obs av ett utbrott för U Gem!

En titt i SVO visar nedanstående observatörer av stjärnans utbrott. Åren som anges är första året de registrerade ett utbrott. Åtskilliga andra observatörer hade funnits med om det inte vore så att Darsenius pärmar med inskickade obsar tyvärr aldrig har återfunnits.

1891: Nils Dunér

1952: Gunnar Darsenius

1962: Leif Andersson, Anders Persson, Sven-Åke Afsenius, Bengt-Åke Bengtsson

1969: Gunnar Rynefors

1971: Tommy Wiklind

1975: Stefan Dubois

1976: Lars Sjöström

1988: Karl Gustav Andersson, Margareta Westlund

1991: Hans Bengtsson

1995: Hans-Göran Lindberg

2008: Ola Söderberg

2009: Chris Allen, Sören Eriksson

2011: Thomas Karlsson, Gustav Holmberg

2012: Pierre Hallsten

2019: Björn Karlsson, Hernàn De Angelis, Xavier Naveira Torres

2020: Magnus Larsson, Timo Karhula

2021: Pablo Vallejos

2025: Johan Warell

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

ZHR för Lyriderna blev ca 5 natten 20-21 april, så aktiviteten har nu inletts.

Diagram: MeteorFlux.

 

Attachments:

1. 

   IMG_4932.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

U Gem spenderade en dryg vecka vid visuell magnitud 10 innan avtagandet började på allvar. Kvällen 20 april skattade Johan Warell magnitud 11.5.

Diagram: AAVSO.

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_4931.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Via länken nedan kan man följa utvecklingen. Än så länge (natten 18-19 april) syns ingen nämnvärd aktivitet hos svärmen.

https://meteorflux.org/rt#LYR

[Författare]

Inlägg